Det här kan inte vara en transportsträcka till bättre tider
6 years ago
Jag träffade bara Adam Alsing nån enstaka gång genom gemensamma vänner, men blev ändå ganska drabbad av att han inte finns mer. Det är svårt att riktigt fatta magnituden av den här krisen medan man är mitt inne i den. Det finns liksom inga perspektiv. Funderar mycket på hur vi kommer att se tillbaka på den här tidsperioden om två år.
Tänkte också på att den här tiden med social (eller i alla fall fysisk) distansering inte bara kan fungera som en transportsträcka till bättre tider. Vi måste försöka göra det bästa av livet också nu. Alltså inte skriva carpe diem ovanför sängen (så illa är det trots allt inte ännu), men vara snälla och förstående mot oss själva och andra. Generösa och förlåtande.
Vi tog ungarna ner till poolen och satte oss i varsin strandstol. Jag hade inte tänkt bada på grund av kall bassäng, men det blev så varmt i solen att jag tog ett dopp (i trosor och bh) och märkte att det inte alls var så kallt i vattnet. Tvärtom en otroligt skön känsla av att få dyka ner och simma några vändor.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
s · 6 years ago
märks det på ngt sätt i er omgivning? annat än att folk håller sig på tryggt avstånd. tanker på om ni har t.ex. fältsjukhus osv nära eller känner folk som blivit sjuka.
Peppe Öhman · 6 years ago
Här i Santa Monica har vi klarat oss ganska bra. Los Angeles county har vissa hot spots, men ändå klarat sig mycket bättre än t.ex. New York som är mer tättbebott. Rent fysiskt är det kö in till mataffärer och obligatoriskt att ha ansiktsmask när man handlar mat. På gatorna har ca 50 % masker. Vi känner ingen som blivit sjuk här och osäker på hur det är med fältsjukhus. Däremot finns det ett jättestort skepp som tar emot icke-covidpatienter så sjukhusen ska ha plats för covid.
B-M · 6 years ago
Tycker det är bra att du skriver mycket om corona och dess följder. Blir sjukt irriterad / besviken / provocerad över (svenska....) bloggar jag brukar läsa där man bara fortsätter shoppa som förr och ger inredningstips mm. Hallå världen brinner!! Ja, brinner inte bokstavligen men vi är mitt i den värsta krisen vi alla som vandrar på jorden upplevt, nånsin. Är det läge då att tipsa om shopping? Kanske man behöver förströelse men det blir så fel tycker jag. Reflektioner på detta?
Linda · 6 years ago
Jag förstår hur du tänker, och personligen går det upp och ner hur jag känner inför det. Kan tycka det är skönt att få tänka på något helt annat en stund, och låtsas som att världen inte brinner, medan jag ibland får obehagskänslor av att de tipsar om fina handväskor när folk kvävs till döds samtidigt. Tänker att man får välja själv vad man läser beroende på hur man känner, och kanske acceptera att alla inte funkar likadant, eller vill läsa coronarelaterat material hela tiden. Vissa kan behöva en verklighetsflykt ibland för att inte förgås av ångest och för att inte hamna alltför långt ner på måendeskalan, och så länge man inte lever på som vanligt och gör det man kan för att minska smittspridning etc. i övrigt skadar det ju ingen. Något som däremot triggar mig är folk som ordnar påskmiddagar, babyshowers, möter upp folk för middag/fika, hälsar på vänner etc. som att allt var helt som vanligt - bara för att de inte tillhör 'riskgrupp' och säger att de inte möter någon som gör det. Och folk som planerar resor för att de tänker resa så fort de får. Bor inte i Sverige just nu, men det känns som att speciellt svenskar har problem med skillnaden mellan får och bör? Vår känsla av att ha stora rättigheter att röra oss fritt verkar vara svår att få bort även i kristider, och om vi får göra saker så gör vi det trots att alla rekommendationer är att vi inte bör/ska? I Finland där jag bor nu vet jag ingen som umgås med någon utanför familjen t.ex.medan det bland mina svenska vänner på FB flödar av folk som har diverse sammankomster. Känns overkligt och absurt att se hur de lever på när man själv varit isolerad i en månad utan att träffa någon och kommer ha det så till slutet av maj.;)
Peppe Öhman · 6 years ago
Jag kan verkligen känna igen mig i dina tankar. Men försöker också tänka att folk behöver verklighetsflykt och nåt slags blinkning från ett mer normalt liv. Jag antar att alla hanterar den här oerhört konstiga och läskiga situationen på olika sätt. kram!
Peppe Öhman · 6 years ago
Ja, fasiken det är svårt. Hur ska man hantera det är läget. Jag är lite rädd för att ni ska tycka att jag är ängslig eller bara klagar, men vill ändå vara ärlig med mina tankar och känslor och tänker att någon kanske kan relatera till dem och eventuellt känna sig mindre ensam. kram
hanna · 6 years ago
Tycker också det är en väldigt bra ton här, den passar mig! Jag kan förstå att folk har behov eskapism (jag ser ju själv filmer, läser böcker), men för mig blir det för stor diskrepans mellan verkligheten och de obekymrade inläggen som låtsas som att allt är som vanligt. Det finns ju någon slags mellanläge och jag du tycker håller en fin balansgång. Det känns inte deppigt att komma in här, mer som att jag blir bekräftad i att ja, världen är galen och det är tufft och på allvar, men vi försöker göra det bästa av det. Och nej, det får inte vara en transportsträcka. Livet är för kort, jag är inte en tonåring som har råd med det. Jag tycker det finns många ljusglimtar i det lilla, och försöker ta vara på dem. Ibland är det lättare (när man kan hålla eländet lite på distans), ibland svårare (när det kryper för nära inpå).
