Nån på Facebook länkade till den här gamla artikeln på finska The Voice. Texten hänvisar till en amerikans sajt (står inte vilken) som listar orsaker till varför en mullig flickvän är bättre än en mager. Det är roligare att äta middag med en tjockis och en kvinna med lite kött på benen värmer skönt i vinternatten. Likefest på det! Och jag fattar att det bara är på skoj och att jag är en humorlös feminist, men jag blir ändå så trött. Den påmminner mig om folk som säger riktiga kvinnor hit och dit: "Riktiga kvinnor har kurvor".

En snabb påminnelse: Alla kvinnor är riktiga kvinnor och det är lika illa och objektifierande att förklara varför en mullig kvinna är bättre än en mager som det motsatta. Det är aldrig någonsin okej att ha åsikter om folks kroppar. Släpp det.

Elin-Sofia den här podden tillägnas dig.

Vi pratar om att mina föreläsningar har börjat, om om sexarbete, om genus och media och om hur man blir en bättre journalist genom att ställa bättre frågor. Från och med nu utkommer den här podcasten en gång i veckan.

Känner ni ibland att det krävs lika mycket energi och viljestyrka för att tänka fram någonting bra som att ge sig ut på en springtur/styrketräna?

Just nu sitter jag och skriver på min magistersavhandling. Den ska handla om sororities (Alpha Alpha Beta Kappa Gamma Alpha, ni vet) och tanken är att göra en feministisk analys. Det blir mer av en lång och avancerad artikel än en traditionell akademisk gradu, men arbetsdrygt ändå.

Jag avslutade precis en telefonintervju med en ung kvinna som flyttat från Berkeley till USC. Vi pratade lite om stereotyper, skillander mellan systerskapen vid de olika universiteten och fördelar- nackdelar med sororitykulturen. Enligt henne är USC mer än Berkeley likt filmerna där det finns en soroity med de snygga brudarna, en med de smarta, en med de slampiga och så vidare. Att många vill hitta en framtida äkta man i en fraternity och att komma in i rätt soroity tas på mycket stort allvar. Från mitt perspektiv låter detta som en film, inte verklighet. Samtidigt ska det bli så fruktansvärt intressant att prata med fler kvinnor som lever sororitylivet fullt ut.


Förresten, du som ville läsa min klasskamrats text om Skypeförhållanden, Heather hälsar att hon försöker sälja in den till en tidning här i Kalifornien och gärna skickar pdf:en så fort hon fått den såld.

Friman WhatsAppade mig en bild från dagens Hufvudstadsblad där jag glad som en lärka i jeansshorts (jag vill att ni föreställer er en lärka i jeansshorts) smilar mot kameran och påminner er om att köpa min relationsroman som utkommer i maj.

Nu kan det vara att folk är dummare än vad jag tror, men kan inte låta bli att tycka att det finns någonting obehagligt i rubriken "Lägg inte ut mig på Facebook, mamma!". Är detta verkligen ett problem? Vilka är dessa mammor (inga pappor?) som lägger ut information om sina tonårsbarn på Facebook eller skriver om att lillasyster inte längre kissar i sängen? Eller uppdaterar sina statusar med att de är trötta på sina barn? Min vänner kanske inte ännu har tonårsbarn, men jag tycker tvärtom att folk respekterar sina ungar på nätet. Kanske det bara är förmyndartonen i texten som stör mig. Eller så rör jag mig endast i sunda virtuella kretsar.

När Karkki, Linn och jag föreläser om sociala medier brukar det alltid finnas någon som frågar om bloggare skapar fantasiverkligheter och förskönar vardagen.

Allt jag skriver är sant, men bloggen är naturligtvis bara en liten del av verkligheten. Det är roligare för mig och antagligen intressantare för er att skriva/läsa om saker vi göra än om jag redovisade hur många timmar jag läst kurslitteratur en viss dag eller varför det är dags att dammsuga i vardagsrummet, eller hur störande det är att Maggie inte slänger bort tomma förpackningar. Fast just det är kanske roligt att läsa om, men då måste jag i rättvisans namn skriva om mina egna irriterande egenheter. Som att jag förstör minst ett plagg varje gång jag tvättar kläder.

Det jag vill säga med det här inlägget är kanske att det just nu är väldigt enkelt att blogga om roliga händelser eftersom Los Angeles är en så skön och solig stad att leva i. Jag kommer antagligen att gråta av skolstress senare i vår, men för det mesta är jag fruktansvärt lycklig här.

I dag träffade vi Eliza som befann sig i Los Angeles för att förhandla om viktiga saker med viktiga personer i Hollywood. OBS: Vi hörde ej till dem. Vi var snarare hennes fritidssysselsättning.


Eftersom vi inte har fantasi, men däremot god smak, åkte vi som vanligt till Sunny Spot i Venice. Jag åt den vanliga hangover-portionen, Vidar blåbärspannkakor medan Maggie och Eliza beställde in varsin gigantisk burgare. 


