I går efter ridlektionen kom en kvinna fram till mig och sa att hon tycker jag är duktig och att alla hästar jag rider ser så fina ut under mig. Jag blev jätteglad och lite generad. I höst har jag ändå bestämt mig för att bara ta emot snälla ord och komplimanger. Inte säga emot, inbilla mig att personen ljuger eller att hen egentligen inte menar det, men bara vill vara snäll och kanske manipulera mig till någonting. Det kommer såklart tillfällen när det verkligen är så, men det tänker jag strunta i. Om någonting får mig att må bra bejakar det. Det kändes lite pinsamt att ens skriva ut ridkomplimangen. Jag vill inte vara en sån där person som endast delar och retweetar beröm jag fått. Jag vet inte varför jag är så irriterad på sånt beteende, men liksom: "Bidra till diskussionen med nåt mer konstruktivt än reklam för det någon annan sagt om dig! Och du borde kanske fundera på varför det är så viktigt för dig att andra får veta att någon tycker du är bra". Egentligen finns det ju en mycket mänsklig förklaring på det beteendet: Vi vill alla bli bekräftade och älskade. Men kanske då öva sig på att själv skriva att man är bra. Visa att man själv är stolt över det man åstadkommit. Äh vad vet jag. Tycker bara att stolthet är snyggare än blygsamt skryt. Men VEM ÄR JAG ATT DÖMA! Oj, nu blev det här inlägget en övning i fri association. Ber om ursäkt för det. Men rekommenderar att bara ta till sig komplimanger. Det är svårare man kunde tro i början. I går vad Magnus och jag ute med Cissan och Per. I dag jobbar Magnus och jag är hemma med barnen. Igen. Så tråkigt. Kan inte nån av er komma hit och hänga med oss? Jaja, eftersom det är helg och allt vill jag också passa på att tipsa om det här sjukt roliga pranket "The Invisible Prank". Jag har skrattat så sjukt mycket. Hej då!

Oooookej! Här kommer mina uppdrag på bokmässan i Göteborg i år. Om man bortser från nazisterna var det väldigt kul förra året. Vid sidan om dem ska jag ha hästbokmanusmöte med mina förläggare, hänga med vänner, gå på förlagsmiddagar och sova i hotellsäng. När jag varit som mest trött på att underhålla barn och byta blöjor under de senaste veckorna då Maggan jobbat har jag visualiserat mig själv ensam (eller med en het älskare*) i hotellsängen.    

TORSDAG 27.9

kl. 11.30

Kärlek för unga

Febrigt, trevande, gränslöst och och underbart. Hur skriver man om kärlek för unga läsare idag? Ett snack om förälskelse, känslostormar och hjärtesorg med Kaj Korkea-aho och Ted Forsström aktuella med ungdomsboken Z001 #2 Hjärtattack. Moderator: Peppe Öhman.

FREDAG 28.9 kl. 07.30

BOKFRUKOST MED BLOGGARE 

Författarna:

Kl. 10.00 Det är inte du, det är prestationssamhället

Heidi Hakala och Rafael Donner debuterar båda med böcker som handlar om var unga människor landar i ett samhälle som kräver allt mer av dem. Tillsammans med Peppe Öhman diskuterar de ångest och revolt.

Kl. 13.00-13.20 Hur gestaltas unga män och kvinnor i litteraturen idag?

En diskussion med Gunnar Ardelius som skrivit Tjuren från Solna och Jenny Jägerfeld som är aktuell med Blixtra, blända, spraka. Moderator: Peppe Öhman

LÖRDAG 29.9

FRITID!

