Nu var vi här igen. En ny fredag med massa ny bra läsning. Jag har haft en så otroligt intensiv vecka, med gäster, en massa jobb, planering inför Friday Lab Retreat i Finland och en nästan-treåring som inte låtit mig tänka ut en hel tanke. Det är så otroligt frustrerande och lite gulligt såklart (i början). Jaja, det skulle du ha tänkt på INNAN du blev gravid, säger ni nu. Skoja! Nu kör vi igång.

Har väntat hela veckan på att få dela den här essän om hur det är att vara bästis till en (aspirerande) influencer. Skriver ni förresten influenser med s? Jag börjar med det nu.

The Secret Power of Menopause.

Om hur konsumentmakt verkligen existerar (folk som sade upp sig medlemskap på Soulcycle efter en av ägarna stödder Trumps kampanj ekonomiskt).

Otroligt bra och allmänbildande text om hur den amerikanska rikedomen och framförallt kapitalismen fick sin början i slaveriet.

Jag är tvungen att erkänna att jag fick två pressexemplar av Hermine Hold-scrunchies tidigare i vår och använder dem varje dag. Jag är ej ensam om kärleken för dessa hårband.

En lågmäld och fin essä om att vara en late bloomer.

Är det omöjligt att få ett nytt jobb efter att man fyllt femtio?

För vissa går det bra. För 79 år gamla Tina Turner blir livet bara bättre. Tyckte mycket om den här texten.

Fan Culture i alla ära, men det är ett stort problem för demokratin. Gud vad jag också gillade den här texten. Om ni bara läser en ta denna.

Nu kan jag inte gå i godo för att denna miniserie är asbra, men har läst bra recensioner kring Unbelivable på Netflix. Handlar om en ung kvinna som blir våldtagen, men på grund av bristen på bevis tror ingen på henne.

Tidigare i veckan åkte vi ut till Hidden Hills för att träffa Frida som jag länge följt på Instagram och under er års tid planerat att besöka. Frida är ansvarig för stall som köper upp hästar som ska slaktas eller som polisen hittat eller som ingen vill ha eller klarar av. Kolla upp Frida Riebel och A little Rescue på intstagram.

Fridas specialitet är att hjälpa rädda och arga hästar och göra dem glada och sugna på att vara med människor igen. Har ni sett The Horse Whisperer? Frida är Robert Redford. När vi träffades hade jag tusen frågor att ställa henne. Jag ba: “Okej, kan jag fråga dig om varför du tror att Sovve bockar varje gång då…” och “…men kan man rida dressyr med sadel och träns och sporrar och allt och ändå ha en glad häst?” och så vidare.

Planerar nu att följa Frida som en skugga och få henne att lära mig allt hon kan. Hennes  grundprincip är att människans och hästens relation ska vara så att båda har kul och mår bra. Det låter ju självklart, men när jag lärde mig rida fanns det mycket tvång och visa vem som är chef-med i utbildningen.

Frida sa förresten att förresten att hon älskar att hjälpa folk som har noll erfarenhet av hästar eftersom de är som tomma ark. Oss med ett helt liv med hästar är det svårare att omprogrammera. Eller kanske inte omprogrammera, men i alla fall lära sig att se hästen ur ett lite annat perspektiv.

Senare åkte vi ut till Malibu Pier och åt middag där. Hemligheten är att komma en stund innan solen går ner och sen sitta och stirra ut över havet. Kan verkligen rekommendera avokadopizzan och zucchinilasagnen med mozzarella också.

En av mina favoritaktiviteter i Los Angeles är att gå på Korean Spa med en kompis och sen bara flytta mig mellan olika bassänger och bastun medan man pratar om allt. Det gjorde vi igår, fast med en liten justering. Istället för bastu och pool blev det två timmar av skrubb och massage.

På koreanska spa går man, som ni, vet omkring helt naken. Skrubben utfördes såklart också på naken kropp, likaså massagen. Och inoljningen. Damerna som masserar och skrubbar en är klädda i svarta täckande underkläder, de är barska, trygga och vet vad de håller på med. De har sett allt och tar i ordentligt, allt skrubbas och allt oljas in. Ibland skickar de iväg en för en mellandusch och sen börjar allt om från början. Ibland kastar de en hink varmt vatten över en, sen blir det liten rygg, ben, hand eller ansiktsmassage och så vidare. Man vet aldrig riktigt vad som kommer att hända, men är i trygga händer.

