Här kommer Jennifers förslag på innehåll. HUR gör man en podcast. Eftersom Magnus är den stora podcast-producenten i vår familj lät jag honom svara i ett videoinlägg. Jag kan berätta hur jag sysslar med innehåll. Under veckan som går snubblar jag ständigt över intressanta texter och videon, de kan dyka upp på Twitter, genom något av nyhetsbreven jag prenumererar på eller så kan det skickas till mig av en kompis som vet vad jag gillar. Jag läser texten och lägger sedan upp den på Magnus och Peppes podcasts Flipboardsida i hopp om att Magnus också ska läsa den (det gör han aldrig). När det sedan är dags för podd kollar jag igenom det jag sparat och funderar på vad som kunde leda till en bra diskussion. Sämst blir det om jag bara refererar texten, bäst blir det om Magnus och jag tar avstamp i den och tycker lite olika. Med Mellan raderna jobbar jag så här. Ibland sparar jag visserligen texter och klipp på poddens Flipboardsida, men mest läser jag böcker och skriver sedan anteckningar i telefonens anteckningsapp. Jag pratar också parallellt med Karin på WhatsApp. Vi bollar böcker, vinklar och läsarbrev. Innan vi drar igång podden pratar vi också snabbt igenom upplägget. Så här brukar Magnus säga:

1. Ha energi i samtalet.
2. Var roliga, men inte inåtvända.
3. Sluta aldrig med tråkiga eller allvarliga ämnen.
4. Påminn lyssnarna om att prenumerera på podden (gör det i början).
5. Prata till lyssnaren som om hen är en person, vilket hen är.

Här kommer ett önskeinlägg: Halloween! Folk tar ju sannerlogen Halloween på allvar här i USA. Först några trender: Förra året var Ghostbusters väldigt stort, men i år såg en bara nån enstaka spökfångare. Däremot var astronaut, Harry Potter och Wonderwoman populära. Och såklart utklädda hundar. Övarraskande nog bara en Donald Trump. Vidde hade klätt ut sig till Bendy the Inc Machine. Magnus och jag trodde att det var en supernischad Youtube-karaktär som ingen skulle fatta, men när vi var ute och tiggde godis var det en massa människor som ropade "Bendy! Cool outfit!". Där ser man, det är vi som har noll koll. Ett av de första husen vi stannade vi på vår gata bjöd inte bara på godis, utan också på en t-rex-hund. Ser ni hur stolt den är. En så mäktig blick. I salute you t-dog. Vi fortsatte upp längs med Montana Avenue, träffade hundar, roliga och hemska utklädnader, bekanta och hade det ganska mysigt. Det är äntligen lite svalare här nu. Trodde aldrig jag skulle tröttna på värme, men 18 och krisp är mer än okej. North of Montana, i de riktigt rika kvarteren, hade folk som vanligt got all in och byggt om sina hus till spökhus. De bjussade också på riktigt bra godis. Vid ett hus stod jag och beundrade en spökbil då en inhyrd skådespelare hoppade fram och skrek BU! På Montana, vår gata alltså, hade en av fastighetsförmedlarna bytt ut alla hus i sitt skyltfönster mot spökslott och skrivit blodiga beskrivningar av dem. En sån hängivenhet till Halloween imponerar stort på mig. När solen gått ner promenerade vi hem och på alla restauranger satt folk i Halloweenkostymer och åt middag.

Otroligt nöjd att jag i avsnittet som spelades in på måndag förmiddag spådde att Netflix inte skulle förnya House of Cards. Eller som Magnus skulle ha sagt det: "I en nästan naturskön serie av fallande dominobrickor har vi bevittnat otrevliga män då de blottats för sin maktvidrighet. Var sig de har ertappats som våldtäktsmän, med sexuella trakasserier eller i ryskt samröre med syfte att konspirera mot den egna demokratin, så är dessa män nu inte längre skyddade av sina fina fasader. Det finns egentligen bara en man som tycks står lika oberörd som en kackerlacka i ett kärnvapenkrig – Donald Trump. I dessa dominotider tittar vi också på rönet om att kunder betalar olika priser för samma produkt beroende på hur köpstarka de bedöms vara. Frågan är om våra fejkade liv på Instagram är inkluderade i dessa ekvationer. Kan bli dyrt då. Och hur är det egentligen med Teslas bilar? Är de verkligen så miljövänliga som man skulle kunna tro? Att tillverka deras batterier må vara fruktbart men är tydligen ingen grön sak."

