Eller högst personlig gravidfakta, inte som i personlig = äcklig, utan personlig= Peppe.

I början var jag tvungen att småäta hela tiden för att inte må illa. Eller i klartext spy*. Sedan lugnade illamåendet ner sig och jag såg fram emot galna cravings. Som att plötsligt gilla saltgurka. Eller kombinationen lakrits och grädde. Jag såg framför mej hur Magnus trotsade decembersnöstormen för att mitt i natten köpa underligheter till mej på Delish. Nada. Ingenting. Inte minsta lilla pust av craving. Jag åt fullständigt normalt. Nu, ju närmare D-dagen vi kommer*, har jag helt tappat min aptit. Lite fil till frukost och lunch. Ett Kinderäg här, en apelsin där. Måste till och med påminna mej själv om att äta så att Vidar inte ska komma ut som ett biafrabarn.

Jag hade verkligen väntat mej mer konstigheter gällande mat. Besvikelsen är stor.


*förlåt, det uppstod ändå lite äckel, trots att jag försökte lugna ner er i inledningen.
**den 13 mars om man tror på ultraljudet, den 15 om man är en anhängare av menscykeln.

Ingen ville säga det högt, men vissa av tandkrämstuberna var helt enkelt snyggare än de andra.

Hos Pyret dricker man alltid ur Muminmuggar. Alltid. Det är tryggt och suddigt.

Var uppe på redaktionen* för att kolla läget** varav Malin delade med sig sina bästa starta-förlossningen-tips:

Hon ba:
"Gå i trappor, ha sex, shoppa för minst 500 euro, ät ananas och ungen torde fatta att du menar allvar."

Jag:
"Kan du upprepa tips nummer tre?"




*det här behöver ni inte säga åt Mags, han blir skitsur då jag hänger på redaktionen på min moderskapsledighet.
**alltså kolla om någon fortfarande kom ihåg mej.

Jag drar hem till Pyret på en kopp kaffe. Inget barnafödade under natten. Bara så ni vet.

Förresten, ni är över 2000 varje dag nuförtiden. Hemskt trevligt.

Vi tog en liten promenad så här på kvällskvisten. På väg ner för Högbergsgatan kommer det en man i 30-års åldern emot oss. Tre meter framför oss stiger han fel, gör en imponerande piruett i luften och landar på rumpan.

Magnus och jag skriker unisont OJ! och frågar sedan killen om han är okej. Duden skäms som om vi kommit på honom med att masturbera och menar röd om kinderna att han är fullständiigt oskadd. Sedan skyndar han vidare. Så fort vi passerat varandra börjar Mags och jag skratta.

Vad är det egentligen som är så underhållande med folk som halkar? Är det ren sadism som gör det så roligt? Och varför upplever man det själv så otroligt pinsamt då man drattar på ända? Vare sig man spräckt svanskotan, krossat skallen eller bara brutit en arm är man ba: Nej, nej ingen fara här inte! Jag ska bara torka upp lite hjärnsubstans och blod och fortsätta vidare.

Vad är liksom grejen?

Mags kom hem med en bukett blommor*, men det var nog mera för att vi grälade och var dumma mot varandra igår än för att fira att jag har en vagina**. För att understryka våra amerikanska 50-talsvärderingar ska jag nu tillreda middag*** till min äkta man. Sedan kör vår lyckliga, lilla, kärnfamilj en tv-dinner. Matti Vanhanen skulle bli mäkta glad om han visste det här.






















*en egenhändigt komponerad bukett, mind you sir. 
**och inte en penis. Jag försöker få fram att det är internationella Kvinnodagen idag.
***pasta bolognese på sojaprotein, inte död ko och gris.

Det där hästsmycket som jag har på headern, Magnus brukar låna det ibland och senast han kom hem hade djuret i fråga tappat sin svans*. Nu är smycket nån slags tragisk hästversion av Pelle Svanslös.


*och Magnus hade skadat sin hand efter what we refer to as the halk incident på Stora Robertsgatan.

Sedan träffade jag den roliga kvinnan Lotta. Lotta går hos samma rådgivningskvinna som vi och hade fått exakt samma ratatouillerecept som tanten gav Magnus och mej. Jag känner mej inte alls speciell.

På torsdag mellan 12 och 13 ordnar Gamma (en arbetsgrupp för jämställdhet inom tankesmedjan Magma) ett lunchseminarium om jämställdhet inom familjen. Eva Biaudet, Sylvia Bjon och Basse är på plats för att berätta om sina erfarenheter och lösningar.

Mera information hittar du här. Anmäl dig omedelbart till [email protected], det finns ännu platser kvar och det kostar ingenting, men bjuds på laxsoppa.

Läs också Charlottes kolumn om toffelhjältar och våra konservativa attityder.