Jag har smugit runt i utkanterna av Vårt område och haft munskydd på. Joh. Har haft inspelning på länk och det mina vänner va en utmaning att ha 40 graders feber, småbarn och ändå behöva vara ”uppe”. Iom att Eli mest vill stå krypa och gå var det enklast att ta sig ut med vagnen som stöd. Jag känner så för alla i den här pandemin som har det svårt med inkomst, liten levnadsyta eller ensamstående. Jag har aldrig kännt mig så privilegiad som nu när jag blev sjuk, trots Johns frånvaro då.

Sen har jag legat på soffan och försökt andas normalt, är som att andas genom ett sugrör mestadels av tiden. Jag ser då att vi inte lyckats sätta upp tvn på väggen sen vi byggde om här förra sommaren. Det känns som ett roligt litet projekt när jag blir frisk, tavlor och tv-vägg

Finns ingen som blev så glad som Eli när John blev jobbledig igen. Dom där två och gitarren. Harry var föga imponerad när John spelade har för mig att han tillockmed grät när han var bebis om John sjöng. Men Eli är som helt motsatt.

En annan sak som är märklig är ju att man blir MER närvarande när man är dödssjuk. Iom att jag inte kan göra annat än att placera mig på olika strategiska ställen där barnen ser mig, i det här fallet på Harrys rya matta och sen kommer jag ju inte därifrån. Man kommer ned i varv så att säga och kan ju inte flänga runt med annat. Så fint att få lyssna på hand fantasilek medens man halv sover.

Sen var jag tvungen att ta lite nya sjukhusgrejer. Men där får man blå munskydd och sen hoppas vi det var sista gången.

Här tänkte jag vi skulle börja med Julen. Ser att det saknas både mys och färg. Tänkte skapa en stor bukettbonanza där med hyasiner, amaryllis, järnek och lite sånt. Gärna i en klassisk svensk tenn kruka i grönt. Blir nog bra.

En dag kände jag mig nästan som mig själv igen och tog på mig halsband och nästan borstade håret.

Halsbandet och dom här fantastiska örhängena passar verkligen till allt och känns så klassiska. Jag har fått mina av fantastiska Studio Womenhood och tänkte att ni är säkert flera som jag som älskar

Ett tappert försök för hela familjen att ta sig ned till sjön resulterade i ny febertopp, gråtande barn och trötta genomblöta föräldrar. En helg som går till historien men inte som en härlig sådan.

Hela veckan har ju kunnat pigga upp mig lite med de fina gåvor jag fått från studio Womanhood och Malin som driver det. Här tillexempel hade jag precis fått på mig ett par trötta jeans, men så fort jag fick pärlorna i öronen så sken jag upp. Tänkte visa smyckena lite närmare sen för dom är verkligen jättefina och jag får verkligen säga så eftersom jag fått dom och jag är supertacksam.

Nu hoppas jag veckan blir bättre än helgen.

Det är något särskilt inredningsstylist liknande när jag samlar alla fina vaser såhär på samma plats. Känner mig lite som min genialiska vännina Lina Kjellvertz då. Har ni för övrigt kollat in bloggen och resultatet av henne och Edins husrenovering? Alltså hur fint kan något bli. Kolla över i hennes blogg annars.

Jag har så mkt grejer kvar efter bloppisen förra veckan, det känns som det kanske var lite fel tidpunkt mitt under ne måndag i höstlovet och pågående pandemi. Nu är ju frågan om vi ska köra en här eller en på stories? Allt är steamat och klart att skickas. Vad sägs?

Eli har fått vinterskor, det är något så larvigt med barnstrumpor och skor. Dom får mig att ladda full dos av qute aggression. Min vän Sally från England säger att det är därför barnstrumpor helt enkelt alltid får heta ”Silly socks” å så får det bli.

