Så kom värmen till vår baksida. En känsla av vår har helt klart anlänt! (Oroväckande tidigt jag vet, men nåväl…)

Plötsligt när jag nu sticker ut mitt lilla tryne, ut genom altandörren, känner jag hur solens strålar sakta men säkert tinar upp mitt vinterglåmiga ansikte. En känsla av värme sprider sig milt, och jag ler försiktigt för mig själv. Bill han ligger där ute i sin vagn och sover, är han för varm nu kanske?

Sådär som på en handvändning, känns nu åkpåsen samt den fodrade vinteroverallen helt plötsligt alldeles för varm. Nästan så jag börjar leta mig runt efter skugga… och fundera på om vi kanske ska ta och köpa den där nya parasollen, redan nu kanske… Den från förra året gick nämligen sönder där i augusti någon gång… Så gick det med hållbara inköp… suck!

Men detta är väl ändå ett vårtecken om något!?

Och just idag, i detta vackra väder kom min vän Georgia och hälsade på. Med sin nyfödde lilla bebis Harry, bara 8 veckor gammal. Bills potentiella future BFF!!

Gu så folk ränner här nu helt plötsligt, jag som varit ensam nu i hundra månader typ. Isolerad i månader av vintermörker. Kanske är även detta ett vårtecken!! Att folket tar sig hit, nu plötsligt! Så kommer också Stella hem från skolan, helt själv denna dag, utan någon poolare i hasorna. Tillsammans tar vi nu en välbehövd fika, här ute på den soliga och vårvarma terassen. Första trädgårdshänget för i år! Den vinterdammiga altanen är härmed invigd.

Samtidigt som det blev vår här ute på altanen… så lärde sig Bill krypa, sitta samt stå, på en och samma gång. Paniken i mina ögon!! Och vi som inte barnsäkrat någonting här i huset!

Det är som att jag inte ens tänkt på att denna dag skulle till att komma. Precis som att jag nu knappt minns att jag över huvud taget varit gravid… minns ingenting av det. Känns förövrigt som denna höst bara swishade förbi. I och för sig känns det som tiden bara går fortare och fortare, desto fler barn man skaffar… kan det vara så!? Eller är det bara så att jag nu har väldigt mycket mer att göra!?

Öhhh…Ja! Haha, så är det nog!

Vill ni veta vad vi gjorde i helgen? För oftast vet jag ju inte vad jag ska säga gällande våra helger. Oftast ser alla helger rätt så likadana ut…

Mestadels är vi ju bara här hemma. Jag som en parabol i mitten… roddandes med barn. Och då oftast med ett extra gäng diverse barn/playdates eller övernattande pre teens i omlopp. Ett gäng mini tonåringar som brölar omkring, som elefanter eller kalvar på grönbete… Elle så ligger de bara i en hög i sängen med mobilerna klistrade vid näsan. Och kanske så plötsligt, står där också någon grannes femåring, stirrandes in genom fönstret vid altandörren. Då ler man milt och moderligt, som den ybermodern man är. Snällt och vänligt släpper man då in den lilla varelsen… Kanske funkar det att leka, eller så funkar det inte alls. Leken får kanske ett abrupt slut och ett surmulet barn försvinner hemåt igenom häcken.

Mycket troligt är att jag plötsligt ropar ut, “Det blir tacos till middag”, och alla barn jublar.  Jag känner mig då som en drottning av min egna verklighet. Sedan är det såklart dags för det sedvanliga lördagsgodiset, och likt var helg instrueras de stora barnen hur lördagsgodispåsarna skall arrangeras. Rättvist fördelas från den stora “master bag” till de mindre och mer barnvänliga påsarna. Som sedan delas ut till alla barnen, som tacksamt och förväntansfullt står där på rad och tar emot.