Sen sa Eliza att hon ännu inte doppat sina tår i den kaliforniska sanden. Sagt och gjort, vi körde ner till beachen och satte oss ner vid vattenbrynet. Sen pratade vi om att varmt hav låter annorlunda än kallt.

Det tog bara en halvtimme innan det blev för varmt i solen. Mina angelinovänner säger för övrigt att det är obehagligt varmt för att vara januari, vissa av dem kallar det eartquake weather. Googlade jordbävningar och kom fram till den här sidan som visar recent earthquakes.

Det var en fin dag som slutade med poolhäng hos Johis och Antti. Senare drog Maggan ut på Scandinavian Film Festival i Beverly Hills, medan jag, på grund av barnvaktsproblem, stannade hemma med Viddie. Ska snart lägga honom och läsa några artiklar för min sexarbetarkurs. På tal om det, kunde man säga att jordbävningar är jordens orgasmer?

Kollade ni på Belinda Olssons serie Fittstim min Kamp? Jag vill egentligen inte länka till det eftersom det var ett sällsynt bra sätt att mata troll, antifeminister och dessutom förlöjliga människor som jobbar för en mer jämställd värld.

Det kan knappast, ens för Olsson, vara ett problem att det finns genusdagis (eller hen-dagis som hon hånfullt kallar dem) eller kvinnor i aktivistgruppen Femen som demonstrerar topless. Argumentet att det finns skillnader i mäns och kvinnors hjärnor gör mig bara trött, det kan inte vara en legitim förklaring till orättvisor mellan könen. "Ah, du har en penis, alltså bättre hjärna, här får du mer lön, fritid och utrymme på tunnelbanebänkar!". 

En annan grej som Olsson frågar sig och tittaren är om feminismen kämpar för "rätt saker" (vem avgör det?) och insinuerar därmed att en rörelse inte kan kämpa för fler saker samtidigt. Som att genusdagis på nåt sätt utesluter rättvisa i våltäktsdomar eller lika lön. Alltså jag vet inte, det hela känns väldigt populistiskt och taffligt.

Och som var på frågan om feminismen gått för lång: klicka här. Kan någon nu göra ett program om ifall patriarkatet har gått för långt?

Min vän Linnéa som var här under julen med sin familj beslöt sig för att inte köpa ett enda nytt plagg under 2014 och så läste jag om en kvinna i Finland som under förra året gav bort en grej varje dag.

Karin är kanske inte lika radikal, men hon skriver väldigt bra om fördelen med att inte ständigt konsumera. Det finns redan så sjukt mycket grejer hemma hos de flesta av oss och ute i världen. Sen tillägger Karkki att det egentligen är ett absurt i-landsproblem att försöka hålla sig från att shoppa. Det borde finnas en lag på att flytta minst vart tredje år, det är egentligen bara då man inser hur sjukt mycket saker man samlat på sig.

Fördelen med Los Angeles i januari är bland annat att en kompis kan ringa upp en och fråga om man känner för lite poolhäng. Då är det bara att svara ja tack!, dra på bikinin, hoppa in i bilen och köra till Marina del Rey, kasta sig i poolen, prata om den manliga kärleken i Paradise Hotel (alla verkar ha som roligast när det är könssegregerat) i en timme och sedan köra hem igen.

Balanserade senare samma kväll upp dagens förlustelser genom att ha tre timmar av intensiv föreläsning om image management. Verkar vara en obehagligt krävande kurs. Helt slut i mitt bräckliga lilla kvinnohuvud.

Svenskfinland verkar just nu prata mycket om manlighet, prostitution och jämställdhet. Magnus skrev ett inlägg om manlighet på sin Facebooksida och gav senare en kort intervju om ämnet i Radio Extrem. Obs Debatt tog upp jämställdhet och biologi och själv gick jag på terminens andra kurs, den här gången med temat sexarbete (Ekis Ekman tycker för övrigt att benämningen "sexarbete" är besvärlig eftersom den signalerar att sälja sex är ett vanligt arbete. Hon förslår att vi ska tala om att köpa kön).

Kursen om sexarbete kommer antagligen att utmana min uppfattning om lagstiftning och definitioner. Jag är både nervös och entusiastisk. Diskussionen gick het redan under den allra första föreläsningen. Vi pratade vi mycket om skillnaden mellan att välja prostitution som en inkomst för att köpa lyxprodukter, om det är sexarbete att ha en jäkligt rik pojkvän som man inte är speciellt kär i och att komma från ekonomiskt så krassa förhållanden att en inte ha något annat val än att sälja sin kropp. Jag hävade att samhället har ett ansvar i ett skydda de svagaste och att man inte kan ta till Pretty Women/entreprenörsargument så länge det finns trafficing och människor som inte har andra val än att sälja sina kroppar, men fick inte medhåll från alla håll.

Hur som helst tycker jag att det bra att föra debatten vidare från manlighet, kvinnlighet, lustar, "världens äldsta yrke" och biologi till klass, ekonomi och mänskliga rättigheter. I ett mer ekonomiskt jämlikt samhälle skulle folk kanske inte sälja sina kroppar.