SÖNDAG 30.9

KL. 13.00 Farliga flickor

Jaga vatten av Ellen Strömberg är en stark och unik debutroman som i fragment behandlar flickors och unga kvinnors vänskap och sexualitet på ett befriande rakt och rått vis. Déa Solins ungdomsroman En spellista för sömnlösa nätter är en uppriktig skildring av att vara ung, bli kär, mista sin kärlek och så småningom hitta modet och kraften för att ta sig vidare. Tillsammans diskuterar de förälskelser och farliga flickor. Moderator: Peppe Öhman

Kl. 14.00-14.45 Ständigt i rörelse

Systrarna och entreprenörsduon Hannah Widell och Amanda Schulman startade 2011 "Fredagspodden", som snabbt blev en av Sveriges största podcasts. De avslutar sex framgångsrika år av podden med en efterlängtad ny bok om att förverkliga sina mål och att aldrig stå still.The Diamond Year baseras på de bästa och populäraste avsnitten av systrarnas personliga och roliga podcast, där de öppenhjärtigt delar med sig av sin inspirerande livsfilosofi. Boken är en handbok för alla som vill vara i ständig förändring genom att förädla och förverkliga nästa mål i sitt liv – och må maximalt bra på vägen. Den innehåller råd och erfarenheter kring bland annat kärlek, familj, karriär och självkänsla. Moderator: Peppe Öhman

Kl. 15.30 Spellista för sömnlösa nätter Déa Solin debuterar med romanen En spellista för sömnlösa nätter, en uppriktig skildring av att vara ung, bli kär, mista sin kärlek och så småningom hitta modet och kraften för att ta sig vidare. Hur skriver man för unga då man själv är ung? Moderator: Peppe Öhman

  *skoja! Ska sova ensam.

Här kommer några tips jag själv själv uppskattat att få. Älskar när ni tipsar mig om grejer, kan vara vad som helst, så feel free att fylla kommentarsfältet. Podden Today Explained hade ett så jäkla bra avsnitt om Serena Williams, sexism och rasism. Lyssnade på det igår morse och funderar fortfarande på det. Jenny skrev ett fantastiskt och mycket konkret inlägg om vad du kan göra om du oroar dig över att främlingsfientlighet och bruna ideologier sprids i landet. Jag fick två chokladplattor på posten ända från London. Eller tekniskt sett är Kaakao inte choklad eftersom choklad enligt EU-regler ska innehålla kakoböna och socker och Kaakao använder dadlar istället för socker. Jaja, kaakao är MINST lika god som EU-choklad. Dessutom är den ekologiskt och gjord på bara fyra ingredienser. Det är finlandssvenska Stephanie Seege (bosatt i London) som är kvinnan bakom dessa delikatesser. När chokladnerven vill ha sitt, testa Kaakao! Ja och så ligger det ett sprillans nytt avsnitt av Mellan raderna ute och väntar på att ni ska lyssna på det. "I veckans Mellan raderna blir det valsnack och förslag på ny stadsminister. Peppe har läst Geir Gulliksens ”Se på oss nu” och förundrar sig över bristen på kunskap om hur man ammar bland unga norska mödrar. Karin tipsar om bra podcast och så blir det bra feministisk fantasy i Maria Turtschaninoffs ”Breven från Maresi”. Och mycket mer såklart!"

I dag började Friday Lab, kursen som Marianne och jag satt ihop. Kursen går i praktiken ut att få hjälp att strukturera upp sitt liv så det blir roligare och tydligare. Rensa bort onödigt som bara tar energi, lära sig säga nej och säga ja, bli mindre rädd för att misslyckas och lyckas, formulera tydliga mål eller åtminstone en riktning och på det stora hela leva livet så varje dag har fredagskänslan. Just fredagskänslan är det jag kanske älskar mest med att på i LA, varje dag är rolig. I Helsingfors gick ofta dagarna medan jag längtade efter helg och semester. Nu menar jag såklart inte att det är platsen en bor på som gör en lycklig, men förändringen vi gjorde när vi flyttade och blev frilansare var bra för hela familjen. Kursen bokade blixtsnabbt upp och vi har redan en liten väntelista till vårens kurs och det jag drömmer om är att Friday Labs hemliga Facebook-grupp inte bara ska bli ett ställe där folk träffar nya vänner, peppar och ger råd till varandra, utan också ett nätverk som växer för varje kurs. Det var otroligt fint att i dag få träffa deltagarna och jag hade en sån bra känsla i kroppen resten av dagen. Efteråt träffade jag Magnus och Majlis som varit inne i Sherman Oaks på ett möte och vi lunchade tillsammans. Magnus har jobbar vansinnigt mycket de senaste veckorna och det var skönt att få ha en normal dag med honom. Vi firade med att efter lunchen testa nåt slags japanska jordgubbsvåfflor från en foodtruck på Oceans. När jag kom hem lade jag mig på sängen för att läsa en av böckerna inför bokmässan. Jag somnade givetvis genast. Förr i tiden kände jag mig ofta lite skamsen efter en tupplur mitt på dagen. Som om jag var en lat människa som sov bort dagen istället för att vara till någon NYTTA. På sistone har jag börjat att gratulera mig själv till tuppisen. Att sova på dagen är bra för kroppen, hyn, hjärnan och feelisen. Bara goda saker kommer från en liten siesta.  

