Jaha, den här lördagen då? Jo, här kommer en rapport: Glädjen var stor eftersom Magnus var hemma. Vi inledde dagen med dopp i poolen och tvättstuga. Tog bara bilder av den första händelsen. Ett dopp är en sån endorfinhöjare. Minns att jag när vi beslöt oss för att ta över lägenheten av den förra stipendiaten försökte kolla på Google Earth om det fanns en pool i huset, men inte var säker på det förrän vi kom fram. Sen skulle Magnus göra ett ärende i West Hollywood och jag föreskog lunch på Shake Shack. Los Angeles är så mycket med LOS ANGELES i West Hollywood än i Santa Monica. Det känns verkligen som att åka till en annan stad (vilket man ju också gör). Lite som att ta bilen från Helsingfors till Borgå för att luncha där. Maggan fixade det som skulle fixas och bara några kvarter längre bort låg hamburgarhaket. När jag bodde i Helsingfors var jag alltid noga med att sitta i solen om vi åt på en uteservering. Här i LA gäller motsatsen. Jag strävar alltid efter att sitta och röra mig på skuggsidan. Jag åt en väldigt god portobelloburgare. Svempan var friterad och jag antar att det mesta som är friterat är gott, så jag är kanske inte den bästa kompassen på den kulinariska kartan, men men. Magnus var inte supernöjd över sin traditionella burgare, men nog över att man kunde köpa pinot noir till maten. Det är för övrigt här, på Santa Monica boulevard, som Pridetåget går varje sommar. WeHo är Los Angeles HBTQI-center. Men det visste ni kanske redan. Vi tog Sunset Boulevard hem och passerade 9000 Sunset där Magnus hängt de senaste veckorna. Högst upp tydligen. Jag var mycket imponerad och tog en bild igenom bilfönstret. Sen sprang jag en liten runda. Lyssnade på Lilla Drevet avsnitt 200 som någon på Insta rekommenderade. BRA avsnitt! Kan ibland tycka att Lilla Drevet är för sarkastiskt och distanserat till allt, men när de är bra är de riktigt bra. När avsnittet tog slut fortsatte jag med senaste Pod Save America och varvade med att lyssna på musik (Kanye West) när jag kämpade uppför backarna. Var både väldigt dålig och ganska bra på att springa idag. Tycker det är lite spännande hur dags- och minutformen kan variera så mycket, men är nästan alltid väldigt förlåtande mot mig själv. Vill att springande ska vara en positiv upplevelse, inte en prestation. Det hjälpte enormt mycket när jag slutade mäta längd och tid. Sprang nere på boardwalken och noterade att bröllopssäsongen är igång. Tycker det är så fint att se folk gifta sig i våra hoods. På vägen hem såg jag en riktig instagram-picknick. Allt var perfekt, de hade lagt ut trätrallar på marken och hängt upp några i ett träd. Med ballonger. Och skumpa. Sånt skulle jag aldrig orka med själv, men hyllar dessa esteter. Nu är det kväll. Har värmt upp resterna från gårdagens restaurangbesök och ska nu lägga Majlis. Magnus är ute med sin bästis Tommy och räknar med att de komme hem sent. Jag hade förresten bestämt mig för att Magnus själv fick ta ansvar över att Tommys säng var bäddad med rena lakan. Det slutade givetvis med att jag bäddade så att inte Tommy själv skulle vara tvungen att göra det mitt i natten. Är man hemmafru så är man.

Hej bloggen, I dag borde vara den sista dagen som Magnus jobbar extremt mycket - för den här gången. Jag sköter moderskapet så strategiskt jag kan. Med minsta möjliga motstånd. Nu när vår lilla pool är öppen igen låter jag dem bada så långa som möjligt. Ger dem sen mat och skärmar och håller tummarna för att de ska somna. Jag är så trött. Borde läsa böckerna till författarna vars samtal jag ska moderera nästa vecka, men har bara hunnit igenom drygt hälften. Men allt är inte tråkigt! Fick rida en väldigt trevlig och stor privathäst i dag. Om allt går som planerat ska jag motionera den minst en gång i veckan framöver. Jag fick också glädjande feedback på ett manus jag lämnat in och ett trevligt mail från ett produktionsbolag. Där ser man! Nu sitter jag här i soffan och väntar på att Magnus ska komma hem. Med ojämna mellanrum hojtar jag: "Please don't scream!" åt Vidde och hans playdate Ali som spelar på Nintendo switchen. Grannen ovanför har tänt en ordentlig spliff och röken puffar in genom vår öppna terrassdörr. Jag längtar efter ett stort glas rödvin och en ännu större portion pasta på kvarterskrogen. Snart Peppe, snart, viskar jag åt mig själv.