Stundvis kände jag mig som en gris på slaktbänken när jag halkade omkring på den oljiga britsen (undrar hur många som halkat ner från den). Andra stunder var jag med som Sylvester Stallone i Demolition Man när han ligger naken i den där glaskupan. Eller en liten baby som blir tvagad av sin mor. Nu, flera bortskrubbade hudlager senare är min hy len som de lenaste rosenblad. Jag har antagligen aldrig heller varit renare.

Visst finns motsvarande i gamla finländska bastun i typ Berghäll? Eller har jag bara föreställt mig det? Kan i alla fall uppskatta den här kulturyttringen kring renlighet.

Det finns ingenting som är så tråkigt som bloggare som ursäktar sin frånvaro. INGEN BRYR SIG! vill jag alltid skrika, men det känns oartigt så jag gör det aldrig. Och nu vill jag själv be om ursäkt för min frånvaro i kommentarsfältet. Är stolt över att alltid svara på kommentarer, eller i alla fall 95 procent av dem, men på grund av gäster har jag slarvat de senaste dagarna. Har haft fullt upp varje minut.

Ville bara få det sagt. I dag var en konstig dag. När Maja och jag drog Friday Lab-session med temat målsättningar fick jag ett sms om att skolan var stängd, alltså en lockdown, men alla elever och lärare var oskadda. Först fattade jag ingenting, men sen kollade jag på nyheterna och insåg att banken som ligger på gatan mitt emot skolan hade blivit rånad och det fanns en risk att rånarna flytt in i skolan. Jag blev helt till mig. Magnus åkte till skolan, men de släppte såklart inte in någon. Däremot kryllade det av poliser med stormgevär. Otroligt obehagligt.

Lyckligtvis var allt lugnt, men när Vidar kom hem berättade han att alla elever fått gömma sig under sina bänkar, blivit uppmanade att vara knäpptysta och läraren släckt lamporna för att det skulle se ut som om klassrummet var övergivet. Vidde tyckte att det var spännande och skoj, men jag tyckte att det var ganska obehagligt. Rånaren valde en bättre flyktstrategi och är tydligen ännu på fri fot. Jag hade tänkt gå upp till banken för att växla mynt för tvättstugan, men det får bli en annan dag.

Vi kör några frågor!

Johanna:

Jag skulle gärna upptäcka lite i Finland. Såväl i Helsingfors som i övriga landet. Jag tänkte först på att jag skulle fråga dig, men så tänkte jag på den störiga internetmentaliteten: ”någon som har något bra tips på Finland” istället för att faktiskt googla själv. Jag skaffade en bok från Lonely Planet och en karta (herregud, ge mig en pokal!) men jag kom inte upp med något särskilt annat än att jag ville besöka Vasa. Nu tänker jag mig en ”tågluff” från Helsingfors till Vasa, över Kvarken till Umeå och sen tåg hem. Men du får gärna TROTS ALLT peka mig i någon annan riktning som är fin. Och gärna uppdatera Helsingforsguiderna du har gjort (om det behövs).

Kort sagt: Helsingfors- och Finlandstips.

Jag kan bara Helsingfors och knappt det nuförtiden, men jag vet att det finns många som läser här som är proffs. Hjälp gärna till. Mina Helsingforstips är det otroligt snygga nya stadsbiblioteket Oodi, utomhusbassängerna Allas, nya museet Aamos Rex, ta färjan ut till Sveaborg, äta på den vegetariska restaurangen Yes Yes Yes, cykla runt staden, bo på nya Clarion på Busholmen och bada i bassängen högst upp, ta en öl på Bar No 9, äta smårätter på Söder. Kan inte ni aktuella helsingforsare fylla på listan? Och ni som kan Vasa och resten av Finland!