Det här är ett kommersiellt samarbete med Nextory

Ljud och e-bokstjänsten Nextory kommer till Finland och jag har fått äran att erbjuda er en månad av gratis läsande/lyssnande med koden Peppe. För er som bor i Sverige är det samma kod PeppeSE, fast med den här länken. Registrera dig med e-post och lösenord på webbplatsen och ladda sen ner appen på Itunes eller Google Play. No strings attached, testa en månad och avgör sedan om du vill fortsätta (det vill du antagligen)! Själv brukar jag varva poddar med ljudböcker när jag ska sova, tar promenader, lagar mat, hänger tvätt och kör bil. Det svåraste är att välja bok och här tänkte jag slänga in några tips (för ännu fler lästips hänvisar jag er till Mellan raderna-podden). Karolina Ramquist "Den vita staden", en fristående fortsättning på "Flickvännen" som handlar om en ung kvinna som lever inne i ett stort lyxigt hus och är flickvän till en brottslig. Carolina Setterwalls otroligt välskrivna och fängslande "Låt oss hoppas på det bästa" om att finna sin man död i sängen och vad som hände före och efter det. Den måste ni faktiskt läsa/lyssna på. Nina Lykkes "Nej och åter nej" om medelålderskris och att förändras och bli ett offer. Själv ska jag lyssna på Fausta Marianovic "Sista kulan sparar jag åt grannen" och utspelar sig i Bosnien. Hörde en intervju med henne på Sveriges radio (kan ha varit Dystopia som jag tipsat om förut) och fick genast lust att läsa boken. Geir Gulliksens "Se på oss nu", Gulliksen är förläggare och bästis till Knausgård och skriver krasst om relationer och medelåldern: "Passionen kan slå till när man minst anar det. 50-årige Hans har varit gift med Ingunn sedan han var trettiosex år. När romanen tar sin början ser Hans sig själv och Ingunn på en videoinspelning från ett bröllop och det får honom att fundera på exakt hur lyckligt gift han är." Malin Edholms "Sexklubben i Mount Pleasant", vem vill INTE lyssna på lite feministisk erotik? Elise Karlsson "Gränsen" som handlar om Emma som ska bli bäst på att vara partner, bäst på att slappna av, bäst på att vara engagerad. Hon arbetar nu, liksom så många i vår tid, med sin kropp. Andningen har blivit allt för henne. Men vad betyder det? "Vi fyller havet med döda. Vi fyller havet med avfall. Vi förlorar känslan för vad som är vad." Maria Mausbach "Bara ha roligt", en modern kärleksroman om två dejtingkompetenta personer som ändå inte får ihop det. Ja och en ny Elena Ferrante "Skuggan av en dotter"! Och finlandssvenska Sabine Forsbloms "Betinkan". Och en ny Marian Keyes! Och hela Lena Ackebo-trilogin som alla som lyssnat på Mellan raderna vet att jag älskar mycket. För att inte tala om alla barnböcker! En utmärkt inkörsport till berättelsernas värld. Jag vet inte hur det är för er, men för mig vattnas det i läskanalerna när jag ser allt bra som finns att lyssna på. När jag skulle plocka fram exempel på böcker jag är sugen på ville listan aldrig ta slut. Bläddrade runt i minst en timme. Ett bibliotek i fickan. På Nextory finns det böcker på svenska, finska och engelska. Registrera dig i Finland här med koden Peppe. Samma kod Peppe, men den här länken gäller i Sverige.  