För ganska exakt en månad sedan testade Magnus och jag på equus coaching med min kompis Frida som precis utbildat sig till precis det. Den här gången styrde vi nordost om Los Angeles till Tujunga där Frida testade ett nytt ställe. Och framförallt nya hästar. Hon berättade att nu när hon är gravid så är det praktiskt taget omöjligt att få hästarna att jobba med henne. De vill bara att hon ska ta det lugnt och vila. Vi bestod den här gången av Vidar, Majlis och jag, plus Cissan. Först var vi tvungna att signera papper på att allt var på vårt eget ansvar. Så är det alltid i USA. Folk är livrädda för att bli stämda. Kanske det är så i Norden också nuförtin?   Frida är ett sånt proffs. Tycker det är värt att hälsa på i Los Angeles bara för att bli coachad av henne. Hon är så saklig och vänlig och har en analytisk förmåga. Och så är hon såklart en människokännare. Frida har såklart tystnadsplikt, så det är fritt fram att öppna sig för henne. Cissan var först ute med den här hästen. Otroligt oartigt av mig att inte minnas vad hästarna hette, men sån är jag. Ungarna kunde tänka sig roligare förmiddagar. Eller Majlis älskade ju hästarna, men sparade inte på gnället när hon tyckte att jag befann mig för långt ifrån henne eller annars bara var frustrerad. Uppgiften var att få hästarna att lyda oss från marken. Utan att sitta på dem eller röra vid dem. Eller egentligen var uppgiften att jobba med oss själva. Analysera hur vi kände oss när hästen inte gjorde som vi ville. Jag gick som vanligt in med högra krav på mig själv att visa alla hur duktig jag var och att jag kan det här med hästar. Kämpade på som bara den. När jag fick hästen att trava var jag överlycklig, men sen sa det stopp. Jag blev såklart frustrerad och besviken på mig själv. Får jobba lite mer på de känslorna. Frida försökte förklara att fokus inte ska ligga på hästen, utan på en själv, men det var för döva öron. Fast nu överdriver jag, jag åkte faktiskt hem med en övning som ska underlätta mitt liv lite. Majlis sysslade med ett experiment som vi kan kalla: "Världens smutsigaste barn". Jag ansträngde mig för att vara "avslappnade hippiemamman", men det gick sådär. När vi kom hem blev det bad och pool och bad. Vår pool har restaurerats i sex veckor och igår öppnade den äntligen. Väntar har varit lång. Nu hoppas jag på bad fram till minst november.

Jag tränade ingenting fram till det att jag var runt trettio. Eller jag red lite och snowboardade lite och promenerade mycket. Det gick bra ändå. Nånstans på vägen hade jag en kille som tjatade på att jag skulle träna mer. Jag antar att det var hans finkänsliga sätt att säga att jag var tjock och slapp, men det struntade jag i. Det sagt har jag som yngre i omgångar tyckt att mycket varit fel och fult med min kropp, men vill inte dissa den. Nuförtiden har vi nämligen en bra relation, kroppen och jag. Jag har också lidit av någon slags ätstörning light sedan jag var i tonåren. Aldrig haft ett helt avslappnat förhållande till mat. Nuförtiden äter jag precis vad och hur mycket jag vill, men min hjärna går ändå automatiskt in i en avancerad exceltabell som listar kalorier och kolhydrater och fett. Magnus tycker att jag gott kunde gå upp lite i vikt, men eftersom folk ska inte ha åsikter om andra människors kroppar, så skiter jag i det. Men det var inte det jag skulle skriva om, jag skulle däremot tipsa om är Mia Skäringer-serien Kroppshets. Den finns i tre delar på SvtPlay och handlar om hur hjärntvättade vi blir av att ständigt bara se en sorts kroppar. Och bor du inte i Sverige rekommenderar jag till exempel VPN Express. Har ständigt på min. När ni ändå är inne på SVT Play vill jag tipsa om BBC-serien The Split. Den handlar om en kvinnlig advokat, hennes case, familj och relation(er). Serien är producerad av kvinnor och det är ett otroligt hantverk av trovärdiga karaktärer och relationspsykologi. Bästa jag sett på länge. Jag talade med min syster i morse. Hon tillbringar tre månader i Thailand med familjen och har således tid att lyssna på en hel del ljudböcker. PLUS att hon laddat ner en massa bilderböcker åt sina barn på Nextory. Hon sa att det är jätteviktigt att klicka på den här länkarna Peppe (Finland) och PeppeSe (Sverige) ifall ni vill ha 30 dagar gratis lyssning. Går ni bara in på Nextorys sida blir det svårt att hitta rätt ställe att slänga in rabattkoden. Tycker att vi ska tala mer om detta senare, men att Mamma, kompis och ingen alls kommer före pappa i Kamratpostens undersökning om vem 8-14 åringar (1700 stycken svarade) talar med när de är ledsna är ju otroligt sorgligt. Pappor kan till exempel börja med att stanna hemma längre med sina barn för att bygga upp en långvarig relation med sina barn.