Rebecka

Det här kanske blir långt och passar bättre i podden (?) men skulle gärna vilja höra dina tankar. Jag bor också utomlands (sen knappt ett år) och trivs jättebra men saknar mina föräldrar, syskon och vänner rätt mycket. Har bra karriärsmöjligheter, pojkvän och nätverk här men tycker det är svårt att lösgöra mig från allt hemma. Saknar ni era nätverk? Hur håller ni ens kontakten med folk med tanke på tidsskillnaden? Hur hanterar du FOMO över sånt som händer i Norden? Och värsta frågan – hur finns man där för nån som inte mår så bra (tänker åldrande föräldrar eller en vän som mår dåligt) när man bor långt från varandra?

Jag vill OCKSÅ tala om det här i podden! Jag saknar såklart mina föräldrar och vänner, men saknar inte att bo i Helsingfors. När jag kommer dit på sommaren (och ibland på vintern) kan jag verkligen älska det och trivas fullt ut, men väl i LA längtar jag aldrig bort. Har aldrig FOMO. Tror att det delvis är fråga om tid, efter några år utomlands blir det som händer “hemma” inte längre så viktigt. Eller när jag skriver det här inser jag att det inte alls stämmer, jag har flera vänner som faktiskt stormlängtar hem till Sverige/Finland trots flera år utomlands.

Det svåraste är din sista fråga. Jag lider ständigt av dåligt samvete för att jag befinner mig så långt borta från min mamma och pappa och syster med familj. Systrar! Det är mitt fel att mamma och pappa inte får träffa sina barnbarn så ofta. Jag talar nästan varje dag med min mamma i telefon och försöker ringa min pappa oftare. Jag whatsappar också dagligen med vänner i Finland/Sverige. Tycker det är så skönt med sociala medier där kommunikation är så enkel (annat var det när jag bodde i Buenos Aires 2003-2004). Jag älskar det mesta med mitt liv i LA och tror att det därför har varit lätt att resonera: jag bor här nu, i framtiden ser det kanske annorlunda ut, men jag kan inte bo på ett ställe och ständigt gå omkring och längta efter ett annat. Det är slöseri med liv.

Ska också fråga Magnus i podden, han kanske har ett bra/annan sorts svar.

Igår kom Magnus kompis (och min nuförtiden) Vanessa på besök och för att övernatta några dagar. Hon var en av brudtärnorna på bröllopet i fredags och passade på att ta några extra dagar i LA när hon ändå flugit in. Vi gjorde först en sväng via Waldorf Astoria i Beverly Hills för att plocka upp lite grejer hon glömt kvar på hoteller. Sen körde Vanessa och via The Grove och på massage på Sunset. En av de bästa grejerna med att ha gäster är att man får turista i egen stad. Det är flera år sedan jag senast besökte The Grove.

För några dagar sedan började Magnus och jag tala om dramaturgin och hur storyn byggdes upp i Pulp Fiction, det hela slutade såklart med att vi såg filmen och den naturliga fortsättningen blev naturligtvis fotmassage. Nej, det var Vanessas spontana och mycket uppskattade förslag. Jag går sällan på massage, men varje gång jag gör det lovar jag mig att gå oftare. Sunset Foot Spa ligger såklart i en strip mall på Sunset och bestor av ett stor mörkt rum där man får en brits och först blir masserad sittande och sen liggandes på rygg. Nacke, rygg, ansikte, händer och fötter. En farbror hade somnat nånstans i rummet och snarkade på som bara den. Lite familjärt och mysigt.

Sen åkte vi via Mel’s Diner i Santa Monica och var hemma lite för tio. Perfekt dag.

Det händer inte så ofta, men ibland går vi på fest (ibland ordnar vi också fest). Igår gifte sig en av Magnus kompisar. Otroligt trevlig och varm och generös och rolig person. Hennes instagrampersonlighet matchar inte alls henne IRL, tänker jag varje gång vi ses. Alltså inte för att hon verkar otrevlig på insta, men kanske mer… distanserad? Jaja, vi tog bilen hem till familjen Prydz som bor precis under Hollywood-skylten. Alltid en massa turister och hajkare som blockerar småvägarna upp dit, men när man väl är framme är det lugnt och fint och vackert. Vi skulle ta en fördrink, men ingen var klar, utan alla sprang omkring i underkläderna. Gillar sånt, när det genast blir familjärt i stället för uppstyrt. Tog ett glas vin i köket och satt sedan en lång stund i badrummet med Sofie medan hon blev sminkad.

