Igår var jag så trött så jag grät en skvätt, lade mig halv nio och sov i elva timmar. Kan inte minnas när jag senast sov så länge (1990-talet?). Pratade om det idag med min vän (och förläggare) som sa att jag bara skulle ta ledigt några dagar. Det gör jag ju aldrig. Jag tycker verkligen inte att jag jobbar speciellt hårt heller, men pysslar hela tiden med något litet och försöker samtidigt pussla ihop en sommar där jag hinner träffa alla de människor jag vill träffa. Ja och med två barn som skapar en ljudmatta av “Peppe! Peppe! Peppe!” i bakgunden.

Att läsa om hur trött en annan människa är är ungefär lika spännande och originellt som att få höra detaljerade beskrivningar av folks drömmar så vi rör oss vidare. Igår promenerade vi till Lilla Blecktornsbarken, satte oss där medan barnen rusade runt mellan gungorna. Träden börjar mogna från försommargrön till en djupare färg och allt var lummigt och vackert.

När vi tyckte att barnen rastats tillräckligt började vi den långa promenaden hem mot Östermalm. Under somrarna i Stockholm går vi alltid väldigt mycket. Gillar det. Både ensam med en podd i öronen och med familjen och ett “kan vi inte ta bussen?” i öronen. För att beveka barnen stannade vi i Gamla stan och åt otroligt god glass.

När vi kom hem igen skrev jag en kort text och läste vidare i Tikkanens “Måste försöka skri-” tycker väldigt mycket om den. Så intressant med politiken kring litteratur, det finlandssvenska och finska och könsroller i bokvärlden. Läste också lite i “Jag är så jävla trött”, men kände att jag inte hade kapacitet att ta in så mycket analys kring patriarkatet. Vi åt hemlagadpesto med pasta på balkongen (rör ihop färsk basilika, parmesan, någon sorts nötter och lite olja).  Ja och sen däckade jag. I dag ska jag (nästan) bara läsa bok, springa lite och ta det lugnt.

Nu ligger det ett riktigt fett avsnitt av Mellan raderna ute och väntar på att ni ska lyssna på det. Vi pratar vidare om kvinnor som är lojala sina män, med avstamp i Fredrik Virtanens “Utan nåd”. Fortsätter med Gemma (finns en risk att någon av oss kallar henne Emma) Hartleys “Så jävla trött” och kvinnors emotionella arbete. Sen blir det Märta Tikkanens “Måste försöka skri-” som jag ÄLSKAR och Karin Erlandssons “Alla orden i mig” som inspirerade mig att börja på bok nummer nio. Podden finns på itunes, Acast och garanterat i er poddapp. Lyssna! och gillar ni får ni hemskt gärna ge oss några stjärnor och skriva en kort recension. Betyder mycket för oss! <3

Jag har för övrigt ett sånt otroligt bra läsflow för tillfället. Njuter väldigt mycket av att få läsa vidare. Jag tänkte för övrigt göra ett inlägg med bra sommarläsning från förr och nu. Ska bara samla ihop mig lite.

Ni vet när man upptäcker något nytt (för en själv) och så plötsligt ser man det överallt. Så har det varit för mig och natural horsemanship under det senaste året. Jag har tänkt mycket på hur jag hanterar hästar och relationen mellan människa och djur. Det fick sin början uppe i Topanga i LA  där jag fått öva mig på att kommunicera med hästen (och rida utan sadel och träns) och när jag pratat med vänner och bekanta som är hästmänniskor verkar det som allt fler funderat i samma banor.

I Finland blev Magnus och jag inbjudna (utbjudna?) på en alldeles underbar tur genom skogen på Stall Fagerängs islandshästar. Annamaria som ledde turen presenterad oss för sin egen islandshäst och berättade att hon också börjat intresserat sig för natural horsemanship. Samma sak sa en annan hästägande väninna här i Stockholm.

För några dagar sedan läste jag de här texterna i Svenska dagbladet om hur vi förhållit/förhåller oss till djur.

