Den här figurinerna vad det första jag skaffade till landet. Jag har gjort så med de senaste tre flyttarna. Hittat något föremål som väcker känslor i mig och hjälper mig se helheten. Det kommer bli lite som His and Hers på varsin sida av sängen.
Det här med att vi inte behövt ha bil på två år har varit magiskt. Men det ser ut som att det kommer bli ett måste för att kunna utnyttja landet på det sätt vi vill framöver. Om någon vill sälja en Jeep, maila mig.
Ralph Lauren bedding, chinos, plastsandaler och Rod Stewart i lurarna. En liten glädje injektion right there.
Harry har varit så duktig i skolan det här året. Det ska bli så roligt att följa hans skolgång. Se vad vi behöver lägga extra energi på och vad som visar sig vara hans fallenheter. Man sväller av stolthet solmförälder mest hela tiden nu. Som när dom lärde sig gå…
Får frågor titt som tätt om vad jag har i ansiktet, min såkallade rutin. Den har varit väldigt sparsmakad med egentligen bara Exuviance produkter. Men skickade ett DM till världens vackraste kvinna Caroline Lundqvist och hon gav mig dom här tipsen. Så nu provar jag dem. Tänkte att ni kanske också ville det med tanke på att hon som sagt är världens vackraste.
Packa i lådor trodde jag faktiskt aldrig att vi skulle göra igen. Det är väldigt roligt. Framför allt är det fint att sådant som vi har i källaren och inte hängt upp nu kommer att användas. Det behövs nästan ingenting. Nya lakan, gardiner och kök… ok en hel dels men allt annat har vi redan.
Harry och jag passade på att ha egentid på kvällarna såg moderna ”klassiker” på tv och käkade Dillchips. Han förstår engelska nu. Såhär bara. Ingen undertext att läsa inga mer dubbade varianter.
Jag har varit ensam med barnen ett tag. Det är så ibland när John är på inspelning. Dom är helt underbara båda två men den här gången kände jag hur jag blev trött. Trött på ett sätt som egentligen inte har med något annat att göra än att allt går i ett. Inte en tom lucka i varesig kalender eller själ. Det blir fint med semester om några veckor.
Hela hallen väntar på att få hoppa in i en baklucka.
Gick förbi EK pr (runt hörnet från oss) och pratade färg.
Försökte svalka barnens rum och letade upp alla fläktar vi har.
Letar en kakellist som jag sett någonstans men nu glömt var. Det var inte den här då. Men när jag hittar den ska ni få se på något vackert som kommer göra mycket för det lilla i badrummet.
Ta hand om er och glöm inte att det alltid är såhär innan sommaren. Det är massa halvfabrikat. Picknickar man inte orkar i sista sekunden, värme man inte hann ta vara på, deadlines och medarbetarsamtal. Kläder som
Inte passar och relationer som behöver tid ihop för att hitta tillbaka. Det är så bara, vi tar hand om allt det där sen. Tre veckor kvar.
Vi har ju skaffat ett hus vid havet, det är en dröm som går i uppfyllelse. Mycket som hängde löst där ett tag men jag fick dra i varje tråd jag hade tills det av något nästan magiskt trollslag blev vårt. Den historien om hur det gick till vill jag nog hålla för mig själv. Men det känns utan att utmana något, som ödet.
Huset är fint som det är, men behöver lite handpåläggning. Främst är det ytskick och vår personliga prägel som saknas. Framöver drömmer vi om en Cape Cod inspirerat cederläggning eller klassiskt vasstak men det är när estetikern i mig får påslag.
Det är mycket panel som ska målas, det är väggar som ska tapetseras och barnrum, gäststugor och syrenhäckar som ska klippas. Det är underbart kort sagt.
När vi flyttade in på Tegnérlunden så fick vi färg från Lycke och Happy Homes. Vi är så nöjda med resultatet i alla rum så när vi nu ska måla igen kändes det tryggt att gå tillsammans med dom igen. Jag är ju otroligt petig med kulörer och ytskikt.
Vi har tillträde till huset nästa helg och det ska provmålas fasad, grundmålas panel och fräschas upp endel luckor.
