Den sociala människan
13 years ago
På väg ut från föreläsningen passerade jag ett par killar som konstaterade att det varit en bra föreläsning eftersom gästen sagt fuck så många gånger. Sedan mötte jag ett par unga damer som pratade om att de nog skulle välja marknadsföring för det är lätt och inte finance för det är svårt. Det gjorde mig lite nedstämd.
Men hörni, det jag egentligen skulle fråga er var vem det är som sköter de sociala kontakterna i er familj? Alltså den som bjuder och ordnar och bokar och kommer ihåg och förhandlar och fixar. Jag kan naturligtvis ha fel, men jag har för mig att det är vanligare i heterorelationer att det är kvinnor som sköter det sociala, medan snubbarna hänger på.
I den utmärkta boken Med uppenbar känsla för stil skriver författaren att det är ovanligt för män som fyllt trettio att få nya vänner. Jag funderar ibland på det.
Men hörni, det jag egentligen skulle fråga er var vem det är som sköter de sociala kontakterna i er familj? Alltså den som bjuder och ordnar och bokar och kommer ihåg och förhandlar och fixar. Jag kan naturligtvis ha fel, men jag har för mig att det är vanligare i heterorelationer att det är kvinnor som sköter det sociala, medan snubbarna hänger på.
I den utmärkta boken Med uppenbar känsla för stil skriver författaren att det är ovanligt för män som fyllt trettio att få nya vänner. Jag funderar ibland på det.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Rockpaperscissorlizardspock · 13 years ago
Det brukade vara jag, sedan slutade jag och då gjorde ingen det ett tag. Jag höll t ex på och köpte hans julklappar till hans mamma etc, påminde om hennes födelsedag etc SKÄMSKUDDE! Men sedan lade jag av och då gjorde han det själv istället. Fattar helt ärligt inte vad fan jag höll på med egentligen, inte han heller visade det sig även om han inte ville be mig sluta pga snäll.
Rockpaperscissorlizardspock · 13 years ago
men gud jag kan itne skriva utan kaffe i kroppen. "Då gjorde ingen det ett tag, innan han fattade att jag hade lagt ner" skulle det stå.
Tove N · 13 years ago
Min man är mycket socialare än jag. Han sköter kontakten med sina kompisar och jag sköter förstås kontakten med mina egna. Vi har ett par vänpar där inte det klart är den enas kompisar. Det ena paret sköter jag kontakten med, där är det nog bara för att vi är flickorna i förhållandena. Det andra paret sköter männen kontakten i och med att de träffas regelbundet. Vi sköter båda kontakten med våra egna familjer, och lite också med den andras. Han med min eftersom han är kompis med min svåger, och jag med hans eftersom jag är lite otålig och inte orkar vänta tills han tar kontakt och får svar när vi ska bestämma något. Fast jag strävar till att han ska sköta den kontakten, eftersom jag tycker det är hans sak. Jag tycker jättemycket om att i god tid fundera ut presenter och vill ge något bra och personligt till present till alla. Jag vill att han ska sköta sin familjs presenter, men jag har lite svårt att hålla mig i och med att jag ju vill att vi ger något bra till hans släktingar också :) Så jag kommer ofta med förslag. Presenter till barnen i hans familj (den äldsta är ännu bara 1 år) kan jag än så länge inte motstå att planera och ordna. Fast jag frågar förstås honom innan jag köper. På de här punkterna är vi faktiskt inte sååå ojämställda. Men annars är det nog bedrövligt. T.ex. med vem som oftast kör bilen, vem som packar för vårt barn när vi ska resa o.s.v. Kanske en del saker blir lite bättre när jag börjar jobba och min man är hemma med barnet.
