Ni minns kanske den där hästen Magnus red in på för att fira vår bröllopsdag förra veckan? I dag fick jag träffa den på nytt!

Jag är inte så snygg när jag koncentrerar mig.

Jag ser tydligen helt manisk ut när jag rider.

Någon tyckte att det skulle vara kul om jag bloggade om de olika stadsdelarna i Helsingfors. Jag föddes i Munksnäs, men har inga riktiga minnen om hur det var att bo där. Som vuxen har jag bott i Kampen, Främre Tölö, på Munkholmen och i Rödbergen. Jag har gillat alla, men mest tycker jag om att bo på vår nuvarande adress.

Jag älskar verkligen att bo i Rödbergen. Det är som att bo i en liten by i en stor stad. Jag älskar alla små caféer, butiker och restauranger, Ysi, Kaffecentralen och Kaffa, frukost på Moko över gatan, cykelduden på Fabriksgatan som fixar min cykel nästan gratis, Kanniston Leipomo, Bar Llamas, lunch på Trocadero och den allmänna dekadensen på Stora Roban. Att det är så nära till havet och att jag alltid stöter på vänner när jag promenerar hem.

Samtidigt är det en ängslig stadsdel. Man kan försöka skapa (=köpa) sig en hipsterimage genom att bo här. Att bo i Rödbergen är lite som att använda Converse, cykla Jopo, hänga i Koffparken, rösta på de Gröna, gå på Flow Festival, ha Ray Bans, läsa Vice och ständigt (vad man själv tror att man gör på ett subtilt sätt) påpeka att man gör allt det här för att folk ska tycka att man är en typ som har koll.

I morse gick vi ner till stranden och tog ett litet dopp. Det kändes lite konstigt, men mycket fint att gå ner till stranden på en av de finaste adresserna i Helsingfors och ha den helt för sig själv.

Dagens, eller kanske veckans, bästa tips är Sveriges Radios Allvarligt talat med Märta Tikkanen* och Birgitta Stenberg. Lyssnarna skickar in frågor som Märta och Birgitta diskuterar i sändningen.

I det första avsnittet pratar de om innerlig vänskap och passion, om hur man som författare ska våga skriva om det personliga och det privata och att vad man än skriver är det både sanning och fiktion, om att hitta tid och rum (här kom de in på Knausgård och pratade om hur det förr var kvinnorna som kämpade för att få skriva, medan nu när vi lever lite mer jämställt och männen delar i vård av familj, också är männen som längtar efter ett eget rum). Det var så inspirerande och bra att jag sprang tio kilometer.


*jag är ett mycket stort fan av Märta Tikkanen.

Är någon av er på väg att sälja grejer på Sandvikens torg nästa vecka? Jag rensade just ut mitt skåp och trots att det finns mycket att sälja kan jag nog inte fylla ett helt bord. Dessutom är det roligare med sällskap.

Sommarens skönaste skor se ut så här. Tadaa:

Jag är besatt-light av Knausgår för tillfälle. I boken berättar en av karaktärerna en anekdot om en kvinna som har en albino boaorm som husdjur. Hon har bara sett ormen ihoprullad, men en morgon vaknar hon upp med ormen raklång bredvid sig i sängen. Kvinnan blir lite illa till mods och ringer ett närliggande zoo där ormskötaren konstaterar att hon ringde i sista minuten eftersom boaormar brukar lägga sig raklånga för att mäta sitt byte och se om de kan sluka det.

Jag kan inte sluta tänka på den här anekdoten. Den fascinerar mig och gör mig riktigt, riktigt illa till mods.

Och så gifte sig Nette och Antti. Kärleken!

Sylvia var där!

Brudparet!

Vi talar om Kanusgård.

Plötsligt dök Hanna upp!

Vidar och Magnus var galet svettiga.

Anna-Lena höll ett fantastiskt tal.

Vi lekte: "Var är Vidar?"

Och skålade i champagne.

Ett mycket fint litet brudpar.

Det var mycket hett, men stämningen var fin.

Sedan cyklade vi hem och svettades lite till.

Är det normalt att få vansinnig muskelvärk i sina.. eh, rumpmuskler, när man sprungit med barfotadoijorna? Min bak är inte okej.

Vi skulle ju tala om Snacka snyggt av Elaine Bergqvist. Den här boken handlar om hur du ska bli en bättre talare, få folk att lyssna och till och med tycka om dig och i vilka färger du ska klä dig för att uppnåbäst resultat.

Om man bortser från smileyn som plötsligt dyker upp mitt i texten och att författaren hävdar att det här är en politiskt obunden bok, men samtidigt ändå hyllar alla representanter från moderaterna och skriver ner folk från andra partier och att Henrik Fexeus skrivit om samma saker för några år sedan är det en snabbläst och stundvis nyttig bok.

Boken är som bäst när Bergqvist bjuder på tips om hur man gör en bra power point-presentation, hur man får en stor blogg, om hur viktigt kroppsspråket är, om hur man tacklar besvärliga frågor från publiken och påminner om hur viktigt det är att utvärdera sig själv efter en presentation.

Mannen som förstör bilden har inte läst boken.