Tre hus ska byta första intryck under sommaren (vet att jag är tidsoptimist här) och det känns som kansle fasadmålar var 10 år ungefär, så allt måste kännas rätt.
Jag längtar så intensivt efter att få sätta penseln i dom här.
Vi tänker en grå fasad med kontrasterade foder och spröjs. Ska dom vara gröna, gula, vanilj?Eller ska huset vara antikvitt och fönster grå och gröna?
I killarnas rum blir det tartan, ränder, sisal och teddybjörnar. I gäststugan paisly, porslinstvättfat och romber.
Det dräller av snabbskissade ritningar på smarta och tidlösa lösningar överallt i lägenheten, det finns inget som gör mig så lycklig som att bygga helhetskoncept eller boa är det väl kanske i det här fallet.
Den här fasadkombinationen har något, kanske får prova den nästa helg.
Grå, vanilj, grön och svart. Lika förutsägbart som det mesta med mig.
Med det sagt ska det bli roligt att dela den här perioden av livet med er, när det största på Bucketlisten klickats i. Den dröm som känts mest svårfångad, när det plötsligt blir en del av det självklara.
Jag ser randigt den här sommaren. Dels för att jag enbart tänker på Cape Cod, franska rivieran och min man snygga man i Oxford skjorta.
Det är sängkläder, utedynor, kortbyxor och tapeter i randigt. Såhär tänker jag.
Shorts By Marlene Birger
Tapeter Ralph Lauren & Happy Homes
Crickettröja Stenströms
Rökelser (den enda doften, tro mig) palais de tokyo astier de villatte
Fåtöljöverdrag Bemz
Jag har redan börjat sy, det skall bli dekorationskuddar, bolster och dynor. Passar så vackert till mahogny, rotting och cremevitt. En klassisk kombination som aldrig behöver bytas ut. Så som jag älskar inredning och detaljer – hållbart och genomtänkt.
Skjorta över finklänning.
Gröna bredrandiga tygtapeter ger maximal semesterkänsla.
Crickettröja när dom är som bäst.
Överdrag till lite slitna landet möbler.
Allt min man har på sig mellan maj till september, samma gäller väl för mig inser jag nu.
Ränder för att öppna upp när taket är lågt.
Dom enda shortsen den här säsongen.
Dynor till rottingen.
Stärkta sängkläder i bomull som tåls att ligga i hängmattan me.
Tapetserade garderobsdörrar.
Det israeliska anfallet kommer två dagar efter att Internationella domstolen, ICJ, krävt att Israel omedelbart upprör med offensiven mot staden.
Unrwa-chefen kallar det ”helvetet på jorden”.
Jag skrev det här för ungefär 200 dagar sedan.
” My heart and my thoughts goes out to the the children. All the innocent children. But I also think about history and how hate can make the same people that been hounded go hunting? How the repressed hide behind the same rhetoric’s and dehumanisation that them self been subjected to. Have you seen one of Picasso’s most famous work, Guernica is certainly his most powerful political statement, painted as an immediate reaction to the Nazi’s devastating casual bombing practice on the Basque town of Guernica during the Spanish Civil War.
Guernica shows the tragedies of war and the suffering it inflicts upon individuals, particularly innocent civilians. Why do history keep on repeating itself? Please donate to #savethechildren
Jag trodde inte då, för en sekund att världens ledare skulle vända bort blicken på det här oförlåtliga sättet. Historien tycks bara upprepa sig.
En utlovad Safezone, ett tältläger, kvinnor & barn, dit de lovats att fredas, där faller bomberna. Ingen sjukvård, ingen mat, ingen medicin. Ingenstans att fly. Mörkret är totalt. Vi kan inte vara tysta i de frågor som förändrar världen.
Ta ställning. Använd din röst.
Vi har haft barnvakt och skrivit under köpekontrakt för huset. Det har handlats iskaffe som vi satt mestadels i halsen för att vi behöver skratta till rakt ut av lycka och förväntning.
Vi har prövat mindre sängar som ska få plats i somriga rum.
