Förresten, gällande föregående inlägg kollade jag på det här klippet som Hanna delade på Facebook. Det handlar om hur kosttillskott i form av kollagenpulver inte fungerar. Testpersonen fick i själva verket FLER rynkor. Nu fattar jag ju att en person och ett varumärke inte är vetenskapligt hållbart, men i klippet hänvisar journalisten till vetenskapliga undersökningar gjorda av EU och universitet i Storbritannien som visar samma sak.

Jag blev oproportionerligt glad av detta. Jag avskyr nämligen att företag tjänar pengar på kvinnor som vill se yngre/vackrare ut. Speciellt om det de säljer inte funkar. Kanske det också handlar om att jag helt enkelt inte orkar/har lust att shoppa kollagenpulver. Är överlag så skeptiskt inställd till kosttillskott. Okej, #inteallakosttillskott, men ni fattar.

På Friday Lab gjorde vi för några månader sedan ett test som jag inte minns så mycket mer av än att jag blev skeptikern/ifrågasättaren. Bär denna titel med stolthet. Tänker att det är bra att också då och så ifrågasätta sin egen världsbild. Hur som helst, det jag ville fråga er om är: Vad konsumerar ni för medier? Dagstidning(ar)? Radio? TV? Facebook? Twitter? Nyhetsbrev?

Jag prenumererar på DN, Los Angeles Times, New York Times, Hbl och lyssnar dagligen på The Daily podcast, vanligtvis på någon annan NPR-podcast, veckovis på USA_podden och ofta andra SR-poddar. Tycker mycket om Svenska Yles nyhetspodd och får dagligen två-tre nyhetsbrev med länkar till bra texter i olika tidningar och magasin.

I samarbete med Hbl

Nu kommer en text om journalistik och ett tips om nya (gratis) appen Hbl Nyheter.

Vet ni vad som känns bra? Jo, att känna sig smart. Att veta saker, förstå världshändelser och med gott självförtroende kunna ge sig in i en diskussion om till exempel politk. “Gott självförtroende” innebär såklart att man både är delaktig och att man lyssnar och tar till sig av vad andra säger. Sedan bedömer man deras argument på basen av sin egen kunskap, kanske lär sig något nytt, eller lär någon annan något nytt.

Att vara smart och kunnig är ingenting som man antingen är eller inte är. Det handlar bara om att ta till sig kunskap och ju mer man lär sig desto större sammanhang förstår man. Det här med sammanhang är en av grundstenarna i journalistiskt berättande. Vem som helst kan ställa sig på gatan och filma en demonstration för att sen ladda upp videon på Twitter. Det här gör inte personen till en journalist. En journalist har nämligen kunskapen att förklara varför demonstrationen sker, vem som organiserat den och varför tåget valt en viss väg och tidpunkt.

Fördelen med att läsa tidningar (eller lyssna på radionyheter/kolla på tv-nyheter) är att det då finns en nyhetschef (eller flera) som avgjort vad som är relevant för dig att veta. Det blir en lösgodispåse av information. Nyheter om ämnen du inte visste att du ville veta någonting om. I motsats till en algoritm som bara erbjuder dig mer om det du redan vet.

Det är inte elitistiskt att vilja förstå världen runt omkring sig (trots att vissa anglosaxiska världsledare försöker få oss att tro det). Det är tvärtom en nödvändighet nu när demokratin knakar i fogarna på så många håll. Så länge det finns människor som betalar för oberoende journalistik finns det en någon som granskar makten (både den politiska och ekonomiska) och som lyfter fram missförhållanden.

Äsch, det jag vill säga är att en prenumeration på en dagstidning inte bara är en försäkring för demokratin, utan också ett sätt att bli allmänbildad. Ge en prenumeration i julklapp åt någon. Eller dig själv! Jag passar på att tipsa om Hufvudstadsbladets splitternya nyhetsapp HBL Nyheter. Ladda ner den. Den är dessutom gratis! Och ibland dyker det upp texter av mig där! 

I söndags gick jag på bio för att se Bombshell som handlar om Roger Ailes, chef på Fox News. Ailes hade som vana att begå sexuella övergrepp på de kvinnliga medarbetarna. Tänk er Harvey Weinstein, fast i tv-världen. Bra film, även om jag tycker att tv-serien The Loudest Voice, som kom ut tidigare i höst, var bättre. Det går ändå bra att se båda!

