Att vara sämst
13 years ago
För att mjuklanda lite efter första veckan av föreläsningar beslöt sig USA för att hålla måndagen ledig och kalla den Labor Day (alla shoppar först jättemycket och sen hänger de på stranden). Jag gör skolarbeten.
Hemma i Finland har jag ett ganska präktigt självförtroende. Glider omkring och tycker att jag är hyfsat bra på mitt jobb. Det mesta är lätt hemma. Här går jag omkring och stressad över att vara sämst. Skriver om texter. Jag trodde att jag kunde skriva! Försöker utvidga mitt ordförråd. Livet nuddar ibland vid min bekvämlighetszon, men oftast svävar jag långt utanför den. Jag antar att det är hälsosamt med det här perspektivet, men samtidigt jobbigt. Tröstar mig med att hänga lite på stranden. Nån nytta av Kalifornien ska man väl ändå ha. Ja och skolan kanske också kan kategoriseras som nytta.
Hemma i Finland har jag ett ganska präktigt självförtroende. Glider omkring och tycker att jag är hyfsat bra på mitt jobb. Det mesta är lätt hemma. Här går jag omkring och stressad över att vara sämst. Skriver om texter. Jag trodde att jag kunde skriva! Försöker utvidga mitt ordförråd. Livet nuddar ibland vid min bekvämlighetszon, men oftast svävar jag långt utanför den. Jag antar att det är hälsosamt med det här perspektivet, men samtidigt jobbigt. Tröstar mig med att hänga lite på stranden. Nån nytta av Kalifornien ska man väl ändå ha. Ja och skolan kanske också kan kategoriseras som nytta.
 |
| Det går sällan en kvart utan att en helikopter smattrar förbi. |
 |
| Avskyr egentligen blow job-perspektivet, men nu blev det ändå en sån här bild. #SELFIE! som kidsen säger. |
 |
| Magnus i sitt naturliga habitat. |
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Jooles · 13 years ago
När jag studerade i Auckland led jag av heeelt samma sak. Eftersom jag bodde utomlands som barn och hade läst engelska längre än mina klasskamrater och klarade mig bra i super lätta skolengelskan så går jag omkring och tror att jag är världsbäst på engelska. I USA fick bara mitt själförtroende en törn när uttallet ibland heeelt försvann, men jösses så jag led i Auckland. Du kan vara hur bra som helst på ett språk men om det inte är modersmål så tar det nog en stund att behärska det på uninivå. O sen måst man ju också lära sig genren. Blev helt knäckt när jag arbetat reven av mig för en essä och bara fick ett B, eller var det tom B-, och enda kommentaren var att min kommatering borde förbättras. Inget om källhänvisning eller hypotesen eller någo. (Trauma much?) tips: se till att försöka koppla av helt en dag i veckan eller åtminstone en halv, och då menar jag ordentligt (här torde barnet ju nog fungera bra). Risken finns att du annars kommer hem med angst för LA. Det tog mig typ ett halvt år innan jag kom ihåg att jag också hade kul i NZ. Ursäkta romanen!
Peppe · 13 years ago
I hear you och uppskattar lååånga kommentarer. Finns nog ingen risk för att jag skulle sluta älska Los Angeles, men det där med lite fritid mellan studierna låter klokt.
M · 13 years ago
Exakt samma sak hande mig nar jag flyttade till L.A. Nadde manga plataer och kande ibland en sadan frustration over att inte "veta allt". Jag ville kunna skratta at alla vitsar, som ofta kravde att man kande till TV serier eller universitetsliv, eller amerikanska sporter. Det tog sin tid att kliva upp till nasta plata, men det hande smaningom utan att man markte det. Och sa blev det battre!Sa, du ar inte ensam och det ar totalt naturligt!Let's get together soon! Kanske en Malibu utfard?
Peppe · 13 years ago
M: skönt att jag inte är ensam. Får väl lov att stanna hör nåt decennium för att hinna ikapp.