Tack för att ni ställde frågor och frågelådan är fortfarande öppen, bara att köra på! Sigrid: Min kille läser bara män. Hur uppmuntrar jag honom att läsa även kvinnor?  Hur tänker du kring uppfostran av döttrar och söner, kommer du uppfostra Majlis och Vidde på olika sätt? Tack för dina böcker, poddar och blogg, jag slukar allt! Så roligt att du gillar böckerna, poddarna och bloggarna! Är det okej om jag slussar över den första frågan till Mellan raderna? Tänker att det är en PERFEKT lyssnarfråga där. Uppfostran av döttrar och söner, bra fråga där också. Föreställer mig att det är lite lättare att uppfostra söner eftersom man kan satsa allt på att de ska bli empatiska och jämställda individer. Samhället kommer ändå att tvinga på killarna hårda och traditionellt manliga värderingar så den biten kan Maggan och jag helt släppa. Magnus brukar säga till Vidar att det finns så många dummisar i världen, folk som är giriga och bara tänker på sig själva, därför är det viktigt att vår familj är Lag Snäll. Gällande Majlis blir det svårare. Vi vill ju inte göra tvärtom, lita på att vår kultur pressar på henne traditionellt kvinnliga egenskaper och själva vara hårda och snubbiga. Tänker att vi ständigt måste påminna henne om att hon duger som hon är och att uppfostra henne till en självständig individ som tror på alla människors lika värde. Fast detta gäller ju Vidar också såklart. Äh, har ingen aning om hur vi ska göra med Majlis. Eftersom kvinnor och män fortfarande blir olika behandlade i vår kultur känner jag ändå på mig att vi måste fundera kring hur vi ska göra med henne, inte bara köra på som vi gjorde med Vidar. Kom gärna med förslag. KRAM Matilda: Är majlis medborgare i USA? Finns det isåfall möjlighet för er att bli medborgare där nu? Och vill ni det? Alla barn som föds i USA blir medborgare, men vi ska ännu sköta en del byråkrati kring det så hon får ett pass och kan resa ut och in i landet. Tror inte att det påverkar vår möjlighet att bli medborgare, men tror inte heller att vi vill det. Kanske vi söker greencard inom några år, får se. Frida: Hur träffades du och Magnus? Har ert förhållande alltid varit jämställt, eller har ni jobbat fram det under tiden så att säga? Tack för en jättebra blogg! Tack för fina ord om bloggen! Vi träffades första gången i september 2007 när jag precis blivit chefredaktör för tidningen Papper och Magnus jobbade som programledare på radio X3M. Maggan intervjuade mig och tycke uppstod. Vid den här tidpunkten var vi båda upptagna med andra människor, men sommaren 2008 frigjorde vi oss och blev ihop med varandra. Ett år senare gifte vi oss och nio månader senare föddes Vidar. Vårt förhållande har alltid varit jämställt. Vi pratade om det från första början och supermycket medan jag var gravid med Vidar. Tror att det är enklare att introducera en jämställd livsstil från början, svårare att plötsligt ändra på inrotade vanor. Svårare, men verkligen inte omöjligt. Frida: Min stora son frågade mig varför magen fortfarande var tjock fast bebin är ute. Same shit. Idag regnar det horisontellt i Göteborg, så nu väljer jag att blunda en smula för bilder på palmer.  Ska tänka ut en fråga till dig, jag ligger lite efter i min läsning. Usch för horisontellt regn! Och så länge magen fungerar är det en bra mage. Ser fram emot fråga (men inget tvång!)! Kram Raipé: Borde man / vi igen börja använda det fantastiska order ”snabel a” för @? Jag känner att det blivit negligerat alltför länge. Svar: JA! Själv är jag också ett stort fan av "kanelbulle". Hanna: Hur fungerar förädrarledigheten nu då ni bor i USA? Har Magnus nån möjlighet att ta ut pappaledighet? Hur känner du inför att du är tvungen att arbeta samtidigt som du har ett spädbarn hemma? Har varit i samma situation själv och är nyfiken på hur du tänker. Varför namnet Majlis? USA har ingen federal lagstadgad föräldraledighet. Olika stater har olika mycket eller inget alls. Detsamma gäller företag, på sistone har it-företagen i Silicon Valley föregått med gott exempel och bjuder på upp till ett år av föräldraledighet. Jag tror Kalifornien var den första staten i landet med att erbjuda sex veckor avlönad ledighet (har skrivit mycket om detta, men nu minns jag såklart inte exakta siffror). Eftersom vi är här på visum från Finland går vi ändå enligt det finländska systemet. Jag jobbade också ganska mycket när Vidar var nyfödd och jag har jobbat som frilansare/egenföretagare så länge att det faktiskt känns helt utopiskt att bara vara ledig och sköta om barn. Nåt slags sjukligt duktighetssyndrom eller nåt som gör att jag känner att jag med ny familjemedlem är tvungen att försörja familjen extra mycket. För mig funkar det bra att skriva då Majlis sover eller Maggan underhåller henne. Vi delar helt lika på vården av barn och hushåll här hemma. Gällande namnet Majlis så hette min mormor det och likaså Magnus mormor. Vi talade faktiskt om detta redan första kvällen i träffades på Korjaamo i Helsingfors september 2007. Bea: Hur mycket pengar behöver man egentligen för att bo i LA? Vet ju att det är ”dyrt” men har svårt att uppfatta vad medelinkomsten och hur man klarar sig är. Undrar för att min make funderar på att ta ett jobb där och jag isf skulle bli hemma. Klarar man sig på en lön osv osv 😊 Svårt att säga, det beror helt på var i Los Angeles man bor och hur man vill leva. Om man måste ha ett eget hus med pool och en Tesla måste man tjäna mycket pengar, men man kan också på i lägenhet och köra en begagnad bil.  Vi har ju oturen (klagar ej!) att bo i den dyraste delen, men fixar det ändå trots blygsamma frilansarvoden. Om din man blivit erbjuden ett jobb är det säkert ganska bra avlönat och ni klarar er säkert på bara den. De flesta av mina expatvänner lever på en lön.

