Den lilla sadisten

17 years ago

Vi tog en liten promenad så här på kvällskvisten. På väg ner för Högbergsgatan kommer det en man i 30-års åldern emot oss. Tre meter framför oss stiger han fel, gör en imponerande piruett i luften och landar på rumpan.

Magnus och jag skriker unisont OJ! och frågar sedan killen om han är okej. Duden skäms som om vi kommit på honom med att masturbera och menar röd om kinderna att han är fullständiigt oskadd. Sedan skyndar han vidare. Så fort vi passerat varandra börjar Mags och jag skratta.

Vad är det egentligen som är så underhållande med folk som halkar? Är det ren sadism som gör det så roligt? Och varför upplever man det själv så otroligt pinsamt då man drattar på ända? Vare sig man spräckt svanskotan, krossat skallen eller bara brutit en arm är man ba: Nej, nej ingen fara här inte! Jag ska bara torka upp lite hjärnsubstans och blod och fortsätta vidare.

Vad är liksom grejen?

Sebastian Jansson · 17 years ago
Hahaha! Damn jag skrattade gott! Det stämmer så på pricken! :)Ha de gött o lycka till med Peppe tvåan!

Anonym · 17 years ago
man förlorar kontrollen. och det vill man ju inte. men lite konstigt är det ju nog att folk skäms så :) man fattar att det är snopet att halka på mattan på väg in till presidentsbalen, men en vanlig dag när det är HALT. konstigt är det ju att man skäms så :)

Peppe · 17 years ago
Sebu: bra! Kom och hälsa på oss nästa gång du e i Finland.Anonym: jag funderade också på det där med kontroll.

HannasVirrVarr · 17 years ago
Så här är det. Att inte hållas på benen är barnsligt, det berättar om outvecklad motorik som hos små barn, därför är det pinsamt. Man förlorar kontrollen, som anonym skrev. Självklart är det inget konstigt med att som vuxen halka omkull eftersom det är halt men det känns ändå pinsamt att inte klara av något så simpelt som att hållas och stå.Och det är sjukt underhållande för att det ser så roligt ut. Samma sak här, småbarn drattar lätt omkull men när en vuxen gör det ser det så fel och komiskt ut. De allra roligaste bloopers-vidona på youtube är de med människor som snubblar, det behöver inte vara mera invecklat än så :)

Hanna · 17 years ago
Det måste vara ganska primitivt hos oss, för Edvin tre år ÄLSKAR Hauskat kotivideot på TV (som han kallar för "Kaatuu ja Tippuu"). På fredagen skrattade han så mycket att han föll på golvet och fick ont på magen.

smilla.ratata.fi · 17 years ago
Jag har funderat över exakt samma (ja, de har säkert de flesta finländrana under denna mysiga vinter). Det roliga är att de flesta tappar konceptet så att man kan se dem tala för sig själva. Jag ertappade mig själv göra det här en dag när jag höll på att falla, räddade det genom en dubbelsalkov och var ensam och kunde inte dela pinsamheten med någon. Jag sa "Oj" och "Åhå" och skrattade lite och tittade bakåt mot punkten var jag halkade. Det gör också alla som hållit på att falla, för att försäkra sig och andra att de föll på grund av en dödsisfläck eller stor grop, inte på grund av att de är fulla eller klumpiga. Fallandet eller nästan-fallandet blir ju direkt lättare om man har en vän med sig och kan helt hederligt och friskt brista ut i förlösande gapskratt.

Anonym · 17 years ago
Jag tror folk skäms för att dom VET att alla andra flabbar läppen av sig åt dom inombords, oberoende av om det flyter ut hjärnsubstans eller inte. Stoltheten får sig en törn samtidigt som svanskotan.//Tormenta

Peppe · 17 years ago
Hanna: kloka kvinna.Hanna J: Edvin har ett bra sinne för situationskomik.Smilla: det stämmer att det blir så mycket lättare om man har sällskap och kan skratta åt det tillsammans med någon annan. Värst är singelhalkningarna.Tormenta: det ligger något i det där. Om ingen (Läs: Edvin) skrattade skulle man ju inte skämmas så mycket.

Lillalivet · 17 years ago
ja, det är fantastiskt roligt... jag höll på att vika mej dubbel en gång jag såg en tants sparkstötting komma till ett brått stopp i en nedförbacke vid en sandad fläck och hon fortsatte färden i en stilig volt... bara tur att hon kom undan med blotta förskräckelsen. jag bara skakade av dåligt tillbakahållen skratt medan jag hjälpte henne upp... men det där med att det alltid "går bra, inga problem" - det är väl lite som många är med telefonsamtal mitt i natten "-sover du?" eller "väckte jag deg?" och de flesta svarar "-eh, näää..." - det har jag klarat å sluta med efter en del träning... nu e jag bara "-jooo, men de e lungt..." :) kram och goda tankar till er alla tre!

joche · 17 years ago
om du är finländare och halkar omkull så är det naturliga nästa steget att låtsasprata i mobilen.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.