I dag åkte jag ut för min andra session av equus coaching. Min vän Frida som utbildat sig till hästcoach är verkligen en stjärna. Så tydlig, förtroendegivande och lyhörd. Eftersom det var yom kippur och skolorna var stängda och hade jag barnen med mig. Det blev väldigt mycket gnäll och mindre harmoni än önskat, men jag fick i alla fall umgås med hästar. Jag ska skriva mer om det imorgon med bild och video. I alla fall: när barnen och jag kom hem var vi otroligt smutsiga och trötta. Majsan och jag tog ett dopp i den nyrenoverade poolen och Vidar valde att ta ett bad i badkaret. När Magnus kom hem från jobbet var jag full av historier från dagen som gått. För att vara artig frågade jag ändå hur hans dag varit och Magnus sa: "I dag stod jag i ett hus på Sunset Boulevard och pratade i telefon med Gunilla Persson när Sylvester Stallone kom ut ur hissen och hälsade på mig". Det kändes mer LA än min dag, men jag gjorde i alla fall mitt bästa. Je suis Conor i den här giffen.  

Imorse var det dags för en session av Friday Lab (vi håller förresten på att planera tidpunkten för vårens kurs, men info om den kommer upp här). Jag är så glad att Majas och min coaching och sen vänskap ledde till detta och för att få lära känna deltagarna i kursen. Folk är så kloka och trevliga och jag drömmer om att vi alla kan träffas nånstans IRL över en middag. I dag pratade vi bland annat om hur man kan strukturera upp sin vardag så att den inte bara består av tråkiga måsten. Någon tipsade om att beställa matkasse, ha städhjälp och det här systemet (tyvärr bara på finska, tipsa mig gärna om svensk motsvarighet!) som går ut på att man planerar middagen alla vardagar i fyra veckor framåt, gör inköpslistor på råvarorna som behövs och sedan beställer hem dem. Hemma hos oss har vi löst just det problemet med att äta ungefär samma sak alla vardagar. Eller så här: nästan varje måltid består av tomat, avokado, bönor, linser, random grönsak i kylskåpet, pasta eller tacoskal. Latmansversionen av att planera middag fyra veckor framåt. Jag kan garantera att vår funkar i mer än fyra år, men då måste man vara lagd som Maggan och jag. Mitt eget bästa drag var att låta skolan vara helt på Magnus ansvar. Han ansvarar för Viddes lunch och mellanmål, för möten på skolan, donationer, frivilligverksamhet och kontakten med de flesta andra föräldrar. Kvinnor tar fortfarande hand om lejonparten av det oavlönade hushållsarbetet så varför inte jämna ut statistiken lite? Min tes är att det enda sättet att frigöra mer tid för sig själv är att skära bort/omfördela något ur vardagen. Det här kanske bara är en extra hård period som du inte har tid att tacka ja till alla inbjudningar. Eller kanske livet blir enklare av att ha en skärmfri kväll i veckan för vuxna, medan barnen får skärma loss så mycket de vill (de kommer inte att bli sämre medborgare av det, jag lovar!). Eller så är middagen mackor eller gröt ibland. Eller så får dammråttorna föröka sig mer än vanligt. Vad är det värsta som kan hända, liksom? Nu vill jag gärna ha era tips på en enklare vardag/mer tid för er själva. KÖR!