Packar upp efter besöket på kusten och stoppar huvudet i tröjan och bara luktat, som en kärlekskrank tonåring. Det doftar hav och vind.
Jag har hängt upp en klänning som ska med till Frankrike. Panelsydd och sträv. Som en jag såg för några år sedan på Staud. Men nu hittade jag den på Arket.
Det är för varmt för vanliga kläder. Jag älskar sommar men har ett sådant love hate relationship med att inte kunna vara påklädd med kavaj och kappa i stan. Jag längtar inte efter hösten, men jag längtar inte inte efter hösten om man säger så.
Ska ringa om en bryggplats prick här. Tänkte eka med aktersnurra de första åren.
Jag har promenerat mellan varven. Har inte hunnit träna alls de här veckorna, så mkt som hänt. Men jag har behövt rensa huvudet. Vid djurgården hälsade jag på vid mammas grav och såg vackra gamla spårvagnar.
Jag lusläser mina samlade inredningsböcker som handlar om byggnadsvård och countryhouses.
Men mest dagdrömmer jag om att stå precis såhär här och peka på allt vacker jag minns från barndomen, att visa killarna allt för första gången och att andas ut.
Det här blir bland det finaste vi gjort för oss och barnen. En egen plats på jorden.
Jag är svårt förtjust i skärmdumpar på min mobil. Det är den bästa av inspiration när det känns tjuvkikat. Ofta väcker det en tanke eller reflektion hos mig men ibland är det bara en påminnelse om något som hastigt gått mig förbi. Men i ärlighetens namn är det allt som ofta ett habegär, ett tips eller en copy paste jag tänkt mig göra. Tänkte dela mitt kikande in i andras flöden.
Villa Dagmar öppnar sitt systerhotell Villa Dahlia mittemot vårt hus på andra sidan parken. Det kommer bli takbar, boulebana och allt sådant som diplomat är bäst på. Vi kan ses där på kaffe va?
Jag plockade fram min maxikjol och tunnstickade kofta sekunden efter att den här kampanjen lanserades. Även mitt lite chunky halsband. Nästa vecka på repeat.
Dessa T flats från Totême är en perfekt kombination av jobb och sandal. Får en 90 tals Balenciaga vibe på tån, vilket alltid är en bra referens.
Den här utställningen vill jag se. Och dessutom blev jag larvigt fylld av hybris och tänkte att det här kan bli mitt nästa projekt i livet. Sätta mig på heden och försöka avbilda naturen i akryl.
Det var event på Instagram och jag ville plantera, klippa träd och buskar för blotta livet.
Den här långklänningen på Lorainne är bland det finaste jag sett. Men Chanel och långklänning ryms inte i min budget. Jag tittar dock på denna titt som tätt och drömmer mig bort till hösten, teatrar och fester.
Alla mina favorit komplementsfärger i en och samma bild. Perfekt.
Båtskrov, mahognyn och teak. Det kan vara så att jag försöker knipa en bryggplats as we text och även om det lär bli en Buster för oss är det här såklart en sporre.
Italienska gardiner, överdådiga och en garantistämpel på semester.
Kanske blir den en och en annan akvarell också?
Inredningsarkitektur och möbeldesign. Historia och skisser. Alltid lika intressant.
Den här blåa gardinen vill jag använda för en fiffig lösning i sommarhuset. Ja just det vi har köpt en stuga. Helt otroligt. Har inte förstått det ännu. Återkommer när chocken lagt sig lite.
Hur kan något vara så världsfrånvänt och samtidigt så självklart som det här?
Satt på händerna för att inte applådera högt när jag läste det här. Kan det vara Carolina Storm och jag som är först bänkade här…
Duvblåa, gråa och med Marina inslag så är textiltankarna just nu. Och randen. Har skrivit ett helt inlägg om randen. Vill ha allt randigt i sommarhuset.
Det är snart min 40 års dag. Får man önska något till familjen? Den här Rimonovan skulle vara det perfekta tillskottet till resväskearsenalen hemma.
Växttapet och textiltapeyer fyller hela mitt telefonminne just nu.
