Vi är äntligen lite tillbaka från att ha varit sjuka.

Att vara hemma i över en vecka och bara vara i mjukisar, osminkad och liksom
sådär stressigt och orkeslöst ”juste vi måste äta igen” mode är inte helt min grej. För trött för att städa, blir trött av stöket känslan. Är typ öm i hårbotten av att ha haft tofs konstant.

I lördags fick jag sova lite extra på morgonen och sen städa. Ibland är det hemskt att plocka och städa och ibland är det istället så härligt terapeutiskt. Lyssna pod medan kroppen går runt och fixar fint.

Att landa i soffan till doften av rent. Det blev en nystart för mig. Köpte tulpaner som jag älskar. Det här gråa varandet har tagit lite knäcken på mig. Sömnbrist på det och känslan av att alltid vara behövd gör att det behövs påfyllnad av härligheter.

Vi har babysimmat, varje måndag, och var tillbaka i vattnet här i förrgår. Gunnel börjar bli större, vill inte längre bara åka vagn så vi åt lunch efter och hon och en babysimmskompis kröp och lekte. Väldigt gulligt att se interaktionen med andra barn som blir mer och mer.

Det har verkligen hänt mycket här runt nio månader, det kryps, gärna ställa sig upp mot saker, tänder och lite snack. Väldigt gulligt allt.

Vi bor i Roslagen och det är väldigt vackra promenadstråk om vi väl kommer in på Roslagsleden. Det var min dröm och längtan innan Gunnel. Avundsjukan mot de som var ute och rullade vagn. Det är så mysigt. Kaffe eller varm choklad och en sovande bebis. En stunds ro och bara sig själv att tänka på för några ögonblick. Promenaderna har gett lite påfyllnad av energi när vädret varit fint. Men det är dubbelt, för när jag går för att hon ska sova bra så vilar inte jag. Verkligen en balansgång. Att få båda delarna. Lite dagsform vad som känns viktigast.

Men jag är verkligen en stadsperson egentligen. Älskar att strosa på stan. Shopping is my cardio osv men nu mest stros pga ja mammaledig. Det är ändå kontrasterna som gör det och jag älskar lugnet där vi bor. Men inte bara den världen. Jag behöver verkligen båda för att må bra. Flärden och sen hem och landa.

Idag hade vi roligt inbokat! House of Bolon gör stora nylanseringar och nu visas House of Bolon objects på NK, med lite bjud på croissants och gott kaffe. En härlig destination att ta sig till. Petra och Hilma var våra givna plus 2.

Mammalivet kan vara ensamt på dagarna och jag kan inte nog understryka hur tacksam jag är att Gunnel och jag får dela så många dagar med Petra och Hilma. Allt blir roligare i härligt sällskap. I delandet. Att föra ett samtal samtidigt. Och att Gunnel får ha en kompis som hon får växa vid sidan av. Att se hur glad Gunnel blir när hon ser Petra. Att hon känner igen. Det är ju så olika hur man är men jag har mått så bra av att ha dessa utflykter. Att liksom känna mening och att mammalivet blir en form av sysselsättning där närvaron och samvaron också fylls med mysiga aktiviteter. Det är fantastiskt mysigt och jag har saknat dessa träffar under sjukveckan. Det går verkligen att hitta vänner i vuxen ålder och det är så otroligt fint när det händer.

Nästa år tror jag att en resa här i februari mars är en bra plan. Att fylla på med lite lätthet.

Den här tiden är så speciell. Verkligen fortfarande en bubbla. Ett eget litet liv som pågår utan tankar på jobb. Jag njuter verkligen. Trött och allt. Men en sån här dag så är allt bara fint.

<3

Hej från oss,

Gunnel har sitt livs första feberdagar med förkylning så vi är mest hemma och skrotar. Tar det lugnt och kurerar oss.

Jag har hunnit gå på ettårskalas innan jag också blev förkyld. Finns det något gulligare än bebis med pannkanstårta framför sig? Stort moment.