Har man då riktigt tur kan det också bli en bilfärd ut till Bauhaus. Kan ju vara så att det plötsligt måste inhandlas ett nytt toalettlock eller liknande… eller så måste det återigen köpas jord. Fem stora säckar för ett paketpris. Och vanligtvis följer då också ett gäng barn med på färden, och kanske får de en korv med tillhörande festis.

Ja, vad säger ni. Vad tyckte ni om det? Låter det spännande kanske…

Men just denna helg tar vi oss utanför den inrutade ritualen.  Jonas är bortrest med bilen, så jag och barnen beslutar oss för att ta bussen till Farsta. Mot ett möjligt, och helt spännande nytt äventyr.

Jag har länge gått och drömt om en matta från Layered. Jag som vanligtvis köper allt vi äger från Blocket, ska jag nu våga mig på en helt ny matta!? En sådan lyx…

Jag har funderat, tänkt och grubblat… sneglat på hemsidan, fram och tillbaka. Och så Malin, som dessutom är en gammal kompis till mig. Bara för den saken! Jag är så imponerad av henne och allt det hon byggt upp. En stor inspiration till att drömmar mycket väl kan slå in. Allt är faktiskt möjligt!

Så nu känns det lite extra kul, då jag fått den unika möjligheten, att förbeställa en matta ur Malins och Layereds senaste kollektioner. På söndag lanseras nämligen ett helt nytt, rykandes färsk drop av mattor. Kan ni förstå! Nu ska jag visa er en liten sneak peek stylat i mitt egna hem, 70 tals villan… innan någon annan fått se!

Här kommer den, en av mattorna ur kollektionen The New Scandi. Hoppas ni gillar den lika mycket som jag!

Ghaaaa… Om jag verkade lite deppig sist så kan jag nu meddela, att denna vecka är humöret som förbytt! Vi har nämligen bokat nått, över midsommar alltså. En resa!!!

Vanligtvis är vi sämst på det här med att planera. Oftast sitter vi bara där och dreglar över alla andras resmål. Hitan och ditan, reser de runt om Europa. Och gröna av avund, sitter vi där och glor. Och varje år tänker jag, nästa år… då ska minsann vi också ha någonting inplanerat och bokat sedan länge. Men så blir det ändå aldrig så. Utan som vanligt blir vi sittandes där i regnet, och pillar på en bit sill.

Men nu är det alltså vår tur…. denna gång var det vi som var ute i godan tid. Vi ska åka till Italy, Sicily. Ett gulligt litet stenhus med pool, på ett berg med utsikt. Hur najs låter inte det!!

Well ska inte ta åt mig äran för denna uppstyrda plan. Det var nämligen inte ens vi som hittade huset eller styrde upp bokningen. Det var en kompis-familj som planerade alltihop. Vi följer alltså bara med… Tack tack tack, vi är så tacksamma!

The summer wardrobe

Detta fick mig att börja fantisera om “the summer wardrobe”. Har inte ens tänkt tanken på sommarkläder förrän precis nu. Bill sover eftermiddagslur och jag passar på att skumma av utbudet som finns available i nätbutikerna, just precis nu. Resultatet blev ett moodboard. Så här kanske jag kan se ut?? Vad tror ni om mammakroppen i en beige bikini… haha kanske ingen bra idé ändå. Okej jag tar den bruna baddräkten istället, det blir bra.

Och jag älskar flätorna på Sportmax-modellen… hur skulle det se ut på mig?? Är jag galen nu eller… har jag tappat det??

Föräldraskapet har sina ups och sina downs. Speciellt som mammaledig med tre barn i månad januari. Många av de inlägg jag skriver postar jag aldrig. Jag tänker… men nej, så kan jag ju inte skriva! Eller? Är det bara jag som känner såhär? Hur kan jag vara så otacksam, med tre friska barn och allt… vad är det jag gnäller över egentligen?! 

Vaknade i morse med en känsla på minus. Sex månader av sömnlösa nätter har kanske börjat ta ut sin rätt… Orkar ni med mitt mörker? Here it goes.