I slutet på förra helgen började jag bli lite förskyld och gick runt och gömde mig för folk. Hoppades på att det skulle gå över snabbt. Resulterade senare i fullutvecklad super sjuka, inga tester gick att beställa men kryssade nog i alla boxar på Corona. Nu återstår en vecka karantän. Hoppas på att smak och doft ska komma tillbaka snabbt och att det inte blir som bergsbestigning att ta sig upp för trappan.

Vårt sovrum har blivit lite av ett fort för mig sedan graviditeten. Jag älskar allt med det här rummet (minus kalkfärgen). Ljuset är helt magiskt och man är lite avskärmad men hör familjen lite lite lite där nere när man stängt in sig. Det var också mer ok att vara sjuk här än säg någon annanstans.

Men nu ska vi snart vara fria från Kalkfärg och det ska börja provmålas här. Har tre färger att ställa emot varandra och ni kanske vill rösta sen?

Jag håller på att fälla ihop alla sommarmöbler och John har tömt och städat ur garaget. Vi ska nämligen skapa ett hobbyrum i källaren. John och Harry har börjat måla gubbar och spela rollspel – heter det så? I vilket fall stämmer numera vardagsrummet över av alla tillbehör, spelplaner, penslar och färger. Det ska dom få ett eget rum till. Hoppas det blir toppen.

Det är så fint här men så oranget? Ska vi ta och byta matsalsgruppen? Slipa golvet? Byta matta?

Igår gick jag ut en liten stund i trädgården. Men ville snabbt in igen till dom här. Vi har pratat om att kanske glasa in vår ingång på övervåningen här med gamla dörrar och panel så man får som en ytterhall. Har en grovingång i markplan men oftast vill man in här och det ryms inte ens tre sommarjackor. Kan vara ett nytt projekt att drömma om…

När jag frisknat till lite var det skönt med ett renande bad. Eli fick följa med. Vi har nu fått en fantastisk fin ”badgroda” av våra grannar. Den kan han sitta i när man är i stora badkaret utan att välta och så. Himla omtänksamt av dem, men det är dom i ju för sig alltid – just omtänksamma och främst roliga.

Här kommer tänderna! Allt ska bitas på, stolar, knappar, kläder, slevar, böcker och mitt hår?!? Hur länge pågår den här tandspricknings perioden, har helt glömt?

Har förövrigt levt en vecka i den här pyjamasen och varm kashmirtröja. Det är bra att ha kläder som kramas när man är sjuk.

Barnen klarade sig bra verkligen. Varken John (som såklart inte är ett barn då) eller Harry har haft några symptom alls. Eli fick feber en natt och blev lite hostig och trött. Det är ändå så vansinnesskönt att man inte (vad vi vet) behöver oroa sig för barnen som vi gör för de äldre. Det räcker med den riskgruppen för att hjärtat ska slå knut på sig självt.

Vi städade ut alla pumpor, den här va så fin i färgen att den fick vara kvar extra länge. Men nu är det nedräkning till julpyntet och nått mellanrum ska det väl vara?

Det är ofta när jag blir sjuk som jag saknar att prenumerera på en morgontidning. Man läser ju allt på skärm numera. Det är kanske något att önska i julklapp i år. Prasslet, stunden för en själv och allmänbildningen är ju en bra gåva att ge. Prenumererar ni?

Jag kan inte bestämma mig för om jag älskar eller avskyr de här jeansen från Totême. Skulle vilja ha ett par i rådenim nu när kylan kommer. Kanske lite för edgy för mig men älskar när det känns lite arbetat. Vad sägs?

Det här har varit min standard höstlook i sex år nu och kommer nog vara tills jag går ur tiden. Behöver bra påminna mig om att det är precis därför jag inte behöver köpa nytt hela tiden. Här är allt en behöver. Blir förövrigt lite sugen på att klippa av mig håret när jag ser den här bilden, men blir ju alltid det när livet står lite på ända. Ska nog hålla mig från impulsen. Men visst är det fint med en sån lite tjock page?

