Precis som de flesta andra småbarn har Vidar gått in i fasen när han kallar sin mor för Lilla Gubben.

"Lilla Gubben, kan du bada med mig?"

Vad är väl mer amerikanskt än baseball (och hamburgare, privatbilism, Starbucks, Thanksgiving och att bomba lite här och där i världen för att visa vem som bestämmer)? Två av mina kurskompisar specialiserar sig på sportjournalistik och övertalade en del av klassen att komma med på en Dodgers match. Jag var tvungen att googla för att veta sportgrenen. Ni får skratta åt min oallmänbildning.



Det tog oss nästan en timme att köra in till stan, lämnade bilen i Echo Park (FIN stadsdel) och promenerade sedan till Dodger Stadium. Dagarna blir bara varmare och varmare och vi svettades som små grisar. Sedan var vi framme och kunde blicka ut över downtown. Staden tornade upp sig bakom oss. Vi klättrade upp till våra platser och som vanligt kändes det som att vara med i en amerikansk film.


Tänkte genast: Karkki skulle nog uppskatta den här blå LA-nyansen. Måste fota. Sen gjorde ju inte kvällssolen att det blev sämre stämning.



Vidar orkade i knappt två timmar. Sedan började han tjata om att ville spela. Vilket i och för sig var en ganska naturlig önskan. Eftersom vi inte ville skicka ner honom på planen tog vi farväl och promenerade tillbaka till bilen. Eller om man ska vara exakt: Exit through the gift shop. Sommarnatten var fortfarande mycket varm.


Väl hemma i Santa Monica var vi för trötta för att laga middag. Vidar däckade, jag åt lite flingor och Maggan svängde förbi glassaffären.

I går när jag försökte betala för en stor påse körsbär påpekade farbrorn i kassan att det kommer att bli svindyrt. I motsats till alla andra påsar i grönsaksavdelningen säljs inte körsbären per påse, utan per pound.

– This will cost you 15 or even 20 dollars, sa han bekymrat.

Jag avstod från körsbären och grävde efter min plånbok i väskan. När jag fick fram den kunde jag inte hitta mitt kundkort (i det här landet är det stor skillnad på slutsumman med och utan kundkort). Jag suckade uppgivet. Då lutade damen bakom mig fram och sade att jag gärna får använda hennes kundkort. Det tyckte mannen i kassan var en utmärkt idé. Sagt och gjort. Damen knaprade in sitt kundnummer och jag fick mina varor. Kände att världen trots allt också är en god plats.

Ni är mina enda vänner som bojkottar social media. Kan inte ni maila mig och berätta kort hur ni har det?

Jag älskar att läsa om vad ni är bra på! Mycket motiverande (Selma, jag vill fortfarande ha ditt svar). Började genast fundera på andra saker som jag kunde vara duktig på. Jag är bättre på att se the big picture (som vi säger här i Amerika) än detaljer. Men det är ju både bra och dåligt.

Nyss hemkommen från som hette typ Reporting on Entertainment and Popular Culture. Där pratades naturligtvis om Miley Cyrus, men också om ras, kön och sambandet mellan "riktiga" nyheter och nöjesnyheter. Vi ska bland annat åka på studiebesök till Jay Leno och så var det nåt snack om besök av Lisa Kudrow. Magnus och jag ska tala mer om det i Vad har Peppe lärt sig under veckan som gått.

När jag steg ut i solskenet på campus kastade en ekorre en nöt i huvudet på mig. Jättehårt!