Varning! Är du gravid med ditt första barn och önskar behålla din rosaskimrande syn på föräldraskapet… kanske du ska sluta läsa nu!

Jag vaknar där om morgonen och tänker, vem är jag egentligen!? Varför skaffade jag barn överhuvudtaget! Uppenbarligen tycker jag ju inte ens om barn… uppenbarligen vill jag bara vara för mig själv. Fri från alla måsten, och fri från allt ansvar. Jag läser mitt senaste inlägg om grönkåls-smoothies. Tydligen är jag en person som har tre barn och dricker grönkåls-smoothie varje dag… Vad är det för nått!?

Okej, fattar ni nivån av denna person. Vilket mörker…

För vem är hon, människan som igår kväll visk-väser ut i sovrumsmörkret, “N-u…ä-r…d-u…t-y-s-t…S-t-e-l-l-a…v-ä-c-k…i-n-t-e…B-i-l-l…n-u…f-ö-r…f**n!!!!!” U-u-u-u-t-t-t…m-e-d…e-r…n-u!!!!! G-å…o-c-h…l-ä-g-g…e-r!!!! Ja vem är hon? Uppenbart en högst ostabil person…

-Måste du vara så himla otrevlig, väste då Jonas tillbaka mot mig. Ser du inte att Stella blev ledsen nu?? Önskar innerligt jag inte behövde vara så otrevlig. Jag håller helt med er… jag är inte okej någonstans.

Försöker förlåta mig själv. Försöker tänka att kanske är detta bara ett resultat från de sex månaders osammanhängande sömn? Kanske är det precis nu, sex månader efter förlossningen, som adrenalinet helt och fullt lämnat kroppen!? Inte längre går man runt med superkraften, hög på sig själv och sin förmåga av massproduktion. Kan det vara så?

Kanske har jag bara glömt bort att jag alltid har en svacka just här och nu. Just precis nu när bebisen hunnit bli sex månader gammal. Och snart är även detta glömt, en helt betydelselös parentes i livet…

Det är januari månad och som på repeat plockar jag fram den lilla boken, Food Pharmacy!

Det är nytt år och hög tid att åter igen bunkra upp med allt det nyttigaste av nyttigheter. Dags att införskaffa alla dessa antioxidanter som jag lärt mig om. Det vill säga allt det som författarna av boken Food Pharmacy lärt mig om. För nu vet jag allt om grönkålen samt de antiinflammatoriska super kryddorna som gurkmeja, kryddnejlika och kanel… bland mycket, mycket annat. Börjar mitt ny/gamla liv med att damma av den crème färgade blendern som fått stå på pause där i sitt lilla kökshörn… och så är jag igång!

Hur länge ska detta hålla… det kan man ju då fråga sig. Hur snart kommer jag ligga där igen i soffan med handen långt ner i barnens lördagsgodispåse, och bara föda alla de dåliga tarmbakterier långt där nere i tarmen. Pick-and-chooes i kulörta färger och bara “moffa” in i munnen. Det kan lovas att det förmodligen kommer moffras redan fram åt helgen, om jag känner mig själv rätt.

Men trots mitt uppenbart dubbla levende, en fot i var värld. Den Nyttig världen samt den mindre nyttiga världen, skulle jag vilja slå ett slag för det här med tarmflora. Tarmfloran med alla dess snälla och inte så snälla tarmbakterier och hur de påverkar våra kroppar. Allt från cancer till psykisk ohälsa. När Food Pharmacy släppte sin bok för några år sedan blev jag helt frälst. Jag genomgick ett medicinskt uppvaknande! Berättelserna i boken och den fyndiga och lättsamma tonen fångade verkligen min uppmärksamhet.

Har ni inte läst bokan så gör det!! Tack Lina och Mia för allt ni lärt mig.

