Jobba med bébé i famnen

Jag vill inte klaga, men det är en utmaning att jobba med en bébé i famnen. Igår skrev jag en krönika och två ansökningar till Svenska kulturfonden med bara pekfingret. Ber om ursäkt om jag inte är blixtsnabb med att svara på kommentarer, detta tillstånd är övergående. Ändå ganska sött hinder. I dag träffade jag min kompis Frida med dottern Majken ute i parken utanför oss. En av mammorna på Vidars skola strosade förbi med sin tvååring och stannade för att prata en stund. Min kompis Pernilla tränade ett tiotal meter från oss. Efteråt promenerade Maggan och jag till Farmer's Market och träffade en handfull bekanta. Bland annat UPS-mannen, en pappa från skolan, en granne, en snubbe som boxas på Magnus boxningsställe och hela Vidars klass som var ute på en fieldtrip. Vi hejade, stannade och pratade och skojade. Det kändes väldigt familjärt att ha rutat in sitt eget lilla samhälle i miljonstaden vi bor i. Den här bilden kom till när jag skulle spela in en liten video för Mellan radernas-instagramkonto, men tryckte på bildknappen istället för videoknappen. Tycker förresten att ni ska gå in och följa oss, har bestämt mig för att uppdatera kontot minst en gång om dagen. Varje eftermiddag vid fem tar jag en promenad längs med stranden. Och VARJE kväll ser kvällarna ut så här. Så vackert att jag inte kan hålla mig från att fota. Fattar ju att jag inte kan fylla hela min instagramfeed med solnedgångsbilder, men det är inte lätt att hålla sig. Ber om ursäkt om jag låter som ett Pinterestcitat, men är så oerhört tacksam för att få bo på en så här magiskt vacker plats. För övrigt påpekade Vidar att min mage tekniskt sett kunde innehålla en ny baby. Den borde bara plattare vid det här laget, sa det lilla aset. Det är ju inte precis sånt man vill höra och jag tycker VERKLIGEN inte att det stämmer.