När jag var ute och sprang i dag slog det mig kvinnorna som kom emot mig på cykel tenderade att ha hjälm mycket oftare än männen. Min minisundersökning behöver ju inte visa på statistisk fakta, men om det är så är det intressant. Spontant skulle jag ha trott att damerna var mer fåfänga och nogranna med frisyren.

Det här visste ni antagligen inte om mig: varje morgon då jag läst mig fram till sporten i dagstidningen räknar jag hur många män jämfört med hur många kvinnor som figurerar på bilderna. En gång vann kvinnorna i antal!

Fast det är väl inte så konstigt att det mest är män på bilderna, brudar håller väl mest på med smink och sånt. Inte sport.

Ni vet den där känslan när man promenerar upp längs med Annegatan och plötsligt ser en stor rosa gris i mänsklig storlek. Man går lite närmare och konstaterar att grisen är ens man. Bredvid honom står hans kollega i sälkostym samt ett filmteam.

Man ba:
"Vilken tid kommer du hem ikväll, svin?"

Jag ringde just upp Hencka Öhman på Min Morgon.

Hencka:
"Hencka Öhman!"

Jag:
"Hej, det är Peppe Öhman!"

Sedan kunde jag inte låta bli att ganska tyst lägga till: "alltså din hustru.*" och fnissade lite.





*Hencka och jag är alltså inte gifta, vi råkar bara heta samma sak i efternamn. Jag är gift med Magnus.

Väldigt befriande med god vän som bestämt sig för att gå några kilo ner i vikt utan att någonsin tidigare ens nuddat vid tanken på vad hon äter:

"Smaksatt vatten, kan man dricka det utan att bli tjock?"

När jag blev gravid retades Karin ofta med mig och sade att jag snart kommer att klippa en kort och praktisk frisyr. Trots att Vidar är över ett går jag fortfarande omkring och väntar på att längtan efter just den frisyren ska överumpla mig.

Brukar ni också fantisera ihop historier om människorna före er i kassakön? Mannen som just blivit dumpad av sin hustru och nu lever på mikromat och helmjölk (han är egentligen ganska nöjd över att bli av med henne, men saknar hennes matlagning), medelåldersparet på väg ut till landet (han kommer att berätta om ett utanföräktenskapligt barn), tjejen som ska bjuda hem sina väninnor på middag (om alla äter av chokladtårtan blir man lite lika tjock som när man äter av den ensam) och så vidare.

Ibland får jag lust att förklara mina egna varor för kunden bakom mig, typ Det är min man som ska ha glassen och Jaffan. Inte jag. eller JA, vi ger modersmjölkersättning åt vårt barn! Frågor på det?

men jag gör aldrig det.

Karin, Astrid och jag träffades i går för att kolla in Lumis nya affär i Kiesleffhuset. Det var hemskt trevligt och vi talade som vanligt bara om konsumtionshysteri (dåligt), lightprodukter (dåligt), om att åka till landet över veckoslutet (bra), pausa lite från internet (bra) och andra saker som vi antagligen skulle ha hånskrattat åt förr i tiden.

Sedan klagade vi på hur mycket vi har att göra.

Karin sade att då man blir tillfrågad att göra någonting om en månad eller två ska man alltid fundera på om man skulle tacka ja ifall det här tillfället är nästa vecka. Känns det motigt nu, kommer det antagligen inte att kännas roligare om två månader.

Okej folks, nu börjar det närma sig sista chansen att anmäla sig till bloggkryssningen. Det finns bara två platser kvar.

Fakta ni behöver veta:

Tidpunkt: 9-11 juni
Plats: Silja Line och Stockholm
Pris: 100 euro som inkluderar egen A-hytt, middagar, luncher och frukostar (med andra ord allt ni kommer att äta), goodie bags och lånekamera från Canon, lunch på Dramaten eller Nobis, personal shopper, träff med känd bloggare/journalist och fritid så man hinner ta det lite lugnt i Stockholm också. Sov jättelite i natt så jag har antagligen glömt bort att nämna delar ur programmet, men ni som hänger med får väl se vad som händer.

Ni vet den där misslyckade känslan när man klär sig i en kort klänning, har bara ben och sedan drar på en trenchcoat och plötsligt förvandlats från ganska snygg dam till en vanlig blottare?