Idag blev gulle-pojken Bill 6 månader gammal! Det firar vi med att uppdatera the baby-bed-corner i vårt sovrum. Vill såklart visa er hur det blev!

För omkring två års sedan gjorde vi den stora rensningen. Alla babygrejer nere i förrådet skulle bort, och Blocket annonserna gick varma. Där och då var jag och Jonas fast beslutna om att vi Ej skulle skaffa några fler barn. Men djupt där inne hade jag ändå en känsla av att jag nog inte riktigt var färdig, färdig med att skaffa barn det vill säga. Fast just där och då var jag nog tvungen att bevisa för både mig själv samt Jonas, att här skulle det minsann inte göras några fler barn… där av den drastiska rensningen!

Men så står vi nu här ändå med ny bebis… och då utan babygrejer. Som tur var så har vi fått ärva en massa fina saker av våra vänner. Tack för det! Bland annat en vit enkel spjälsäng från Ikea. Beslutade oss för att måla den samma färg som väggen i sovrummet, en dimmig gröngrå ton. Jag blev sjukt nöjd med resultatet, se här!

Så var julledigheten över… phuu säger jag bara. Inser att semester för mig numera är när alla andra jobbar. Snälla lägg in mig på ett retreat nuuu!!!!

Julen började i alla fall med en tågresa. Hela familjen ombord på nattåget, med slutstationen Luleå… vår hemort. Och för er som inte vet hur lång den resan är så kan jag berätta att det tar 14 hela timmar. Ja ni hörde rätt! 14 timmar ombord på ett skramligt gammalt tåg. Men jag hade förberett oss på det värsta… de värsta tänkbara scenarier. Skrämd av historier om timslånga förseningar samt smittor som sprids genom ventilationen, och så de smutsiga tåg-filtar som aldrig blir tvättade. Såg framför mig två frustrerade barn, gnällandes igenom natten… samt en illröd skrikande baby. Eller den största skräcken av allt… att någon plötsligt skulle blir magsjuk!! Varningslapparna gällande “vinterkräken” hade nämligen hägrat på Nicoles förskola, bara dagarna innan vår avresa.

Plötsligt där om natten, vaknade jag och trodde att min största skräck hade besannats. Jag hade blivit magsjuk!!

Tråcklade mig sakta upp från min hårda brits… paniken växte och tankarna snurrade. Började vanka fram och tillbaka längs den gungande korridoren. För att var och varannan kvart slänga mig in på den isiga och rostfria-tåg-toaletten. I tron om att någonting nu kommer att lämna min kropp. Framåt eller bakåt… allt kändes mycket oklart. Det som då var helt solklart var att jag mådde mycket mycket illa. När som helst kommer det komma en kaskad… vilken sekund som helst börjar det. Det plågsamma helvetet som jag helt ovärdigt hade framför mig. Jag var nu helt övertygad, jag hade blivit magsjuk!

Praktiskt nog hade jag dessutom valt byxdress som outfit, dagen till ära. En härlig mummy som reser i jumpsuit, lite hett och relaxed sådär. Kände mig helt rätt där och då när jag klev ombord på tåget med min tre perfekta barn. Allt var under kontroll! Föreställ er nu den dressen slängd på det äckliga tåg-toalett-golvet, var gång jag nu sätter mig ner. En naken överkropp kall och skamsen. Mammamagen som putar och benen som krampar för att hålla plagget på plats. Kämpandes för att den EJ ska toucha det äckliga toalettgolvet. Det var jag det, hela den långa natten. Men så plötsligt ljusnade det. Grantopparna skymtar i gryningen och jag börjar må lite bättre. Plötsligt förstå jag att jag inte alls blivit magsjuk. Jag är bara åk-sjuk…

Tack alla jul-grans-änglar i himlen!!!! Allt är inte förstört… det blir en jul trots allt.

Timmarna innan vi ska få gäster förvandlas  jag alltid till en “monster mum”.

