Att känna mening i vardagen

Vi är äntligen lite tillbaka från att ha varit sjuka.

Att vara hemma i över en vecka och bara vara i mjukisar, osminkad och liksom
sådär stressigt och orkeslöst ”juste vi måste äta igen” mode är inte helt min grej. För trött för att städa, blir trött av stöket känslan. Är typ öm i hårbotten av att ha haft tofs konstant.

I lördags fick jag sova lite extra på morgonen och sen städa. Ibland är det hemskt att plocka och städa och ibland är det istället så härligt terapeutiskt. Lyssna pod medan kroppen går runt och fixar fint.

Att landa i soffan till doften av rent. Det blev en nystart för mig. Köpte tulpaner som jag älskar. Det här gråa varandet har tagit lite knäcken på mig. Sömnbrist på det och känslan av att alltid vara behövd gör att det behövs påfyllnad av härligheter.

Vi har babysimmat, varje måndag, och var tillbaka i vattnet här i förrgår. Gunnel börjar bli större, vill inte längre bara åka vagn så vi åt lunch efter och hon och en babysimmskompis kröp och lekte. Väldigt gulligt att se interaktionen med andra barn som blir mer och mer.

Det har verkligen hänt mycket här runt nio månader, det kryps, gärna ställa sig upp mot saker, tänder och lite snack. Väldigt gulligt allt.

Vi bor i Roslagen och det är väldigt vackra promenadstråk om vi väl kommer in på Roslagsleden. Det var min dröm och längtan innan Gunnel. Avundsjukan mot de som var ute och rullade vagn. Det är så mysigt. Kaffe eller varm choklad och en sovande bebis. En stunds ro och bara sig själv att tänka på för några ögonblick. Promenaderna har gett lite påfyllnad av energi när vädret varit fint. Men det är dubbelt, för när jag går för att hon ska sova bra så vilar inte jag. Verkligen en balansgång. Att få båda delarna. Lite dagsform vad som känns viktigast.

Men jag är verkligen en stadsperson egentligen. Älskar att strosa på stan. Shopping is my cardio osv men nu mest stros pga ja mammaledig. Det är ändå kontrasterna som gör det och jag älskar lugnet där vi bor. Men inte bara den världen. Jag behöver verkligen båda för att må bra. Flärden och sen hem och landa.

Idag hade vi roligt inbokat! House of Bolon gör stora nylanseringar och nu visas House of Bolon objects på NK, med lite bjud på croissants och gott kaffe. En härlig destination att ta sig till. Petra och Hilma var våra givna plus 2.

Mammalivet kan vara ensamt på dagarna och jag kan inte nog understryka hur tacksam jag är att Gunnel och jag får dela så många dagar med Petra och Hilma. Allt blir roligare i härligt sällskap. I delandet. Att föra ett samtal samtidigt. Och att Gunnel får ha en kompis som hon får växa vid sidan av. Att se hur glad Gunnel blir när hon ser Petra. Att hon känner igen. Det är ju så olika hur man är men jag har mått så bra av att ha dessa utflykter. Att liksom känna mening och att mammalivet blir en form av sysselsättning där närvaron och samvaron också fylls med mysiga aktiviteter. Det är fantastiskt mysigt och jag har saknat dessa träffar under sjukveckan. Det går verkligen att hitta vänner i vuxen ålder och det är så otroligt fint när det händer.

Nästa år tror jag att en resa här i februari mars är en bra plan. Att fylla på med lite lätthet.

Den här tiden är så speciell. Verkligen fortfarande en bubbla. Ett eget litet liv som pågår utan tankar på jobb. Jag njuter verkligen. Trött och allt. Men en sån här dag så är allt bara fint.

<3