I dag har jag varit helt värdelös arbetsmässigt sätt. Det enda jag har gjort är hushåll, träffat en kompis från Sverige och sen varit värd för en playdate. Den här lekträffen kom mamma och en lillasyster med och stannade hemma hos oss i två timmar. Jag har ännu inte klurat ut vad som gäller, lämna av ungarna eller stanna och dricka te. Men vi kan börja på morgonen. Fint att ta en promenad med någon som verkligen uppskattar Santa Monica- stranden. De dagar när jag inte producerar text försöker jag se som om jag låter hjärnan vila musklerna. Så där som det krävs återhämtning när man tränar fysiskt behöver hjärnan också få lite lugn och ro mellan allt bearbetande av information. Hursomhelst har jag bestämt är det bra för min kreativitet att ibland varken ta in eller producera information. #BASTA     På tal om att skriva så ska jag moderera diskussioner på bokmässan i Göteborg om några veckor. Vem av er ska dit? Om nån nu räcker upp handen så kunde jag lista mitt schema och vi kunde ses. Det vore väldigt roligt för mig!

Jag fick som sagt inte rösta i det svenska riksdagsvalet på grund av att jag inte är svensk medborgare i motsats till resten av familjemedlemmarna. Om jag hade fått rösta skulle jag ha valt någon ur det rödgröna blocket. Ju längre tid jag vistas i USA desto viktigare inser jag att välfärdssamhället är. När jag pluggade på USC gick jag ett masterprogram för folk som redan jobbat som journalister i några år. I praktiken var de yngsta kring 23 och kom direkt från college, medan de äldsta var över sextio. I dag skrev en av mina före detta kurskamrater, en kvinna på drygt sextio, att hon varit tvungen att flytta från LA till Arizona på grund av de höga levnadskostnaderna i Kalifornien. Hon skrev också att hon sedan 2014 dagligen oroat sig för pengar. Om två år tar underhållet hennes f.d. man betalat henne slut. Hon räknar med att hon då har elva år kvar att leva (på existensminimum) på sina besparingar och efter det lika bra kan ta sitt eget liv eftersom hon inte vill bli en uteliggare med alla sina ägodelar i en butikskärra. Hon avslutar FB-inlägget torrt med att det inte finns någon AC när hon skriver detta. Jag antar att det är en blandning av mörk humor, samhällskritik och allvar i det hon skriver. Eller snarare så här: Jag vill verkligen inte tro att hon funderar på att ta sitt liv. Det är så sorgligt att det här landet inte har något skyddsnät. Att det är så vanligt att kvinnor stannar hemma och tar hand om barn och hushåll istället för att skapa sig ekonomisk trygghet genom ett jobb. Att kvinnor är hemma är inte bara norm, utan ofta också en nödvändighet på grund av skyhöga kostnader för förskola/dagis. Så otroligt lyxigt med ett samhälle som erbjuder skola, hälsovård, pension, vabb, föräldrapenning etc etc. Ett samhälle där de som är starkare hjälper de som är svagare. Eftersom män har fått rösta så mycket längre än kvinnor borde vi kanske testa på det motsatta. Jag gillar det hypotetiska valresultatet med bara kvinnliga röster.