“I och med att vi har ett ord som innefattar alla djur uppfattar människor gränsen mellan människor och andra djur som skarpare. Därmed förstärks antropocentrismen, idén om att människan är tillvarons medelpunkt. Och detta kan i sin tur leda till dominans och rent av våld mot djur. Ord har makt. De ord vi använder återspeglar uppfattningar som finns i vår kultur och påverkar dessa uppfattningar.

och

“Descartes betraktade kroppen som helt mekanisk, likt ett urverk. Djur har ingen själ och därmed enbart en kropp. De är egentligen en sorts maskiner. Därför kallade han dem ”bêtes-machines”, maskindjur eller djurmaskiner. Eftersom djur enbart är kroppar kan de inte känna någon smärta. Kanske skriker de om någon sticker en kniv i dem, men det är inte ett uttryck för smärta utan en rent mekanisk reaktion. Eftersom Descartes var intresserad av hur kroppar fungerade förespråkade han vivisektion. Därmed banade han väg för de djurförsök som fortfarande äger rum.”

och utdrag ur Eva Meijers bok Djurens språk.

“I sin bok berättar Eva Meijer bland annat att när den karibiska tioarmade bläckfisken är sugen på att para sig så visar han det med färgmönstret på sin hud. Honan svarar med sin färgställning om hon vill eller inte. En zebramönstrad signal innebär till exempel ett tydligt nej.

– Och ödlor kommunicerar genom sitt kroppsspråk – sättet de rör sig på förändrar grammatiken. De kan nicka, blåsa upp halsen, ha olika antal ben i marken. Forskare har kommit fram till att det finns närmare 7000 möjliga kombinationer av kroppshållningar, där omkring 200 används ofta, fortsätter hon.”

Så intressant! Jag tror bland annat att sättet vi föder upp och slaktar djur om några generationer kommer att ses som fruktansvärt barbariskt. OBS, säger inte att alla måste bli veganer på studs, men att hela vår överlevnad är kopplad till vår inställning till djur och natur och just nu ser det inte så bra ut. Vad tror ni?

Magnus drog iväg till 7 Eleven för att köpa chips och jag har cirka fem minuter på att skriva något här. Vill börja med att hänvisa till en restaurang vi åt på idag. Hela min barndom har pappa snackat om restaurangen där man får sin mat till bordet genom att styra radiostyrda båtar. Visste ej om denna legend var sann tills idag då vi besökte Räkan. Det visade sig dessutom att restaurangen var perfekt för barn, men hade ändå god mat. Skrev om upplevelsen på Amerikabloggen.

Tog också en promenad klädd som en dam i Gram-skor och snygg kjol. Nu kom Magnus hem så jag måste sluta. Vi får höras imorgon igen.

Svängde förbi Natur och kultur för att plocka upp ett exemplar av Agassi-biografin (för länge sedan rekommenderade någon den för mig, men det var först nu när den svenska översättningen kom ut som jag tydligen kommer att läsa den. Obs är otroligt ointresserad av tennis, men älskar däremot texter som är så välskrivna att jag ändå sugs in i ämnet).

Jag fick en bonusbok på förlaget, Så jävla trött -om kvinnors känslomässiga arbete och vägen till förändring av Gemma Hartley. Jag gick över vägen till Humlans lekpark där resten av familjen väntade och började genast läsa. Herregud så drabbad jag blev. Trots att jag tycker att jag läst om emotional labor hundratals gånger. Bara några sidor in fick jag tårar i ögonen eftersom igenkänningen var så total. Observera att jag då lever med en feministisk medveten man. Vi talar mycket om hur vi lever och hur vi vill ha det, men ändå. Men ändå känner jag att det osynliga känslomässiga arbetet blir så tungt. Boken kommer ut på svenska först i september, men då tycker jag att ni ska ta och läsa den så att vi kan ha en bokcirkel. har redan gjort minst tio hundöron på olika ställen.

Sen drog Maja och jag en föreläsning/diskussion för Friday Lab Community med temat kreativitet. Fick så många bra kommentarer. Tycker att ni ska joina oss nästa gång. Jag får så otroligt mycket bra energi av varje session.