Peppe Öhman · 6 years ago
Mycket fint skrivet! Tack för det.
Mormor · 6 years ago
Av ditt inlägg framgår, att du tror att krisen är över om två år. Bra att du är en glad optimist! Jag undrar om vi här i Finland är mer medvetna om allvaret. Allas vår medvetenhet styrs naturligtvis av den information vi får via medierna, och en sak måste man i alla fall säga: här hos oss har alla andra nyheter försvunnit någonstans, det är bara covid-19 som gäller. Ja, branden i Tjernobyl nämndes faktiskt i förbifarten. Liksom år 1986 försäkrade myndigheterna, att ingen fara hotar Finland. (År 1986 tog ju faktiskt vinden en mystisk omväg kring vårt land!) Här är det grått och regnigt och blåsigt, vilket inte höjer humöret. Barnen studerar på distans, med hjälp av Zoom och Classroom och Wilma och guvetallt som en gammal mormor inte ens hört talas om. Av lärarna har barnen fått ett noga uppgjort schema för varje dag i hemmaskolan, där både gymnastik, handarbete och slöjd ingår. Otroligt. Beundrar eleverna och - ännu mer - lärarna! Sköt om er.
Anna · 6 years ago
Ja, har sett forskning både på 2022 och 2025, kan nog ta sin lilla tid, känns väldigt jobbigt men man får försöka göra det bästa av det...
Peppe Öhman · 6 years ago
Jag läser ju ganska många nordiska och amerikanska tidningar och om jag förstått det rätt håller man både i Norge och Danmark på att försiktigt öppna upp länderna? I Finland tog man väl bort vägspärrarna för någon dag sedan. Här i USA talar man om att öppna upp landet den första maj (vissa delstater ännu tidigare). Det beror väl på hur man definierar "krisen är över". Vi kommer definitivt att stiga in i en ny verklighet med social distansering etc, men tror inte att det kommer att vara lika akut på sjukhusen och skolorna kommer att vara konstant stängda fram till 2022. När vaccinet är klart (12-18 månader?) lättar väl det ganska mycket. Håller med om att lärarna gör ett otroligt jobb! Likaså folk inom vården och servicerpersonal i mataffärer. Så otroligt tacksam för dem! Ta hand om dig!
s · 6 years ago
Ingen vet ju hur länge det kommer att ta. Jag tycker att nyheterna innehåller både positiva och negativa signaler. En oroande nyhet är att det är osäkert om man blir immun eller inte. Om inte har vi ju kommit till världens ände men hoppas att det nu inte är så. I bästa fall blir världen mycket bättre efter det här.
Peppe Öhman · 6 years ago
Precis så är det. Jag tror att vi alla är otåliga och vill ha någon slags klarhet som ännu inte existerar.
Sofia · 6 years ago
Ja men Adam. Så sorgligt. Givetvis sorgligt med precis alla som dör av denna fruktansvärda sjukdom, men när någon man följt - även om så bara i tv - under så många år dör så kryper det hela lite närmare än statistiken i media. Det är så svårt att ta in allt detta tycker jag. Tänker också mycket på att det är viktigt att vara snäll och visa massa, massa uppskattning till alla nu. Har börjat skicka vykort till folk via Postnords app. Kanske lite tråkigt med icke handskriven text, men tänker att det övertrumfas av att det faktiskt kommer ett fysiskt vykort i postlådan!
Peppe Öhman · 6 years ago
Håller verkligen med det du säger om att man måste vara extra snäll nu (mot både sig själv och andra!). Och tack för tipset om PostNord! kram
MC · 6 years ago
Nyheten totalt golvade mig. Min 40-års dag var igår, och dagen var så märklig. Vi kunde så klart inte bjuda hem någon, men vi hade en jättemysig dag vi fyra i familjen och åt orimliga mängder bullar, rulltårta och snask. Sen kom nyhetsflashen på kvällen och det var som ett slag i magen. Jag jobbade med honom under ett år för några år sedan tillsammans med en amerikansk kvinna, så fick kontakta henne och meddela. Vet inte hur korrekt jag levererade den nyheten för kände mig chockad länge. Tror att många blev chockade. Han var ju så omtyckt och folklig. Och personligen tyckte jag att han var väldigt duktig på att se människor och intressera sig. Han tog sig tid att lyssna och jag var ny då men kände att han ”sänkte sig” till min nivå utan att få mig att känna mig dum utan istället inkluderad. Ja, sorgligt med alla som avlider men visst blir det en annan effekt när det är en känd person. Och ska man tvinga sig att finna något positivt i saker som händer så är det kanske att de som inte förstått vaknar upp. Detta KAN drabba alla, och det känns lite som ett lotteri hur hårt det slår...
Peppe Öhman · 6 years ago
Massa massa grattis på födelsedagen! Ska skåla för dig ikväll! (och vilken fin historia om Adam. Så otroligt sorgligt)
MC · 6 years ago
Tack! Och skål ❤️