Hallå nya och gamla kompisar! Kan inte vi köra en klassisk frågestund? En sån som man hade förr i tiden när bloggen var ung. Ni ställer frågor om vad som helst och jag svarar efter bästa förmåga. Platserna, färdiga, KÖÖÖÖR!

På Facebook var det någon (Helena?) som delat en intervju med en universitetsprofessor som sade att han de senaste tjugo åren uppmanat sina studenter att nöja sig med att skriva en halvdålig magisteravhandling. Att strävan efter att vara duktig och helst bäst ofta leder till att avhandlingen (läs: en massa andra saker i livet) blir ogjorda. Dessutom frågar ingen i arbetslivet efter ditt pro vitsord (förutsatt att du inte tänker doktorera). Släpp det perfekta, nöj dig med good enough. Jag tycker att detta är så klokt. Att göra istället för att våndas och hålla tillbaka ifall det man försöker sig på inte blir perfekt. Jag försöker påminna mig själv om detta. Som frilansande journalist känns det ofta som om jag aldrig är bättre än min senaste text. Och det kanske stämmer lite grann, men samtidigt kan en inte hela tiden vara på topp. Jag försöker trösta mig med att min lägsta nivå ändå måste vara någorlunda hög. Eller åtminstone medelmåttlig. Att bara släppa texten ifrån mig istället för att under en sämre dag sitta och tänka på hur folk kommer att skratta åt mig efter att de läst den. Men tillbaka till vardagen: Magnus, Majlis och jag åkte in till Venice för att jobba några timmar på förmiddagen (alltså jag jobbade och Magnus surfade på Amazon). Vi satte oss på superhipstercafét Intelligentsia. Alla som kom in för att köpa kaffe såg för övrigt ut som om de var på väg att bli streetstyle-fotograferade på New York Fashion Week. Här är monterar Maggan ihop vår vagn. Fick den av Stokke när Vidar var liten och är otroligt nöjd med den. Funkar perfekt på gatorna här hos oss, plus att den är hög och passar långa människor som Maggan och mig. tiOch andra nyheter är väl att jag har jeans på mig igen för första gången på minst sex månader. Bytte givetvis ändå till mjukisbyxor så fort vi kom hem. ps. Min kompis Cissan säljer svinsnygga och ekologiska vinterstövlar på rabatt. Kolla in dem här.  

