Vem recenserar vad
13 years ago
Under september månad kommer Expressen att låta enbart män recensera böcker skrivna av kvinnor och kvinnor böcker skriva av män. Tidningens biträdande kulturchef Jens Liljestrand säger bland annat så här:
I de "önskelistor" som våra medarbetare skickar in inför boksäsongen styrs valen ofta av könstillhörighet. Kvinnor väljer kvinnor, män män. För att det är så deras litteraturintresse en gång har formats? Eller för att de har lärt sig att det är så yrket funkar, att det är meningslöst att välja annorlunda?
Oavsett anledning tränas manliga kritiker inte i att analysera exempelvis de feministiska berättarstrategierna hos Sara Stridsberg, liksom kvinnliga recensenter sällan ges tillfälle att odla den anspråksfullhet som krävs för att bre ut sig om Lars Noréns dagbok (i fredags recenserad av Jesper Högström, Daniel Sandström, Per Svensson, Tomas Forser, Claes Wahlin och Jens Liljestrand).
Jag kan inte hänvisa till någon statistik, men jag har för mig att det mest är män som recenserar böcker skriva av män och vice versa också i Finland. Jag tycker att det är värdelöst när man använder sina egna subjektiva erfarenheter som exempel, men jag tror inte att en enda man recenserade Livet & barnet. Som ni vet är jag säker på att det finns större skillnader individer emellan än kön och att en stor del av vad vi tycker än snarare inlärt än biologiskt.
Ser hemskt mycket fram emot att läsa Expressens litteraturrecensioner i september.
I de "önskelistor" som våra medarbetare skickar in inför boksäsongen styrs valen ofta av könstillhörighet. Kvinnor väljer kvinnor, män män. För att det är så deras litteraturintresse en gång har formats? Eller för att de har lärt sig att det är så yrket funkar, att det är meningslöst att välja annorlunda?
Oavsett anledning tränas manliga kritiker inte i att analysera exempelvis de feministiska berättarstrategierna hos Sara Stridsberg, liksom kvinnliga recensenter sällan ges tillfälle att odla den anspråksfullhet som krävs för att bre ut sig om Lars Noréns dagbok (i fredags recenserad av Jesper Högström, Daniel Sandström, Per Svensson, Tomas Forser, Claes Wahlin och Jens Liljestrand).
Jag kan inte hänvisa till någon statistik, men jag har för mig att det mest är män som recenserar böcker skriva av män och vice versa också i Finland. Jag tycker att det är värdelöst när man använder sina egna subjektiva erfarenheter som exempel, men jag tror inte att en enda man recenserade Livet & barnet. Som ni vet är jag säker på att det finns större skillnader individer emellan än kön och att en stor del av vad vi tycker än snarare inlärt än biologiskt.
Ser hemskt mycket fram emot att läsa Expressens litteraturrecensioner i september.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Maria Turtschaninoff · 13 years ago
Jag har, på fyra romaner, blivit recenserad av en man (i tidningspressen) så vitt jag vet en gång. På svenska, på finska har jag inte lika bra koll. Antingen är det så att kvinnor recenserar barn- och ungdomslitteratur i Svenskfinland, eller så är det så att det inte finns så många manliga litteraturrecensenter över huvud taget.
Ylva · 13 years ago
Intressant! Annars brukar det klagas på att män läser män fast kvinnor läser både män och kvinnor.
Peppe · 13 years ago
Maria: intressant! Traditionellt kunde man ju tycka att fantasy är en genre som intresserar män precis lika mycket (om inte mer) som kvinnor.Ylva: sant! det tänkte jag inte på, men du har helt rätt. Mycket peppad på att se hur recensionerna blir i Expressen.
linnea p. · 13 years ago
Tycker också att det där är intressant. Skönt initiativ också, känns lite som ett roligt experiment, men är förstås viktigt för det. Såg direkt fram emot att läsa recensionerna!Angående kvinnliga/manliga skribenter så insåg jag här helt nyligen att jag själv tycks ha en del förutfattade meningar om sådant, det var en krönika skriven på ett sätt som jag förknippar med manliga skribenter av diverse slag. Språket var liksom textpunkigt, eller vad man ska säga, ett sätt att uttrycka sig som jag av någon orsak kommit att associera med manliga journalister o.dyl. Det var inte heller många "jag tycker"/"jag känner"/"jag tror" i texten, och fast att jag inte medvetet under tiden jag läste texten tänkte att det måste varit en man som skrivit den så blev jag ändå förvånad då jag såg att det var ett kvinnonamn som stod underst. Det var en positiv överraskning förstås, skönt att se att endera 1) har jag haft helt fel uppfattning, eller så 2) finns det undantag och folk som inte följer eventuella mönster. Båda alternativen är ju toppen, menar jag. Nåjå, ska inte sitta här och hjärnfjärta mer. "Poängen" var att jag har funderat en del på språk i den kontexten sen dess och jag tänker typ: YEAH way to go Expressen!