Här kommer ett vardagsinlägg! Just nu älskar Majlis nämligen mig mest av alla och vägrar befinna sig på annan plats än i min famn och jag har liksom inte hjärna nog att vara smartare än detta. Vill att ni ska veta att jag producerar 90 procent av mina texter med en hand medan jag försöker värja undan en toddlare som kämpar stenhårt fört att komma åt datorn. Har också lyssnar och gjort anteckningar till ungefär åtta avsnitt av Fredagspodden, bandat in egen podd, skrivit ut två reportage (okej, det gjorde jag i ärlighetens namn igår) och skrivit ett roligt litet Halloween-inlägg med instruktioner kring kulturell appropriering på Hufvudstadsbladet (väntar nu med spänning på alla: "När jag var barn lekte vi cowboys och indianer och ingen blev kränkt av det! Ska ni retroaktivt förstöra min barndom ni lättkränkta PK-fettor!").   I söndags gjorde vi en utflykt till Chinatown och på vägen hem gick bilen sönder. Klassikt började ryka ur motorhuven. Som tur var har vi försäkring och blev upphämtade och hemkörda. Magnus blev alldeles blek när han följande dag hörde vad reparationen skulle kosta. Han vägrade säga siffran till mig för att skydda mig från ekonomisk ångest. Romantiskt av honom. Och så saknar jag Sonja och äter delikatessen knäckebröd med jordnötssmör. 

Lägger ut denna lite sent, men ni som prenumererar har ju fått denna information redan i fredags: Eller som Magnus uttryckte det: "Samtidigt som Aftonbladet, i sviten av #metoo-uppropet, vred sig i sin publiceringsvånda som till slut resulterade i en omfattande artikel om vädret, misslyckas Alexander Bards skägg med att filtrera bort medeltidens andedräkt från hans twitterkonto. Varför han twittrar om detta på engelska, då mottagaren tydligt är mediasverige, förstår ingen men vi tolkar det som ytterligare ett symptom på hans storhetsvansinne och desillusionerade uppfattning om sina åsikters betydelse för debatten. Ellen de Generes gratulerade Katy Perry på födelsedagen genom att publicera en bild där hon ogenerat ögonslukar fröken Perrys bröst. "Sexsim" skriker männen som just lärt sig att de inte får bete sig så i hissar och på personalfester. Världen må ständigt bli bättre men helsike vilken tid det tar. Välkomna till Magnus och Peppes fredagspodd.

Tänkte på inlägget under och om hur tacksam jag är för alla kulturmänniskor är som både publicerar och köper böcker, går på teater och konserter och föreläsningar och bokfester och på alla sätt bidrar till en levande kultur. Letade upp blogginlägget från releasefesten för Livet & Patriarkatet (otroligt duktiga Minna Lehtinen har tagit bilderna) och funderade vidare på hur kulturlivet på många sätt ligger på kulturkvinnans axlar (jaja, också vissa män. Jag vet att t.ex. Kaj Korkea-aho är en storköpare av sina vänners böcker) samtidigt som just den här typiska kvinnan antagligen tjänar lite mindre än sina manliga kolleger. Jag fattar verkligen folks ekonomiska begränsningar och är därför genuint tacksam varje gång någon vill köpa en av mina böcker. Har en inte råd att köpa en bok eller t.ex. betala för en podcast finns det andra sätt, som är gratis, som en kan bidra med. Det betyder väldigt mycket för podcaster att få stjärnor och en liten recension på itunes. Ju fler podden får, desto högre upp på topplistor och når på så sätt en större publik. Finns en inte på itunes kan en tipsa om och dela podden på sociala medier. Detsamma gäller såklart andra kulturyttringar. Även om du inte har råd att köpa alla skrivande kompisars böcker, tavlor, biljetter till pjäser och så vidare kan en enkel Facebookstatus eller Instagrambild betyda att någon annan köper boken, tavlan, biljetten. Att vara generös är en så fin egenskap och betyder ofta mycket för en kulturarbetare. Ps kolla så sjukt gravid jag är på bilden med Jonski ovan. Augusti 2016 både saknar och inte saknar dig.  

