Med tanke på att jag smidde planer på att hänga med Karin och Linn i Västnyland ungefär hela sommaren kan man se det som ett smärre misslyckande att vi träffades först i dag. Men bättre den 17 juli än ingen träff alls, säger jag. Tycker nämligen hemskt mycket om dessa personer.

För övrigt känner jag mig lätt panikslagen över att det en dag ska bli augusti igen och jag ska återvända till jobbet. Kvällarna blir allt mörkare och det plötsligt är november. Har ni tips på hur man gör slut med en lätt ångest inför vinterhalvåret? Förutom att man flyttar till Los Angeles alltså.

PS jag skriver det här inlägget medan jag gör plankan och dricker lite vin. Live från landet!

Kvinns i solen.

Mor och son.

När jag snubblar över en bitsk och kritisk kommentar eller helt inlägg som hånar andra människors sätt att klä sig, formulera sig, ta bilder, berätta om sina liv eller vad det nu kan tänkas vara är min första reaktion att att blixtsnabbt scanna igenom mina egna (o)vanor och ifall den här kritikmaskinen menar såna som mig eller rent av just mig. Det är lite sorgligt att jag efter sex år av bloggande fortfarande reagerar så här.

Ibland är de här inläggen spot on roliga, andra gånger är de berättigat kritiska till överkonsumtion eller underlig människosyn, men ofta verkar de bara vara ett sätt för skribenten att få sig att känna sig överlägsen andra människor. Då försöker jag påminna mig själv om att det oftast är folk som är vansinnigt tuffa bakom skärmen och sitt alias, men aldrig i livet skulle våga kritisera någon under sitt eget namn eller, ännu värre, ansikte mot ansikte. Folk är alltid mycket mindre kaxiga utanför sin dator.

Det blir mest bilder nu. Jag läser såklart era kommentarer, men det är så bökigt att svara genom mobilen så jag sparar det tills vi återvänder till stan.

Jag är inte så noga med mått, men löst räknat brukar jag tillreda hummusen enligt följande riktlinjer:

Två deciliter kikärter.
En halv deci olja (olivolja ger en ganska stark bismak så jag brukar använda rapsolja).
En klyfta vitlök.
Två matskedar tahini eller en matsked honung.
Färsk persilja.
En matsked limejuice.

Stavmixa.

Färdig.

Ät.

Om jag inte har tahini hemma brukar jag blanda in en liten matsked honung i kikärtsröran. Sen slänger jag i lite persilja och lime. Det funkar överraskande väl.

På sistone har den här bloggen fått massor av spamkommentarar. Jag avskyr de där hemska bokstavskombinationerna som man ska skriva ner för att på publicera en kommentar, men är nu tvungen att ta dem i bruk för en tid. Hoppas att ni har överseende.

Köpte magasinet Miss World i Stockholm och är mycket nöjd hittills. Se det som ett tips.

Nu tror ni kanske att jag sitter i en skogsdunge och avnjuter ett glas rosé efter en ganska vidrig dag, men en skön bastu. Ni fel angående skogsdungen, det här är utsikten från terrassen, för övrigt stämmer allt.

Nu lägger jag ifrån mig internet, vi får höras i morgon.

Hej från mobilen med sviktande 3G-uppkoppling!

Angående diskussionen om företags ansvar. Jag tycker visst att kommersiella bolag har ett ansvar. Det är klart att konsumenten kan rösta med plånboken, men lika mycket som det är vanliga människor som konsumerar är det människor som leder och jobbar för företag. Firmor är inga utomjordiska organismer som landat på jorden för att göra sin grej utan etisk anknytning till samhället. Storföretag har antagligen mycket större möjlighet att påverka reklam, arbetsmiljöer och framställningmetoder än den enskilde shopparen. Och att säga att företagen bara ansvarar för att göra ägarna förmögna är endast en ursäkt för girighet.

Vi tog Viking Line över från Åbo till Stockholm. Det var Las Vegas för Vidar. Han fick plaska i bollhavet, se dockteater, leka med mjukishajar, spela tv-spel och bygga Lego. Living the dream en hel söndag. Jag skulle gärna ge Viking en stor eloge för att ordna så mycket underhållning för barn om det inte var för mängden godis, glass och leksaker som fanns till salu runt alla lekhörnor. Det var omöjligt att röra sig utan att ha en diskussion om lämpligheten i att köpa Angry Birds-karameller eller inte. När båtmaskoten Ville Viking först visade upp sig i leklandet och det sedan utannonserade att nästa lekträff skulle ske inne i tax freen tyckte jag att det gick lite för långt i prackande av söt- och leksaker på ungarna.

Jag fattar att färjorna mellan Finland och Sverige måste försörja sig på att sälja grejer, men att så här hårt rikta in sig på barn känns lite smutsigt.