Last weekend
2 years ago
Nu är äntligen dammen och lilla fallet i Tegnérlunden fylld med vatten. Barnen från kvarteren runtomkring flockas med barkbåtar, vattenpistoler och gummistövlar oavsett väder. Som en scen ur en Astrid Lindgren bok. Inte konstigt att hon ofta satt där på bänken och bara observerade. Killarna tog fram de radiostyrda båtarna och helgen kunde starta.
Vi fick en leverans på en piedestal till bysten. Den väger närmare 85 kilo så det kunde inte bli något högt. Nu står den tung och vacker i ett hörn ingen kommer orka flytta den ifrån.
Jag köpte rosa blommor och undrar när den fasen ska gå över?
Det var valborgsmässoafton och det är sång och brasa på Riddarholmen.
Sen slog värmen till på ett magiskt vis och jag kunde äntligen ha vårens kjol på.
Här ser ni hur hon står. Blev bra tycker jag minsann. (Lite stolt om man nu kan vara det över någon annans verk?)
Det är många lura ögat speglar i våra serveringsgångar. Mitt bästa tips om man vill öppna upp smala utrymmen.
Pappa kom över och jag smyglyssnade på hans och Elis samtal om livet och Morran och spindlar och hur jag lärde mig att cykla. Finns det något mer hjärtevärmande än att känna igen den totala tryggheten i en pedagogisk röst som ens Far när den talar till ens egna barn?
Jag försöker spendera så mycket tid jag kan men min pappa. Det känns livsviktigt att ta tillvara på allt nu. Har vi tur är det ett dussin år kvar, minst.
Sen lagade jag mat. Gjorde grekisk sallad och egna sovlakispett. Tsatsiki med en gnutta dill och nybakt bröd. På Harrys inrådan.
Vi äter sallad i Johns pappas skål. Alltid.
Sen ut igen. Det finns ju vatten och kompisar.
Jag smet iväg en stund på Pilates på STHLMs trevligaste gym. Ljusinsläppet i salarna här är terapi.
Plockade upp pojkarna på vägen hem.
Fick ett bud från TWWP med hudvårdsprodukter och badskum från märket Naif.Dom doftade så rent och gott att det blev jag som tog över.
Ni vet som hårdtvål doftade när man var barn.
Harry är Tweeine och man ser honom knappt för han springer mellan vänner och parker. Men stannar upp ibland och bara tittar på honom. Tänk hur det blev allt ändå?
Är det ren lycka jag känner, kan va…
Julia Hichens
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]