Tack alla ni som visat att ni vill betala för innehåll! Ni inger hopp i en gammal journalists hjärta. För ni som precis börjat lyssna och håller med om att 86 cent per avsnitt inte är oöverkomligt finns det en PayPal-symbol i högerbalken. Betala för ett avsnitt eller kanske på några i förväg. Tack ska ni ha i alla fall! I veckans avsnitt berätta Magnus om kvällen då han, min syrra och jag satt och åt middag. Det knackade på dörren och en leverans på ungefär sju dildos anlände. Vi diskuterar också vem folk hellre vill gosa med (svara gärna i kommentarsfältet: Magnus eller jag), Trump som president, Majlis som amerikansk medborgare och om feministisk snöröjning. Hoppas att ni blir gudomligt underhållna!

Jag vill inte klaga, men det är en utmaning att jobba med en bébé i famnen. Igår skrev jag en krönika och två ansökningar till Svenska kulturfonden med bara pekfingret. Ber om ursäkt om jag inte är blixtsnabb med att svara på kommentarer, detta tillstånd är övergående. Ändå ganska sött hinder. I dag träffade jag min kompis Frida med dottern Majken ute i parken utanför oss. En av mammorna på Vidars skola strosade förbi med sin tvååring och stannade för att prata en stund. Min kompis Pernilla tränade ett tiotal meter från oss. Efteråt promenerade Maggan och jag till Farmer's Market och träffade en handfull bekanta. Bland annat UPS-mannen, en pappa från skolan, en granne, en snubbe som boxas på Magnus boxningsställe och hela Vidars klass som var ute på en fieldtrip. Vi hejade, stannade och pratade och skojade. Det kändes väldigt familjärt att ha rutat in sitt eget lilla samhälle i miljonstaden vi bor i. Den här bilden kom till när jag skulle spela in en liten video för Mellan radernas-instagramkonto, men tryckte på bildknappen istället för videoknappen. Tycker förresten att ni ska gå in och följa oss, har bestämt mig för att uppdatera kontot minst en gång om dagen. Varje eftermiddag vid fem tar jag en promenad längs med stranden. Och VARJE kväll ser kvällarna ut så här. Så vackert att jag inte kan hålla mig från att fota. Fattar ju att jag inte kan fylla hela min instagramfeed med solnedgångsbilder, men det är inte lätt att hålla sig. Ber om ursäkt om jag låter som ett Pinterestcitat, men är så oerhört tacksam för att få bo på en så här magiskt vacker plats. För övrigt påpekade Vidar att min mage tekniskt sett kunde innehålla en ny baby. Den borde bara plattare vid det här laget, sa det lilla aset. Det är ju inte precis sånt man vill höra och jag tycker VERKLIGEN inte att det stämmer.

Ni har kanske läst att en rasistisk och sexistisk miljonär vid namn Donald Trump vann presidentvalet i USA? Efter valet har det kommit in rapporter om muslimska kvinnor som fått sina slöjor avdragna av Trumpanhängare, om hur pojkar i högstadiet tagit flickor på underlivet och kallat det att "trumpa", om hur en vikarie i en skola berättade att alla mexikanska och centralamerikanska studenter kommer att bli föräldralösa eftersom deras föräldrar kommer att deporteras och så vidare. En chef för en organisation i West Virginia skrev på Facebook: "It will be so refreshing to have classy , beautiful, dignified First Lady back in the White House.I'm tired of seeing a Ape in heels." Hennes kompis, stadens borgmästare, svarade: "Just made my day, Pam" Efter att folk påpekat den vidriga rasismen i det hon skrivit tog Pam bort texten och bad om ursäkt. Eller "bad om ursäkt". För detta är ingen ursäkt: “My comment was not intended to be racist at all,” Whaling said in a statement to The Washington Post. “I was referring to my day being made for change in the White House! I am truly sorry for any hard feeling this may have caused! Those who know me know that I’m not of any way racist! “Again, I would like to apologize for this getting out of hand!” Att säga att man inte alls egentligen menade att uttrycka sig rasistisk och att alla som känner en VET att man inte är rasist (trots att man precis bevisat sig genom att skriva en grovt rasistisk text) betyder ingenting. Det är inte rasisten som har tolkningsföreträdeom Det är heller ingen ursäkt att säga att man är ledsen ifall någon blev ledsen. "Jag ber om ursäkt om någon blev sårad, det var inte meningen att skapa dålig stämning". När man ber om ursäkt ber om om det för att man sagt eller gjort någonting dumt. Man säger att man ångrar sina handlingar. Hur man INTE ber om ursäkt: Man säger att man är ledsen ifall någon blev ledsen och för att ens handlingar ledde till commotion.