Magdalena: I mitt fall gärna få tips på bloggar eller författare mm i Svenskfinland. Vill hänga med lite mer här likaså har tänkt eg på författare överhuvudtaget, (både barnböcker och för icke-barn). När jag ska tipsa om finlandssvenska författare och bloggare får jag alltid lite lätt panik eftersom jag gärna vill tipsa om alla, men är samtidigt rädd för att glömma bort någon som jag verkligen gillar och som blir besviken på mig. Nu har jag kanske storhetsvansinne som tror att alla i Svenskfinland läser den här bloggen, men låt gå. Här kommer några nya böcker (och OM du inte hittar dig själv på listan betyder det inte att jag inte skulle läsa och uppskatta dig. Det är bara min småbarnshjärna som inte är speciellt skarp. Sign. bytt fyra blöjor mellan 0600-0730). PLUS: alla som är intresserade av litteratur och feministiskt snack ska givetvis lyssna på Mellan raderna med Jihde och Öhman (finns också på itunes och Acast) och på Hietanen och Henriksson. Slår in öppna dörrar: Kjell Westös Den svavelgula himlen är en av årets bästa läsupplevelser. Sugen på deckare: Läs Eva Frantz Sommarön och Blå Villan Ljudbok? Nu finns Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga i ljudform, uppläst av henne själv! Barnbok för lågstadiebarn: Malin Klingenberg och Joanna Vikströn Eklövs splitternya: Rakels Mirakel. Intresserad av feminism OCH historia: Anna Lindholm skriver smart om Finlands inbördeskrig ur ett kvinnoperspektiv i Projekt Ines Om det är bra poesi du är ute efter gillade jag jättemycket Adrian Pereas White Monkey. Han vann dessutom Svenska Yles litteraturpris häromdagen. I dag ska jag börja läsa Johanna Holmströms hyllade Själarnas ö som handlar om hur vi ser på kvinnor och galenskap eller snarare hur galenskap definieras. Vi pratar om den i nästa Mellan raderna. Och så ÄLSKAR jag allt som Minna Lindeberg skriver och Jenny Lucander illustrerar. En inkörsport till litteraturen för alla, men främst kanske mellan- och högstadieungar är Teds och Kajs Zoo -virala genier. Skrattade mycket, trots min ålder. Och (feministisk) fantasy är ju drottning Maria Turtschaninoff känd över hela världen för. Ja, och så tycker jag faktiskt att min Livet & patriarkatet fortfarande håller. Ge den i farsdagspresent åt pappa eller i julklapp åt brorsan så har ni ett avstamp i #metoo diskussionerna kring middagsbordet. Ett av årets snyggaste omslag måste vara Michaela von Kügelgens Vad heter ångest på spanska. Ej bok, men Förlaget säljer t-shirts med Tove Janssons serie av Hitler som gapar efter mycket. Fyra euro av intäkterna går till arbete mot rasism.  

I början av sommaren gjorde jag en intervju om ekologiska hudvårdsprodukter och fick insikten om att ekologiskt smink är ungefär som ekologisk mat. Alltså produkten som borde vara normen utan prefix, medan all annan mat/smink med tillsatsämnen, kemikalier och hormoner egentligen borde vara undantaget.Att vi borde konsumera produkter som inte har en jääättelång innehållsförteckning, är ekologiskt certifierade, där ingredienserna är skonsamma för både huden och miljön. Och gärna där folk fått skäligt betalt för sitt arbete. Ekologisk smink är ofta producerat på ett rättvist sätt och även transporterade med ett hållbarhetsperspektiv. Lite förenklat, men ni fattar. Jag är kanske lite fördomsfull, men ekologiskt smink har i min verklighet länge varit produkter som är lite sämre, och förpackade i lite fulare förpackningar, men si det stämmer inte alls. Det ekologiska smink är nu förtiden minst lika bra, plus snygg förpackning och ej skyhögt pris. Det enda jag har haft svårt att hitta är hårbalsam. Balsam är kanske något man kan vänja håret av med, men än så länge känns mitt hår strävt och tovigt utan det. Försöker att inte tvätta mitt hår så ofta, men det blir minst två gånger i veckan. Hur gör ni som tränar och bli svettiga i håret? När jag tag av mig ridhjälmen ligger håret som en andra hjälm fastlimmat på min hjässa. Jag tänker inte kasta ut allt mitt icke-ekologiska smink och ersätta det med ekologiskt, men när det är dags att köpa nytt ska jag försöka experimentera mig fram till ett ekologiskt alternativ. Åtminstone några. Ja och på nåt plan fattar jag att det är kapitalismen hand i hand med patriarkatet som lurat i mig att jag behöver hudvårdsprodukter. Det enda riktigt nödvändiga är väl solkräm, men nu orkar jag inta ta itu med den tanken. Gillar mjuk och väldoftande hy och hår. Tipsa gärna mig om era favoritprodukter om ni har såna. Full disclosure, detta är inte ett innehållssamarbete, men fick en del av produkterna.

