Vi har haft en lång påsk. Jag gick på ledighet till skärtorsdagen och det känns redan som en evighet sedan.

Vi har njutit av att bo nästgårds med vänner och dom har varit så hjärtliga att de bjöd med oss till Åre över påsken.

Vi körde halva sträckan upp och stannade i Sundsvall. Skönt att ta en paus halvvägs. Spela spel, äta gott och sova en stund.

Långfredagen var vi uppe i snön.

Vi bodde över i Sundsvall för att slippa köra hela sträckan i ett.

Packade ihop barnens påskägg.

Upp och ned i trapporna för att få ut att energi benen lagrat på vägen.

Väl framme var det snö och grannarnas hus skin-in-and-out.

Det var länge sedan jag var i Åre och jag älskade varje sekund.

Funktionella kläder och varma underställ.

Det visade sig att alla mådde liiiiite bättre av fjälluft. Som nykära.

Solen sken ett par dagar. Här ligger Eli och sover i Johns famn efter fyra timmar i backen.

Då tog jag och Harry oss ännu längre upp.

Jag hade ont i varenda muskel men kände att jag levde.

Min julklappsscarf fick följa med.

Men mest behöve man gömma sig för stormen.

Vi har nog aldrig haft en sådan kollusionsfri vecka och ska vi vara ärliga tänkte vi nog det motsatta. Att lära två barn åka skidor va en kraftansträngning men det var mest av allt helt magiskt.

Jag är väldigt upptagen med att samla inspiration till en öppen spis som ska passa i salongen. Jag vill att den ska vara så brittisk som möjligt. Blir många skärmdumpar som denna.

Oljejacka, jeans, seglarskor och hund. Har ju vart min målbild sen jag var 14 så varför inte fortsätta drömma lite.

Den här walken och val av modell gör mig alltid så glad och ledsen på samma gång. Hur kan det fortfarande vara standard att rycka till när modeller inte är klart ätstörda Det här är ju verkligen inte en enkel fråga med ett rätt svar men själv är jag lite trött på narrativet där det postas bilder hej vilt som på alla sätt skriker, se mig, så smal jag är, uppmärksamma mina ben, min mage, mina
Skulderblad etc.För att sen lite förtäckt och förskräckt be om att ingen ska tala om den kropp man svänger och står med kissnödighetpose och vill ha uppmärksamhet för ursprungligen. Och börja inte med mig om den där idén om att vi inte ska kommentera ”varandras kroppar”. Det har gjort det omöjligt att samtala eller påpeka just det faktum av att min sprider så hetsiga och smala ideal och att folk runtomkring blir både oroade och smått upprörda har ju men fenomenet självspäkning snarare än personens ”egna kropp och rätt till den okommenterad”. Det är en så grund idé om hela problematiken med ätstörningar och hur forskning visar att det smittar. När vi publicerar bilder som tydligt visar smalhets så bidrar vi direkt till den ohälsosamma smittspridningen av späkning. När vi inte kommenterar, eller när folk inte frågar, undrar och gör det lite ifrågasatt eller obekvämt att dela den typen av innehåll gör det ofta det omöjligt att diskutera eller problematisera missbruket publikt. För det är ju ett val man gör med instagram. Att publicera den typen av innehåll. Ångesten i kommentarerna ligger förmodligen inte i att folk bryr sig – ångesten borde således ligger i att vi aldrig tycks komma åt problemet där kärnan gror. En bantande, ätstörd person kommer inte tillfriskna av påhejande, glorifierande och hetsande grupper som ställer sig bakom det som tycks vara den nya normen. Inte heller de som följer den som postat. Klart problematiskt ur massa olika perspektiv och vinklar. Men det är märkligt när vi ska sluta påpeka det som så tydligt är ett öppet utvik av det kraschande tåget.

Slut på åsikt just idag.

Blev glad och inspirerad.

Mitt hår är larvigt långt och måste våga klippa det ordentligt. Men tills dess blir det låga hästsvansar.