Men OM jag skulle köpa något nytt (standard kommentar numera) så får det bli en sån här helkostym lagom till att jag börjar jobba igen i April. Har ingen mole/taupe variant och jag skulle gärna se ut såhär alla vårar framöver.

Den här bilden fick mig att plocka fram alla mina schrunchies igen och leta efter sammets clips till julafton. Frisyr och fönande är överskattat.

Vet inte om jag börjar drömma lite om att jobba för att man inte på något sätt kan komma ut i vardagen eller offentliga miljöer längre. Alla go to looks lixom flörtar med mig. Men här var det inneskon jag fastnade för. John har alltid inneskor och jag har tröttnat på mina lite skitiga ulliga tofflor. Det här är kanske något att önska i julklapp.

Den här typ av vägglampa letar jag nu till vårt badrum. Sockeln och armen måste vara i silver så det passar med övriga detaljer. Hojta om ni har tips.

Det är sällan jag ser en bild som inte jag ”redan sett” om ni förstår vad jag menar. Det här köket var exakt en sån härlig upplevelse där jag blev golvad av inspiration för att jag inte sett den i hundra andra flöden redan. Har ni sådana konton eller bloggar att tipsa om, som inte är såhär som allt annat? (mig inkluderad då)

Och slutligen är jag så sugen på att baka en sån här lussebullskladdkaka med lättvispad grädde och lingon. Men jag ska vänta med allt sånt till 1 advent. Det har jag lovat mig själv. Har ni börjat ”jula”?

Dunjacka H&M premium, Hundtandad kavaj Arket. Lång ull och läderrock med superfin öppen krage också från Arket. Klassisk prasseltrench Totême och en damig men ändå på något vis fulsnygg dun från H&M.

Jag har börjat med en grej på helgen som rätt och slätt heter ” ett projekt per helg” fiffigt va. På så sätt får fixartanten i mig sitt men även slappargenen. Nästa helg ska jag sortera vårt linneskåp som ni ser där bredvid skrivbordet. Jag har lyft ut alla färgglada och fina mönstrade påslakan och lagt i barnens linneskåp. Nu ska vårt enbart innehålla vita. Jag anser det vara sånt lifehack. Allt man plockar ut blir rätt och enkelt. Sen blir det extra fint i barnens rum där mönstermix gör det lilla extra.

I helgen var det fars dag och vi firade den här pappan ordentligt. Han ville helst städa ur garaget och det var inte mig emot (då blev det två projekt per helg nu då Iom att vi också skruvade upp nya badrumsskåp, ni får se sen)

Harry gör som finaste gratulationskorten. Hela familjen sådär, en med tomteluva, en med lockar, spexiga klackar och mössa. Spot on.

Här har vi en som gått in i skövlar fasen, men också lite av segergest fasen. Först river vi allt, Sen jublar vi.

Sen jag flyttade in den här från altanen har den blivit något av en favorit växt. Jag vet inte ena vad den heter. Köpte den som en liten liten planta på Ica Maxi i våras men nu växer den så det bara knakar, kanska ska få flytta upp i sovrummet när vi målat där (det är också på gång, så tre projekt då da)

Eli har fått en uppdatering i sitt rum. I samma sekund han kunde sitta var den fina underbara rottingvaggar ett minne blott. Men han sover lika bra i sin spjälsäng och jag slipper oroa mig för att han ska trilla ut. Här inne ska det upp lister vid fönstret för att gömma gardiner och sen ett litet färgjobb. Står emellan grön och gul. (Nu blev de typ fyra, inser att jag är en hysterisk projketperson nu.)

Har åkt lite hiss den här veckan också. Det är de enda gångerna jag passerar speglar numera. Jag inser också att jag varierar mig nästan noll när det kommer till kläder. På ett sätt är det väldigt befriande och lite hela min poäng med den där dunder rensningen jag gjort av hela min garderob. Men jag vet inte om jag på något sätt kommer kunna inspirera så mkt när det kommer till mode mer. Vi får se på den punkten.