I senaste podden talar vi om Åsa Beckmans krönikor om män som vill ha yngre kvinnor (Varför är det en triumf för äldre män att ha yngre kvinnor och Så förklarar männen varför de vill ha yngre kvinnor). Magnus delar med sig av sina bästa relationstips och vi kommer vi in på temat normen. Om hur folk är noga med att ingen ska bryta normen och alla helst ska anpassa sig efter det som är LÄMPLIGT enligt hens ålder. På vägen hem från skolan började vi prata med en piffig dam på 71 år. Hon sa att hon redan har två examen och nu funderar på att äntligen ta tag i de sista poängen så hon kan titulera sig jurist. Återvända till skolbänken när man är över 70 är ändå ganska coolt. Önskar att fler krossade åldersnormerna. Jag vill ALDRIG med höra någon skryta om hur få vuxenpoäng hen har, men ser gärna 50-åringar som börjar surfa, tonåringar som får barn (SKOJA!), men 80-åringar som intresserar sig för tv-spel, 70-åringar i minikjol och 40-åringar med bra karriär som skolar om sig. Alla som vågar och orkar bryta normer öppnar upp samhället för oss andra. Har för övrigt tänkt på den där kvinnliga kristdemokraten som stolt poserade med vapen innan riksdagsvalet. Det är ett så tydligt tecken på den rådande mansnormen, som till stor del går hand i hand med våldsnormen. Är man som kvinna normativt vacker och sysslar med traditionellt manliga intressen är man per automatik cool. Så tröttsamt. Å andra sidan har väl jag också gått på den pinsamma niten när jag var yngre. Jaja, lyssna på avsnittet! Det är KUL! Och ett stort tack ska alla ni som betalar 2,80 € för podden varje månad ha. Ni som ännu inte gör det hittar en länk i högerbalken (dator) eller längst nere på sidan (telefon). <3 Finns där poddar finns, bland annat på Acast.  

Smulan skrev att hon gillar blogginlägg med temat "Helgen som gick" och vem är jag att inte hålla med om det. Nu kör vi! I fredags inledde jag som sig bör helgen med en ridlektion. En svår, men bra en. Jag red Bee, ett sto jag bara ridit en gång förut. Det är alltid lite trixigt att rida en helt ny häst, men mot slutet tycker jag att jag fick till det. Sen kom jag hem och redigerade manus hela dagen. Cissan hörde av sig och undrade om vi hade lust att hänga med på drinkar i Downtown samma kväll. Det hade vi! Jag skapade ett avancerat pussel av barnvakter, beställde en Lyft och träffade Cissan, Per och Maggan (som ändå jobbade på den sidan om stan) i the Valley. Vi tog en drink på Ventura Blvd och åkte sedan till DTLA där vi åt middag på NoMad. Följande dag jobbade Maggan SOM VANLIGT och jag tog kidsen till den nyöppnade lekparken nere på stranden. Har suktat efter den här parken i ett halvår och är så glad över att den äntligen öppnades. Inte så mycket för att jag gillar att hänga i lekparker, men ibland måste man och då är det ett bonus att den ligger a) väldigt nära oss b) på stranden. Bra träning att ta sig uppför trapporna igen med en Majlis i famnen. Maggan svängde förbi vår gemensamma hem, bytte kläder och drog iväg på kräftskiva. Jag fick en inbjudan att dricka vin med några kvinnor i grannskapet och tackade ja. Tog givetvis med barnen, Vidde på cykel och Majsan i vagnen. Tog tydligen inte en enda bild, men föreställ er ett gång damer som dricker lite vin och pratar medan barn i alla åldrar springer omkring. Hade tänkt gå hem kring åtta, men var på väg först halv elva. Natten var ljummen och fin. Såg en tvättbjörn på vår trappa när vi svängde runt hörnet, kändes exotiskt. Följande morgon sov alla länge. Jag steg upp kring nio och lagade jag våfflor i vårt nya våffeljärn. Har känt ett motstånd mot att skaffa ett, men inser nu att det är hundra gånger enklare att grädda våfflor än att steka pannkakor/plättar. Ingen bryr sig ändå om att jag kan svänga dem i luften. Så lite tack för så mycket övning. Sen gick vi upp till Courtyard Kitchen och åt en andra frukost med några kompisar. Second breakfast är min favoritnåltid. Sedermera drog Vidde på playdate, Majlis sov middag medan Magnus och jag spelade in veckans podd. Bra avsnitt där vi bland annat snackar relationer och män som vill ha yngre kvinnor, ja och politik, fattigdom, journalistik och hur man gör bra YouTube-filmer. Ja och nu är det söndag kväll. Det var meningen att vi skulle åka på kalas till vår kompis Sofie som bor precis under Hollywoodskylten, men Magnus kände sig krasslig och var dessutom tvungen att jobba så det blev en söndag hemma istället. Det var den helgen.  