Jag försökte få biljetter redan till lördagens visning, men den var slutsåld. Fixade söndagens och åkte till Century City med en kompis. Så otroligt mysigt att gå på bio med en god vän. Hade nästan glömt bort den här formen av umgänge. Det slog mig att biobiljetter i julklapp kanske inte är världens tråkigaste idé. Man kan kanske göra dem personligare genom att erbjuda sig själv som sällskap och välja en film som båda gillar. Välja en bio där man kan beställa mat och dryck och sen sitta och mysa i mörkret. Efteråt blir det såklart en debriefing där man går igenom varför filmen var så bra/dålig.

2020 får bli året då jag ser mer film. (för er som inte orkar med politiska filmer vill jag å det varmaste tipsa om Booksmart. Såg den på ett flyg och älskade den så mycket att jag såg om den omedelbart). Jag blir inte arg om ni tipsar mig om era favoritfilmer från 2019.

På väg upp till skolan för att hämta Vidar lyssnade jag på podden Planet Money som idag handlade om julklappar och om hur mycket slöseri det är i att köpa något som mottagaren inte vill ha. Här talade de visserligen bara om pengar, men om man lägger till klimatpåverkan och människoarbete blir det ju ännu värre.

Jag fick en flashback till före detta pojkvänner och andra personer som försökt spela coola genom att säga att de köper alla sina julklappar på julaftonsmorgon. “Då får man vara ifred i afförerna, höhö.” Som om det var något att vara stolt över att man lagt ner så lite tid och tanke som möjligt bakom en gåva. För det är ju precis det sista minuter shopping är. Att bry sig så lite att man först precis när tiden håller på att rinna ut kastar sig in i butiken för att köpa något.

Nu hittar jag inte inlägget, men BFF Ellen skrev mycket fint om en julklapp hon fått av Linnea. Det var, om jag minns rätt, en askkopp i porslin med texten “Strömberg” (Ellen heter Strömberg i efternamn). Linnea hade hittat den i en second hand-affär tidigare i höst. De bästa gåvorna är ju då den som ger dem lagt ner lite tankearbete och visar att hen tänkt på en.

Vilka är era bästa/sämsta julklappar?

I samarbete med Nextory.

Jag har läst mycket bra det senaste året (fasiken, det senaste decenniet) och vill såklart tipsa om några av mina favoriter. Blir såklart extra glad om ni signar upp på Nextory för fyra veckor av gratis lyssning/läsning. För varje person som registrerar sig med koden Peppe och PeppeSe får jag en liten summa och ser det som en symbolisk betalning för den här bloggen. Har du redan registrerat en e-postadress kanske du kan testa med en annan.

Ofrivilligt har det blivit ganska mycket reportageböcker det senaste året. Jag vill inte förvandlas till en person som bara lyssnar på politiska poddar och läser dokumentära böcker. Skönlitteratur är minst lika, om inte viktigare. Får se till att göra en ändring på det. Hur som helst var några av mina absoluta favoriter 438 Dagar, Three Women och inte minst Klubben är de allra bästa. Kan varmt rekommendera dem alla! De var böcker som jag efter att jag avslutat dem länge tänkte på. Klubben, tycker jag var ett så otroligt bra exempel på hur makt och hierarkier fungerar och om hur ett (vidrigt) beteende normaliseras. Vi talar för övrigt om den i det senaste avsnittet av Mellan raderna.

Andra böcker jag vill tipsa om är:

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie. En otrolig historia och en kurs i hur rasism fungerar.

Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson, håller sällan med Anderssons krönikor i DN, men det har inget att göra med hur bra hon är som författare. Gaslighting och obesvarad kärlek.

Ett litet liv av Hanya Yanagihara måste vara både årets historia och årets feel bad.

Maresi-böckerna av Maria Turtschaninoff. Fantasy och feminism på högsta nivå.

Konturer, Transit och Kudos av Rachel Kusks. En annan trilogi jag verkligen njöt av att läsa. Otroliga dialoger och förmågan att berätta en historia om en själv genom andra.

Nora, eller brinn Oslo brinn av Johanna Frid. Om svartsjuka, instagram och endometrios.

Arv och Miljö av Vidgis Hjort. Arvstvist som i längden utmynnar i frågan: Vem älskade föräldrarna mest.

Vardagar och Vardagar 2 av Ulf Lundell. Trodde aldrig jag skulle bli en Lundell-fan, men lyssnar nu på Vardagar 2 och tycker väldigt mycket om den. Håller inte alltid med, men gillar tempot, tankarna och formuleringarna.