Jag har kokat plommon och kardemumma marmelad, vad gör det sig bättre på än Scones?

Äntligen har sofia Woods uppföljare landat i brevlådan. Prövade de där crostinisarna med purjolök, svamp och smält brie. Farligt gott.

Fortfarande så nöjd med de här lamporna i hyllorna. Vårt hus har så mycket fönster att när det är ljust är det LJUST men när det blir mörk då är det som om vi har svarta väggar. Det behövs en helt orimlig mäng lampor i varje rum för att inte befinna sig i skymning hela okt-feb.

Dom här byggde ”tillsammans” för första ggn och Harry var supernöjd. Ända tills Eli rev hans växthus.

Här bygger vi tydligen också något, ett nytt Everest?

På landet finns brasa, hemma vill jag att det ska finnas brasa. Behöver bara vinna på lotto först. Det var en ganska långt gången plan förut då vi har 8 (8!!) fungerande kanaler i huset men ingen öppen spis. Den ekvationen går ju inte ihop eller hur…

Såhär har jag sett ut hela helgen. Kashmirbyxa, sockor och oljerock. Varmt opraktiskt och lite vattentätt.

När det införs nya restriktioner får man söka sig till naturen igen.

Jag skaffade en höstkylans till en av ytterdörrarna och lovade mig själv att ta tag i trädgården snart.

När jag stod där I min hat-hiss på KS, kände jag sån sorg och tacksamhet samtidigt. Det är bara elände och elände staplat ibland. Sjukhusbesök efter sjukhus. Oro efter oro och Cancer överallt. Man måste stanna upp ibland och låta det välla över. Sen kommer tacksamheten och längtan efter att ge, ge, ge för det är då man får som mest. Ge kärlek och styrka och positivism till alla. Var snäll, go och lagom på alla vis. Att vilja folk gott och barnen mest! Jag finner det så viktigt att vara snäll. Eller försöka vara snäll och påhittig för så vill jag att mina ungar ska minnas mig och så vill jag att
mina vänner ska tänka om mig. Ja det var en sån helg.

Så vi fortsatte och promenera mellan stormvindar.

Och plötsligt sken solen igen.

Kvällsmat med min minsta. Han har sån humor nu. Gömmer sig, skrattar, blåser, busar och visar sin personlighet. Tänk att det ryms så mkt kärlek i kroppen så den räcker till, till en till.

Halloween var dimmigt och regningt i Nacka.

Men barnen va sockerchokade och målade.

Tillockmed den lille prinsen.

När man inte får träffa så långa andra så blir man lite tvugna att ha allt med varandra. Jag ser på med vördnad hur Harry verkligen tar sig tid och kraft för att finna relation och bus med Eli. Jag som var som orolig för den stora ålderskillnaden. Det verkar vart en onödig grej att lägga energi på. Titta på dom!

Hoppas ni haft en fin helg?

Iom att man inte gör värst mkt i hemkarantän så kommer jag klippa ihop lite inspirations inlägg framöver. Hoppas det kan vara något? Kram

Jag älskar de här inläggen när jag får dela vad som sparats ned från nätet senare tiden. Det får mig att känna att mitt slösurfande är för en lite bigger cause. Här är en snygg och mkt enkel idé för våra save the date. Kan va nått.

Först har det gått upp för mig varför Totême inte kan göra ett plagg utan att jag vill ha det. Hela konceptet känns som plockat ur 90 tals filmen ”Ett perfekt mord” med Gwenet Paltrow. Ni minns va, pälsen, Kellybagen, luftiga Kashmirtröjor och slitna 501:or. Måste se om den redan ikväll.

Många sparade bilder handlar om dukningar, lokaler, känslor. Vi ska ju gifta oss, om och när Pandemin inte längre drabbar oss. Men det är fint att få drömma sig bort såhär.