Karin och jag har spelat in ett nytt avsnitt av podden Mellan raderna (följ oss förresten på Instagram! Mellanradernapodden).

HUR I H-E GICK DET HÄR TILL? Och då menar vi inte snö-chocken i Stockholm, utan den nya tidens superegon och inåt-blickande white walkers. Är den priviligierade vita kvinnan den nya vita mannen, undrar Öhman. Avskeda din coach och STÅ FAST, manar Jihde medan duon bollar mellan relativism, Trumpism, grekisk stoicism och Östermalms-relations-ism i veckans bokpodd och kryddar med en mustig dos politik. LISSNA!

I december kommer jag att befinna mig i Sverige och Finland för att fira jul, träffa kompisar och för att föreläsa lite om feminism, bloggande och skrivande och såklart om Livet & patriarkatet. Det vore fantastiskt om ni hade möjlighet att dyka upp. Vi börjar dagen efter att jag landat i Stockholm. Då sätter jag mig nämligen på flyget till Helsingfors och pratar om mitt skrivande på KFUK:s Bokklubb. Här är Facebookseventet. Tidpunkt 15.30-17.00, platen Hotel Helka mitt i centrum och det kostar ynka fem euro att komma in (servering i form av matig sallad ingår). Följande evenemang är Vasabladets prestigefyllda 160-årsjubileum den 15 december i Vasa. Här föreläser jag om feminism, patriarkatet och lite om hur det är med feminismen i USA. Gratis inträde. Klockan sju. Strandvägen 2 i Akademisalen. Det kommer mer: den 21 december blir det feministiskt julmys med Ratata.fi och Schildts & Söderströms förlag. Julen står runt hörnet men innan alla checkar ut för att fira jul med nära och kära bjuder vi in till feministiskt julmys med Peppe Öhman den 21:a december. Kom med och diskutera bloggande, att skriva, jämställdhet och den nya boken “Livet & Patriarkatet”. Det bjuds på något juligt och gott och förstås får alla med sig hem en liten julklapp. Schildts & Söderströms kommer dessutom bjuda på rabatt på alla nya böcker, så det är ett perfekt tillfälle att fixa de sista julklapparna. Evenemanget börjar 18:00 och hålls hos Schildts & Söderströms på Bulevarden 7 i Helsingfors. Alla är välkomna men Ratatabloggare har förtur. Anmälningen går till [email protected] och sista anmälningsdag är den 18.12. Det finns begränsat antal platser så var snabb att anmäla. Hoppas vi ses! Bilden högst uppe kommer från Ratata.