Jooles · 13 years ago
Var läste jag just en artikel om det här? Det var en frånskild finsk man som skrev hur ensam han blev efter skillsmässan eftersom frun hade skött allt det sociala och hur han sen måste lära sig ringa upp folk bara för att fråga hur det går. Det är nog jag som fixar och tjatar, blev så trött på att allting hände i sista minuten och ruckade på mina tidtabeller, t.ex när det skulle panikshoppas presenter etc. Sku ju inte vela ha den rollen, men int vill jag riktigt gå tillbaka till det förra för det var också jobbigt. Kanske nån slags moget mellanting?
matilda · 13 years ago
min pappa bjuder och handlar och lagar mat och allt det där. men mamma fixar det som hon tycker behöver fixas (typ städa och fylla på toalettpapper) innan folk ska komma på besök. pappa ser inte sånt och tror att han gjort "allt". oftast är det jag som städar undan efter bjudningen eftersom man oftast inte orkar göra det på kvällen och jag vaknar först. eller iallafall var det så när jag bodde hemma. det gör jag inte längre. när det kommer till släkt är det jag som bjuder och håller kontakt.
Situationsdiktaren · 13 years ago
Oj, nej, jo. Den här aspekten har jag glömt i mina senaste skriverier. Att. Jo. Kvinnorna sköter även den del. Hos de flesta familjer jag känner.Har flera gånger hört kvinnor som berättat att "mannen och hans bror/far/kusin" diskuterat en träff, men sen har kvinnan ändå varit tvungen att ringa upp den ifrågavarande personens fru/mamma för att kolla upp hur det nu blev bestämt, eftersom "killarna" inte kommit överens om /under annat än typ "på midsommar/under jullovet/på veckoslutet". Inte exakta tider, hur det blir med maten, skall man bli över natten eller ej, vad skall man ha med...Och oftast har hela alltihop varit påpuschat av frun från början "...att vi borde hälsa på din bror/föräldrar/kusiner..."
Sara · 13 years ago
Det här har jag aldrig tänkt på faktsikt. Intressant. Jag sku gissa att vi sköter den sociala kontakten och bjduer in folk 50/50. Det kanske är jag som föreslår det lite oftare. Kanske. Vi planerar tillsammans. Min man gör oftast maten. Jag diskar och dukar. Fast ofta har vi inte hunnit duka när våra vänner kommer. Till all tur har vi såna vänner som brukar duka och fixa bordet, medan vi står i köket. Nu när jag börjar fundera på det tror jag att ett av våra vänpar har dukat ungefär 90% av gångerna de har varit hos oss oavsett om de har varit de enda gästerna eller ett par av fyra. Intressant.
Hanna · 13 years ago
Jag tycker inte heller om när saker bestäms i sista sekund, så när det gäller saker som involverar mig så bokar jag och bestämmer (typ bestämma med kompisar att vi ska gå på konsert och boka biljetter innan de tar slut). I övrigt försöker jag verkligen verkligen att låta honom ta ansvar för sina kontakter även om det ofta blir bestämt i sista sekund. Det som är det stora problemet är resor. Jag tycker om att planera, vill inte slösa pengar på onödiga utgifter och kasta bort tiden på oväsentligheter. MEN. Jag har insett att han skiter i om det kostar mer, bara han kan avvakta med att boka, så nu tvingar jag mig själv att låta det kosta mer (vi är i ett läge där vi har råd med det), och väntar tills han tar tag i det. För jag vill inte jobba resten av mitt liv som livets projektledare. Jag har nog med jobb på min arbetsplats.
Maggie · 13 years ago
Vi var ganska lika, eftersom vi både kunde få infall att samla ihop gänget och hitta på nåt. Var det frågan om att träffa främst hans (kill)kompisar så var det han som tog kontakt, var det mer mina vänner så var det jag som tog kontakt. Hm, fast kanske det ändå var jag som oftare frågade om vi skulle hitta på nåt... Ända från början så tog jag avstånd från att fixa presenter m.m. till hans familj för hans del eftersom han aldrig skulle komma för sig att göra det åt mig heller. Dessutom kände han väl bättre till vad hans familj brukar gilla för presenter, resonerade jag. Men jo, jag delar ändå din uppfattning om att det i heterorelationer är mer kvinnan än mannen som sköter den sociala biten.
lisakristin · 13 years ago
Jag försöker bita mig i tungan och inte sköta hans relationer. Dock bor vi i min barndomsstad, och umgås mycket mer med "min familj", som jag planerar allt socialt och alla presenter till. Vänner umgås vi för tillfället mest med var för sig, och styr upp själva.
