Utan att överdriva ens det minsta måste jag säga att det här beslutet om att börja dansa balett igen är bland det bästa jag gjort.
Jag menar, det har under det senaste året blivit tydligt för mig att de flesta av mina beslut ofta handlat om helt annat än om mig. Att jag inte haft så många platser eller riktningar som inte varit på grund av… eller det vore bra om… eller det här är rimligt.
Sen i oktober har jag tränat på att få fatt i vad som egentligen är jag. Min egen vilja och drivkraft i livet. Det är spännande och stundtals ganska smärtsamt att få syn på.
Baletten är helt och skärt bara jag, för mig och utan någon annars bedömning eller vinst. Det är en plats och ett utövande som förflyttat min tanke, teknik och sinnesstämning helt. Få saker jag är så glad över.
Så varje helg får jag gå dit och i söndags gjorde jag en perfekt arabesk och Échappé sautes i följd. Lycka.
På lördagen var det varmt (för att vara den här våren) och vi var ute i parken i omgångar. Sedan hade vi en teaterföreställning att gå på. Husdjuren på Stadsteatern. Mkt sevärd för alla 4-45 åringar.
Vi sorterade ur alla garderober. Nu menar jag alla. Det var ett jobb men kändes som själavård. En djup utandning.
Eli tittade efter sin storebror som sprang in och ut mellan vänner och adresser. Sedan frågade han -när blir jag stor? Jag tänkte att du redan är det. Men svarade. – På måndag nästa vecka. Han fyller fyra år då och det är ändå så stort så stort att ingen någonsin kommer kunna kalla honom bebis igen.
Vi gjorde lite ehns grejer med varsitt barn, för att hinna avsluta meningar ihop.
Jag åt Anton Berg marsipanlimpa, drack Earl magestic och läste Daniel Norlins Vikarien.
Orkade duka upp helgfrukost och stekte fattiga riddare. Till det vispade jag upp vanilj kvarg och åt morello körsbärsmarmelad.
Packade ned den stora Racerbilen som prompt skulle med på bio. Så är det med snart fyraåriga typer. Dom tänker utanför boxen.
Sen bestämmer han alltid Tokyo Ramen och en Shio Tori. Inget jag tackar nej till.
Vi tog med en kaffe, en Reisen och en glass in i salongen.
Jag hade ett projekt i åtanke. Kikade på tyger. Kan visa sen.
Provsatt en soffa på svensk tenn och insåg att jag vill ha allt i duvblått just nu. Eller som min man säger. Grått rätt å slätt.
Sen var det söndagkväll och jag sörjde att jag sett klart Ripley på ett nästan smärtsamt vis. Vad ska jag se nu? Tips någon…
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]
Anna · 2 years ago
Fint! Sugen på att höra vad du tycker om Vikarien, den är på min att läsa lista ☺️
Sofia · 2 years ago
La Storia på svt play. Också i Italien, men en helt annan historia. Mycket italiensk, vacker och tung. Men fint berättad, gripande och med skickliga skådespelare. En bladvändare i filmform!
Katherine · 2 years ago
Så känner jag efter att precis ha läst ut "Stacken". Vad ska jag nu läsa? Men nu lägger jag in "vikarien" som reservation på biblioteket.