Jag hade glömt bort hur låst man är med en spädis. Först sitter man och matar dem i vad som känns som en evighet. Då kan man antingen kolla på tv-serier eller läsa analyser kring presidentvalet. När ungen somnar måste man blixtsnabbt jobba bort det man ska, betalar räkningar och röja i hemmet. Ja och när man ska ut på ärenden är man tvungen att packa som om det var en expedition för att upptäcka nya världsdelar man var på väg på. Vi skjutsade Pyret till LAX och jag påmindes om TIDEN. Ber om ursäkt om jag låter som Alex & Sigge, men herregud så tiden inte är kronologisk och så den susar förbi när man har det bra. Varje gång vi skjutsar en älskad person till flygplatsen börjar jag fundera på om vi verkligen ska bo så jäkla långt borta från dem. Sedan tröstar jag mig med att när de hälsar på idkar man åtminstone kvalitetstid istället för att bara synas över en snabb kaffe. Men who am I kidding, kvantitetstid är bättre än kvalitetstid. Tänkte också på att jag borde bli bättre på att hylla Maggan på fars dag. Han är verkligen motsatsen till många pappor födda på 1940-talet (och senare, bara för att man är född på 70, 80 och 90-talet gör en inte per definition till en jämställd person). Magnus är precis lika närvarande (eller antagligen lite mer) i Vidars och Majlis liv som jag. Han har stenkoll på läxor, lunchlådor, blöjbyten och är den som vanligtvis pratar om känslor med Vidar. Nu har ni kanske vuxit upp med pappor som tagit lika mycket ansvar för sånt som era mammor och tycker inte att detta är speciellt speciellt. Själv tillbringade jag barndomen med en pappa som visserligen alltid var noga med att säga att han älskade syrran och mig, men levde enligt en väldigt traditionell och konservativ kärnfamiljsmodell. Tror att det är en delorsak till att jag valt att leva enligt motsatsen (om man bortser från det där med två barn och heterosexualitet, då). Ni som lever i parrelationer, påminner er partner om den ena av era föräldrar? Och lever ni på ett liknande sätt som ni växte upp?

Det här är ett samarbete mellan Yogaia, Suomen Blogimedia och Livet & L.A.

Ett av mina favoritsamarbeten här på bloggen är Yogaia, av två orsaker: 1) jag använder den själv flera gånger i veckor och tycker att den är svinbra 2) de samarbetar med Plan och just den här kampanjen (Tyttöjen puolella) handlar om barn som blir mammor. Varje år blir uppskattningsvis två miljoner flickor under femton år mammor. Yogaia donerar 1,2o euro för varje person som skriver upp sig på sajten/appen och börjar yoga, målet är att tillsammans samla ihop 4000 euro (för det krävs 3000 yogatimmar). De insamlade pengarna går bland annat till att köpa moderskapsförpackningar till mammorna. Eftersom jag är relativt nyförlöst och känslig själv blir jag alldeles tårögd när jag tänker på de här barnen som plötsligt måste bli föräldrar.

Jag utmanar er därför att delta i insamlingen och samtidigt finna lite zen (eller åtminstone klara av att böja er ner och med raka ben röra era tår) genom att träna lite yoga i vardagsrummet eller i nåt slags abstrakt konstverk som jag helt naturligt gör på bilden ovan. Jag bjuder på tre månader gratis yoga med koden LIVETOCHLA2016. Signa in här. Tre månader är värt 44,97 euro. Ni måste registrera er med kredikort, men kan såklart säga upp prenumerationen efter att gratistestet är över. Ifall ni nu hatar yoga. Vill ni bara testa en lektion gratis för att se vad Yogaia egentligen är går det bra här. Lektionerna går på engelska och finska (mest engelska)

Den uppmärksamma läsaren noterar att Yogaia förr hette Yoogaia med två o:n, men detta är inte allt som är nytt. Nu för tiden finns tjänsten också som app (funkar på Android, iOS och Apple TV) och gör att det räcker med att ha med sig sin mobil om man plötsligt blir sugen på ett yogapass i parken eller på hotellrummet. En annan ny grej är att när du skriver in dig får du fylla i ett kort formulär och på basen på det rekommenderar Yogaia skräddarsydda lektioner för just dig. Jag har ju fött barn för mindre än tre veckor sedan så ni får ursäkta om jag inte representerar den perfekta yogin. Men samtidigt tycker jag att just det är befriande med yoga, att man inte behöver vara perfekt eller ett proffs. Och hur snabbt man utvecklas. Jag börjar långsamt och försiktigt eftersom min kropp ännu är skör, men vet att jag om några månader kommer att ha gjort framsteg.