åldersnojan, är det nåt att ha?

1 year ago

Åldersnojan, är det nåt att ha?

Jag fyllde ju år igår (tack för gratulationerna!!) och det fick mig inte helt osökt att fundera vidare på det här med ålder. När jag var 16 trodde jag att 25-åringar var så gamla att de inte kunde festa ordentligt och när jag gjorde slut med en kille när jag var 26 var jag säker på att det var alldeles för sent för mig att träffa någon att bilda familj med, som trettioåring funderade jag på om jag nu var medelålders och därmed passé och så vidare, och så vidare.

Ironiskt nog har jag samtidigt känt mig friare ju äldre jag blivit. Jag har också jobbat stenhårt på att inte känna tillstymmelsen av åldersnoja (det funkar verkligen inte alltid, kan ligga vaken på natten och ha ångest av att livet går så fort. Hur ska man hinna med allt!) samtidigt som jag försökt intala mig själv att det är förbjudet att ha ångest över saker man inte kan ändra på.

En god vän till mig whatsappade (älskar de där oändliga diskussionerna man har med olika vänner på whatsapp, tänker att de är motsvarigheten till Märta Tikkanens brev) om ett personporträtt på en finsk kändiskvinna som fyllt 46 och i intervjun fick svara på frågan hur det känns att bli gammal. 46 är alltså gammal. Är man liksom barn mellan 0-13, tonåring 13-20, ung 20-30, vuxen 30-40, och sen kan man förvänta sig att bli kallad gammal de resterande 40-50 åren av livet.

Vad innebär ens gammal? För gammal för vad? Använda en viss sorts kläder? Skriva en bok? Dansa? Ha åsikter? Visa sig ute bland folk?

Fy fasiken vad sjukt det egentligen är att folk är så besatta av ålder, generationer och hur man ska vara under specifika perioder av livet. Tänker att en sorts revolution är att strunta i det. Att bryta normerna kring när man ska göra vissa saker, klä sig på vissa sätt, byta jobb, bli förälskad etc etc. Att liksom ge sig själv möjligheten att (om)forma sitt liv närsomhelst oberoende av hur gammal man är. You’re not too old and it’s not too late.

Sen önskar jag ju att skönhetsidealet inte var att se ut som 20 oberoende av ålder, läste i ett annat kvinnligt diskussionsforum om väninnan som lägger ner ca 1000 dollar i månaden på bara sitt utseende, men det är kanske ett annat inlägg.

Lider ni av åldersnoja?

B-M · 1 year ago
Kanske vid 36, ja. Vid 51 , nej :) . Tycker livet är bättre än nånsin, stora barn, etablerad på jobbet, jobbar i en mansdominerad branch och nu f-n sätter sig INGEN på mig mera, massa pondus! Stabil ekonomi och kan göra en hel del kul saker. Frisk och stark, Faktiskt är livet riktigt bra. Enda trista är väl att ens föräldrar blir gamla ock skröpliga :( PS skulle den finska kändiskvinnann fått frågan om hon varit man? Don't think so!

Peppe Öhman · 1 year ago
Älskar att läsa detta! Du får bli min målbild. :)

Cruella · 1 year ago
Mest ifråga om tid (what became of it all) och hälsa (än så länge bra). Och lite lite kroppens förfall. Men tror jag är hyfsat fri från självpålagda idéer om vad som kommer an på mig som kvinna i övre medelåldern.

Peppe Öhman · 1 year ago
Det är det jag också stressar mest över. HUR ska man hinna med allt. Du verkar för övrigt ha en väldigt sund och stabil syn på livet. Gillar det.

Hanna Lindberg · 1 year ago
Jag har väl konstant lite åldersnoja, men mest för att min mentala ålder är typ 21 medan jag på riktigt snart fyller 36. Kan ibland tänka att jag är en jäkla fejk som har barn, hus och jobb, liksom hur fan har nån anförtrott mig allt detta ansvar då jag bara är en barnrumpa själv. Sen plågas jag nog också lite av kroppens förfall. Försöker vara cool med det, men är det nog inte innerst inne.

Peppe Öhman · 1 year ago
Kan verkligen relatera. Vad hände, liksom.