Nuckan av Malin Lindroth. Skammen i att bli bortvald gång efter gång och samhällets besatthet av parförhållandet.

Bränn alla mina brev av Alex Schulman. Tycker att Schulman blir bara bättre för varje bok han skriver.

Känner att den här listan kunde blir hur lång som helst, men jag får väl fortsätta en annan dag. Fyll gärna på med egna tips om det bästa ni läst de senaste åren.

Nu är vi ju en bit in i december, men jag vill ändå passa på att tipsa er om Friday Labs adventskalender. Maja ska ha all kudos för den! Den bjuder varje dag på en liten utmaning/uppmaning som handlar om att må bra.  På listan finns bland annat: ”ta en tupplur”, ”ge någon en stund av din odelade uppmärksamhet”, ”gör någonting långsamt”, ”ge någon en komplimang” och ”bjud dig själv på något gott”. Så enkelt och så bra. Fokus på handlingar istället för grejer. Den finns på Friday Labs instagramkonto. Följ!

Den här hösten körde vi igång Friday Lab Community som ursprungligen var ett önskemål från de som gått den tre månader långa kursen och inte var redo att ta ta farväl. Således samlade vi ihop alla som ville fortsätta och erbjuder nu en bokklubb, föreläsningar (hur skapar man en podd och berättar en bra historia, hur får man jobb/anställer man på LinkedIn, vad är equus coaching och hur återuppfinner man sig själv efter flytt till nytt land). Maja har också dragit plan alongs som i praktiken är sessioner där man träffas på Zoom och tillsammans styr upp veckan. Detta blir diverse kurser och en ständigt pågående diskussion i Facebook-gruppen. Folk anlitar varandra, blir bästisar, tipsar om jobb/konserter/poddar/böcker, hjälper med feministiska frågor och cv:n och så vidare.

I vår kommer vi att fortsätta med ett månadstema och föreläsningar. Lunchträffar och AW:n. I sommar ordnar vi en retreat utanför Stockholm och en utanför Helsingfors. Och nu öppnar vi också upp för nya medlemmar. Just nu är vi drygt 30 personer och vill växa långsamt så alla har koll på varandra (obs alla som är med skriver på sekretesskontrakt). Vänskap och slutna grupper på sociala medier gör mig lycklig.

Tack för alla era kommentarer på inläggen om hur man ska tackla det emotionella arbetet och män som plankar. När kommentarerna är så här otroliga är jag som lyckligast över att blogga. Alltså gillar det ju alltid att skriva här, men det betyder mycket för mig när ni tar er tid att kommentera.

Jag är lite extra blödig idag eftersom Tony, min första hästkärlek i Los Angeles, igår gick vidare till den andra sidan. Han har varit gammal och haft ont en tid nu, inte gått på lektion på flera år, och jag borde väl ha förberett mig på den här dagen, men det gjorde ändå väldigt ont när han åkte iväg. Grät en skvätt igår när Frida textade mig och berättade.

Under en period red jag nästan bara Tony. Kände en så stor kärlek för den hästen. Här är en bild som är tagen för lite mindre än tre år sedan (hade fött Majlis bara sex veckor tidigare och längtade så mycket tillbaka till stallet). Lilla, stora Tony, hoppas du har det bra nu var du än är. Äh, nu börjar jag gråta igen.

Jag antar att en del av vuxenlivet går ut på att varje vecka bli lite chockad över hur fort tiden går och säga “HUR kan det vara fredag igen?”. Själv började jag dagen med att redigera en text jag skrivit, sen tog jag Majlis med till stallet, vi red båda och när vi kom hem igen föreslog Magnus lunch på kvarterskrogen. Gatan där vi bor är verkligen som att leva i en yttepytteliten stad, varannan person som vandrade förbi restaurangen hälsade eller stannade och pratade lite.

Men nu över till det ni är här för: länkarna.

Fy fasiken så havet är djupt och stort och fantastiskt! Den här länken kommer ni ej att ånga att ni klickade på (passar speciellt dig som inte orkar läsa långt).

Det negativa med att leva länge är att vi är gamla så himla länge. Kulturen vi lever i är designad för folk som dog mycket tidigare. Dags att göra om den.

Bilder från 2019 som gör en på gott humör.

Amerikanska tonårstjejer mår inte bra och en del av illamåendet handlar tyvärr om sociala medier.

Stämmer detta även i Norden? Män är mer benägna att tala om pengar än kvinnor och det här blir ett problem för vänskap över (de binära) könsgränserna.