Det har blivit mycket introduktion här inne hittills, lite som när man börjar i terapi och ska sammanfatta livet so far som en bas att utgå ifrån och bygga vidare på.

Det är ju så otroligt att ni läser, skriver och delar tillbaka. Det är ju så det blir härligast, när delandet blir något som ger och fås.

I stunden här av lite avsaknad av content får ni jättegärna skriva om det är något ni vill se mer av. Så himla roligt att flera gillade förra inlägget om kläder och stil.

Min lillasyster väntar barn vilken dag som helst nu och jag virkar på en mormorsrutefilt varje liten stund som ges, en liknande filt till den jag gjort till Gunnel som vi alltid har med oss.

Det känns fint med gåva som tar tid och handpåläggning? Kärlek i vartenda virktag.

Jag känner lite samma nu med keramiken, att den blir än mer speciell och känslomässigt nära för mig. Varje lady eller servettring är tid jag spenderar ifrån Gunnel.

Jag längtar precis som typ nästan alla efter vår nu. Så klar med det gråa och kalla. I min värld tycker jag precis allt blir lättare med värmen och ljuset. Inspirationen och känslan att vakna och vilja ut, vilja hitta på saker.

Idag på promenaden såg jag videungs som började knoppa.

Med våren kommer ju alla härliga outfits som lättare används utan slask och kyla. Jag ligger på kvällarna och sätter ihop outfits i huvudet. De som blir riktigt bra skriver jag faktiskt ner i anteckningar, för att kunna gå tillbaka till de där inspirationslösa dagarna jag inte kommer på vad jag vill ha på mig.

Jag ska i följetong med stilinlägget lista fler mina största inspirationer på instagram.

Tack igen för att ni är här inne.

Jättekram<3

Jag tänkte skriva lite om kläder och stil. Jag tänker likadant med kläder som med inredning, att det ska vara kul. Att det ska vara bekvämt men gärna också lite out there. Något otippat element som inte helt passar, och att det därför funkar.

För mig är kläderna ett uttryckssätt. Som liten var jag pojkflickig och klädde mig lite annorlunda, hade ett par regnbyxor som jag tyckte var oerhört coola och baggy. Benvärmare och olika hattar. Morfar sa en gång att han beundrade mig för att de andra på skolan skrattade och gjorde narr av mitt sätt att klä mig men att jag ändå gick till skolan i de där hattarna eller vad än det var. Att jag behöll den rösten.

Det har alltid varit väldigt innerligt för mig med kläder. Och jag blir väldigt glad idag när jag får komplimanger för mitt sätt att klä mig och ofta får höra att jag klär mig kul. Att jag fortsatt köra på det som jag tycker just känns jag.

Jag älskar att vara i Köpenhamn för där går det inte mer än några minuter efter att jag kliver upp i Nørreport innan jag ser flera galna kappor och Jamiroquai hattar. Hello home osv.

Några ledord för mig är lager på lager. Mönster på mönster. Att blanda kort tröja med större byxor, kanske en klänning ovanpå. Alltid någon detalj som är lite fel kanske. Sen sker inte det här alltid medvetet. Men det ska liksom vara lite kittlande och äsch vafan jag kör känslan när man går ut. Att också blanda högt och lågt. Chanelväska och keps där det står Mandelkubb. Why not.

Sen har jag också haft perioder av Barbourjacka, Ralph Lauren skjortan & RM Williams under studieåren. Preppy looken. Och jag älskade Toteme när Toteme kom. Ville gå all dressed everything.

Och alltid leopard. Alltid en dragning till kappor.

Sen kom Eric och kepsar in i mitt liv med honom. Och det än mer lekfulla. Sen är jag forever tacksam för instagram och danskorna. Evig inspiration.

Lite så.

Slår ett slag för att våga stand out mer än att blenda in, om det är det man vill.

Som Diane Vreeland som målade rouge på öronen för att det kändes PIZZZAZZZ.

Hur resonerar ni? Vem inspirerar er?

<3

Reklam för egen verksamhet.

