Jeanette Åkerberg

Hej Jeanette, så fint att få komma hem till dig. Hur mår du?

– Jag mår bra! Det klassiska svaret, men jag njuter verkligen av min mammaledighet. Sovandet är det si och sådär med, så att hösten är vacker och dagarna ljusa ger mig energi. Jag känner mig för tillfället väldigt rotad och lycklig, som att jag längtat hela livet efter att få vara just här.

Vem är du?

– Jag är en glad och social person som älskar kreativitet, promenader på stan, spännande människor och att äta ute på flådiga restauranger. För några månader sen blev jag mamma till Gunnel. Just nu strosar jag och Gunnel mestadels runt och tar bussen in till stan oftare än inte. Träffar andra mammor eller jobbande kompisar på lunch. Lever som Carrie säger; med staden som vår dejt. Jag lever tillsammans med min pojkvän Eric, även han en kreativ själ i vårt hus strax utanför Stockholm.

Det var inte länge sedan du bestämde dig för att gå en keramikkurs, men redan har dina verk nått ut snabbt och stort. Berätta!

– Jag började med keramiken lite av en slump under ett år då vi bodde i Dalarna. Jag ville träffa folk, och det gjorde jag. Otroliga kvinnor som gick kursen och även Pia som höll den. I de vackraste lokalerna mittemellan Hedemora och Säter. Fem “prova på tillfällen” blev till varje onsdag under nästan ett år. Och keramiken blev en av mitt livs stora kärlekar.

Jag startade min keramikinstagram efter någon månad och den blev uppskattad. Jag trodde att största fokuset skulle vara på keramiken och skapandet, men genom den har jag fått träffa- och haft kontakt med fantastiska kvinnor och tjejer i olika stadier i livet. En plattform jag är oerhört tacksam över att ha fått och ha.

Just nu är väl skapandet lite på hold på grund av mammalivet men jag skapar mer keramik när tillfälle ges. Mina servettringar är tänkta att komma ut i butik igen och jag har mina ladies på WAY gallery och säljer även en kollektion av ladies och mothers på The Ode to.

Vad jobbar du med när du inte gör din keramik?

– Jag är jurist och har jobbat flera år på myndighet och började under min graviditet på Trafikförvaltningen inom Region Stockholm där jag jobbar med upphandlingar av kollektivtrafik. Så min vardagliga värld och instavärlden är verkliga kontraster men de kompletterar varandra väldigt bra. De är stimulerande och spännande på olika plan.

Berätta om Gunnel!

– Åh Gunnel. Hur börjar jag ens. Det är faktiskt svårt att ta in att hon finns. Det är väldigt intensivt den här första perioden med en ny människa i sitt liv, allt ansvar och kärleken, att verkligen leva i symbios med en annan person. Hon bara är och finns. Med mig och oss. Men jag har samtidigt svårt att förstå det.

Hon har precis börjat prata, obegripligt men ändå! Och hon verkar bli en pratsam person precis som sina föräldrar. Hon är väldigt med, nyfiken och betraktar sin omgivning. Jag ser väldigt hoppfullt på att hon ofta fokuserar och verkar fascineras av tavlorna på väggarna. Hon har en garderob som nog skulle göra flera andra bebisar avis.

Hur har den första tiden med bebis varit. Vad har varit svårast och vad har varit lättare än du tänkte dig?

– Det är en så galen sak att få barn. Intensivt och otroligt. Jag sa nån gång att jag skulle behöva få nån timme att bara sitta på en sten i skogen för att typ förstå att detta har hänt. Hon är inte en nappbebis så hon kräver mer handpåläggning i att nattas och vagnen får gärna röra sig för att hon ska sova länge. Så jag får inte så många pauser där jag kan sitta och göra annat. Och det är i stunder tufft. Att bibehålla en slags person i sig själv. I min beautyrutin nu smörjs serum och kräm in samtidigt om vi säger så.

Hur tänker du när du inreder?

Det sker väldigt på känsla, intuitivt. Det jag eller vi tycker om får flytta in och oftast hittas en självklar plats. Min bästis Alina skrattade när jag sa att jag kanske borde bli minimalist, det ligger nog inte för mig. Vi har mycket saker hemma och jag trivs i virrvarret men gillar mest när det också är städat. Jag älskar färg och konst. Konstböcker och svenskt tenn varvas med mycket tavlor, skulpturer, minnen och mina egna ladies.

När du behöver lyfta dig själv, vad gör du?

– Om tid finns så sätter jag mig en stund i min studio, det är den enda platsen där timmar känns som minuter. Tiden bara försvinner och jag älskar den bubblan som blir med att gå upp i något så innerligt. Annars tar jag en promenad, helst på stan. Ringer någon vän och pratar. Jag är lyckligt lottad med flera väldigt kloka vänner och jag är en förespråkare för att dela med sig av sina känslor och upplevelser. I stort som smått. Jag håller inte mycket inom mig utan pratar mycket hellre och delar. Jag tror inte det hann gå en minut från att jag plussat på graviditetsstickan innan tre av mina närmsta vänner visste.

