Nu börjar vi:

Linda: Detta tangerar inte blogginlägget ditt, men minns jag rätt att det finns någon sorts bokbytarcirkel i Svenskfinland? Som fungerar per post också? 
Tacksam för din hjälp, då min bokhylla är fullbelamrad av svenskspråkiga böcker.

Papper ordnade en bokbytarträff för nåt år sedan, men annars känner jag inte till någon. Kanske vi borde grunda en sån? Det verkar roligt.


Tack så hemskt mycket! Jag har lyssnat ikapp mina favoritpodcaster och behöver nytt blod.

Anna: Hej! Jag skulle gärna höra just dina bästa Stockholmstips. Ang mat, kläder, second hand, osv.


Tyvärr är jag ju ingen barfota stockholmare, men det här inlägget kan kanske ge nåt slags inspiration. Jag försöker att inte konsumera så mycket kläder, men hittar alltid nåt på Whyred-outletten i den norra ändan av Drottninggatan. Sedan har Filippa K en trevlig second hand-affär på Söder.


Cruella: Jag sitter i huset på Österlen, de sista skälvande timmarna för i sommar, just inkommen från botanisk löprunda. Har några lokaler med rara växter som jag vill se minst en gång per sommar. Ikväll åker jag till Berlin så om du vill skriva tips om det får du sno dig på:)


Låter som en ytterst skön stund. Tyvärr är det tio år sedan jag besökte Berlin, men kanske någon annan läsare kan tipsa om vad som hänt i staden sedan dess.

Linn: När var första gången du stötte på och reflekterade över orättvisor kvinnor och män emellan?

Jag tror att det var på tvåan i lågstadiet då jag skulle uppträda som trollkarl och alla tyckte att det var jävligt skumt med en flicka som trollkarl. Det är ju män som gör magi medan kvinnor sågas itu.

Anonym: Din längd och vikt? (du sa att du skulle återkomma om det i ett tidigare inlägg, men gjorde det aldrig..)


Sorry, som vanligt lovade jag att återkomma men glömde bort det. Har inte vägt mig på länge, men skulle tippa på att jag är runt 60 kilo tung och 172 centimeter lång. Stark som bara den.

Kan vi inte köra en klassisk frågestund? Jag känner mig nämligen lite bloggrostig. Fråga eller föreslå rubriker. Och skriv gärna var ni sitter och läser bloggar just nu.

Vanligtvis trivs jag bra i stan på sommaren, men just juli 2012 åkte vi runt i Finland, Sverige och Spanien. Det gick också bra.

Vi inledde starkt i Ekenäs. Det var ganska kyligt.

Fortsatte till Dalsbruk och Baltic Jazz.

Vi var inbjudna till biblioteket för att prata om bloggar.

Plötsligt dök Pyret, Miika, Pia och Johannes upp!

För att fira tömde Pia Dalsbruk på lakritssnören.

Sedan åkte jag på brudtärne-duty. Det var väldigt roligt.

Bruden och klänningen var vansinnigt snygga.

Jag hade lånat en klänning av Karin.

Bra bröllis!

Här lajvar vi kärlek.

Följande dag åkte vi till Stockholm och åt frukost utomhus.

Fick låna en barnvagn, vi talar om den senare.

Träffade några får. Vidar tyckte att det var lite obehagligt.

Däremot diggade han bebén som kom med oss hem igen.

Fast ännu mer gillade han bebéns syster.

Sedan åkte vi på finbesök.

Vidar träffade fler djur och fina människor.

Och sen blev det Nerja. Resten vet ni.

Sara skrev lite om föraktet mot sociala medier på sin låsta drömfabrik och jag irriteras av samma sak. Först på bristen på originalitet hos kolumnister och sedan på uppfattningen om att det här förkastligt att visa upp att man har det bra. Eller i omvänd ordning.

Jag lade mig i badet för att läsa igenom helgens tidningar och snubblade över inte mindre än fyra stycken kolumner som förfasade sig över hur hemskt det är med folk som lägger ut "förskönande" bilder på Facebook. Stackars dagens ungdom som inte lär sig umgås på riktigt, utan bara hänger med människor i det virtuella. Internet med sina Facebookar och Twitters som bara handlar om att förstärka egot. Narcissiter kan få grogrund där och utföra helvetiska dåd.

Olav S Melin hänvisar till "aktuell forskning" som lägligt nog visar att människor känner sig mer ensamma då de loggat in på Facebook. Medierna i P1 hade i våras ett program om motsvarande aktuell forskning som rykt ur sitt sammanhang upprepas och omformuleras och till slut blir klassiska trasiga telefonen. Man ska inte tro på allt man läser och få läser själva hela rapporten. Jag läste själv aktuell forskning som hävdade att folk som är sociala utanför internet också är sociala på nätet.

Det är så himla enkelt att himla med ögonen och förfasa sig över Facebook. Men vill de här kolumnisterna verkligen läsa om misslyckade middagar, akne med k, barn som äter snorkråkor eller flottiga hårdagar? Precis som då man målar på mascara och /eller diskar innan man får gäster vill man väl visa upp ett städat yttre på the world wide web.

Det är klart att det finns dårar och tyvärr finns det folk som mår dåligt både med och utan Facebook-konton. Men jag antar att människor har haft möjlighet att odla sitt dårskap också före sociala medier.