Många har hittat till min instagram på grund av min keramik. Jag hittade keramiken hösten 2020 och att beskriva min kärlek till leran går knappt. Det är klyschigt men sant, hur arbetet med leran både lugnar och ger såna endorfiner och lyckokänningar. Jag började en kurs för att träffa människor när vi flyttat till Dalarna. Vem hade kunnat veta att det skulle bli något som jag verkligen upplever som mitt kall och kreativa utlopp. En så självklar del av mig nu som inte fanns för något år sen. Livet.

De där tidiga rösterna som sa ”om du säljer det du gör så köper jag”. Hur den uppmuntran och olika steg på vägen lett hit. Jag har fått uppleva så många drömmar med keramiken.

Jag har fått ställa ut på Miss Clara Hotels Women in art, Blå hallen i Höganäs, få representeras av finaste härligaste Way gallery och även The Ode to. Att sälja mina servettringar på APLACE. De drömställen dit jag själv söker mig när jag vill handla något som inspirerar. Tacksamheten är obeskrivlig.

Mina kvinnoskulpturer har lett till de mest otroliga av samtal och möten med andra kvinnor. Som känner igen sig i någon ladies uttryck eller känsla. Som delar sina innersta känslor eller hemlisar. Samtal om allt som livet rymmer. Om mål och mening. Relationers början till avslut eller ofrivillig barnlöshet. Det är oerhört och jag bär alla historier som delas med mig väldigt nära hjärtat.

Mina ladies får sina alldeles egna uttryck i glaseringen och de är lika nya för mig som för vem som när jag öppnar ugnen och möter dem. Samlingen hemma är rätt omfattande för vissa ladies har jag bara inte kunnat släppa.

Sen har min egen saknad av fina servettringar gjort att jag provade mig fram med att göra egna. De fotades sen med Midnatt officials tabletop kollektion och när både Sofia Wood och ELLE Decoration uppmärksammat dem så har de också lett till fler av er.

Att få bilder skickade till mig när det dukats till härlig sommarlunch eller dejt med servettringarna är lite svårt att ta in.

Och det är väldigt ibland no go att vara mallig men jag är verkligen skitstolt och så tacksam för keramiken och allt jag fått uppleva med den.

Och till er som hittat mig via TWWP så hoppas jag att ni också ska tycka om eller känna för det jag skapar.

En osorterad kavalkad av bilder.

Kärleksresan med keramiken är en av mina största och jag hoppas den blir livslång.

Tacksam för alla er som gjort och gör den möjlig.

JÄTTEPUSS

Att instagram finns är så lyxigt tycker jag. För mycket tid spenderas alldeles säkert där men så mycket härlig inspiration och gulliga människor som gör mig glad. Det är ju som att ha hur många inredningsmagasin som helst i ett konstant flöde. Som sagt lika ljuvligt som farligt.

Här är i allafall lite konton och bilder där jag gärna bara flyttar in direkt.

Inredning för mig ska skapa glädje och samtal. Älskar när det är levande och kul!

<3

Gunnel och jag är rätt ofta på stan. Jag kan känna ibland hemma att man alltid går samma varv, vaggar vagnen över nån tröskel och mest vill sitta i soffan. Det är underbart men jag behöver det andra också.

Vi har också lyxen att jag har hittat en vän för livet som också är mammaledig med en tjej lite äldre än Gunnel. Som gillar samma saker så vi skulle nog kunna prata 24/7 ett tag innan ämnena tar slut. Det gör allt härligare att ha det sällskapet.

Så vad hittar vi på?

Museum har ofta väldigt bra ordnat även för barnvagnar, barnstolar och skötbord på toaletterna.

Så vi har ofta nån destination av den typen.

Moderna museet

Nationalmuseum

Millesgården (lite med rodd och svårt med vagn, man får ha sele med. Men det är ju vackraste platsen på jorden typ så det gör inget. Och så god mat)

Waldemarsudde har vi inte provat men det är gammal favorit för mig.

Liljevalchs var vi på men när de höll på att hänga Vårsalongen så mycket avstängt. Blå porten är väldans trevligt och ligger i anslutning så det är plus!