Jag är antagligen sist på listbollen som vanligt, men tycker att det här listan jag hittade hos Hanna var kul. Mindre kul var att den försvann när jag skulle publicera den igår, men nya tag idag. Tack förresten för alla otroligt fina och smarta svar på inlägget om att fira högtider ensam. <3

10 saker jag tycker om:

– att gallopera barbacka.
– att åka ut på helgresa med goda vänner.
– att äta frukost ifred med morgontidningen.
– bastu med god vän och sen nakendopp.
– rödvin och plockmat på balkongen i Stockholm.
– när vi svänger in på hemgatan i Santa Monica efter en sommar i Norden.
– när jag jag flow i skrivandet.
– att nybadad lägga mig mellan nytvättade lakan..
– när jag får Magnus att skratta.
– nötter i müsli.

9 saker jag tycker mindre om:

– dåligt internet.
– salt- och kryddgurka. Hör till de få saker jag helt inte vill äta.
– det här kommer jag att vänja mig vid snart, men stockholmarnas ohyfsade sätt att inte säga hej, tack, ursäkta och ha en bra dag. Känner mig helt osynlig här.
– när jag inte kan kontrollera situationen.
– folk som inte ställer en enda motfråga. Totalt ointresserade av andra människor.
– folk som tjatar om hur UPPTAGNA de är.
– disk på diskbänken istället för i diskmaskinen.
– att vänta på Magnus.
–Tycker Hannas formulering var på gränsen till genialisk: ”När en regnig dag slutar i en solig kväll. Då är man ju redan inställd på att se på film typ och så kommer det nån himla sol och stör”.

8 bloggar jag läser:

Jag läser ju ALLA bloggar. Har du en läser jag den, men här är några av dem som jag läst längst. Jag avskyr för övrigt att lista bloggar jag läser eller annat folk eftersom jag är så rädd för att någon som inte kom med på listan ska bli besviken. JAG LÄSER DIN BLOGG OCKSÅ!

– Jennys
–Hannas
– Cissans
– Linns
– Nio till fem
– Hej hej vardag
– Ellens
– Cinderalley

7 saker jag vill göra i framtiden:

– tycker Hannas ”Sitta i Moderna Museets styrelse” var inspirerande. Säger Fotografiska.
– bo i fler länder.
– skriva ett tv-manus och se tv-serien.
– lära mig mer om natural horsemanship.
– bli bra på att surfa.
– köra från Santa Monica till Florida.
– få jobba ifred utan barn ständigt avbryter mig.

6 saker jag är rädd för:

– att någonting ska hända min hjärna och jag inte längre kan skriva/tänka.
– det vanliga om barnen.
– alla skräckfilmer.
– att allt ska skita sig.
– KLIMATETS FÖRÄNDRING.
– att jag ska rida fel och göra hästen illa.

5 platser jag tycker om att vara på:

– på sommarstället i Ekenäs.
– på en hästrygg i Topanga.
– på middag med vänner som vill skvallra/tala politik med mig.
– i vatten.
– på en cykel i den ljusa natten trampandes genom Sommarstockholm/Helsingfors.

4 ord som beskriver mig:

– Magnus: integritet,
– Vidar: snäll.
– Svärmor Diana: klok.
– Min förläggare: en doer.

3 saker jag ser fram emot:

– Hänga på Blankens sommarställe.
– Kajs och Nikos bröllop i juli.
– Sommarstockholm.

2 bra filmer:

Ser uteslutande på serier, men en gammal filmfavorit är ”Stepbrothers” med bl.a. Will Ferrell.

Såg ”Green Book” på nåt flyg. Drog mig för att se den trots att jag visste att jag skulle gilla den. Sen såg jag den och gillade den.

1 bra låt:

Magnus bästis Petski sa att vi skulle lyssna på Mares ”Sunnanvind” så det har vi gjort konstant de första veckorna i Norden.

Det blev en lite annorlunda midsommar än planerat. Majlis och jag firade i Stockholm och Magnus med Vidar i Skåne. “Firade” är förresten inte rätt ord. För min del var det inte så farligt, jag är inte så noga med traditioner och dessutom var den här familjesplittringen högst temporär. På eftermiddagen hörde en kompis av sig och frågade om vi hade lust att chippa över till henne.