Är verkligen den perfekta morgonrutinen hemligheten bakom framgång?

Kanada rekommenderar inte längre sina medborgare att dricka mjölk för hälsans skull.

Finns någon acceptabel text att ha på sin tröja? “if mama ain’t happy ain’t nobody happy” får det att krypa i mig av obehag. Hur som helst, den här texten om sassy mom-t-shirts, Amazon Prime och hur vi skapar en identitet på sociala medier tycker jag var bra.

Dags att sluta äta räkor.

Det är inte så svårt att bli radikaliserad om man som tonåring hänger på Reddit och Google. Här är ett exempel.

Orsakerna till att amerikaner jobbar så mycket mer än resten av västvärlden.

En lista (av många) på årets bästa skönlitterära böcker.

Vad som trendade på Twitter 2019.

Lyckans er som har denna kavalkad av bloopers i morgonshower runt USA att kolla på.

Jag tänkte mycket på det här inlägget om emotionellt arbete. Tack alla ni som kommenterade och inspirerade oss andra till att det går att leva i ett jämställt förhållande utan att den ena (alltså kvinnan) måste ta hand om det emotionella arbetet! När vi tidigare idag skulle åka till West Hollywood för att gå på en födelsedagslunch och jag fixade presenten (fine, det var min vän som fyllde år) och såg till att Majlis fick på sig kläder och skor (gemensamt barn) medan Magnus steg upp från soffan exakt en minut innan vi skulle åka (och vi ändå fick vänta på honom) slog det mig att det är lite pinsamt att leva i en relation som inte är helt jämställd. Speciellt då man (ehum: jag) bloggat om feminism i fjorton år och till och med gett ut böcker på ämnet.

(Nu får jag iofs en OTROLIG lust att lista alla sätt vi faktiskt ÄR mer jämställda på än medelheteroparet, men ska försöka hålla mig).

Ett problem är nämligen att det kan uppfattas som lite ocoolt och otidsenligt att inte leva i ett perfekt jämställt förhållande. Det är så pass pinsamt att man kanske gärna förskönar verkligheten lite (obs, menar verkligen inte er som kommenterat under förra inlägget, men allmänt). Eller så håller man tyst om sin situation. Eller så tänker man “ja ja, oss råkar det nu bara passa bäst så här“. Eller jag vill leva så här för män är från Mars och kvinnor från Venus. Det är ju extremt jobbigt att inse att den man lever med åker snålskjuts på ens emotionella arbetet.

Därför: Kan inte ni som upplever att ni gör grovgörat av det emotionella arbetet skriva om det i det här kommentarsfältet? Normalisera det! Avskamma det! Ni får gärna vara anonyma. Syftet är att visa att det inte är individen det är fel på, det är ett system som uppfostrat oss till de rollerna vi naturligt tar idag.

Varje jul brukar jag (som kvinna och mamma, är man familjens projekt- och presentledare så är man) göra en kalender åt min mor och svärmor med bilder från året som gått. Samlade ihop bilderna idag och slogs av hur mycket jag saknar Sommarstockholm- och Helsingfors och Skåne och Ekenäs. Jag fattar att ni kanske också saknar sommaren och jag vill på inga sätt byta bort klimatet här mot vinter i Norden, MEN det ska bli fint med sommar.

På tal om familjens projektledare så pratade vi om boken “Så jävla trött” i den senaste bokklubben i Friday Lab Community. Julen är väl ändå den tid då det emotionella arbetet kvinnor (#inteallakvinnor) utför blir extra tydligt. Vi pratade om lösningar och kom kanske inte fram till något väldigt konkret annat än det som en smart bloggläsare kommenterade här: Dela upp sysslorna i tydliga block och låt gränserna mellan dessa block vara vattentäta. Om det är din man som tvättar, ska du inte ens tänka på tvätt. En annan läsning var att ta sin partner på en heldagsutflykt (alltså neutral mark) be hen i förväg skriva ner vad hen tycker att hen gör i hushållet (inklusive det emotionella) och vad hen önskar att man gjorde. Jag slogs av att det är en handling bara att prata om det. Genom att se att andra tänker och upplever vardagen på liknande sett kan vi konstatera att detta är en struktur, inte individuella problem. Eller så får man helt enkelt låta bli att leva med män.

Någon sa att det jobbiga med emotionellt arbete också är det emotionella arbetet i att kommunicera hur man känner utan att det blir anklagande och mynnar ut i en konflikt. Hu.