Jag tycker två saker. Ett: Man måste inte följa allas statusuppdateringer eller klicka fram samtliga bilder på Facebook. Hell, man måste inte ens logga in där om det stör en. Två: Man kan använda sociala medier till så mycket annat än skryt eller störa sig på inbillat skryt. Både i min Twitter och Facebook-feed länkar folk till intressant läsning, tipsar om lägenheter att hyra eller ger polare sina bästa Stockholmstips. För mig har de sociala medierna alltid varit ett sätt att umgås och bli tipsad om mer läsning.

Fördes förresten inte samma diskussion angående bloggar för en tid sedan? Folk uppmanades att inte visa upp så städiga hem. Finns det ingen snusk hos er? Vah? Allvarligt talat tror jag att folk är smartare än så. Människor fattar att alla har bra och dåliga dagar. Städiga och stökiga hem. Och att folk väljer att prata om olika saker. Vid det här laget borde de flesta under fyrtio veta att det finns modebloggar, receptbloggar, samhällskritiska bloggar, Rysslandsbloggar och så vidare

Jag borde inte bli så störd, men jag antar att jag bara förväntar mig lite mer originella tankar och perspektiv av människor som får utrymme och pengar för att skriva i dagstidningar.

Och nu slutar jag slunga omkring stenar i det här glashuset.

Jag vet inte hur länge jag lovat mig själv att inte längre köpa damtidningar, men så åker jag till Stockholm där de är så mycket billigare än i Finland eller sätter mig på ett flyg till Malaga och vill ha lite underhållning på flyget*. Och varje gång blir jag sur på mig själv för de allra flesta tidningar som riktar sig till kvinnor består av en blandning av texter om hur man ska sluta fokusera på sitt utseende och istället satsa på substansen, blandat med reportage om hur man blir snyggare. För att inte tala om den massiva produktplaceringen. Alla de som kritiserar produktplacering i bloggar borde först bläddra i en tidning riktad till kvinnor och sedan kasta den första stenen.

Jag gillar mode, men trots att jag har en vagina tycker jag också om att läsa texter som handlar om andra ämnen än bara hur jag borde intressera mig för annat än min kropp. Är ni med? Ska vi grunda en tidning som är en blandning av typ Filter, Icon Magazine, Vi, Bon och modereportagen i Elle och Trendi?


*som om det inte räckte att ha ett barn att roa sig med.  Eller "roa", det finns ingenting roligt i att flyga med barn.

Nu fick jag det kanske att låta som om vi bara spontanshoppade en resa och drog söderut, men riktigt så coola är vi inte. I sanningens namn köpte vi biljetterna redan i våras. Precis som förra året fick vi låna våra goda vänners hus i Nerja. Sedan hände det inte så mycket. Vi gled omkring i minimalt med kläder, hängde vid poolen, på stranden och åt lite bläckfisk, räkor och vattenmelon, läste böcker och sov.

Veckans läsning tog slut mitt i. Speciellt gillade jag Amanda Svensson.

Pyret och Mikka övade på att vara tvåbarnsföräldrar.

Ibland är en hatt bara en hatt.

Astrid var på ett utmärkt humör hela veckan.

Kusinpoolen.

På den här bilden fanns det fina, klara färger.

Pyret och Miika visade oss en avskild och mysig strand.

En kväll köpte vi färsk bläckfisk. Pyret flådde och stekte dem.

Klassisk poolbild.

Vårt barn är vanligtvis smutsigt och kaxigt.

Avocado från egen gård!

Vanligtvis drog vi till stranden halvsextiden på kvällen. Bästa värmen.

Klassisk poolbild.

Efter några dagar i värmen känns det plötsligt naturligt att lägga ut halvnakenbilder av sig själv på internet.

Hej internet, har jag missat nåt under mitt tio dagar långa bloggcelibat?

Här står jag och leker sjuttiotal på t.ex. Kanarieöarna.

Den finska sommaren sommaren signalerar tydligt att vi inte är välkomna här. Lite som när värdinnan för femte gången gäspar stort, fyller diskmaskinen med största möjliga klirr och odiskret kollar på klockan. Det känns som om det är dags att tacka för oss och dra vidare till ett ställe där sommaren verkligen är med på festen.

Bli inte oroliga om det är iskallt på uppdateringsfronten en vecka framöver. Jag har det antagligen bra och återkommer med historier och bilder så fort jag kan.

Hasta luego amigos!

Det är naturligtvis inte jag som gör dessa listor.

Kiosken med kepsen, den på Fabriksgatan, bjöd på våfflor. Vidar förstod dig inte på dessa delikatesser så jag år ensam tre. Hallonsylt, ingen vispgrädde. Det är så jag jobbar.

I dag länkar en massa folk till Underbara Claras text Eremiten i mig. Clara skriver om hur hon ständigt längtar efter att ha mera tid för sig själv och hur hon nästan aldrig kontaktar sina vänner för att boka träffar:

"Det händer nästan aldrig att jag ringer och vill träffa en kompis. I alla fall är jag dålig på att självmant prioritera det. Ringer vänner till mig vill jag gärna ses, men jag måste bli påmind om deras existens, för själv påminner jag mig inte."


Precis som nästan alla som kommenterat känns det som om jag själv skulle ha skrivit den här texten. Jag gillar folk, är social, men längtar i ständigt efter att få vara helt ensam. Och om det verkligen är så här, att det flesta av oss drömmer om lite mera tid för sig själv, borde vi då inte bara lita på att vänskap håller trots att man inte träffas hela tiden? Mer ensamhet till folket! Liksom. Min goda vän Anne Hietanen brukar säga att man säger ja till sig själv när man tackar nej till någon/något annan/t