Weekend

Jag har kokat plommon och kardemumma marmelad, vad gör det sig bättre på än Scones?

Äntligen har sofia Woods uppföljare landat i brevlådan. Prövade de där crostinisarna med purjolök, svamp och smält brie. Farligt gott.

Fortfarande så nöjd med de här lamporna i hyllorna. Vårt hus har så mycket fönster att när det är ljust är det LJUST men när det blir mörk då är det som om vi har svarta väggar. Det behövs en helt orimlig mäng lampor i varje rum för att inte befinna sig i skymning hela okt-feb.

Dom här byggde ”tillsammans” för första ggn och Harry var supernöjd. Ända tills Eli rev hans växthus.

Här bygger vi tydligen också något, ett nytt Everest?

På landet finns brasa, hemma vill jag att det ska finnas brasa. Behöver bara vinna på lotto först. Det var en ganska långt gången plan förut då vi har 8 (8!!) fungerande kanaler i huset men ingen öppen spis. Den ekvationen går ju inte ihop eller hur…

Såhär har jag sett ut hela helgen. Kashmirbyxa, sockor och oljerock. Varmt opraktiskt och lite vattentätt.

När det införs nya restriktioner får man söka sig till naturen igen.

Jag skaffade en höstkylans till en av ytterdörrarna och lovade mig själv att ta tag i trädgården snart.

När jag stod där I min hat-hiss på KS, kände jag sån sorg och tacksamhet samtidigt. Det är bara elände och elände staplat ibland. Sjukhusbesök efter sjukhus. Oro efter oro och Cancer överallt. Man måste stanna upp ibland och låta det välla över. Sen kommer tacksamheten och längtan efter att ge, ge, ge för det är då man får som mest. Ge kärlek och styrka och positivism till alla. Var snäll, go och lagom på alla vis. Att vilja folk gott och barnen mest! Jag finner det så viktigt att vara snäll. Eller försöka vara snäll och påhittig för så vill jag att mina ungar ska minnas mig och så vill jag att
mina vänner ska tänka om mig. Ja det var en sån helg.

Så vi fortsatte och promenera mellan stormvindar.

Och plötsligt sken solen igen.

Kvällsmat med min minsta. Han har sån humor nu. Gömmer sig, skrattar, blåser, busar och visar sin personlighet. Tänk att det ryms så mkt kärlek i kroppen så den räcker till, till en till.

Halloween var dimmigt och regningt i Nacka.

Men barnen va sockerchokade och målade.

Tillockmed den lille prinsen.

När man inte får träffa så långa andra så blir man lite tvugna att ha allt med varandra. Jag ser på med vördnad hur Harry verkligen tar sig tid och kraft för att finna relation och bus med Eli. Jag som var som orolig för den stora ålderskillnaden. Det verkar vart en onödig grej att lägga energi på. Titta på dom!

Hoppas ni haft en fin helg?

Iom att man inte gör värst mkt i hemkarantän så kommer jag klippa ihop lite inspirations inlägg framöver. Hoppas det kan vara något? Kram