Vad gör man då en helg i Santa Monica, frågar ni mig kanske inte, men här kommer en redovisning ändå. Jag inledde fredagen som vanligt med att rida. Först skulle jag rida min vanliga häst Gus, men eftersom han varit så vild på sistone föreslog min instruktör att vi skulle longera honom en stund före lektionen. I närheten sågade någon bräder och varje gång sågen satte igång fick hästen spatt. Till slut fick han återvända ut i hagen och jag fick rida en annan häst: Nunu. Vill egentligen inte erkänna detta ens för mig själv, men i hemlighet var jag lite lättad. De senaste gångerna har Gus varit mer av en rodeohäst än en dressyrhäst och trots att jag ännu inte varit nära att falla av är det inte speciellt kul att sitta på en opålitlig kuse. Då går all fokus till att lugna ner djuret istället för att rida dressyr. Plus att det skulle vara tråkigt att skada sig. Sen kom jag hem, svarade på e-postmeddelanden, läste igenom ett manus jag ska lämna in nästa vecka, hämtade Vidde från skolan, växlade mynt för att tvätta, tvättade, tog emot Viddes kompis Ali och gladdes åt att ungarna lekte fantasilekar istället för att spela skärmspel. Sen kom Alis mamma och hämtade Ali och de tre övertalade mig att Vidde skulle fortsätta kvällen hemma hos Ali. Sagt och gjort. Runt klockan sex började jag messa Magnus med frågor på när han kommer hem. Det blev till slut åtta-tiden. Vi är nu en vanlig LA-familj. Jaja, Maggan plockade upp Vidar på vägen hem och så promenerade vi upp till kvarterskrogen Spumoni. Vi åt penne arrabiata (jag), en calzone (Magnus) och Mac&Cheese (Vidde). Majlis somnade på vägen upp så hon fick ingenting. Personalen kom och fyllde på våra vinglas "on the house" hela tiden, men eftersom vi är ansvarsfulla vuxna sa vi STOPP ganska fort. Jag somnade tvärt när vi kom hem. Vaknade kvart i sju av att Majlis lagt sig tvärs över min kudde. Otroligt irriterande. Steg upp, kokade kaffe, läste tidningar och bloggar. Barnen vaknade, gav dem mat. Spelade in halva Magnus och Peppes podcast (blir ett BRA avsnitt!) och gick sedan på barnkalas som började klockan 10. Är det normalt med så tidiga kalas? Det var i alla fall reptiltema och en inbjuden reptilhanterare förevisade ormar, skölpaddor, ödlor och annat som man inte vill ha något att göra med. Man fick klappa de flesta. Lyckligtvis serverades det också generösa mimosas.   Sen traskade vi ner till Oceans Avenue och träffade några kompisar på Oysterette. De berättade om en filminspelning i veckan där tre chimpanser varit med. Regissören sa att de var som tvååringar, gulliga och kramiga och ibland sura. Goals på att få jobba med chimpanser (annat än ens egna barn). Så nöjd över mina Blankens-skor. Otroligt sköna och snygga. Tre olika personer ville prata om Princes "Purple Rain" när de såg dojorna. När vi kom hem redigerade jag bok en stund och sov en halvtimme. Bless you tuppluren. Och precis innan solen gick ner sprang jag en tur. Jag började med att lyssna på podden 1A, men det gick så trögt att jag beslöt mig för att byta till musik. Det hade blåst in en dimma från havet och kändes som vilken som helst höstdag i Helsingfors. Jag fick ett plötsligt infall av nostalgi och valde Kents "Sista sången". Där sjunger Jocke Berg bland annat om Malibu och om hur de plockar upp barnen från Roosevelt, alltså Vidars skola (Bergs brorsbarn gick i samma skola tills de flyttade hem till Stockholm för drygt ett år sen). Jag springer oftast med podd i öronen, men älskar egentligen att lyssna på musik. Det skapar en soundtrack till omgivningen och jag känner mig som en osynlig betraktare. Jag har hållit på med det här inlägget i ett dygn nu. I dag söndag har det inte hänt mer än att Magnus jobbat, vi spelat in podd och jag tagit en lååång promenad med Majlis i vagnen (lyssnade på flera bra poddar, tipsar om dem på Amerikabloggen). En gullig hund kom fram till mig och dens snygga ägare sa att hunden bara kommer fram till vackra kvinnor. Jag låtsades som om han inte sade det till alla han mötte och kände mig snygg resten av dagen.