Ditt bästa ställe är?

– Varvet som vi kallar det internt. Svenskt tenn och NK med god lunch nånstans däremellan.

Vad drömmer du om?

– Att gå ut och äta lunch med Gunnel och prata om något hon tycker är spännande. Få gå på Junibacken och museum med henne. Och att åka till Rom med henne. Italien är det land jag skulle flytta till imorrn om möjlighet fanns, Italien eller Köpenhamn. Att få ställa ut mina ladies på någon otrolig plats är en dröm, gärna ladies i större skala hade varit väldigt wow.

Vad lyssnar du på?

– Mycket podd! Gärna crime eller typ Värvet. Avsnitten i Värvet eller söndagsintervjun på P1 med Marie-Louise Ekman och Stina Wollter borde båda ingå i nån slags allmänbildning.

Vad läser du?

– Inte så mycket nu men har läst väldigt mycket innan. Just kids av Patti Smith, Bodil Malmstens självbiografiska böcker och Ett litet liv är mina favoriter.

När mår du som bäst?

– När jag känner en inre harmoni, oftast efter en härlig lunch eller mysig stund med kompis eller Eric. Att få strosa runt och dela livet med någon jag inspireras av och bryr mig om. Se och uppleva tillsammans.

Och som sämst?

– Jag blir lätt uttråkad och rastlös. Vill att det ska hända saker. Efter några veckor i bebisbubblan mest sittandes inne hemma så längtade jag ut.

Berätta om något som förändrat till liv i grunden.

– Att gå i terapi. Oavsett om en genomgått något traumatiskt i livet eller inte. Det lyxigaste man kan ge sig själv är en djupare förståelse för sina drivkrafter, ageranden och känslor. Och att våga följa det magkänslan säger.

Vilket är ditt mest uttalade karaktärsdrag?

Jag är nog rätt ”mycket”. Färgstark och social. Jag kan ibland framstå som disträ för att jag är så uppe i allt men jag hör allt som sägs till mig och tänker ofta på att visa det mer.

Tror det var Persbrandt som sa i en intervju att han ibland får titta ner när han åker tunnelbana för att han tar in för mycket intryck, jag är så. Ser en bokrygg på boken någon läser när tunnelbanan åker förbi och tänker åh den boken osv. Jag jobbade flera år i bokhandel så känner igen många. Jag betraktar mycket när jag promenerar, vad folk har för kläder osv. Älskar det. Därför jag alla dagar hellre går på stan än i skogen.

Och det karaktärsdrag du är mest trött på?

– Rastlösheten kanske, men bebislivet gör att nuet blir det som är. Det går inte att skynda och jag vill inte heller skynda just nu för att tiden med Gunnel känns så värdefull. Att varje dag är oskriven och tas lite som den kommer älskar jag.

Men i början var jag orolig att vi aldrig skulle komma ut igen.

Jag längtar efter små stunder av att hinna landa i detta nya och att kunna tvätta håret i lugn och ro.

Och vad är du stolt över när det gäller dig själv?

Att jag verkligen försöker se min omgivning, vara en närvarande person i livet för de jag bryr mig om. Att jag är observant och öppen för att prova nya saker. Jag tycker att jag lever modigt och ser det vackra i det lilla. Levnadskonstnär sa någon om mig en gång och det tyckte jag var en väldigt fin komplimang.

Hur ser en perfekt dag ut?

– God frukost, följt av dejt på stan, gärna en caramel macchiato (med grädde) på Starbucks, något museum eller härligt. Jag absolut älskar museibutiker, därför väggarna i min studio är fylld med olika konstkort. NK och Svenskt tenn passeras gärna. Och att allt sker i en outfit som bara känns dansk och lite oj jag råkade fast den egentligen är omsorgsfullt ihopblandad.

Finns det någonting du skulle vilja rekommendera?

– Ja, att våga säga som det är, om någon frågar hur du mår och du inte mår bra, att våga säga det. Att tro det bästa om människor. Jag delade på instagram att det hade tagit lång tid att bli gravida och även om det kändes jobbigt i stunden blev jag överöst av kvinnor som delade sina historier och fann tröst i att se hur många som kämpar på olika sätt. Att våga skriva eller säga hej till någon du får feeling för. På ett zumbapass eller på insta. Jag har tre av mina bästa finaste vänner i mitt liv just utifrån såna ragg på känsla.

Jag tycker väldigt om vår generation kvinnor och är oerhört glad att Gunnel får ha så många lejoninnor runt sig. Det känns som en revansch från barndomen att det nya är att vi kvinnor kan verka och vinna jämsides varandra, att inte tävla och shama varandra. Alla går igenom sina prövningar, och det finns så mycket att lära genom att lyssna och förstå snarare än att döma. Särskilt som mamma nu är det så intressant att höra hur olika gör olika och att vi alla har att göra med små individer som ingen är den andra lik. Den mest ödmjukande erfarenheten och lärdomen.

Tack Jeanette!