Tänk om jag kunde hitta en randig i sjögräs? Går det ens. Otroligt i sådant fall…
Vad har ni skärmdumpat på sistånde?
Vi springer va? Det är så maj månad är. Vi springer ihop. Ett klick här ett klick där, ni får glimtar. Snart ska jag promenera igen. Då ska jag berätta allt.
Vi är lite upptagna med en grej just nu. Lovar att berätta allt sen. Om det blir. Håller andan
Kram
Det är lugnet före stormen nu. Innan syrener och skolavslutningar. Innan sista jobbspurt och inlämningar. Det är pollenögon och lite lathet när värmen slår till. Vi ramar in gamla foton och stannar inne lite på morgonen.
Jag fick prova en klänning på Totême som jag länge haft på span.
Den har ett mönster som påminner om en urtvättad Laura Ashley fåtölj. Det är kanske den bästa av tyger.
Men med en lite modern twist på axeln. Tyvärr passade den inte min kropp. Hoppas någon annan jag känner skaffar den så jag kan njuta på håll.
Toteme har en provisorisk butik på Norrmalmstorg medans de bygger ut Biblioteksgatan. Fint att se Berns och Berzeliipark när jag strök runt.
Jag åkte till min frisör Moa. Solen var med.
Småbåtshamnar väcker så många av mina barndomsminnen. Vi har seglar sex veckor varje sommar hela min uppväxt och jag tror i mångt och mycket att det är den upplevelsen som formade och stöpte oss som familj, i vissa anseenden då.
Odenplan visade sig från sin finaste sida. Tänk om Parkteatern kunde göra en uppsättning av West side story i litet format mitt där på torget i all buller och bång? Vore ett fint sätt att använda amfiteater-trappan där. Så kan vi äta på Tranan efteråt?
Vit kavaj – Vår.
Loafers i Raffia = Vår absolut!
Hittade ett par andra favoritskor som jag fått av en av mina närmasta vänner. Jag hoppas kunna ha dom hela nästa vecka, såg 20 grader i väderleksrapporten.
Dont mind the smutsiga fönstrena, samma sak varje år.
Eli har en sådan oerhört fin förskola. Det är en sådan enorm lättnad och trygghet varje morgon vi vinkar hej då. Vad vore vi utan omsorgspersonal och alla fantastiska pedagoger. Idag är det förskolans dag så passa på att tacka alla pedagoger lite extra för deras insatser.
Det är lite Vanheden möter Julia Roberts Pelikanfallet här va?.
Saknar bara lockigt hår.
Maj månad kanske har varit den finaste på år. Det är vänskaper som håller på att läka, drömmar som skissas, rutiner som satt sig. Kanske är det den bästa vår jag mött…
Den kvinna som Arket använder som modell i sitt senaste släpp är så vacker att jag inte kunnat sluta tänka på henne.
Jag förbereder mig för en sommar på Rivieran, det har algoritmen listat ut.
Sparar ned familjerum för att kunna boka för herrgårdshelger.
Letar efter detta Cluedospel till mig och barnen. Harry fyller år efter sommaren och det vore en alldeles perfekt gåva.
Hidden doors. Kanske nångång, någonstans.
Den här lämnade mig med en insikt. Som jag brukar säga, det kanske ger er även något.
Vintage Georgio Armani med sköldpaddsfärgad skalm.
Brobergs matsal. Funderar på att bjuda in till tjejlunch där i Juni.
MaxMara 1997. Allt är otroligt. Sa jag fyrtioårsfest?
Lié Studios släpp med Net a porter är så klassiskt och fint. Jag har ett par örhängen från Ralph Lauren som är slående lika deras senaste. Kanske att de är så att jag behöver dem i silver också? Kan vara så.
Sen fick jag ett starkt längt efter ett kreativt projekt och den här dockteatern skulle glädja båda mina söner, och dess publik.
För mycket av stuckatur, går det?
Det här köket är verkligen inte jag. Men det var något med att jag inte kände igen mig? Att jag inte ville planera eller maximera alls här. Kan någon av mina vänner styra upp det här köket så jag kan komma och bara vara ledig i hjärna litegrann?
Kram.
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]