Nu är äntligen dammen och lilla fallet i Tegnérlunden fylld med vatten. Barnen från kvarteren runtomkring flockas med barkbåtar, vattenpistoler och gummistövlar oavsett väder. Som en scen ur en Astrid Lindgren bok. Inte konstigt att hon ofta satt där på bänken och bara observerade. Killarna tog fram de radiostyrda båtarna och helgen kunde starta.

Vi fick en leverans på en piedestal till bysten. Den väger närmare 85 kilo så det kunde inte bli något högt. Nu står den tung och vacker i ett hörn ingen kommer orka flytta den ifrån.

Jag köpte rosa blommor och undrar när den fasen ska gå över?

Det var valborgsmässoafton och det är sång och brasa på Riddarholmen.

Sen slog värmen till på ett magiskt vis och jag kunde äntligen ha vårens kjol på.

Här ser ni hur hon står. Blev bra tycker jag minsann. (Lite stolt om man nu kan vara det över någon annans verk?)

Det är många lura ögat speglar i våra serveringsgångar. Mitt bästa tips om man vill öppna upp smala utrymmen.

Pappa kom över och jag smyglyssnade på hans och Elis samtal om livet och Morran och spindlar och hur jag lärde mig att cykla. Finns det något mer hjärtevärmande än att känna igen den totala tryggheten i en pedagogisk röst som ens Far när den talar till ens egna barn?

Jag försöker spendera så mycket tid jag kan men min pappa. Det känns livsviktigt att ta tillvara på allt nu. Har vi tur är det ett dussin år kvar, minst.

Sen lagade jag mat. Gjorde grekisk sallad och egna sovlakispett. Tsatsiki med en gnutta dill och nybakt bröd. På Harrys inrådan.

Vi äter sallad i Johns pappas skål. Alltid.

Sen ut igen. Det finns ju vatten och kompisar.

Jag smet iväg en stund på Pilates på STHLMs trevligaste gym. Ljusinsläppet i salarna här är terapi.

Plockade upp pojkarna på vägen hem.

Fick ett bud från TWWP med hudvårdsprodukter och badskum från märket Naif.Dom doftade så rent och gott att det blev jag som tog över.

Ni vet som hårdtvål doftade när man var barn.

Harry är Tweeine och man ser honom knappt för han springer mellan vänner och parker. Men stannar upp ibland och bara tittar på honom. Tänk hur det blev allt ändå?

Är det ren lycka jag känner, kan va…

Veckan började med att jag hittade ett aktionsföremål som jag nu håller alla tummar och tår för att vinna.

Måndagen var även något så storslaget som Elis födelsedag. 4 år har gått sen den där soliga lunchen på SÖS. En eftermiddag med öppna fönster och trumpeter som spelade för de vårdanställda. En sista krystvärk och ett första andetag.

En bilbana för hela familjen att tävla med.

Man kan få för mycket tårta, men en i choklad och en med marsipan tycker jag mest är rimligt.

Presenten från Morfar fick sitta på hela veckan. De glittriga klorna som man kunde trä på hela armen var lycka i ren 3 årig maskeraderas renaste form.

Jag kände att det kom en klassisk vårförskyldning krypande. Passade på att skaffa blommor, fiskdammstillbehör och extra sugrör på studs om det var så att vi skulle behöva bädda ned oss i väntan på barnkalas.

Precis det hände också. Utanför sovrumsfönstret såg man hur magnoliaknopparna kämpade för att komma loss.

Drack NKs svart sommar med fläder och blåa blommor. Tittade på gamla dokumentärer som jag sett förut men inte fått nog av.

Sen betsade jag en möbel som nu ska få smycken. Kanske hittar jag rätt handtag i nästa vecka.

Sen började det regna igen och jag ångrade att jag haft brottom med att tänka vår. Gick förbi Oscar och Chlotilde som hade besök av Artispelisse Provence som kurerat delar av butiken. Köpte ett litet doftljus dom gjort i Cédre.

