God fortsättning
7 years ago
Så var julledigheten över… phuu säger jag bara. Inser att semester för mig numera är när alla andra jobbar. Snälla lägg in mig på ett retreat nuuu!!!!
Julen började i alla fall med en tågresa. Hela familjen ombord på nattåget, med slutstationen Luleå… vår hemort. Och för er som inte vet hur lång den resan är så kan jag berätta att det tar 14 hela timmar. Ja ni hörde rätt! 14 timmar ombord på ett skramligt gammalt tåg. Men jag hade förberett oss på det värsta… de värsta tänkbara scenarier. Skrämd av historier om timslånga förseningar samt smittor som sprids genom ventilationen, och så de smutsiga tåg-filtar som aldrig blir tvättade. Såg framför mig två frustrerade barn, gnällandes igenom natten… samt en illröd skrikande baby. Eller den största skräcken av allt… att någon plötsligt skulle blir magsjuk!! Varningslapparna gällande “vinterkräken” hade nämligen hägrat på Nicoles förskola, bara dagarna innan vår avresa.
Stella och Nicole på tåget! Såg till att boka egen kupé. Kändes som ett måste med tanke på vår nya utökade familj… En enkel liggvagn med britsar, så ingen lyxig sovkupé direkt. Trots detta var biljetterna saftigt dyra.
Det bästa med resan, förutom det faktum att vi nu kunde stoltsera som sanna miljövänner… var det att vi spelade sällskapsspel. Jag lovar det är ingen lögn, vi gjorde faktiskt det!! Och alla tyckte det var kul dessutom. Helt otroligt!
Det antika retrotåget hade nämligen ingen Wi-Fi och en i stort sätt obefintlig internetanslutning. Radioskugga genom hela den norrländska skogen.
Framme i Luleå. Allt gick bra. Phuu… Förutom den lilla detaljen att jag inte sov en blund på hela natten… haha! Jag ska berätta vad som hände.
Plötsligt där om natten, vaknade jag och trodde att min största skräck hade besannats. Jag hade blivit magsjuk!!
Tråcklade mig sakta upp från min hårda brits… paniken växte och tankarna snurrade. Började vanka fram och tillbaka längs den gungande korridoren. För att var och varannan kvart slänga mig in på den isiga och rostfria-tåg-toaletten. I tron om att någonting nu kommer att lämna min kropp. Framåt eller bakåt… allt kändes mycket oklart. Det som då var helt solklart var att jag mådde mycket mycket illa. När som helst kommer det komma en kaskad… vilken sekund som helst börjar det. Det plågsamma helvetet som jag helt ovärdigt hade framför mig. Jag var nu helt övertygad, jag hade blivit magsjuk!
Praktiskt nog hade jag dessutom valt byxdress som outfit, dagen till ära. En härlig mummy som reser i jumpsuit, lite hett och relaxed sådär. Kände mig helt rätt där och då när jag klev ombord på tåget med min tre perfekta barn. Allt var under kontroll! Föreställ er nu den dressen slängd på det äckliga tåg-toalett-golvet, var gång jag nu sätter mig ner. En naken överkropp kall och skamsen. Mammamagen som putar och benen som krampar för att hålla plagget på plats. Kämpandes för att den EJ ska toucha det äckliga toalettgolvet. Det var jag det, hela den långa natten. Men så plötsligt ljusnade det. Grantopparna skymtar i gryningen och jag börjar må lite bättre. Plötsligt förstå jag att jag inte alls blivit magsjuk. Jag är bara åk-sjuk…
Tack alla jul-grans-änglar i himlen!!!! Allt är inte förstört… det blir en jul trots allt.
Så kom min mamma och hämtade oss vid tåget. Se så fin hon är! Min älskade lilla mamma. Och som en lillasyster får hon ärva min kläder. Leopardkappan är mycket finare på mamma, eller hur!
Frida Billegren
Fashion Designer & Consultant
Instagram: fridabillegren
Portfolio: fridabillegren.com
[email protected]