Johanna · 1 year ago
Tyvärr i min yrkesroll, där jag jobbar en hel del med digital mediaproduktion. Känns som att det kan bli tuffare efter 50 att behöva brottas med att se ut som en tant i mångas ögon, men som ska anlitas som ansvarig för sociala medier tex. Det kommer tyvärr att bli ett problem, för det är så vi människor funkar.

Peppe Öhman · 1 year ago
Du får fasiken lov att bana väg och hjälpa sätta nya normer!

Sonja · 1 year ago
Skönhetsidealet att se ut som 20 hör till något förgängligt. Tycker äldre kvinnor kan ha en utstrålning av mognad och självsäkerhet som yngre inte uppnår i samma mån. Det om något är riktigt läckert! Och detta, "när jag gjorde slut med en kille när jag var 26 var jag säker på att det var alldeles för sent för mig att träffa någon att bilda familj med". Right up in my alley! Varför ska man ens behöva tänka i sådana banor?

Peppe Öhman · 1 year ago
Helt otroligt så konstiga uppfattningar man som yngre hade om vad det innebar att vara lite äldre. (kan också tycka synd om 20-åringarna eftersom deras utseende tydligen inte heller räcker till utan måste modifieras på olika sätt)

Filippa · 1 year ago
Ingen åldersnoja längre tack o lov, eftersom jag började dras med den när jag var 19 (!...) Däremot ängslig och arg inför DET STORA SKIFTET som innebär att jag i stora delar av världens ögon kommer vara passé snart pga över 40... Minns för övrigt att jag som kanske 15åring var så otroligt förbittrad över att jag skulle vara sååå gammal på nyår 2000 (22 år...), för det fattade ju vem som helst att man var för gammal för att ha kul då hahahaha.

Peppe Öhman · 1 year ago
KÄNDE EXAKT SAMMA ÅNGEST INFÖR ÅR 2000 (överraskande nog blev det en bra fest ändå).

Inez · 1 year ago
Jag är 62. Har ingen åldersnoja. Året jag fyllde 23 var värst. Jag hade inte börjat nån utbildning, visste inte vart jag var på väg. Och när jag fyllde 30 var det jobbigt, jag hade inga barn...men de kom ju sen och livet är bra. Onödigt att oroa sig.

Peppe Öhman · 1 year ago
TACK! Gudars vilken tröstande och fin kommentar. <3

Ia · 1 year ago
Jag har inte åldersnoja alls, utan kan tvärtom knappt vänta på att få bli äldre (är 39). Som här nämnts tidigare så känns det som om livet blir lite friare för varje år som går. Däremot kan jag nog noja över att folk omkring mig blir äldre. Mina föräldrar blir gamla och skröpliga. Mina barn kommer upp i skolåldern och möter osäkerhet och mobbning och självhat. Kompisar kämpar med sin hälsa.. Åldersnoja by proxy? Kan man ha det?

Peppe Öhman · 1 year ago
Fint att du känner så! Den här sommaren har livets förgänglighet varit extra tydligt med Magnus pappa som blev sjuk och mina tankar kring åldrandet hänger kanske ihop med det.

Johanna Söderlund · 1 year ago
Mellan jag var 30 och 40 hade jag sådan åldersnoja att jag blev deprimerad. Mitt liv såg inte ut som det "borde"; Jag hade ingen man, barn, hus eller det som "alla" andra hade. Efter 40 skapade jag ett liv som jag trivs med utan att bry mig hur det borde se ut. Efter det har jag inga åldersnojor, jag kan bara bli stressad ibland över hur mycket jag vill göra men tiden går så otroligt fort.

Peppe Öhman · 1 year ago
Så inspirerande! Så bra gjort av dig! (kan verkligen relatera i stressen av att tiden går så fort)

Em · 1 year ago
Alltså, jag är 23 år och har grov åldersnoja:( VET att det är orimligt eftersom jag är "ung" och bara blir äldre, men jag blir typ stressad i förväg över att åldras och känner att jag måste hinna med så mycket när jag ändå är "ung". Skittöntigt! Ska försöka tänka mer som du. Varför ska man ha ångest om något man inte kan göra något åt? Och som sker för ALLA? Behövde bara skriva av mig lite hehe!

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis. Skriver, rider, springer, äter och har sig.