Se så fint dom dukat.

Sen förberedde jag mig för en Loppis i huset som inte blev av för min del. Sålde en del på Instagram istället då det blev helt omöjligt att få ihop logistiken den här helgen.

Strök och vek och packade så fint. Men det blev en loppis digitalt den här gången. Det mesta såldes faktiskt. Men om ni vill kan jag lägga upp det som inte sålts i ett inlägg här?

Nu är garderoben sorterad och inte ett plagg som jag inte använder mest hela tiden. Precis så som jag vill ha det. Smalt, rent och lätt att kombinera.

Sen trodde vi att Eli hade frisknat till. Nöjd efter sitt första barnkalas. Hur kan 4 åringar vara så fina och härliga med varandra? Alltid lika golvad av hur intensivt men fint barnkalasen är ändå.

Det var också fullt av roliga och engagerade föräldrar i vårt kök. En allt igenom fin men brokig vecka.

Hoppas ni haft det fint.

Förra fredagen började jag med en fika med Malin på Schmaltz. Det är kanske en perfekt plats och person att börja helgen med.

Jag åt en citronskaka på mandelmjöl som serverades med smetana och lemoncurd. Vill baka genast, till alla.

Hade beställt blommor från Sandra på Bell och Bon.

Det var en vacker blandning av mörkare julrosor och en vit riddarsporre (heter dom så?). Oavsett helt rätt känsla hemma hos oss.

Vi har tagit undan alla skärmar ett tag. Så då åker alla dinosaurier och hembyggda kartongteatrar fram. Tre dagar tar det innan abstinensen går ur kroppen. Nu var det Switchen som ”gick sönder” det var bra.

Jag fick ett bud från Totême och känner att det är extra fint när dom uppmärksammar en som kund. Jag har ju inget samarbete eller spons eller något sådant. Tror inte dom skulle vara intresserade av det alls men jag handlar ju i stort sätt bara där sedan ett par år och det är fint att vara true to brand av rätt anledning.

Nu fick jag en Scarf av dem och det kändes som födelsedag. Som om
Det blivit en relation efter alla dessa år. Den knöt jag runt halsen på direkten.

Sen skulle vi med barnen till BUS, barnens underjordiska scen. Det var dags för interaktiv teater i underjorden.

Det var Hamlet och Ofelia vi fick ta del av. Två timmar lång afternoon tea utklädda tillsammans i en magiskt fantasivärld.

Kakor och saft i vackra gamla tekannor.

Sen kände vi inåt och hängde på oss pyjamaser och morgonrockar. Det är ju helg och då ska man ”bara vara” som Harry säger.

Jag lade fram balettskorna, gav friskt vatten till rosorna och tände enorma ljus. Läste lite och kokade NKs svarta sommarte.

Sen började det snöa. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Magnolian kikade fram lite mellan de skyddande höljorna.

På söndagen provade jag klänningar, det vankas 40 års fest för mig.

Och det köptes en kavaj som det fullständigt står mitt namn på. Har provat den säkert 7 gånger och det är samma sak varje gång. Så nu fick den följa med hem.

Sedan fick jag pröva en ny sekvens i baletten och det gick inte alls. Jag gjorde alla fel och provade igen, igen, igen. Men tänk vad det är fint att göra fel när man lär sig något nytt. Längtar efter revansch nästa vecka.

Avslutade söndagen med att duka upp för ett fantastiskt litet födelsedagsbarn som skulle vakna upp 4 år gammal måndag morgon. Men mer om det senare.

Hoppas ni hade en fin helg.

Utan att säga för mycket så kan man se ett mönster i de böcker jag läst på sistånde. Jag hade inte tänkt på det förens jag skrev det här inlägget. Kanske ni ser samma sak. Men det är bara för roligt hur man är ibland. Hur man tänker att saker är slump och sen visar sig vara någon form av undermedveten handling. Ja ja. Nog om det.