Plötsligt blir jag en sjukt ohärlig person som stressar runt och plock-städar frenetiskt… samtidigt som jag skriker på barnen, neeeeej du får inte hjälpa tiiiiillll. INTE NU Nicole, mamma måste få göra det här sjäääälv. Mamma ska bara baka ut några helt perfekta pepparkakor till glögg-minglet, som jag lite spontant bjudit in till. Här Nicole, ta telefonen!! Så iväg med dig nu… sätt dig i soffan, mamma har inte tid med dig.  Med ledsna ögon vandrar hon ut ur köket och faller plikttroget in i surfplattans hypnotiska värld. Det dåliga samvetet sveper då över mig… men i den stunden bryr jag mig inte om något annat, än att allt måste vara heeelt perfekt tills gästerna anländer!

Panik-plockandes på väg ut ur köket ser jag Stella i ögonvrån. Stella har fått en ny inredningsidé till sitt rum, som jag bett henne städa lite snabbt. Nu ligger alla kuddarna från vardagsrummtsoffan på golvet och den perfekt färgkoordinerade pläden släpar hon längs golvet… påväg mot sitt rum. Jag skriker NEEEEEJJJJJ, vad gör du!!! Jag har ju precis ställt i ordning här nu… och vi får ju gäster i vilken sekund som helst! Så i nästa stund kommer Nicole ut från sitt rum med papper, sax och pennor i högsta hugg. Med sin gulliga lilla Nicole-röst frågar hon, mamma vill du pyssla med mig?? NEJ det kan mamma verkligen inte göra, vi ska ju få GÄSTER!!!!!

Här är jag alltid på vippen till ett närvsammanbrott!! Ångrar att vi överhuvudtaget bjudit hem någon. Vill gråta och strunta i alltihop. Varför utsätter jag mig för detta, tänker jag då.

Men så när gästerna väl anländer ler jag brett och låtsas som ingenting… VÄLKOMNA, GUU SÅ TREVLIGT säger jag då med en stel och knagglig röst. Ögonen är maniskt uppspärrade, allt för att inte avslöja sanningen… sanningen om vad som egentligen föregått här inne bara minuterna innan. För ingen får ju tro att vi inte alltid har det såhär perfekt städat och fint. Och barnen med kammade hår och naglarna klippta och rena. Så ser det ju ALLTID ut hemma hos oss… eller!?

Kan aldrig riktigt bestämma mig för om jag hatar eller älskar julen… mixed emotions hela december ut. Men precis som varje år står jag nu här och jular mig för fullt! Förbereder, fixar och donar. Planerar julklappsinköpen. Klickar frenetiskt hem på nätet. Och detta år dessutom som mammaledig… så ni kan ju bara föreställa er. Jag har till och med fått till ett och annat julbak! Det ni!! Det hade ju aldrig 100%-jobb-mamman-jag lyckats få till. Men nu står jag här och gör min egna pepparkaksdeg, stolt som en tupp. 100%-jobb-mamma-jag hade också varit stolt. Ser framför mig hur hon står där borta på jobbet och ler mot mig.

Och tjejerna har julpyntat. Granen har de klätt och tomtarna och trollen uppradade på spishällen. Allt juligt krimskrams Stella och Nicole kunde hitta i jullådan är uppackat och utplacerat så som de själva önskar. Detta har såklart ej gått perfektionisten och kontroll freaket obemärkt förbi. Men Stella och Nicole är glada så jag bestämde mig för att låta det vara… Okej inte helt sant, lade tillbaka några saker i lådan när Nicole tittade bort…

Men igår åkte jag i alla fall till min kompis Karin för att hämta min krans som hon gjort bara till mig. Specialdesignad för min ytterdörr! Karins hem och smakfulla julpynt var så helt och hållet etthundra procent Insta-vänligt, så härifrån kan jag mer än gärna visa lite bilder…