Baletten är det närmaste jag kommer meditation just nu. Den här bilden fick mig att tänka på alla kvinnor i min dansgrupp. Och att jag behöver nya skor.

Tröja på jacka. Opraktiska lösningar, snygga halvlösningar. Det är är både så märkligt och självklart på en och samma gång. Vill genast hitta den här på tradera.

Ja ska jag ta det en gång till?

Tack Filippa K.

Tänkte på den här en hel eftermiddag och sen fattade jag två små beslut som följd av det som stod där. Undra om bilden kan inspirera er också?

Funderar på hur vi ska fronta vår stenstaty i salongen. Tror den är för tung för den här typ av bord men det var så fint att blanda trä och sten.

Elin Kling hade på sig vad som såg ut att vara en perfekt polotröja för våren. Vill också plocka fram min skinnkappa. Copy paste här.

Stadsmuseum har en utställning jag velat besöka ett tag. Carl Johan de Geers Släkten och slavarna. Sällan har väl något känts så aktuellt. Barnen är glada så länge det vankar museum.

Blev även glatt överraskade av en fotografiskt skildring av intågandet av Punken i Sthlm.

Märks vem som snart är tonåring.

Vissa av verken var en blandning av moderna akryl och artefakter som fick allt att kännas tredimensionellt och ytterst påtagligt. Extra fint var det med en prata som rullade i det lilla utrymmet.

Att höra konstnärens tanke och process gör inte till vanligheten när man besöker dessa mindre utställningar.

Det fanns andra våningar och där kunde jag inte låta bli att inspirerad för mönstermachning.

Läste ut två helt vanliga men ändå ovanliga Krimromaner som väckte en hel del funderingar i mig. Tror det var gestaltningen av kvinnohjälten i en nästan antites.

Eli har upptäckt att man kan rita annat än explosiva uttryck så nu har vi 37 st lastbilar med stora stenar på flaket i halva lägenheten. Magiskt när dom knäcker den där koden.

Vi fikade framför tv:n och bjöd in pappa på kaffe och kaka.

Vagnen är skrotad och det blir så härliga samtal då. Allt tar en evighet men det är så det är. Den här tiden som nu följer. Att se allt tillsammans, att promenera, att gnälla och förundras över staden tillsammans. Det är som att vagnen sätter en distans till det.

Jag är fortfarande så larvigt förtjust i min alla hjärtans dag present till mig själv och flyttar runt den mellan olika platser. Vart ska du bo, säger jag högt till mig själv.

Jag provade att ha mockajacka under kappan. Det lurade fram lite vårkänslor.

Åt obeskrivligt många blodapelsiner och funderade på hur man ska hinna träffa alla tjejer innan påsken. Insåg att jag behöver ha en fest. Så får det bli. Fram med planeringsblocket…

Mockajacka, tunn med knappar som en skjorta gärna. Tänker att den kan bli mjuk och lite fläckig och så kan Harry ta den sen på sina första dater.

Har ögonen på en från Sézane och en annan från Totême. Dom är sjukligt lika mest färgen och fickor som skiljer dem lite åt.

Hårkam. Gärna i stål eller sköldpadda. Minns att min moster alltid hade dessa. Får bli helgens köp. Det är svårt på Baletten när vi gör liggande cambreer att ha stora snoddar eller klämmor. Nacken ligger inte platt då. Det här är säkert en både fin och bekväm lösning.

En tunn sommartröja i vitt med struktur. Needless to say att det alltid är en bra idé.

Silverbägare pilotisar i mindre storlek. Finns en modell på Rayban som jag ofta tänker på. Kan bli dom.

Det är mycket såhär i mina tankar just nu. Kjolar, trähus, glasögon och scarfs runt axlarna. Jag tänkte att jag skulle prata om precis det här moodboardet med min vän Fanny Rådvik som är fotograf. Vi skulle sets förra veckan men det blev inte av. Nu får jag nöjet av att göra ett nytt. Så jag kan dela något som känns särskilt med henne. Ni får det här som var särskilt förra veckan.