Just nu läser jag David Norlins Vikarien. Jag läser den samtidigt som jag läser ”regissören” (får återkomma till det) men jag ville mest tipsa om att läsa just vikarien i kombination med en annan bok av HELT annan karaktär. För vikarien är en 900 sidor lång dagbok på något vis. Den är otroligt välskriven och jag kan inte förstå hur man på ett sådant fångande sätt kan beskriva trivialitet eller vad man ska säga. Det där som säkert alla känner igen, som egentligen inte kanske skulle behöva få skrivas men som på samma gång verkligen fyller ett syfte. Jag är halvvägs och jag vet inte ens vad jag tycker. Men jag vet att jag inte kan sluta läsa, med brasklapp för att jag också behöver något annat att andras i. Men kanske kan vi diskutera den här boken ihop sen?

Något som blir extra kittlande är hur en man kan gestalta vad som känns som essensen av en vit normativ kvinna i medelåldern- ner i minsta molekyl. Kanske är det för att Norlin är terapeut, kanske är det år av öppensinnade samtal han modererat om… eller är vi inte så olika som man kan tro?

Återkom gärna med era tankar.

En ganska långsam, medelklass, onpoint relationsroman men skriven med ett självransakande perspektiv när plötsligt vardagen blir en brottsutredning och kanske är det så att man själv är den mest granskade personen. Trotts att hon på samma gång är offer men möjligt även förövare.

Jag uppskattade språket och den löst hängande känslan av ” men vad gör du?” Hela tiden.

Blir säkert serie då den är en bladvändare som får en att tänka på hur man skulle kunna bygga upp en stilistisk senografi.

Brett Easton Ellis har ju släppt ”The shards” förra året. Innan jag läser den kände jag att jag måste igen hans debutroman som ligger som förspel till boken.

Jag läste Less than Zero och tänkte att det var väldigt bra att jag inte gjorde det när jag var 16. Den är så avtrubbat neurotiskt, närvarande och intensiv på samma gång. Det är så jag föreställer mig LA. Jämt.

Men nu har jag läst den och kan ge mig hän han senaste, Skärvorna.

Förtvivlade människor är ett kammarspel. Det känns som att gå på teater. Jag ser framför mig hur en ung Meryl Streep skulle gestaltat den outhärdliga känslan av att inte lyckas åstadkomma något för sig själv. Klassförakt och prestige i ett och samma. Den är kort som en novel men den finns med på näthinnan ett slag. Jag kommer på mig med att tänka på vissa partier titt som tätt. Framförallt känner jag en tacksamhet över att vara förälder. Hur allt blir lite mindre navelskådande då. Per automatik.

Jag läste den här lite så med sneglande öga. Jag tänkte mycket på min mamma och hennes alltid skyddande och beskyddande sätt att tala om män. Alltså som om hon var deras viktigare stöd, i allt. Samtidigt som hon var så beroende av dem att det i vissa ljus blev obehagligt tydligt att hon var beroende av dem.

Scenerna I flygplatsbaren gör att jag drabbas av minnen från hur man passivt aggressivt mött sköra pojkvänners mammor i ett klassiskt omvänt oidipus komplex. En match mellan två kvinnor och deras insikter och tankar om samma man. Jag kämpade jättemycket med det där som ung vuxen. Det är ibland lite strindbergsk dödsdans liknande mellan svärmodern och huvudkaraktären. Jag vet inte varför den föll mig så i smaken. Kanske för att det var mannen som var skör, samtidssjuk och terapisökande för en gång skull…

Klart läsvärd.

Det var den här månadens böcker.

Får bli en annan typ av genre nu till värmen tror jag. Med hjälp av era tips kanske jag hittar något spännande. Ha det fint.

Det var en vecka! Nu har vi bott här i snart tre år och det känns både vackert, nytt men även hemma på ett sätt som ingen annan plats någonsin gjort.

