I natt vaknade jag av att den nattliga terroristen föll ner från vår säng. Likt en ninja* kastade jag mig efter barnet, fångade upp honom i fallet, lade honom tillbaka mellan oss och somnade om. Fast innan jag somnade tänkte jag: Who's your mommy, and what does she do?


*eller Tom Cruise i valfri Mission Impossible-film.

När vi flyttade till Los Angeles tyckte vi (alltså jag) att det vore roligt att göra en podcast om min skolgång. Dels för att jag vill bli öva på att prata i radio, men också för att jag vill dela med mig det jag lärt mig i skolan. Jag hade en sån tur då jag fick stipendiet för att komma hit och det minsta jag kan gör är att berätta om vad jag lärt mig (under veckan som gått), resonerade jag.

Podcasten handlar mest om journalistisk och sociala medier, men också om hur det är att flytta till den amerikanska västkusten och kulturella skillnader mellan Los Angeles och Helsingfors. Man behöver inte vara journalist för att lyssna på den, men om man är intresserad av grejer som händer på internet kan det vara intressant.

Finns på Soundcloud och på Itunes.
 

I går gästade tv-serien White Collars executive producer Jeff F. King föreläsningen. Trots att alla föreläsningar har en väldigt hög lägstanivå kände jag mig ändå lite skoltrött. Eller kanske medietrött. Där satt vi i George Lucas-vingen och kollade på ytterligare en tv-serie av och om vita män. Kvinnor, svarta, asiater och latinos skymtar i förbifarten (L.A. är förresten överraskande segregerat, men det kan vi prata mer om en annan gång), men för det mesta är det bara (vita) snubbar, snubbar, snubbar och ännu fler snubbar.

I Sverige har fyra biografer börjar A-märka sina filmer. En A-märkt film är en film som klarar Bechdel-testet (kvinnor som har namn och pratar med varandra om annat än män). Testet är på inga sätt perfekt, men det uppmärksammar i alla fall bristen på kvinnor i film.

På väg ut från föreläsningen passerade jag ett par killar som konstaterade att det varit en bra föreläsning eftersom gästen sagt fuck så många gånger. Sedan mötte jag ett par unga damer som pratade om att de nog skulle välja marknadsföring för det är lätt och inte finance för det är svårt. Det gjorde mig lite nedstämd.

Men hörni, det jag egentligen skulle fråga er var vem det är som sköter de sociala kontakterna i er familj? Alltså den som bjuder och ordnar och bokar och kommer ihåg och förhandlar och fixar. Jag kan naturligtvis ha fel, men jag har för mig att det är vanligare i heterorelationer att det är kvinnor som sköter det sociala, medan snubbarna hänger på.

I den utmärkta boken Med uppenbar känsla för stil skriver författaren att det är ovanligt för män som fyllt trettio att få nya vänner. Jag funderar ibland på det.

I det femtonde avsnittet av Vad har Peppe lärt sig under veckan som gått pratar vi om frilansjournalisten, om social media, SnapChat och så avslöjar Magnus att han inte är som alla andra.
 

Ibland äter vi på restaurang. Det är inte lika dyrt som i Helsingfors och det är ett bra sätt att hänga med vänner. Stunder jag gillar Magnus extra mycket är när vi ska lämna dricks och han alltid insisterar på att lämna minst 15-20%. Har man råd att gå ut och äta har man också råd att lämna dricks resonerar han. Och det stämmer ju. För många av dem som jobbar på restaurang är dricksen en stor del av lönen.

I dag åt vi farsdagslunch på Gjelina på Abbot Kinney med ett gäng kompisar (folk på den här gatan i Venice ser för övrigt alla ut som om de bodde på Södermalm). Magnus åt TVÅ pizzor. Han såg på mig med vädjande ögon och hänvisade till farsdagen så jag lät honom äta sig mätt den här gången.

Hade alldeles glömt bort att visa er Maggies Halloweenfilm: Hur man karvar en pumpa och tigger godis i dinosauriekostym.

Ni vet såklart hur det går till i Los Angeles en vanlig novemberlördag. Man börjar med att gymnastisera vid stranden, sedan följer brunch med Eggs Florentine och sockerfri smoothie, går på mani&pedi;, köper organisk hundmat, botoxar sig uppe och nere, vaxar bort allt hår söder om halslinningen, får håret fönat på salong, går på yoga, kör bil, röker lite braija, skaffar barn när man är 45, skiljer sig, gifter om sig och sen blandar man sig en drink och debatterar om det är värt att ge sig ut i lödagkvälltrafiken eller ej. Där är vi nu.