Gled runt på Insta och funderade på när det kommer att bli pinsamt att lägga upp bilder på kött man ätit, grejer man lustshoppat och långa nöjesresor man flugit. Kanske nästa år, kanske aldrig. För en kort sekund fick jag lust att skriva "sluta äta kött!" under en bild, men det skulle bara vara ohyfsat och elakt. Att peka på enskilda individer när det handlar om strukturella problem är sällan konstruktivt (eller då måste man också förklara helheten). Kanske den här personen bara äter kött en gång om året och det råkade vara just i dag. KANSKE! En mycket bra sak en som individ kan göra är rösta. Gör det! Här är i alla fall några texter jag läst i veckan. Hoppas att ni uppskattar dem! Jonas Hassen Khemiri skriver ett brev till sina bruna queera odefinierbara vänner. What does anger mean for the immigrant? Om hur provocerade vita blir av arga bruna människor. De andra partierna har svårt att möta hatkampanjerna. Om hur Sverigedemokraterna är större än alla andra partier tillsammans på Facebook. Unik undersökning: 60 procent av de finländska männen ställer sig positivt till sexköp. Jag tycker detta är sorgligt och vill tipsa om instagramkontot prostituerad_less som skriver om hur det är att sälja sex. Här är en intervju med henne. The New Readning Environment: Om hur dåliga folk är på att läsa långa texter: "You’ve just written 1,200 words on Trump, norms, Twitter, Alexandria Ocasio-Cortez, and the future of the Democratic Party. Will you downplay its importance (“So I wrote a thing”), or promote it with a tweet thread? Will you retweet praise, or only muted endorsements, detailed enough not to appear self-congratulatory? Will you — boldly — retweet your haters? Or will your piece disappear like all the others, carried along the swift-moving current of the social feed only to be buried in the riverbed and ignored forever?" #PlaidShirtGuy Think Progress skriver om det svenska valet och om hur bra det går för SD samt kopplingen till fake news. Nu kommer Magnus att kalla mig cynisk trots att jag verkligen tycker att det är fint att Nike ställer sig på Kaepernicks sida, men det var ingen jättestor risk de tog precis.

Igår skjutsade jag Magnus till Burbank och åkte sedan vidare till Ventura blvd där Cissan och Frida väntade på den lilla franska restaurangen Petit Trois. Det här är en stadsdel jag tyvärr bara besöker när jag hälsar på kompisar, men som är ett väldigt typiskt exempel på Los Angeles med små affärer, stora skyltar med reklam för filmer, tv-serier och advokater och massor av mysiga restauranger. Det skulle vara underbart att bo här, men Magnus skulle nog inte trivas i värmen. Det är alltid minst 10 grader varmare i The Valley jämfört med Santa Monica med havet som blåser in friska vindar. Efteråt åkte Cecilia och jag och Majsan i karavan till Valley Value Center, som är en enorm loppis. Cissan har talat om denna magiska plats hur länge som helst och nu var det dags. Vilket ställe! Fullt med folk, fullt med grejer och allt var praktiskt taget gratis. Att köpa nytt kändes som rent vasinne när allt man vill ha redan existerade för en tiondel av priset. Jag började försiktigt, men gick sedan all in. Lät Majlis välja ut exakt vilka leksaker hon ville, lade på en käpphäst, en keramikvas/kruka, en smörgåsgrill, en stor vit matta, en kudde med Kalifornien broderad på sig, en flytväst, ett par Vans för barn, en griskostym för Halloween och ja listan bara fortsätter. Tänkte mycket på min kompis Karin som skrivit en hel bok om loppis och hur mycket hon skulle gilla detta ställe. Fick dessutom tala spanska med en dam i kön till kassan. Insåg att det är dags för mig att putsa upp språket. Talade långsammare än Majlis. Men kul ändå!