Cyn · 13 years ago
Han håller kontakten med "sina" kompisar medan jag sköter det med "mina", sen har vi också gemensamma vänner där det blir lite kors om tvärs hur det råkar. Oftast är dock kararna (sgs samtliga i vår bekantskapskrets) hopplöst dåliga på att slå fast och informera om saker man ska ha med vid t.ex. grillkväll (vem tar vad), hur övernattning arrangeras vid t.ex. midsommar på någons lande, vilken tid det är ok att dyka upp etc. etc. Det verkar som att enda planeringen som behövs är att svänga förbi matbutiken (där man inte heller alltid har koll på öppettider) och köpa lite korv och öl typ - så är alla nöjda (enligt karana). Det är alltså det praktiska runt det sociala som inte verkar intressera alls (och som de inte heller verkar ha lika höga krav på).Men fördelen som jag märkt att killarna har när de är så anspråkslösa är att de ringer varann och frågar "vad gör du ikväll - ska vi hitta på något?" och det lyckas nästan varje gång få ihop en skara. Medan när vi tjejjer planerar så görs det gärna i god tid i förväg och spontangrejjer är mer sällsynta, vilket är synd. På den punkten har jag själv bestämt mig att åtminstone ringa och fråga oftare om det passar samma dag att träffas - det värsta man kan få är ett nej. :)
Anna · 13 years ago
Det är nog jag som håller reda på allt från hans mammas födelsedag till vad flyget kostar som han ska boka för att ensam kunna åka och hälsa på en kompis. Låter jag bli kanske hans syster påminner honom om mamma. Och så glömmer han bort att boka resan och stannar hemma hos mig och vår son istället :) Däremot är han över 40 och har jättelätt att träffa nya mänskor, men han vårdar nog inte kontakterna speciellt bra. Så är det någon ny vänskap jag inte tål, så är det bara att inte prata mer om den personen. Bra va? ;)
Anonym · 13 years ago
Jag tror att också män över 30 kan träffa nya vänner, om inte annat så i samband med att de får barn och hänger med andra pappalediga pappor. Eller via jobbet, ofta kanske man landar i arbetslivet på riktigt först vid 35 eller så, och då skapas relationer även där.
Sabbi · 13 years ago
Till den delen det gäller vår familjs gemensamma saker/relationer är det nästan uteslutande jag. Sina egna sociala kontakter sköter han själv.Och varför blev det så här?
Nina · 13 years ago
Jag skotar mina vanner och famlij, han skoter sina. Vi har inte sarskild många falles vanner, utan at jag ar ocks litt kompis med flertalet av hans vanner, sedan vi nu bor i hans barndomsstad (nar jag ar hemme och inte jobbar utomlands). Vi bruker dela på sådant som ar falles - brollopsfest, jul och dylika. Men det er alltid! jag som hittar på om vi skal gora nånting tilsammans, bio, teater, picnic osv. Det kan jag nog bliva lite less på.
Astrid · 13 years ago
Finance är verkligen svårt. Jag är på det sättet glad att jag valde att läsa financial management och har klarat av det samt att det jag lärt mig nu skulle jag aldrig annars ha lärt mig. Men jag tror att jag skulle vara ännu mer nöjd om jag skulle fått mer ut av det. För få kurser, för dåligt upplägg i mitt tycke. Vad jag nu känner att jag kommer att hålla på med i framtiden (fastän diffust) så skulle jag hellre ha valt marknadsföring, dock inte med orsaken att det är lättare utan för att jag känner att det har mer koppling med whatever mitt framtida yrke är.
Peppe · 13 years ago
Det här är så otroligt intressant, VARFÖR blir det så? trots att Maggie och jag är feminister och pratar massor om hur vi ska leva jämställt är det ändå jag som planerar resor (eftersom vi inte har råd att låta Maggan göra det) och håller kontakten med alla utom Petski och Tommy.
Daniela · 13 years ago
Jo men faktiskt så är det oftast mannen här hemma som bjuder in och ställer till med trevligheter. Jag kan inte säga att jag hatar att ordna sådant, men jag ogillar skarpt. Hänger gärna på dock :)Jag har en fråga, har tänkt på den flera gånger sedan ni flyttade dit. Vad kallar dina nya amerikanska buddies dig (alltså tilltalsnamn)? Jeanette? Peppe? Och HUR låter det när de isf uttalar Peppe? Mycket nyfiken.