Vid den här tidpunkten hade jag ännu på mig fjärilsklänningen som jag lånat av Frida (jag hade lånat tre av fyra potentiella klänningar av henne). Det var så jäkla varmt i guldfodralet och jag kände mig snygg och luftig i fjärilen. Sen övertalade Sofie, Eric och Maggan övertalade mig att byta. Eftersom jag tydligen varken har vilja eller integritet drog jag ändå på mig den guldiga (men tog med mig fjärilen som fick komma på när dansen började). OBS! Kände mig väldigt fin i båda!

 

När jag frågade på insta stories om vilken klänning jag skulle välja kom det några kommentarer om att man ska ha långklänning till smoking. En gång för alla: Det är frack ni tänker på. När det står smoking på inbjudningen funkar också kortare klänning/festlig jumpsuit. Det här bröllopet var väldigt otraditionellt. Bruden önskade att folk skulle vara sexiga. Jag önskar att det funnits en streetfotograf på brölliset (eller det fanns det ju såklart) för kvinnorna hade helt otroliga skapelser. Korta, långa, paljetter, kostymer, slitsar, glitter, svankar, svarta, röda, fast ingen helvit faktiskt (förutom brudtärnorna i kyrkan).

Kyrkan var för övrigt otroligt vacker och stor. Högt till tak, massa utsmyckningar och luftkonditionering. Allt på bröllopet var extra allt. Det var liksom motsatsen till det nordiskt minimalistiska. Otroligt kul att få vara med. Ramlade in runt halv tre, Magnus fortsatte på efterfest i West Hollywood och kom hem vid sex.

Jag ska på bröllop ikväll och vägrade att låta det bli ett enormt projekt. Således lånade jag klänning av Frida, MEN ska ändå blåsa ut håret på Dry Bar, göra mani/pedi och ta en Uber till Sofie och Eric för fördrinkar så det blev väl ändå ett ganska stort paket. Jaja, lägger ut bilder imorgon. Har en känsla av att det här är ett bröllop där det är mer än okej att fota.

Nu över till fredagsänkarna.

En skola i Nashville förbjuder Harry Potter på grund av trollformlerna i böckerna. (skolans pastor har dragit in böckerna då trollformlerna som beskrivs i dem ”är faktiska förbannelser och trollformler, när de läses upp av en människa finns risk att frammana onda andar i närheten av personen som läser upp texten”).

För att kunna hjälpa sina patienter är terapeuter nuförtiden tvungna att fördjupa sig i horoskop och tarot. 

Älskar ni som jag att besöka andra länders och kulturers mataffärer?

Vissa av oss har kanske läst Trädens hemliga liv, en amerikansk forskare hävdar att växter kommunicerar med henne.

Facebook utmanar tinder med en dejtingapp.

Amerikanerna slösar bort 218 miljoner dollar på att slänga mat. För att inte tala om alla onödiga koldioxidutsläpp. Att justera “bäst före”-datumen kunde hjälpa.

Älskar att det är så smidigt med Amazon, men måste nog säga upp medlemskapet efter att ha lyssnat på The Dailys avsnitt om hur det är att jobba i lagret där och nu läser denna text om snabbleveranser.

Jag köpte också en gammal Kindel för några år sedan. Så nöjd! Ibland finns det stora fördelar med att inte vilja ha det allra nyaste.

Tycker att det är så sjukt att USA:s president helt skamlöst kan jobba för att göra sig själv rikare.

En promenad på så lite som 15-30 minuter om dagen kan göra dig lyckligare och friskare.

Nu har jag sett ikapp Succession (ursäkta för ooriginell åsikt, men fy sablar så bra!) och ska nu börja med The Affair säsong 5.

Ni vet hur en olycka tydligen aldrig kommer ensam? Jag har haft en sån jävla rövvecka. Matförgiftning i tisdags, tappade bort mina älskade solglasögon, slarvade bort Vidars GoPro på stranden (okej, lite hans fel faktiskt) och strul med bilen. Nu är det ju mest bara ekonomiska nederlag, men dålig stämning har det ändå innefattat.

