Hej ni som anmält intresse för att gå på teater och blogga om det!

Jag har inte glömt bort eller helt fult ignorerat er, jag har bara haft så saakelis mycket att göra. Jag mailar er personligen i början av den här veckan. Och det är inte för sent att anmäla sig.

Stay black!
/Peppe

Magnus och jag bandade in en ny podcast tidigare i dag. Vårt största problem är att Magnus automatiskt skojar bort varje mening, medan jag försöker göra podcasten lite intressant genom att flika in information här och där. Det får mig bara att verka som en obehaglig besserwisser.

En manisk skojare och en obehaglig besserwisser är en ganska oskön kombination så vi bandar om hela skiten.

Magnus:
"Alltså du är den direkta motsatsen till lyhördhet. Existerar andra människor överhuvudtaget för dig? Jag vet till exempel inte hur många gånger jag har försökt få kontakt med dig då du varit på väg ut genom dörren utan minsta lilla resultat. Man måste typ skjuta dig i knät för att du ska stanna upp och ge en lite uppmärksamhet."

Som försvar kan jag ju säga att jag gärna lyssnar om nån har nåt intressant att komma med.

Det finns en risk att jag inte bloggar så mycket den här veckan eftersom jag tagit på mig orealistiskt mycket jobb. Passande nog kommer jag på onsdagen att vara med i en paneldiskussion om prestationshets och unga kvinnors illamående.

Diskussionen tar avstamp i Månadens dokumentär som handlar om Pimples-Anna. I morse kunde man höra den, men om ni som jag sov klockan 9.00 finns det en ny chans på onsdagen lite över elva. Genast efter, i Slaget efter tolv, pratar vi om fenomenet.

På en innergård mitt i stan hade Jörgen och Pia i sällskap av sina grannar byggt upp ett stort tält med kulörta lampor. Där bjöds det på kräfor och roligt sällskap. Extrapoäng för att kräftskivan låg bara några kvarter ifrån oss och att augustinatten var osedvanligt varm.

Magnus slipar sin look.

Jag är förväntansfull.

Välkomstkräftan.

Drinkar före tältet.

Basse och Hanna.

Sedan satte vi oss ner vid två långbord.

Okänd kvinna och Magnus. (Typiskt)

Kiri flyttar till Stockholm och vill bli av med sin Jopo. Den bor alltså i Helsingfors. Gärna till ett gott hem. Cykeln har ett par år på nacken, men splitternya däck. Färgen är röd. Priset är 175 euro.

Maila henne på suomiflicka at live.com

Det slog mig just att det kanske inte är recensionsdatum ännu så jag får hålla mig från att recensera den här antologin. Men Happy happy verkar mycket intressant. Eller rent av fascinerande. Den är lite av en hyllning till skilsmässan. Att äta kakan och ändå ha den kvar. Eftersom jag själv är lycklig i mitt äktenskap blir jag lite provocerad, men jag antar att det bara tyder på att det är en bra bok.

Känns ändå lite konstigt att sitta i soffan och konstatera:
"Love, borde vi ta vårt förhållande ett steg länge och skilja oss, för att bli ännu lykligare. Liksom?"

Okej, nu har vi testat vinäger och diskmedel i en vecka. Några bananisar har visserligen dött den gruvliga drunkningsdöden, men jag tror att det dykt upp nya.

Vi borde kanske testa Stan Saanilas tips som någon skrev om i kommentarfältet:  "...man ska vara ondskefull mot blomflugorna, dvs. gillra en fälla bestående av en kastrull. Lägga dit allt gott de kan tänkas vilja ha (bananskal) och sedan smyga fram med locket o stänga in dem". Jag antar att man sedan kan spruta in insektmedel eller dylikt i burken/kastrullen.

Den  nya sociala arenan i mitt liv är definitivt dagiset eller rättare sagt Smedsparkens lekpark. I morse träffade jag den blivande Esbobon och undersköna Hannah som tillsammans med minst lika undersköna och roliga Anne gör Svensk sommar i Finland. I kväll kommer det nästsista avsnittet, alla måste titta. FST5 20.30.