Det har varit ett speciellt år för mig. Den här platsen är min lunga.

Jag trodde för en sekund att den korta tre veckors perioden av mellanjackor var här. Tog fram den långa skinnkappan och trenchcoats. Blev grundlurad.

Men sprittet i kroppen den lilla sekund det varade. Kände ett väldigt längt efter en weekend i storstad. Kanske kan jag få med mig Sofia till Wien eller Carolina till Paris. Den här kappan gör det med mig. Resenerven vaknar.

Funderar på 40 års presenter. Dom får vara helt ologiska. Men ska gärna användas. Den här alldeles för dyra och fina pyjamasen står högt upp på önskelistan.

Provade ett par chinos shorts som jag saknar från tonåren. Lånade också pappas hela gymnasiet. Stora och med bälte uppe vid revbenen.

Den här veckan har jag känt inspiration, vill åt ett hellackat runt bord i hallen. Vi har enter väldigt vackert järnbord i hallen men det är liiite för stort tyvärr. Jag hittar ingen annanstans att ställa det så kanske jag mäktar med att sälja det till någon annan som skulle göra det rättvisa.

Fick upp våra vädringssnören i stål och det gjorde stor skillnad.

Gick förbi makalösa blommor och kikade in i en lokal bredvid.

Lämnade barn på löpande band och åt en frukost på Saturnus innan möten. Där bestämde jag mig för en grej. Det är helt utanför min komfort zone men det bara måste bli av… har ni något sånt utanför boxen den här våren?

Letade efter en present till en vän, hittade den på Oscar och Clothilde. Senare i vår har dom många fina event som jag skulle tipsa om att skriva upp sig på.

Såg tennfatet på stolen och fick en snilleblixt till vårt kök.

Provade de nya solglasögonen. Ja jag vet – jag har likadana i guld men sån är jag. Ska sälja två andra som inte är jag. Kommer upp på Bloppis.

Gick förbi KB och drömmer mig tillbaka till vår bröllopsfest. Härligt då jag just nu planerar min 40 års fest i Augusti. Det är så roligt att bjuda folk på fest.

Vårt apotek är nog Stockholms vackraste. Där hämtade jag ut medicin och kände mig tacksam för att det inte är mer än så just nu.

Sen klädde jag mig i en liten klack för att möta upp John. Vi skulle äta och gå på konsert.

Träffades på Gondolen och hade en hel del att prata om.

Maten var otrolig, jazzen len och solen lös stark över Stockholm. En perfekt start.

Sen promenerade vi ned till Göta Lejon och där var det varmt och trångt.

Jonathan Johansson. Musik som påverkat oss sedan innan vi blev fler. Harry vaggades till en hand i himmelen och vin har druckits sena nätter till textrader vi kanske inte riktigt förstod. Den här konserten var som att Bruno K Öijer mötte samtidens Berlin och dansgolvets rök och Dramatens högtidlighet. Det var storm och dimma på samma gång. Underbart.

Dagen efter skulle jag dricka te med en av mina självklara. Jag vet inte hur jag på ett annat sätt ska beskriva Fanny. Det är alltid som att öppna en bok man läst 1000 gånger men upptäcker en ny mening. Fanny känns som hon alltid funnits i mitt liv men också som om allt är nytt och spännande.

Vi satt länge på Diplomat och pratade, pushade och planerade. Veckans kanske bästa stund.

Hoppas ni haft en fin vecka.

Jag lovar att nästa inlägg blir om böcker. Jag har inte glömt.

Noll smink, noll brynlyft.

Bomulskjolar. Tjocka och knälånga.

Eller lite ”kortare”och med taxklack.

Breda skärp och dressat linne.

Bränt brunt läppstift och noll countouring. Noll tjafs helt enkelt.

Låga, ostylade tofsar och mer fokus på samtalet än utseendet. Är det inte det snyggaste som finns, dom som har lite lagom att säga i lite lagom hög ton?

