Magnus inledde morgonen genom att göra en liten musikalperformance i sovrummet med sången Peppe är en himla mupp som huvudnummer*.

Jag:
"Love, klockan är åtta och jag vill sova vidare. Gå och fota Päivän asu istället för att störa mej."

Mags:
"Peppe är en himla muuupp!"


*naturligtvis med tillhörande koreografi.

När jag kollade igenom bilder från bröllopet hittade jag också en del material från vår lilla bröllopsresa till Barcelona. Jag minns mest att jag var gravt chockad över att vara gravid, gick omkring och var konstant sjösjuk och var tjock och uppsvullen som en val*. Nåja, så snubblade jag över den här bilden. Minns att jag tyckte att min mage var enorm. Så här nio månader in i grossessen har jag ett helt annat perspektiv. Jag var för helvete skitsnygg i augusti 2009.






*fast vi hade också hemskt roligt. Det har vi alltid.

Jag gick igenom foton från bröllopet för att hitta en lämplig bild som Mango kunde förvandla till ett tackkort och blev varm om hjärtat. Det var sannerligen en fin dag.

Puva tog upp en intressant grej i graviditetsrådgivningen, nämligen kostråden och hur dessa förändras. För några år sedan var det livsfarligt att äta sushi, nuförtiden rekommendeas blivande mödrar att äta den råa laxen. Fast inte odlad lax eftersom den är full av antibiotika och stresshormoner. Och helst inte fisk från Östersjön eftersom den är så smutsig. Eller insjöfisk som kan döda en kärnfrisk skogshuggare. Eller gädda för den dödar också. Don't get me startet on the livsfarlig fisk.

Min väninna i Frankrike menar att franska läkare inte rekommenderar storrökande kvinnor i grossess att sluta röka helt. Det är nämligen så ångetladdat och stressigt för mödrarna att fostret kan påverkas negativt. Lite vin och champagne gör också bara gott och ost i alla former är funkar hur bra som helst.

Polaren i Seoul menar att hon bara fick ett råd, nämligen please don't eat red meat.

Och så vidare.


Inte nog med de geografiska skillnaderna, dessutom ändras de inhemska rekommendationerna med några års mellanrum. Och lite beroende på om man bor i Esbo eller Helsingfors. Är man blivande mamma och av den försiktiga sorten och med stark tilltro till myndigheter måste man ju bli galen av att aldrig riktigt få veta vad som är JA, ät det! och vad som är sky-det-som-pesten i gravidmatväg.

Förresten, på fredag morgon runt åtta måste alla kolla på Min Morgon, där gör jag nämligen min månatliga performance. Den här gången kommer vi att diskutera Kaj Korkea-ahos bok Se till mig som liten är. Om ni har tur föder jag Vidde under direktsändningen.

Sedan träffade jag Karin på vad Västra Nyland kallar ett trendigt café i Helsingfors. Vi sade världsvant bara Mbar. Karkki och jag avhandlade kristna ämnen som hur man alltid önskar att bli behandlad på samma sätt som man behandlar andra. I det här fallet hur vi önskade att folk man hjälpte i arbetslivet en dag kanske skulle hjälpa en tillbaka och om hur sällsynt det hittills varit med dylka handlingar. Sedan uppfattade vi oss själva som lite bittra och bytte till mera sekulära ämnen.

Medan rådgivningstjejen lyssnade på Vidars hjärtljud låg jag och sms:ade med Basse. Jag kände mej mycket effektiv.





På bilden väntar Basse otåligt på mitt sms.

Idag fick jag besöka en ny rådgivningskvinna. Rataouille-tanten befann sig nämligen på hembesök. Eller "på hembesök". Antagligen har hon fått nog av att figurera i den här bloggen och därav skyfflat mej vidare till en annan rådgivare. Den nya var ung och snäll och utexaminerad för några veckor sedan. Hon artikulerade noga, talade pedagogiskt långsamt, frågade upprepade gånger hur jag mådde och det slog mej att alla jag träffat på Femkantens rådgivning är mycket FÖRSTÅENDE. De lyssnar med huvudet på sned, har en mycket empatisk blick och ger verkligen intrycket av fundera mycket på de frågor man ställer för att sedan ge ett långt och utdraget svar. De är liksom überförstående*. Det är både trevligt och smått frustrerande för en hård och effektiv kvinna som jag. Jag vill nämligen ha all medicinsk fakta på bordet, korta klara svar och ett effetivt möte.

Synd att jag är pacifist, annars skulle en karriär inom det militära ha varit ett seriöst alternativ till journalistbranschen.


*lär man sig detta då man studerar vård av människa?

Calle:
"Alltså, generellt är jag emot allt nytt."

Sedan tillade han att han börjat kalla Helsingfors-Vanda flygfält för Sjöskog flygfält och Böle för Fredriksberg.

André kom på besök och gjorde en kort reklamsnutt för Karins magasin Gorilla.