Om man bor i Finland och är lite uttråkad kan man kolla på bokklippet från Min Morgon här. Jag börjar min monolog nånstans runt tio över åtta.

Magnus vill alltid att jag ska utvärdera mig själv efter att ha sett klippet. Här är tipsen till mig själv inför höstens bokklubbar:

Att förbättra:

Ha på dig ett mer täckande klädesplagg på överkroppen.
Tala inte så mycket att ingen annan får en syl i vädet.

Bra gjort:

Fortsätt att ha lika roligt som du verkade ha det i morse.


Utesluter tipsen varandra?

Och så här såg det ut i morse kvart i sju på Styrmansgatan. Tidigare i vår såg det ut så här.

Som vanligt hade jag fel när jag trodde att jag var unik och speciell. Jag är precis som alla andra. Brudar fotar sina ben.

Meddelande till Magnus: jag ser inte alls ut som om jag var på väg till puben för att dricka en pint! Det är snyggt med keps.

Och kolla! Finaste Johanna Ö har gjort en intervju med mig på Bokhora.

I dag har jag hetsat upp mig* över Hbl-insändaren om hemmamammor. Bland annat Maria Turtschaninoff var modigare än jag och deltog i den här debatten på insändarsidorna. Jag bara bloggar.

Enligt insändarskribenten har hemmafruarna motarbetats sedan 1960 och -70 -talen. "Kvinnan måste inte förtjäna "egna" pengar utan kan lita på att bli försörjd medan hon bidrar till helheten genom att ge barnen tid och omvårdnad". Det är mycket snack om hur hemmafruar kan förverkliga sig själva hemma som mamma och hur det lilla barnet är beroende av sin mamma (inte pappa). Permanenta skador i barnets själ nämns också. Seperationsångesten våld då barnet sätts på dagis. Och vad är idén med att erätta mamman med pappan?

Det som jag tycker är konstigast i den här debatten är att man måste försvara sin egen livsstil genom att förkasta alla andras. Jag gör rätt och folk som gör ett annat val automatiskt fel. Som om det inte fanns flera sätt att leva på.

Om vi nu ska diskutera hemmafrufenomenet så är det ett ganska modern påhitt. I lantbrukssamhället hade man inte råd med mammor som stannade hemma och förverkligade sig själva. Knappast heller i bland grottfolket. Där skulle man väl ut och samla nötter och bär omedelbart efter förlossningen. I dag känns inte heller särdeles lyckat ur ett samhällsekonomiskt perspektiv att hälften av landets vuxna befolkning stannar hemma och sköter barn. Alla familjer har inte ens råd med lyxen att bara den ena förälderna arbetar.
 
Fast det är inte ens relevant i den här diskussionen. Kan vi inte komma överens om att alla gör som de finner att fungerar bäst i deras familj?







*inte på det sexuella sättet.

Kommentarer som får mig att förstå att Magnus tycker att jag klätt mig fult:

1) Peppe, jag har ett ringbud till dig: Ali Baba hörde av sig och hälsar att han vill ha sina byxor tillbaka.

2) Vilken tid börjar din audition för Cats?

3) Alltså om du VILL ge folk intrycket av att du har en en meter lång rumpa är de där byxorna precis vad du letat efter.

Förresten, underbara Kiri som brukar barnvakta Vid hälsar att hon gärna kan barnvakta era barn också. Kommentera på hennes blogg eller här om ni behöver någon som håller ett öga på ungarna.

Om ni vill ha referenser kan ni ringa mig eller Magnus. Vi tycker jättemycket om Kiri.

Sedan lämnade vi soffan och cyklade till Raku Ya där vi åt en fantastisk middag och vidare till Kämp där vi sjönk ner i var sin fåtölj och drack ett glas vin. Sommarnatten var ljus och fin och ingen hade ännu spytt ner Stora Robertsgatan när vi cyklade hem. Kiri barnvaktade Vid.

Nu till reklamavsnittet: jag drog på mig ett par Wolford-strumpbyxor och sensationen! Släng er i väggen H&M; och Lindex. Wolford är kanske tio gånger så dyra, men också minst tio gånger så sköna och hållbara. Det här ska ni tänka på när i shoppar strumpisar i höst.

Så här ser det ut när jag tittar ner medan jag cyklar.