I dag gjorde jag såklart det enda logiska och åkte till stallet. Det funkar utan undantag att ungås med hästar. När jag kom till stallet hade hästägaren Tamara fått en  idé om att vi skulle öva på att lasta hästarna (eller snarare träna hästarna på att bli lastade). Vi misslyckades med de första två, men fick in två andra och drog iväg till ett annat stall en halvtimme bort. Det låter kanske inte så kul, men det var det.

Mådde otroligt mycket bättre när jag körde hem igen. Svettig (35 grader varmt i Topanga), smutsig och lycklig. Nu är min fråga: Vad gör ni för att göra er själva glada igen efter en rövvecka? Och om det finns någon som inte har en strategi för att må bra igen så kan kanske hen inspireras i kommentarsfältet.

 

Hanna:

“Du skriver ofta om hur du jobbar med Majlis i knät. Berätta gärna mer om det, typ hur funkar det? Hur pusslar ni ihop vardagen med ett barn som inte går på förskola? Jag är så imponerad.

Du har väl inte ammat? Hur tänker du kring att ge din dotter ersättning dvs komjölk (om än omarbetad för att passa människobebis) när du provar att leva utan djurprodukter? Obs – jag kritiserar inte ditt beslut! Är bara genuint nyfiken.”

Det är faktiskt ganska utmanande att jobba med en snart treåring hemma. Kan ej rekommendera det, men samtidigt är det också väldigt mysigt och tvingar mig att bli effektiv. När jag jobbar så jobbar jag verkligen. Stiger ofta upp en timme före resten av familjen och skriver så mycket jag hinner då, sen brukar Magnus ta med Majlis när han lämnar Vidde på skolan och har jag tur sover Majsan ännu två timmar senare på dagen. Dessa luckor är kreativa luckor. Sitter hon i min famn passar jag på att läsa, svara på mail och annat mindre krävande. Ska bli spännande att se hur jobbet tar sig när hon börjar förskola nästa höst.

Gällande amning är det ju en tid sedan det var aktuellt. Majlis fick både bröstmjölk och ersättning och dricker nuförtiden komjölk. Tänker att det är en kort period i tiden som barnen dricker komjölk och att det kanske inte är så farligt. Värre tycker jag är vuxna människor som aldrig slutade dricka  en massa mjölk till maten eller sörplar cafe latte med komjölk. Ber om ursäkt för fingerpekandet.

Så här säger Naturskyddsföreningen:

“Från näringssynpunkt är skillnaderna små mellan olika slag av mjölk, med undantag för att vissa sorter inte är D-vitaminberikade. För miljön finns det olika för- och nackdelar med de olika mjölkalternativen. Flera värdefulla arter och naturtyper är kopplade till mjölkproduktionen. Men ur klimat- och resurssynpunkt vinner vegomjölken stort. Kor förbrukar stora mängder foderspannmål, vatten och energi för att få fram mjölken. Att göra ”mjölk” direkt av spannmål spar därför mycket resurser. Växthusgasutsläppen från komjölk har i en avhandling från Lantbruksuniversitetet beräknats till drygt ett kilo per kilo mjölk. En livscykelanalys på havremjölk från Lunds universitet beräknar utsläppen till drygt 0,3 kilo per kilo mjölk. 

Det mesta av sojan blir till djurfoder. En del av detta produceras i Brasilien på marker där det tidigare varit regnskog. Att göra mjölk av den proteinrika sojabönan är ändå ingen dålig idé, jämfört med att utfordra kor med det. Det finns dock en massa aspekter att ta hänsyn till i jämförelsen: naturbete, närproducerat foder, ekologisk odling med mera. Men i det stora hela är produkter av vegomjölk ett miljövänligt alternativ. Och trots högre klimatpåverkan kan man med gott samvete dricka mindre mängder ekologisk mjölk då den bidrar till värdefull biologisk mångfald och inte bidrar till spridning av bekämpningsmedel. 

Emelie Hansson, jordbrukssakkunnig, Naturskyddsföreningen.”