Pappas fiskartröja. Ralph Lauren bomulls khaki shorts i kritvitt.

Cricket tröjan

Kanske i tennismodell, perfekt morf.

Gubbssandaler.

Linneklänningar utan form. Liten axel, sydd på tvären.

Redo för sommaren.

Utan att överdriva ens det minsta måste jag säga att det här beslutet om att börja dansa balett igen är bland det bästa jag gjort.

Jag menar, det har under det senaste året blivit tydligt för mig att de flesta av mina beslut ofta handlat om helt annat än om mig. Att jag inte haft så många platser eller riktningar som inte varit på grund av… eller det vore bra om… eller det här är rimligt.

Sen i oktober har jag tränat på att få fatt i vad som egentligen är jag. Min egen vilja och drivkraft i livet. Det är spännande och stundtals ganska smärtsamt att få syn på.

Baletten är helt och skärt bara jag, för mig och utan någon annars bedömning eller vinst. Det är en plats och ett utövande som förflyttat min tanke, teknik och sinnesstämning helt. Få saker jag är så glad över.

Så varje helg får jag gå dit och i söndags gjorde jag en perfekt arabesk och Échappé sautes i följd. Lycka.

På lördagen var det varmt (för att vara den här våren) och vi var ute i parken i omgångar. Sedan hade vi en teaterföreställning att gå på. Husdjuren på Stadsteatern. Mkt sevärd för alla 4-45 åringar.

Vi sorterade ur alla garderober. Nu menar jag alla. Det var ett jobb men kändes som själavård. En djup utandning.

Eli tittade efter sin storebror som sprang in och ut mellan vänner och adresser. Sedan frågade han -när blir jag stor? Jag tänkte att du redan är det. Men svarade. – På måndag nästa vecka. Han fyller fyra år då och det är ändå så stort så stort att ingen någonsin kommer kunna kalla honom bebis igen.

Vi gjorde lite ehns grejer med varsitt barn, för att hinna avsluta meningar ihop.

Jag åt Anton Berg marsipanlimpa, drack Earl magestic och läste Daniel Norlins Vikarien.

Orkade duka upp helgfrukost och stekte fattiga riddare. Till det vispade jag upp vanilj kvarg och åt morello körsbärsmarmelad.

Packade ned den stora Racerbilen som prompt skulle med på bio. Så är det med snart fyraåriga typer. Dom tänker utanför boxen.

Sen bestämmer han alltid Tokyo Ramen och en Shio Tori. Inget jag tackar nej till.

Vi tog med en kaffe, en Reisen och en glass in i salongen.

Jag hade ett projekt i åtanke. Kikade på tyger. Kan visa sen.

Provsatt en soffa på svensk tenn och insåg att jag vill ha allt i duvblått just nu. Eller som min man säger. Grått rätt å slätt.

Sen var det söndagkväll och jag sörjde att jag sett klart Ripley på ett nästan smärtsamt vis. Vad ska jag se nu? Tips någon…

Den vita tunna polotröjan under kavaj eller stickat är ett perfekt sätt att bära från en övergångsgarderob.

Co ord set eller siden pyjamas i olika färger. Det är en återkommande favorit i min sommar garderob. Går att klä upp med en klack eller ned med en slip sandal. Jag har ett i vaniljfärgad i Siden från Sézane som jag ser framför mig att jag kommer välja varje dag i Frankrike i sommar.

En skräddad kostym i lite tunnare material. Gärna i brun, beiget eller grönt. Allt annat kan vara ledigt. Även så byxorna men det är något med dressat och påklätt även när värmen slår till som tilltalar mig. Jag har lite svårt för nakenmode och avklätt i stadsmiljö. Eller ok i alla offentliga miljöer förut strand möjligtvis.

