Vi kör ett varv av rekommendationsleken.

TEATER: En familj. Friman bjöd mig på teater i går och jag gillade pjäsen väldigt mycket. Efteråt fick jag dessutom en rundtur backstage. Det hela slutade mycket lyckligt på Los Cojones där Magnus och Kaj Korkea-aho satt och gullade. Mycket rock'n roll för mig att gå ut en måndags kväll.

BLOGG: Lopptorget Karin skriver fint och tydligt och viktigt om utmattning.

HBLTV: snart i en läsplatta nära er! På HBL+! På bilden intervjuar jag formgivaren Stefan Lindfors.

HÖVLIGHET: var lite kiva och håll upp dörren för barnvagnen, låt typen med bara en apelsin gå före dig i kassakön, hjälp turisterna hitta rätt och kom ihåg att det som ser ut som en vanlig fylla kan vara en stroke.

BUTIK: personligen vill jag snarare bli av med mina saker än köpa nya och jag vill sannerligen inte uppmuntra till ökad konsumtion, MEN om ni känner att ni MÅSTE ha en ny klänning eller t-shirt eller smycken ska ni svänga förbi Sofinah på Nylandsgatan 17 (istället för att rutinmässigt handla i de stora kedjornas affärer). Där får man dessutom sjukt trevlig service på svenska.

TVSERIE: Parks and recreations.

Er tur.

Och en fråga: Kan någon av er låna mig Maria Svelands Hatet? Jag har den bara i pdf-format och ska prata om den 13 maj i Min Morgon. Skulle gärna vifta med den fysiska boken i tv.


*Basse tyckte att jag skulle inleda intervjun med: Staffan Lindström, du pysslar visst med design?

I går hade vi utvecklingssamtal på Vidars dagis. Ganska fort in i samtalet fick vi frågan om Vidar har många lekkamrater utanför dagis. Han talar nämligen ofta om sina kompisar Karkki och Mango.

Min första tanke: Vi MÅSTE introducera Vidar för barn i hans egen ålder!

Min andra tanke: Herregud så gulligt.

Klassiskt stughäng i södra Thailand.

Vi funderar på att sälja allt vi äger söndagen den 2 juni. Är ni lediga och redo att svänga förbi oss för att handla kläder, böcker, playstationspel och -konsoler, skor, kärl, leksaker och vad vi kan tänkas hitta i vårt hem?

På åtminstone Linns och Amandas bloggar har det pratats om var man ska låta sina barn växa upp. Landet versus staden. Jag vet ju ingenting om barn så jag tänker inte ge mig in i debatten mellan lande och stan och vad som gör de små älsklingarna lyckligare. Dessutom hör den här diskussionen till kategorin frågor där alla hoppas att det ska finnas bara ett korrekt alternativt att välja. På så vis behöver man inte oroa sig för att göra fel.

Någonstans kommenterade någon att staden är så anonym jämfört med en liten ort där alla känner varandra. Att man i stan inte känner butiksbiträdet, brevbäraren och grannarna. Det här funderade jag på i dag då jag var ute och sprang. Min stad är inte anonym. Jag skojar med tjejen i bageriet uppe på gatan, vet vilket butiksbiträde i Alepan som pratar svenska, vinkar åt Juppi som jobbar på Ysi och träffar minst två-tre bekanta på vägen hem från jobbet. Jag tror att man skapar ett litet område för sig själv i den stadsdel man bor.

Är det okej att vara så trött att man inte orkar hindra sitt barn från att plocka upp och blixtsnabbt sluka en gammal ostbåge som ligger på golvet i teatersalongen?

Frågar åt en kompis.

På sistone har jag föreläst extra mycket om sociala medier och framför allt bloggar. Det är skönt att kunna ämnet så bra att jag bara kan glida in och leverera text utan att vara det minsta osäker eller nervös. Någonstans under föreläsningen brukar jag prata om vilken sjukt bra övning i skrivkonst och bild bloggen är. Efter nästan tio år av bloggande skriver jag både fort och har lätt för att strukturera en text. Om man övar på någonting varje dag i åtta års tid kan man inte undvika att åtminstone bli helt okej på det.

Som exempel nämner jag ofta Karin som nu för tiden jobbar professionellt som fotograf. Hon började ta bilder för sin blogg och är i dag fruktansvärt bra och välanlitad.

Förresten, om man ska vara lite blondinbellisk och göra skillnad på kvinnor och män så ställer damer i publiken vanligtvis frågor, medan gobbar ofta låtsas ha en fråga och sedan levererar en miniföreläsning om valfritt ämne han vill prata om. I motsats till Blondis tror jag ändå att det handlar mer om kultur och mindre biologi.

Sista gången ni får se Trio Grande (Linn, Karkki och mig) föreläsa tillsammans är förresten på Vasa sommaruni den 16 maj.

Detta hände förra helgen: Vi åkte ut till landet, jag läste en bok och drack en flaska öl. Bra helg.

Magnus vill ha mer eld i sitt hem.

Läste: Välkommen ut på den andra sidan. Bra bok. Drack Red Stripe. Bra öl.

Sedan hängde vi bara som om ingenting hade hänt. För det hade det inte.

Vidar är just nu besatt av att kolla på leksaksklipp på Youtube, han glider omkring från Thomas the Train-leksaker, till Blixten McQueen och Buzz Lighyear och jag blir allt mer nedslagen då jag inser vilka oändliga mängder plastleksaker det finns. Det finns allt. Sjuka mängder av allt. Jag menar inte att våra ungar ska gå tillbaka till kottar och tändstickor, men vems idé var det att producera fruktansvärda mängder skräpgrejer?

Säga vad man vill om kapitalismen, men kreativ är den i alla fall.

På det stora hela har det varit en händelserik dag. Fick också träffa Jung och senare gick vår tvättmaskin sönder (orelaterade händelser).

Linn tog en mycket fin Instagrambild på mig.