Six month blues
7 years ago
Föräldraskapet har sina ups och sina downs. Speciellt som mammaledig med tre barn i månad januari. Många av de inlägg jag skriver postar jag aldrig. Jag tänker… men nej, så kan jag ju inte skriva! Eller? Är det bara jag som känner såhär? Hur kan jag vara så otacksam, med tre friska barn och allt… vad är det jag gnäller över egentligen?!
Vaknade i morse med en känsla på minus. Sex månader av sömnlösa nätter har kanske börjat ta ut sin rätt… Orkar ni med mitt mörker? Here it goes.
Varning! Är du gravid med ditt första barn och önskar behålla din rosaskimrande syn på föräldraskapet… kanske du ska sluta läsa nu!
Jag vaknar där om morgonen och tänker, vem är jag egentligen!? Varför skaffade jag barn överhuvudtaget! Uppenbarligen tycker jag ju inte ens om barn… uppenbarligen vill jag bara vara för mig själv. Fri från alla måsten, och fri från allt ansvar. Jag läser mitt senaste inlägg om grönkåls-smoothies. Tydligen är jag en person som har tre barn och dricker grönkåls-smoothie varje dag… Vad är det för nått!?
Okej, fattar ni nivån av denna person. Vilket mörker…
Om jag bara kunde få fyra timmars regelbunden sömn, samt en dusch på 15 minuter. Om jag bara kan få det så kanske allt blir bra igen…
Kanske kan då den riktiga personen titta fram. Hon som faktiskt tycker om att vara en förälder. Den personen som drömde om tre barn, villa och allt det där. För vem är nu hon, den person som sitter här i stolen??
För vem är hon, människan som igår kväll visk-väser ut i sovrumsmörkret, “N-u…ä-r…d-u…t-y-s-t…S-t-e-l-l-a…v-ä-c-k…i-n-t-e…B-i-l-l…n-u…f-ö-r…f**n!!!!!” U-u-u-u-t-t-t…m-e-d…e-r…n-u!!!!! G-å…o-c-h…l-ä-g-g…e-r!!!! Ja vem är hon? Uppenbart en högst ostabil person…
-Måste du vara så himla otrevlig, väste då Jonas tillbaka mot mig. Ser du inte att Stella blev ledsen nu?? Önskar innerligt jag inte behövde vara så otrevlig. Jag håller helt med er… jag är inte okej någonstans.
Försöker förlåta mig själv. Försöker tänka att kanske är detta bara ett resultat från de sex månaders osammanhängande sömn? Kanske är det precis nu, sex månader efter förlossningen, som adrenalinet helt och fullt lämnat kroppen!? Inte längre går man runt med superkraften, hög på sig själv och sin förmåga av massproduktion. Kan det vara så?
Kanske har jag bara glömt bort att jag alltid har en svacka just här och nu. Just precis nu när bebisen hunnit bli sex månader gammal. Och snart är även detta glömt, en helt betydelselös parentes i livet…
Plötsligt slår klockan tre och alla barnen är åter hemma, hemma från skolan och föris. Stella då oftast tillsammans med en kompis. De vill hellre vara hemma hos oss än att vara kvar på fritids. Jag fattar verkligen!
Stella:
-Mamma får vi göra kokosbollar?
Jag:
(I tanken: Neeeejjjjj då blir det stökigt. Jag som precis städat nu…. ghaaaaa!!!)
-Okej då!
Barnen får göra kokosbollar och jag får känna mig som en snäll person för en stund. Jag är rätt okej ändå. En helt okej mamma…
Vill typ börja gråta när jag ser denna bilden.
Stella, Nicole och Bill tänk att ni är mina. Ni är så otroligt fina och jag älskar er! Kram mamma.
Lina · 7 years ago
Åh I feel you! Har precis samma tankar och trötthet, är hemma med lillebror, vårt andra barn. Storasyster är 4 år och vissa riktigt trötta dagar tänker jag, ojojoj vad har vi gjort, livet med bara ett barn hade ju varit värsta promenaden! Glädjer mig typ åt andra som ska få barn och känner skadeglädje över vad de har framför sig och att jag då är ur värsta miniperioden-vem är jag!? Men tänker samtidigt att det kommer bli bättre och att man faktiskt blir knäpp i huvudet av för lite sömn. Lova mig att du tar sovmorgon varje helgdag, då får våra snubbar sköta allt några timmar! Vi klarar det här!
Frida Billegren · 7 years ago
Hahaha känner igen mig i det där med skadeglädjen!! Haha så kul. Jag brukar le och tänka, snart får de veta. Veta hur det egentligen är, det här med att ha barn.
Daniela · 7 years ago
Oh my god så stor igenkänning på det här! Och jag har endast ett barn... men mörkret och sömnlösheten gör sitt kan man lugnt säga.
Frida Billegren · 7 years ago
Att ha ett barn kan kännas precis lika jobbigt som tre. Ens tålamod trappas upp så att säga ;-) Kramar
Bella · 7 years ago
Relate! Plus att bara gå runt i mysbyxor gör mig galen. Bara det. Att inte känna sig som en hel människa utan som en stum gummisnodd till för alla andra.
Frida Billegren · 7 years ago
Känns bra på nått sätt att få höra att man inte är ensam ;-)! Stor kram
E · 7 years ago
Vill bara ge dig en stor kram! Stor igenkänning på ” då kanske den riktiga kan komma fram, hon som gillar att vara mamma” ( eller något liknande skrev du) Jag har också tre barn och nu är minsta drygt tre år. Och nu är det äntligen lättare! Nu sover vi de flesta nätter, en vuxen kan lägga alla tre och den andre kan träna eller träffa vänner. Det blir bättre, jag lovar!! Och ge upp aningen bums om den inte får dig att sova, så ni kan ha bebisen varannan natt. Du ska orka vara mamma åt övriga barn också samt att du också ska må bra❤️
Frida Billegren · 7 years ago
Hej och tack för din fina hälsning och omtanke! Nu känns allt mycket bättre här hemma. Två hela nätter i rad när han sovit ganska bra ändå. Kraften börjar sakta komma tillbaka till mig. Kramar /Frida
Ina · 7 years ago
Känner igen mig. Powern var makalös efter trean, mer urblåst efter 6 månader. Runt ett år när de är överallt och ska konkas med till storas aktiviteter. Nu är yngsta fyra och det går för fort och jag längtar tillbaks. (Galen!) Vi sover, jag har slutat stress-duscha och stress-kissa. Jag är sprickfärdig av stolthet och rik på dessa barn. Tiden går för fort. Det är underbart när det är underbart och så galet arbetsamt emellanåt. Men lugnet har lagt sig (ibland)
Frida Billegren · 7 years ago
Hej Ina, Verkligen!! Mixed emotions varje dag haha... Så underbart och samtidigt ibland så himla himla jobbigt. Dock fick jag lite perspektiv när min kompis hörde av sig från sjukhuset med mjölkstockning from hell, samt bebis med kolik. Då kändes mina problem plötsligt väldigt väldigt små. Stor varm kram /Frida