Vi har gjort helgutflykter, till Lasse Åbergs museum och det var otroligt mysigt. Verkligen ett tips där barn har en hel värld att upptäcka men där det också finns otrolig konst och en av världens främsta samlingar av gamla Disneyföremål.

Junibacken har ju varit lite av en livslång dröm för mig att få besöka igen med mitt barn. Sagotåget är typ det vackraste vi har. Maten lämnar lite att önska men det finns sockerdricka och är ändå okej. Tråkigast är kanske att alla vet att Junibacken är otroligt för det är alltid som oftast så väldigt mycket folk och det förtar lite.

Men sagotåget igen alltså, skulle kunna gå dit själv och åka runt som en crazy person. Vilken detaljrikedom och känsla. Och Astrid som sällskap.

Förutom museum och konsthallar finns alla våra älskade parker, allra härligast på sommaren såklart.

Hagaparken

Humlegården

Tegnérlunden för att träffa Julia.

Rosendals trädgård och Djurgården

Allt är ju lättare på sommaren men Stockholm är en ljuvlig stad att bo i.

Vi håller oss allt som oftast nära NK. NK är vårt ankare eller nav med fantastiskt amningsrum där det finns soffor och skötbord.

Lite av mina tips i stunden. Det fylls nog på och kommer mer.

Ser fram emot sommaren nu, Skansenpremiär och vårblom.

<3

Jag vill inte upprepa mig och bara återge gammalt här inne för att komma ikapp utan tänker att flödet får variera.

Jag tänker mycket just nu på egentid. Jag älskar min dotter över allt annat men jag har också älskat mitt liv innan. Jag ger allt jag har till henne varje dag, förutom små pauser av mig när hon sover.

Jag tänker ibland på de med flera barn, hur de gör. Det är för mig obegripligt hur en räcker till. Och jag vill liksom inte ge halvdant heller. Hon är värd allt. Så jag ger så mycket jag kan. Och vi gör ju även saker på dagarna som jag tycker är ljuvligt. Det är inte hon som bryr sig om museum, än iallafall.

Min sambo kan säga att jag ju gör oerhört mycket på dagarna ändå, som jag tycker är roligt. Och det är det. Men jag kan sakna pauserna. Inte för att jag innan vet vad jag vill fylla dem med, men de behöver finnas.

För jag vill känna mig härlig, som mamma och person. Igår var jag iväg på drink och event och det var så härligt. Men hon finns ju samtidigt, alltid med. Och hon har det bra med sin pappa, men vi ammar fortfarande och ibland är det det enda. Ni som vet vet att man släpper allt. Och det kanske är livet framåt nu, att man aldrig igen är ensam. För hela tiden bryr jag mig om henne, bär hennes välbefinnande och mående med mig.

Jag tänker att ju mer hon blir större, ju mer kan man kommunicera. Förklara att man går men kommer tillbaka. Men det där är kämpigt. Första gången jag gick till bussen utan henne för att åka till stan så hade jag bara en hörlur i för att höra henne. Hade hög puls och kroppens hela system skriker som att jag har glömt något. Som att jag lämnat huden hemma.

Min fina Julia beskrev det som ett band som man sakta tänjer på. Att det kommer en dag när hon går i skolan, en dag där hon tom kommer tycka jag är pinsam. Det går ju inte här i bubblan att tänka sig. Att få äta en lunch och va en dag, utan tillgängliga kläder för att kunna vara åtkomlig. Där jag kan ha mina lager på lager klänningar och jeans, opraktiskt och jag. Allt kan verka banalt eftersom att hon finns men det har också varit mitt liv tills hon kom.

Det är underbart att vara mamma och de åren jag längtade efter henne var outhärdliga. Rädslan om jag överhuvudtaget skulle kunna bli mamma. Och en känsla av otacksamhet nu. Men allt ryms.

Jag kan avundas den förälder som får båda, både sig själv och barnet. Men jag ger allt och tänker att det just ger henne tryggheten. Att hon alltid ska veta att jag finns.