I dag tycker jag att ni ska läsa det här reportaget jag gjorde för Göteborgs-Postens Två Dagar med Jill Johnson i Las Vegas för några veckor sedan. Jag tycker såklart att ni ska leta reda på pappersversionen eftersom reportage oftast är snyggast där, men bor ni, som jag lång borta kan ni nöja er med webbtexten. Måste för övrigt säga att det var ett sant nöje att jobba med Två Dagar, såna proffs! Och ett bonus var att vakna till ett gulligt sms av Jill som gillade (jillade) texten. Händer ju inte varje morgon precis. Daniela: Du skriver så sjukt bra och du har även sjukt bra läsare/kommenterare! Din barnbok! Hur föddes idén? Val av förlag? Hur var skrivprocessen jämfört med dina andra böcker? Hur fungerade det att jobba ihop med en illustratör? Tack snälla och håller verkligen med dig om att läsarna/kommenterarna på den här bloggen är fruktansvärt bra! Barnboken: Förlaget Tactic hörde av sig och frågade om jag ville skriva en barnbok. Jag sa att jag inte vet hur man gör, men att jag alltid kunde testa. Så provskrev jag lite, funderade på roliga historier jag brukar berätta för Vidar (som till exempel att hans öronvax egentligen är ett litet kryp som bajsat i hans öra). Till slut blev det fem korta historier. Jag ville också göra en bok som inte fäste så mycket uppmärksamhet på om huvudpersonen Kim var en flicka eller en pojke. Och en bok som var rolig att läsa/lyssna till för barn. Förlaget valde Terese Bast som illustratör. I den här processen hade jag ingen redaktör och fick prova mig fram ensam, men Tactic gillade det jag skrev och ville publicera boken. Både på svenska och finska dessutom. Det är första gången en av mina böcker översätts till ett annat språk. Boken finns förresten på Helsingfors bokmässa. Sväng gärna förbi och köp den om ni har möjlighet. En perfekt julklapp till syskonbarnen. Och hörni, alla skrivande människor med manus i byrålådan: De två svåraste sakerna med att skriva en bok är a) att avsluta projektet och b) att skicka in det till förlag/visa det för någon annan. Kommer ni förbi de här två punkterna har ni kommit jäkligt långt. You can do it!

Tack för all fin respons på önskeinläggen! Jag blir så glad när ni kommentarer. Inläggen är väldigt roliga att skriva och ni som inte håller med eller vill komplettera får hemskt gärna göra det. Jag fortsätter med dem senare i helgen. Just nu måste jag skriva ut en intervju och börja lyssna igenom gamla avsnitt av Fredagspodden, jag ska nämligen hjälpa Hannah och Amanda att skriva boken The Diamond Year. Mycket kul! Jag har som vanligt också hängt i stallet den här fredag förmiddagen och ridit fartdåren på bilden ovan (obs har svabbat av honom med vatten, riktigt så där svettig var han inte). Efteråt tog jag ett av årets sista dopp i poolen. Värmeböljan börjar äntligen ge med sig, åkte och köpte knäckebröd, åt veganthai i Venice och plockade sedan upp Vidde på skolan. Nu några timmar av arbete innan det blir middag i Bel Air ikväll. Hoppas att ni får en riktigt fin helg!