I samarbete med Nextory

Jag gör ju ett samarbete med Nextory som har gjort att jag gått in i en intensiv ljudboksperiod. Det är praktiskt med tanke på att jag borde läsa en massa böcker inför samtalen jag ska moderera, men också ganska underbart att bara gå in på appen och välja böcker. För tusen år sedan brukade jag tillbringa massor av tid i bokhandlar. Bara gå runt och välja böcker. (Det var för övrigt i en sån min vän Basse smög upp till mig och frågade om vi skulle bli vänner. I dessa moderna tider träffar man kanske inte vänner när man letar bok, men det finns andra fördelar). Det som gläder mig extra mycket att det nu verkar finnas också finlandssvensk litteratur på Nextory. Rekommenderar till exempel Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga, Sabine Forsbloms Betinkan, Ellen Strömbergs Jaga Vatten, Ann Louise Bertells Vänd om min längtan och Kjell Westös Den svavelgula himlen.  Vill ni ha mer? *ett rungande JAAA!* I så fall vill jag tipsa om Maria Maunsbach Bara ha roligt som jag precis avslutade. Fattar dock inte varför den kvinnliga huvudpersonen vill hänga med den snåla och besserwissriga manliga huvudpersonen, men det är antagligen bara taget ur verkligheten. Ska själv ta itu med Åsneprinsen. Intervjuade författaren Caroline Hainer i för inte så länge sedan efter att hon kommit ut med Män visar kuken för mig och tyckte mycket om både henne och boken, Karolina Ramquists långnovell Det är natten är väldigt bra: "En skildring av splittringen mellan yrkesroll och modersroll, att vara kvinnlig författare och värna om det egna rummet. " Är sugen på Malin Wollins Till min dotter. Maria Svelands Doggy Monday. Sen vill jag att ni lyssnar på Unni Drougges Andra sidan Alex, Marin Kellermans Allt blir inget, och Bengt Ohlsson Drick värmen ur min hand. Ja och igår började jag lyssna på Jonas Hassen Khemiris Pappaklausulen. Gillar mycket!   Med koden PEPPE (Finland) och PEPPESE (Sverige) får ni 30 dagar av gratis lyssning. No strings attached. Tipsa en finskspråkig vän, Nextory är nämligen helt nya på finska i Finland. Eller kanske mamma och pappa eller mormor och morfar borde bli introducerade till ljudbokens magiska värld.  

Jag kollar väldigt mycket på tv-serier. Fattar inte riktigt själv hur jag hinner klämma in så många, men kanske det är tiden jag sparar på att inte åka fram och tillbaka till jobb/dagis/mataffären, VAD VET JAG. Jag prioriterar väl bort mina barn. Jag vill i alla fall gärna dela med mig av mina senaste favoriter. Forever handlar precis som en annan storfavorit The Good Place om livet efter döden. Svårt att skriva om denna utan spoilers, men ni som gillar Portlandia kommer att uppskatta Fred Armisen också i denna, PLUS otroligt roliga Maya Rudolph. Bered dig på många konstiga vändningar, bra humor och helt vanligt medelåldersparförhållande som är kärleksfullt, men kanske lite tråkigt. Finns åtminstone på Amazon. Atypical. Den är inte sprillans färsk, men vill ändå tipsa om Atypical som precis kommit ut med säsong 2. Serien handlar om en 18-årig autistisk kille i en helt vanlig amerikansk familj. Den är inte så äckligt präktig som man kanske kunde tro (försöker då och då börja kolla på This is Us, men det är för präktigt och amerikanskt överspelat drama med GOD MORAL, får panik och stänger av). På Netflix. Making it. Okej, den här SKA jag börja kolla på, men ingenting kan gå väl med Amy Pohler och Nick Offerman. Ingenting! De här är en show där folk bygger grejer. Finns på NBC. PS The Good Place säsong 3 har premiär om bara nån vecka!