En annan källa till drömmande är Julen, för er som läst några är vet ju hur vansinnes nostalgisk och traditionsbunden jag är. Nu nalkas Elis första Jul och längtan är nästan outhärdlig.

Modilsoffor är något som sparas ned en hel del. Är det dags att byta soffa?

Elin Klings icke frisyr är något jag fullständigt älskar. Såhär vill jag att mitt självfall ska se ut varje dag. Har testat ett nytt schampoo med lite olja i och nu är vi galet nära känner jag.

Zara Home har inte släppt en ful pryl sen i somras.

Släp, cape och klänningar är mina mest googlade ord den här månaden.

Elsa Billgren är ju en ständig källa till inspiration, här var hon i sin tur och samlade inspiration. En cirkel sluten.

Vill ha semester någon gång igen, i ett varmt land någon gång igen, med en sval drink kanske någon gång igen. Vi får hopps att det händer. Ta hand om er och era nära. Kram

Den här veckan har jag tagit mig lite vatten över huvudet. Det vart som nom stop mest hela tiden.

I måndags var det Loppis på svår Gård i Saltis. Tanken är att det ska vara återkommande under månaden men nu med de nya restriktionerna lär det bli lite väntan på sådana event.

Jag har haft tunna polotröjor under långa klänningar. Det får mig att känna mig påklädd och uppklädd på samma gång.

Men mest har jag vart nedklämd i seglarskor, leggings och regntåliga trenchcoats.

En sak som jag alltid tror är en bra idé är det lite avslappnade håliga jeansen. Men de visar sig alltid vara en jättedålig idé då jag ser ut som 12.

Eli har fått hänga med i full fart och mest suttit i sin vagn och sett hösten komma. Han ser PRECIS UT SOM Harry gjorde vid halvåret och när de har samma kläder blir det nästan kusligt.

Men jag har hunnit med min favoritbulle frön Lindströms, vanlijsalt har dom på toppen. Det tycks inte bli någon bröllopsbantning här inte.

Här står min fästman, tänk att jag kan säga så nu.

Sen fladdrade vi ut till landet i några dagar för vi hade en plåtning i huset.

Harry älskar naturen och det gör ju vi också vilket gör dom här dagarna i skogen till de finaste vi har.

På den här åkern har vi gått oräkneliga ggr med Harry och det är så magiskt att Eli kan vara med nu. Det är verkligen magi, så känns det. Att han ens finns.

Sen har vi suttit små korta kanske mille sekunder och försökt njuta av att vi har ringarna på men i ärlighetens namn har vi knappt hunnit hälsa på varandra den här veckan.

Sen lovade jag Harry att pynta huset till Halloween. Förra året va jag så nygravid att jag kräktes överallt och mest hela tiden eller var hos mamma på sjukhuset så det blev inte direkt någon tradition av det.

Teamet hade lämnat så fina blommor i huset när vi kom hem. Kändes som vi blev välkomnade. Borde ha mer snittblommor i sovrummet kände jag direkt.

Den här trötta, småtjuriga, mammapappiga, tandsprickning, mardrömmar, tittutande kraftpaketet av gull håller oss uppe mest hela nätterna. Ni ser det på hans blick va. Sååååå trött. Varför sover dom inte på nätterna?

Jag måste säga att det är rätt kul det här även om det är super konversiellt. Firar ni halloween med barnen?

Det blev lite pynt som jag lovat. Den här hängde vi i ett av träden ute. Föresten är det någon av er som vet var man kan hitta ”the nightmare befors christmas” dubbad? Let me know i sånt fall.

Jag har haft det tungt de senaste veckorna. Pendlat mellan att vela vara på bloggen och dela eller bara låsa in mig med min familj och mitt. Det är svårt att vara lite semiöppen när privatlivet kastar på en allvarligheter. Men jag får lägga in lite sånt här, lite vanligt och kanske inte så välarbetade inlägg tills det är bra igen? Hoppas ni är okej med det. Ta hand om er, ta hand om era barn och nära. Vi hörs snar!