Jag vet att ni kommer skaka på huvudet lite grann nu men så får det vara. Jag vill ha in Rodedendron i hemmet. Jag saknar dem så mycket från huset och när vi hade trädgård. Måste ju gå att ha en liten vit rackare i stor stor kruka?

Den här piedestalen att ställa vår staty/byst på. Skulle kännas som en liten skärva av Millesgården hemma då.

En ljus linnekavaj. Gärna förra årets insvängda variant från Totême eller den här från Massimo Dutti. Stenströms har en fin kvinnlig variant med en knapp också.

Förra året fick jag ett par skor av min vän Carolina Storm och dom liknar dom här. Jag vill genast plocka fram dom.

Seglarskor har jag haft hela mitt liv. Mina bästa åt räven upp när vi bodde i hus. Bally har precis släppt de här perfekta dyrgriparna med en liten klack. De ligger utanför min budget men dom är otroliga på alla sätt.

Slutligen funderar jag på att boka en segling i Frankrike för att fira min 40 års-sommar. Det vore en fin upplevelse att ha från Frankrike.

Alla hjärtans dag veckan startade och det skulle handla mkt om hjärtan. Både hela och brustna. Små och stora gamla och unga. Jag tror det var en alldeles viktig och vanlig vecka, med folks hjärtan i centrum.

Jag hjärtanes dom här höga mörkbruna loafersarna. Tänkte på TOD’s och deras alldeles underbara runway

Jag åt lunch med Alicia på Tures och fick prata om små saker som hjärtat skall orka med.

Sen tränad jag upp pulsen på BeCore och det är bra i längden.

Fick prover från Gotains nya Boucle kollektion och den blåa där skulle vara en fin accentfärg tillsammans med vårt antika porslin.

Är lite oförskämt nöjd med den hattkrok jag fäste över spegeln. Där hänger min finaste väska allt som oftast men så att jag kan hänga upp vad jag ska ha på mig i veckan. Som sagt lite larvigt men både så praktiskt och snyggt. Extra plus var att jag hittade en galje i samma antika mässing.

På Rolfs hav åt jag middag med min bästa vän. Den här efterrätten smakade barndom, fångarna på fortet, somna under vardagsrumsbordet, hackad mandel och vuxna med kaffe andedräkt. En tidskapsels.

Den här Sashimin borde få ett pris. Genast.

Grillade havskräftor i persiljesmör. Varje rätt överträffade andra. Till bordet fick man en liten brödrost och toasten kom från Tösse Bageriet.

Sania Demina bjöd in till hennes showroom under alla hjärtans dag. Det var blommor och vackra boucle tyger från Gotain som skulle visas. Men huvudnumret är ju Sanias skor.

Där står dom vaniljfärgade Bonti som jag skaffade till min födelsedagslunch. Det är få skor man kan ha en hel dag och natt utan att det gör ont. 100 garanterat att man slipper med Sania.

Två favoriter, designern själv och Carolina Storm.

Jag var inte direkt fotogenisk men glad.

Fick med min Vouge från Sanias event. Var evigheter sen jag köpte ett pappersmagasin.

Har testat på riktigt 60 par glasögon den senaste månaden. Sen i chatten med Jeanette skickade jag en skärmdump på vad jag letade efter. En gammal 90 talsbild på Julia Roberts vid någon presskonferensen. Det tog henne tio min sen skickade hon tillbaka. ”Såg dom på Stureoptiken” spring. Mycket riktigt där fanns dom, ett par hade dom inne efter en plåtning. Nu känns steget till glasöga och 40 mindre dramatiskt när rätt båge är införskaffad. Svårt ju.

Gick förbi en drömservice. John avskyr den här typen av design på porslin (helt obeskrivligt märkligt jag vet) så den kommer någon annan lycklig själ stjäla.

