Magnus har som sagt skaffat sig en personal trainer och ska bli kung på stranen 2011. Till programmet hör att han ska föra en matdagbok. Eftersom det lät så roligt att dokumentera sitt matintag hängde jag på.

Måndag den 28.2.2011 (Captain's log)

Frukost: två smörgåsar (en rågbröd, en surdegsbröd) med ost, fräskpressad jucie, ett ägg och lite yoghurt. Kaffe.

Lunch 1: sex pepparkakor på redaktionen.

Lunch 2: yoghurt och müsli hemma. Räckte ingenstans så jag fyllde på med lite corn flakes* och mjölk.

Vad har ni ätit hittills?



*vi äter aldrig corn flakes hemma, jag tycker nämligen att reklamerna är så dumma. dessutom innehåller de både socker och sjukt mycket salt, men fick ett ryck och köpte special k i Alepan i fredags.

Förresten, ni som tipsade mig om inredningsarkitekten My, tack ska ni ha! Hon var sjuk bra.

My hörde inte till gruppen människor som gillar att bli fotade.

Problemet med att ha fyllt trettio är att man när som helst kan tantifieras. Varje ny stil man upptäcker kan vara den sista man har. Ni vet det där klassiska att man stannar upp i stilutvecklingen och intresset att klä sig någolunda modernt* dör ut.

Plötsligt är det 2021 och man ba: Men de här byxorna funkade 2011, då ska de banne mig funka nu också!



*och börjar använda ord som modernt.

Om du är noggrann och bra på svenska och dessutom behöver ett extraknäck ska du omedelbart maila mig. En vän till mig behöver en korrekturläsare asap. Det handlar om några dagar den här veckan och ett par nästa.

Maila mig på: [email protected]

Det var allt.

Eh... en kompis till mig tillredde pizza i onsdags och undrar nu om man ännu i dag kan äta det som blev över. Utan att dö i matförgiftning alltså.

Det vore ju synd att kasta bort maten.

Ungefär ett år av att fota sig själv.

I går kväll hängde jag med Karin och två bekanta från Stockholm medan Magnus och Vidar gick hem till några polare för att se på Emmagalan.

Magnus och jag har egentligen ganska få gemensamma vänner. Visst hänger jag en del med min mans polare, de är snälla, coola och roliga medan Magnus i sin tur diggar mina kompisar, men fullständigt gemensamma vänner har vi inte. Det beror kanske på att vi inte känt varandra så länge, eller jag vet inte.

Hur är det mer er, mest gemensamma eller egna vänner?

Hej läsare!

Jag tycker om er och det gör mig innerligt glad att ni kommenterar och berättar om era liv och är roliga och säger snälla, peppande och konstruktiva saker till mig. Tack för det!

På sista tiden har jag dagligen fått en flera förfrågningar om att puffa evenemang, söka lägenheter, berätta om listor som ska undertecknas, fester att gå på andra grejer. Och jag hjälper er gärna, men om jag ska publicera alla förfrågningar på den här bloggen blir det mer av en anslagstavla än en blogg. Och det är likosm inte syftet med Livet & Helsingfors.

Jag hoppas att ni har förståelse för det.

Puss och kram,

Peppe