Efter lite letande hittade jag en pizzeria som var öppen och tog med mig två stycken. Staden var ljus, varm och tom på folk. Vi satte oss på väninnans balkong och småpratade och det var här jag lärde mig något nytt. Att det kan vara väldigt ensamt som ensamstående. Min väninna berättade hur folk försvinner iväg med sina kärn- och ursprungsfamiljer på de stora helgerna och det inte finns plats för henne och hennes barn där. Hennes ensamma midsommar var inte alls självvald.

Jag har liksom inte fattat hur inrutat umgänget är på många håll i vårt kultur. Att man liksom faller ur systemet om man inte är en del av mamma-pappa-barn-etablissemanget. Jag skäms också för att jag själv omedvetet kanske räknat bort folk. Nu skriver jag bara enligt egen erfarenhet men tycker att folk i Los Angeles är ganska bra på att inkludera. Det kanske beror på att alla kommer från andra platser och få har sin urpsungsfamilj nära. (Then again så är LA samtidigt en oerhört ensam stad av samma orsak).

Vad är er erfarenhet av detta? Jul, nyår, påsk, midsommar? Har ni bjudit in/känt er exkluderade? 

Finns det en endaste själ som läser bloggar på midsommarafton? Jag kunde i och för sig fråga google analytics, men orkar inte. Blir lätt så besatt av mätverktyg och mår inte bra av det. Tack förresten för era kommentarer på inlägget under. Läget är lite stabilare idag, men vi lever en dag i taget.

Du (eller din tonåring) kommer inte att bli kutryggig eller få nackproblem av att stirra ner i en telefon.

Facebooks kryptovaluta Libra har potential att nå väldigt många människor, samtidigt har Fejan inte något speciellt bra historia av att ta hand om folks privata uppgifter.

Skulle du följa en influencer som inte är en riktig människa? Ärligt talat är flera människoinfluencers så långt från mig att det kanske inte skulle vara en så stor skillnad.

Och på tal om influencers så finns det en hel hop av dem som gör reklam för vapen.

Jag tycker för övrigt att kritiken mot influencers nästan alltid är väldigt oanalytisk och trubbig. Antingen ska man hata dem, eller så är man en kvinnohatare om man hatar dem eller så är man dum i huvudet och lätt att påverka om man gillar dem. Ska kanske ta och skriva ett helt eget inlägg om det.

Den här fick mig att tänka på på stackars hej hej vardag som var tvungen att illustrera min hästbok. “Horses are a known enemy of artists”

Svårt att hålla koll på demokraternas presidentkandidater? New York Times bad 18 av dem svara på samma frågor.

“My friendships make me sad”

Veckans podcast är Call your girlfriend med avsnittet Pleasure Activism.

Vill också tipsa om den väldigt väldigt fina filmen Eight Grade (finns på bland annat Youtube).

Kommentera gärna om

Imorse anlände vi till Stockholm, det är varmt som om det var sommaren 2018 här. På grund av ett sjukdomsfall i familjen är stämningen ganska dämpad. Jag tänker mycket på hur skört livet är. Vanligtvis brukar jag skuffa ifrån mig dylika tankar eftersom de bara leder till handlingsförlamning. Tänker jag på allt hemskt som kunde hända skulle jag aldrig lämna lägenheten.

Litteraturen kom till undsättning och jag slukade Karin Erlandssons “Alla orden i mig“. Erlandssons takt och disciplin fick mig visserligen att känna mig som en slösaktig och lat slashas, men den inspirerade mig också enormt. Att alltid skriva vare sig man vill det eller ej. För egentligen vill man det. Äh, ska spara fler analyser till Mellan raderna. Vill bara passa på att rekommendera boken. Vore kul att höra vad en person som inte skriver tycker om den.

En sak som slog mig när jag grillade middagsmat och min mamma dök upp för att inspektera förloppet är att jag i min ursprungsfamilj är den opraktiska. Den om har tummen mitt i handen och knappt klarar av att knyta mina egna skosnören. Man är i min familj ense om att jag är “bra på andra saker”. Det fanns en tid då jag tyckte att det är var ohygglig irriterande. Varje gång jag utförde något och resultatet inte blev perfekt utbytte familjemedlemmarna menande blickar. Nuförtiden blir jag mest full i skratt av detta.

Finns det en speciell roll som ni har i er ursprungsfamilj som inte nödvändigtvis stämmer?