Har suttit här och skrivit på en sak…

Hade budat hem en alla hjärtans dag present till mig själv och jag fullkomligt älskar den.

Jobbade hemma på fredagen, när jag såg Harry släntra över Tegnérlunden men väskan i ländryggen slog jag ihop datorn och välkomnade både honom och helgen.

Lördagen var ostfestival på Münchenbryggeriet.

Vi hoppade i förhoppningsvis sista Sthlms snön.

Glad, spänd och nervig varje gång jag ska gå till baletten.

Övade Relivé och Chasse.

Veckan avslutas med två timmar balett. Finns inget som får mig att lämna tid och rum på det sättet. Det är så svårt och tungt att det inte går att tänka på annat. Allt man hör är hur jag räknar till 8:or och flygeln i bakgrunden.

Ett tips är att försvinna in i gamla reklamannonser. Där får man nya idéer.

Den klassiska lite längre scarfen över kofta är precis lagom damigt om man har ett par 501 till. Gärna med en scarfsring.

Att låta den hålla upp håret.

I kostymbyxor är det en perfekt detalj.

att ha det tight som ett halsband är festligt och jag tänker att precis så ska jag ha den på nästa event.

Till sommaren i Frankrike ska jag knyta den som en liten sjömanskrage.

När min bästa vän gifte sig gav hon mig en mörkblå paisly från Hérmes som tärngåva. Den får bli sommarens detalj.

Små små vårtecken, så som att man drar vagnen med lite mindre utvecklad puckelrygg och att solglasögonen åker på.

På fredagen sken solen en stund. Jag gick på Pilates och drack kaffe med Sofia.

För att pigga upp hemmet hade jag beställt BelloBons fredagsbukett. Den är alltid så vacker och Sandra är alltid flexibel med små justeringar. Det passar ju mig som är lite så allergiskt emot för mycket blandade färger i mina buketter.

Jag ställde upp alla mina kära i serveringsgången för att jag skulle lacka en möbel. Kändes som dom hejade på mig varje gång jag gick in i köket.

Ett annat projekt som skulle bli klart den veckan var att få upp en klädkrok över min helkroppsspegel i sovrummet. Jag har skaffat en galge till som sätter pricken över i:et.

Jag hade ungefär samma kläder på mig genom hela veckan. Det är skönt när man inte behöver tänka om. Dessutom är det fint när man har något nytt att verkligen ”bryta in det”. Annars är min erfarenhet att de kan bli hängande. Så det har varit randig skjorta och tjock tvättad ulltröja med vida kostymbyxor.

När man är ensam hemma tänker jag att jag bara ska låta allt bero och inte plocka så mycket, men sen är det som att det sker av automatik. Det är ett självspelande piano att under armen har man ett gosedjur i munnen någon plastleksak, i fick två nappar och några Lego gubbar. Plötsligt är det rent precis överallt där man passerat. Minus nått smoothieglas och en kuddhög. Hur funkar ni, är ni sakletare eller uppskattar kreativt kaos 24/7?

Helgfrukost är heligt. Det kan man lätt fuska sig till charmen av att putsa upp silverkanna och köpa croassianter på hörnet.

Något som inte går att fuska sig till i den här familjen är pannkakor. Dom ska ha så mycket smör att kanterna krasar. En gnutta vaniljsocker och ett kryddmått bakpulver. Viktigast är nog saltet i smeten och en skvätt grädde. Iallafall om du frågar min frankofil till pappa.

Sen har vi bosatt oss i barnen rum. Jag har ibland tagit fram en bok och bara legat där på deras sängar och läst medens som leker. Uppfattar det som om dom köper det på ett helt annat vis än om jag skulle ta fram telefonen, här ser ni ju att jag gjorde det endå. För att ta den här bilden men ni fattar poängen.

Sen var den veckan slut och vi gick tillbaka till en mer jämställd vardag.

Jag vill se Carl Johan De Geert utställning på Stadsmuseet under namnet: Släkten och slavarna.