Men det är så viktigt att också värna sig själv. Och imorse när jag klev in i min studio så kan jag sakna friheten att bara gå in där och va. Låta mig försvinna i tiden med leran, som förr. Men det kommer igen, hoppas jag. Och lyckan att då också ha henne när jag är klar.

Förra hösten hälsade TWWP på hemma hos mig tillsammans med Mira Wickman som är typ vår (läs Sveriges) duktigaste fotograf. En intervju som jag tyckte blev så fin & där jag kände att jag presenterade mig precis som jag är. Där jag också tog tillfället i akt att både byta kläder flera gånger & fotas på vår gräsmatta.

Så om du är ny här & vill läsa lite mer så finns intervjun här<3

Längtet till att kunna visa Gunnel de här bilderna sen när hon är lite större<3

Tacksam for life för att vi blev förevigade så fint!

Och snälla, om det är något du vill att jag skriver om, något du skulle vilja se mer av – let me know. Jag vill verkligen inte bara dela utan också höra från er. Det är det finaste jag vet när ni skriver.

<3

Bland de som känner mig så är det ingen nyhet att jag precis som till mig själv tycker det är så kul med kläder till Gunnel. Det är nästan oemotståndligt när jag ser allt gulligt. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att kläderna ska kännas funktionella & sköna.

Våra go-to märken är Mini Rodini, Lindex, HM, Arket, Rikiki & för den som missat har Sissel Edelbo en otrolig minikollektion, där det också finns mamma kiddo matchande kläder. Som jag självklart köpt & väntar på att Gunnel ska växa i.

Jag satte ihop lite kollage av det som känns extra fint just nu. Och bare with me sånt här estetiskt tekniskt är inte min paradgren.

Mini Rodini

Lindex

HM

Rikiki

Sissel Edelbo

Vilka märken är era favoriter?

Jag måste först skriva att jag känner mig så himla smickrad, stolt & glad av att få vara här på TWWP som jag själv följt & läst bloggar & small talks i under flera år.

Jag älskar att skriva, reflektera, fotografera, betrakta & föreviga. Är en väldig levnadsromantiker. Så att få den här platsen att verkligen vara känns så himla ljuvligt & kul, men också lite läskigt. Jag vill att det ska kännas härligt, och att viktiga ämnen får blandas med ytligheter. Precis som i livet.

Jag heter Jeanette & är en kreativ själ som älskar konst & särskilt mycket färg & form.

Jag är mamma sen 8,5 månad till Gunnel & är just nu mammaledig. Så mitt liv kretsar mycket kring att skapa en trygg & mysig vardag tillsammans med Gunnel, min sambo & vänner. Vi går mycket på museum, stan & utforskar lunchställen utifrån nya bedömningsparametrar.

Annars till vardags är jag jurist & keramiker & har min instagram jeanetteakerbergceramics där jag lägger upp bilder på och säljer min keramik, skriver texter om mödraskap, skapande & Svenskt Tenn (för att jag älskar ST gränslöst & innerligt). En del outfitbilder för att jag tycker kläder är ett av de främsta sätten att uttrycka personlighet.

Jag är så tacksam just för instragram & det nätverk av otroliga kvinnor som jag träffat där. De samtal som min keramik lett till har verkligen berikat mitt liv & förhöjer allt. Min förhoppning är att bloggen här kan bli en förlängning av det där jag ännu mer får posta om det som inspirerar mig, känslor & allt som kan tänkas.

Jag bor tillsammans med min sambo & Gunnel i en 70-tals villa strax norr om Stockholm. Hemma har jag också min studio där jag skapar mina skulpturala ladies & servettringar med mera.

Jag älskar ett något lekfullt & glatt uttryck. När det kommer till typ allt, kläder, inredningsstil & mitt egna skapande.

Jag skulle bli så glad om du vill hänga med här inne & läsa, inspireras & prata.

<3

Hur börjar man ens att beskriva sig? Eller hisspitcha på några rader? Men vi börjar så så kommer det mer!