Jag tänkte skriva en grej om LCHF-dieten, men är helt enkelt för trött. Dessutom äter jag ju inte kött och det känns lite för avanverat att vara LCHF och vegetarian.

Vi får återkomma en annan dag.

Vi (alltså Anton) har fotat pärmen till Boken. Maria sminkade och Magnus försökte få mig att le. Mycket spännande dag för mig.

Magnus, Pyret och Miika diskuterar det eldfängda ämnet ifall rabarbern är en grönsak eller frukt.

Magnus:
"Jag vet! Vi frågar Peppe, hon är en besserwisser!"

Jag:
"Alltså allmänbildad."

Magnus:
"Point proven."

Böcker jag kommer att läsa i badet inom kort:

När jag var ute och sprang lyssnade jag på en ganska ny podcast. En känd stockholmare pratade jättelänge om surdegar (hur otroligt töntiga folk som håller på med surdegar är), om magasin (majoriteten av alla journalister som skriver personporträtt är bara skit. Han läste till och med upp utrag ur ett par texter som han sedan hånade) och sen hade det gått 45 minuter och jag orkade inte lyssna längre.

Jag missade antagligen ironin eller den där glimten i ögat *och störde mig bara på att det är lite högstadiefasoner att peka på hur dåliga och töntiga alla andra är. Det blir bara tråkigt och mobbningsstämning. Höhö, du är en tönt!

Det är såklart möjligt att vara elak och rolig, men då behöver man lite större finess.

Jag beslöt mig för att bestraffa podcasten genom att aldrig mera lyssna på den. På samma sätt som jag personligen drar ner massproduktionen av kött genom att inte äta det och försöker undvika fisk för att inte världshaven ska utfiskas**, inte läsa Kissies blogg (har dock glömt varför jag inte ska läsa den). Och jag vet egentligen att jag inte gör någon skillnad, men jag tycker om att föreställa mig den lilla oppositionen.


Nu vet jag inte hur jag ska tvätta bort präktighetsstämpeln från den här bloggen. Röda Korset ringde redan och ville donera ett sinne för humor till mig.


Bojkottar ni någonting?


*inte så behagligt uttryck.
**det ÄR ett ord,

Ett reportage som en kollega till mig skrivit publicerades i helgen och kollegan fick en massa upprörda kommentarer angående texten. Ett av de allra argaste mailen avslutades med ett surt: feministskit!

Det kändes snarare som en dold komplimang, trots att det antagligen inte var menat så.

Tätortstimotej-Anna skriver så här:


Helt orelaterat men nu är jag nyfiken på en grej eftersom jag inte bott i Europa op nio år snart:
Upplever du att du klär dig annorlunda när du cyklar? Har du kjol, har du någonsin shorts under kjolen isåfall, osv. Dessutom: jag vet att du har hjälm numera, men hur tycker du hjälmsiffran ser ut mer allmänt? Och har du upplevt ngn from av trakasserier (från bilister, fotgängare el. andra cyklister)? Då menar jag både vanlig brudtrackasserier typ bussvisslingar och cyklisttrackasserier. Vore kul om du kunde fråga dina läsare.

Jag planerar aldrig min klädsel enligt om jag ska cykla eller inte. Det leder visserligen till att jag ibland visar trosorna för förbipasserande och att den högra byxbunten på de där snygga 60-talsjeansen sögs in i cykelkedjan och revs upp.

Angående hjälmsiffran så stiger den nog hela tiden. Nu rör jag mig ju bara mellan Rödbergen och centrum, men skulle tippa på ett så högt tal som 70 % som använder hjälm.

De enda trakasserier jag stött på är rasande medelålders människor som nästan får en blodpropp i hjärnan av ilska om man som cyklist nuddar vid trottoaren.

På det stora hela är man en persona non grata om man rör sig på cykel i Helsingfors. Dåligt med cykelvägar och ännu sämre attityd. Bilister som inte riktigt vet hur de ska passera folk på en velociped och spårvagnar som ljudlöst kryper upp bakom en. Jag brukar leka att jag cyklar i ett tv-spel.

Trots allt det här är det väldigt praktiskt att röra sig på cykel. Livsfarligt, men praktiskt.

Sonja gästbloggar på Papper.fi den här veckan och ni vet hur tråkigt det är när man börjar blogga och ingen kommenterar. Kan ni inte vara snälla och gå in och säga hej på hennes temporära blogg? Snälla?

Gästbloggen.

Jag skulle anta att det är Niklas Meltio som tagit bilden.

Hos oss lyssnar man inte så ofta på Sås och kopp.

Ärligt talat är jag lite osäker om vi kom överens om att det var okej att gå ut med det eller inte, men så här oss emellan kan det löna sig att boka den 5 december. Det ser nämligen ut som om det blir bloggprisfest då.