John ajvide Lindqvist bok, Hantering av odöda var en upplevelse som på riktigt drabbade mig när jag läste den, vad kan jag varit? 21 år. Hur alla detaljer och förorts beskrivningar, hopp och bottenlös sorg, samtiden och en otänkbar men ändå på snudd realistisk framtid väcdes ihop i en skräck och kärleksroman. Det var så stort. Nu släpper Johan tillsammans med Regi:
Thea Hvistendahl en filmatiserad norsk version av boken. 15 Mars sitter jag som bänkad.

Jag kan inte vänta på att få lyssna till HÄNDEL WITH CARE
George Friedrich Händels mest älskade arior och körverk som ni aldrig hört dem förut på Dramaten.

Till en väns födelsedagspresent har jag skaffat biljetter till Svansjön på Kungliga Operan.

Baletternas balett i legendarisk koreografi signerad Rudolf Nurejev. Efter hans två tidigare versioner av Svansjön räknas Nurejevs uppsättning på L’Opéra de Paris 1984 som hans definitiva och slutgiltiga, med svensk urpremiär på Kungliga Operan 2021. Det ska bli fantastiskt att se den tillsamas med någon som kommer uppskatta den lika mycket som jag.

I April ska vi se och lyssna till Jonathan Johansson på Göta Lejon. Det påminner oss om våra första år tillsammans och när Harry var nyfödd. Fanns igen bättre att söva honom till. Inte heller något som kommer så nära poesi. Det ska bli magiskt.

Det står slipins i min garderob, nysulade och redo för nysopade trottoarer. Alla bilder som ser ut såhär väcker en liten fågel i mitt bröst.

Jag tror att det får bli en liten oljerocks-peppe i år. Har tittat så länge på Barbours men hoppas infernaliskt att Totême ska göra en som matchar mina oljerockar därifrån. Lägger in ett publikt önskemål här i etern.

Jag tror jag hittat den mocka jacka jag alltid letat efter. Men jag vill så gärna att den ska matcha min Tote bag i precis samma nyans. Det är inte säkert att den gör det. Medans jag roar mig med denna smått oviktiga och hjärndöda sysselsättning kan jag vila ögonen på den här våriga bilden. Är ni team matcha exakt eller låt nyanserna finnas?

Manchester och patenterat skinn är allt jag har på mig just nu.

Om jag någonsin varit sugen på en serie förut så har jag nog knappt varit i den här peppen! Låt mig vara en helg och bincha allt! ”Feud: Capote vs The Swans

Scarf och låga tofsar blir vårens frisyr. Jag vågar ju inte klippa mig och är så trött på diadem och stora spännen.

Allt vitt. Precis allt. Vill ha tjocka vita chinos i bomull. Jag vill ha linneklänningar, Magnum shorts och krispiga Oxford skjortor.

Drömmer mest om Frankrike nu, vi blir där nästan hela sommaren. Det känns som det vackraste av minnen att få fylla 40 år precis såhär. Bergen, havet, barnen och en baguette.

Den här bilden från House of Cards fick mig att scouta det finaste randiga sidentyget till våra vårkuddar i salongen. Ska sy till helgen.

Ungefär såhär kände jag mig hela veckan. Relatera?

En liten petit Marc Cross har legat på min önskelista i snart 6 år. Är det de jag önskar mig i födelsedagspresent? Kanske också den patenterat läder? Som en lackad godis.

Den här klänningen från Totême känns perfekt för mig att ha när jag och Carolina ska gå på Svansjön. Sen varje jul och nyår i alla tider. Hur kan något vara så enkelt och intressant på samma gång? Totême såklart, ni känner ju mig. Den är som en liten rustning, Jeanne d’Arc.

Den här bilden väckte något i mig. Blev så akut sugen på Vårsalongen så jag får gå i nästa vecka.

Här har vi kuddarna igen, eller inspiration till känslan jag vill år med kuddarna. Kanske måste börja sy redan ikväll?

Vad inspireras ni av just nu?