Skärpet. Det breda, Valentino, Totême och Manolo Blanik spänne inspirerade buckle är det mesta jag tänker på.
Jag har skaffat den svarta Cargo kjolen från Totême med ett trenchcoat skärp och tänker bära den med stickade t-shirts och nätta skor hela våren.

Varma, tunna överdimensionerade rosfärgade Kashmirtröjor. Jag tror vi kommer se mycket lite ”dassigt” som grå, grön och gul men i nästan urtvättade nyanser framöver.

Pilotglasögon är alltid ett säkert kort. Jag är inte särskilt förtjust i de racerinspirerade 70 tals trenden som kommer i år med mycket teknisk känsla. Men den här klassiska större piloten men i svart är något jag saknar.

Vita kavajer med stuprörskrage. Så ofattbart snyggt att ha knäppt som blus och inte behöva ha annat under än ett linne. Långa raka jeans och en ballerina.

Här har ni kjolen jag köpt. Ni hittar den här.

Även de långa kjolarna och feminina maxiklänningar kan man vara säker på kommer igen och igen. Det är även praktisk om man som jag anser att avklätt hör kustremsan till.

Stickade tröjor med längd. Den här modellen är mycket smickrande och skapar feminina siluett utan att man behöver anstränga sig. Fint på verandan eller kvällspromenaden. Den hittar ni här.

Låna era manliga bekantas skjortor eller investera i Button down som ni kan tvätta i maskin och torka över en stolsrygg. Doften av sköljmedel och skjortkragar som är någon annans är en rätt bra start på romantisk vibe i vår.

Det var ju ett tag sedan men det har varit två fina månader. Det har hänt en del. Mest bara i mig. Inuti. Men det syns och märks ju även utanpå såklart.
Vi har haft två lov och jag har passat på att vara med barnen så mkt det har gått.
Vi leker baklänges leken lite så får ni följa med.

Jag passade på att ta Harry på lite egentid. Såkallad mamma- Harry tid. Ovärdeligt är det att ge den stora lite utrymme att vara bara sig själv. Inte äldst inte bror bara han.

Det blåste och var kallt på stan men solen sken. Jag är så förtjust i blåst. Den känns nästan bråkigt renande.

Vi tog oss till Grand hotell och en bokning som jag egentligen skulle bjudit min käre vän Fanny på men hon blev sjuk och Harry mycket glad att få vara ställföreträdande.

Vi båda älskar te och ceremonin i sig. Det tar tid, det är här och nu och man har vad som upplevs som all tid i världen att samtala.

Vi pratade mycket historia, gamla stan och utsikten gav en del uppslag.

Min servis jag ärvt av mamma börjar tappa medlemmar. Det är ju så med vardagsporslin. Det går en flisa där och tappas ett fat här. Jag tittar därför ofta på serviser när jag är på resturang och hotell. Det har blivit som att sätta en liten guldkant på redan härliga stunder.

Personalen var så otroligt fina med Harry och behandlade honom som en vuxen och det var rätt mäktigt att se hur han bemöter andra nu i sociala kontexter som inte är hans vardag. Så stor.

En massa fina snittar och bakverk att ta sig igenom.

Jag fick dubbla tartarer. Det gjorde mig inget.

Cardierbaren är så vacker, varenda detalj är ett uppslag till inspiration.

Jag haft stickad rymlig klänning och klack.

Sen låg vi på sofforna och läste. Harry läste om forntida sjukdomar och jag läste Andrev Waldén.

Vi var i naturen under helgen och tänkte skaffa påskblommor från Bergianska.

Är det här min färgpalett. Noll färg hahaha.

Här uppe kändes det som västkusten lite grann. Nästa sommar ska vi försöka hitta en plats i Sverige att semestra länge på. Jag jobbar under sommaren och då vill jag kunna åka mellan Stockholm och den plats vi valt. Det är långt dit men om någon av er hyr ut i Skåne eller på Västkusten så är jag en stark spekulant.

Så vad tyckte vi om det här? Gick det att ”efterpublicera”?