Jag tänkte skriva en text om konsumtion och hur vi kanske rör oss mot att hyra, låna eller dela grejer istället för att alla köper sina egna. Ni vet City car club, hyr en handväska, dela golfklubbor, gemensamt kök och så vidare.

Vad heter det där företaget som hyr ut designkläder i Helsingfors? Typ för en 50-lapp i månaden. Och har ni andra exempel på företag eller organisationer som inte satsar på att att alla ska ha egna grejer.

I morse steg Magnus upp klockan fem för att kunna åka i väg till Tenala och vara slaktare för en dag. Det är med skräckblandad förväntan jag ser fram emot att höra om hur det gick.

I går intervjuade jag Anna Perho om boken Anna Palaa -elä omaa elämääsi älä muiden! När jag frågade Anna hur hon vill bli titulerad: kanske som jorunalist och författare? gav hon mig en lång utförlig förklaring om hur hon verkligen inte kan tituleras författare efter att ha skrivit en ynklig liten självhjälpsbok. Författare är man först när man skrivit två böcker, varav den ena är en roman. Lilla jag kan väl inte kallas författare. Ojojoj.

Det kändes bekant på nåt sätt. Man ska inte tro att man är något.



Fast jag ba:
"Visst fan är du en författare!"

Förresten så tog Astrid några riktigt fina bilder under vår teaterkväll. Jag är extra glad över att hon fotade Helsingfors i skymningen. Staden var så fin när jag cyklade hem att jag fick lite ont i hjärtat.

Karin fotade mig för en grej i Marthabladet.

Ni vet hur man får en alldeles speciell relation till folk som är nakna första gången man träffar dem? Emma, eller Naken-Emma som hon signerade lappen som följde med mitt manus, träffade jag i Georgsgatans simhall. Karin, också hon naken, presenterade oss för varandra. Naken-Emma är personen och grafikern som sett till att boken jag skrivit är fasansfullt snygg.

I dag är jag den stressade kvinnan som inledde dagen med att svettas ymmigt då jag cyklade till jobbet. Tog en snabb morgonkaffe med Chribbe och Jim. Sedan gjorde jag en kort performance på ledningsgruppsmötet, cyklade till Kabelfabriken för att intervjua Anna Perho, susade tillbaka till stan för att gå på Gammamöte/lunch, sneddade via Schilds för att plocka upp mitt manus som ska korrekturläsas, åkte via Lilla Teatern och lämnade in en bok* Peter Kanerva ska läsa och diskutera med mig i nästa Papper och då ringde Kyrkpressen. De ville intervjua mig om söndagen som vilodag.

Att tala med Kyrkpressen gjorde mig nervös. Genom hela intervjun var jag livrädd för att plötsligt få Tourettes och skrika ut satan! eller bara kuk!** mitt i en mening. Eller att avslöja att jag inte är  medlem av kyrkan. Jag kom också på mig själv med att stå lite rakare i ryggen, artikulera och svara med fullständiga meningar.


Sedan förklarade jag att Magnus försöker införa en vilodag då det är förbjudet att jobba, men att det hittills inte gått så bra.

Ni då, har ni en vilodag?

*Wannabe av Sara Jungersten.
**trots att jag nog tror att den trevliga kvinnan som intervjuade mig hört dessa ord förut.

Eva skriver så himla klokt och bra om bantning och barn och vuxna. Läs, läs!

Det här har inget med teaterinlägget att göra trots att det råkar handlar om teater.

Karin bjöd Astrid och mig på en Viirus nya pjäs Identitet en myt. Och som Viirus nya esnemble levererade! Vi skrattade, var delaktiga i pjäsen, förfasades, fnissade och log åt igenkänningsfaktorn. Det var det bästa jag sett sedan Jag är din flickvän nu.

Alla måste se den.

Vi fick ju lite kritik om att vi var tråkiga på den första podcasten och försökte därför vara intressantare i den andra. Om man vill kan man klistra in länken i Advanced och Subscribe podcast i Itunes.

Att löpa.