På sistone har jag lärt mig att alla som ragglar och sluddrar inte nödvändigtvis är fyllon. Ibland är folk sjuka, inte berusade. Med detta i tankarna kunde jag inte låta bli att stanna på Fabriksgatan och fråga hur mannen som låg på rygg på trottoaren mådde.

I det här fallet var gobben bara full som en sjörövare, men eftersom jag ändå hade stannat beslöt jag mig för att hjälpa honom upp. Han sprattlade nämligen som en skalbagge på rygg och det kändes ovärdigt att låta honom ligga. Han belönade mig med att skrikande jaga mig i två kvarter. Tur att jag hade löpskorna på.



jag är ändå glad över att jag stannade.

I bilen på väg hem började Magnus och jag prata om olika sätt att projicera ilska. Jag var nöjd över att ha konfronterat en person som var dum och drog hela historien för Magnus. Jag har inget emot att säga till på skarpen och i hemlighet njuter jag lite av att drabba samman med människor som bråkat med mig eller folk jag tycker om. Sedan glömmer jag alla oförrätter och kan en kort tid senare vara BFF med personen.

Maggan glömmer aldrig. Han kan ruva på hämnd i flera år och ser gärna till att den som drabbas av hans bestraffning aldrig får veta varifrån den kom. Det räcker med att han själv vet.

På så vis är vi olika. Jag är mer som Scarface och Magnus som Gudfadern. Ni då: Al Pacino eller Marlon Brando?

Intervjuade Masterchef-Kira. Jäklar vilken trevlig, vacker och lång kvinna. Kände mig som en svettig liten smurf bredvid henne. Hon matbloggar på Truly Kira.

Tack från hjärtat för alla generösa gratulationer till Los Angeles!

Bondhustrun frågade hur det egentligen gick till. Jag har aldrig haft ett stort sug mot just USA, snarare ett sug mot nåt år/några år i annan miljö än Helsingfors. Jag gillar ju stan som fan, men det finns så mycket att uppleva på andra ställen (med bättre kilmat).

Jag gjorde så här: Sökte stipendium från Helsingin Sanomain Säätiö i höstas (sökte samma stipendium året innan. Gjorde en mycket mindre ambitiös ansökan. Fick ett nej. Lärde mig min läxa). Det blev fruktansvärt mycket byråkrati med betyg, motiveringar, studieplaner, rekommendationer och what not. Ansökan skickades in på finska och engelska. Jobbigt för en typ med svenska som modersmål. Hade folk att korrläsa.

FICK STIPENDIET!

Sedan började det svåra, nämligen att komma in på skolan. Värst var kanske att göra GRE-provet. En massa matematik och sedan ett språkprov med ord jag inte ens visste att existerade. Pluggade som om mitt liv hängde på det (jag är nämligen inte så smart). Skrev GRE i Stockholm. Skrev det lättare provet Toefl i Holland. Trodde att skolan skulle svara mig i typ januari. Jag trodde fel. Hela våren har jag bollat papper mellan Los Angeles och Helsingfors. Översättningar, betyg från utbytesstudier i början av min karriär och portfolios bla, bla, bla.

På skolans FAQ stod det med svärtade bokstäver att de ICKE meddelar per e-post endast med gammaldags brev. Fick ändå ett mail som sade att JAG ÄR INNE. Nu ska jag bara fixa visum och sen drar vi.

Den här bloggen är texttung som om den vore Bibeln. Jag bjussar på lite Instagrambilder för att lätta upp stämningen.

Drack rödvin med Morgontv.

Träffade en kanin i Brunnsparken. Vi stirrade en stund på varandra.

Blev bjuden på universums godaste sparris.

Åkte till lande. drack öl.

Hängde med Westerholm och Silfvenius Öhman

Åkte tåg med Lindroos.

Drack en lassi.

På söndagen (den 21.4) ska ni som rör er i Vasatrakten ta er till Kulturskafferiet Ritz (som för övrigt alltid bjussar på bra evenemang). Tidningen Astra ordnar ett feministkafé klockan 13-15. Ta en polare under armen eller kom ensam och prata bort en stund med andra feminister.

Här är Facebook-eventet.

Nina Åkestam levererar igen bra länkar. Den här gången skyfflar hon läsarna vidare till en text i Modern Psykologi om att heltidsjobb kanske inte är nödvändigt.

Jag har själv funderat mycket på kreativitet, hur olika snabbt och effektivt folk jobbar och att man kanske borde fundera mer på resultat (nu syftar jag inte enbart på direkt ekonomiskt resultat) och mindre på hur lång tid man dagligen sitter på sin arbetsplats. Jag är lyckligt lottad eftersom jag gillar alla mina jobb och har möjlighet att pussla ihop deltid med frilansuppdrag så att det blir en bra helhet, men om jag plötsligt fick sjukt mycket pengar skulle jag nog sitta hemma och skriva böcker på heltid,

"Med undantag av några år under industrialismens hårdaste dagar har vi aldrig arbetat så många timmar som i dag. Detta trots att tekniken har ersatt mycket av det som tidigare gjordes av människor. Det en person producerar i dag, krävdes det tjugo personer för att tillverka på 1800-talet. Och tillväxten har knappast minskat under tiden. När livsmedelsjätten Ica på 1990-talet införde ett nytt datainventeringssystem kunde 30 procent av arbetsstyrkan sparkas, samtidigt som vinsten ökade med 15 procent. När ABB under samma årtionde sade upp 50 000 personer gick omsättningen upp med 60 procent."

Hej bloggen,

Om man vill slänga ihop en litet set med ljudböcker för ens mor att lyssna på medan hon ligger på sjukhus. Vad för slags enkel mp3-spelare rekommenderar ni då att man köper?

Tack på förhand!

Sign.
"Dottern"

Min kamera vägrar att överföra bilder till min dator. Det är irriterade. Jag orkar inte fixa fler saker nu.

Malin skrev ett intressant inlägg om altruism. Finns det ren altrusim eller agerar man alltid efter någon sorts egennytta? När Magnus är sjuk är jag en usel medmänniska, precis som Malin är mot Grandi. Jag vårdar inte, jag håller bara tummarna för att han fort ska bli frisk. Däremot kan jag vara god på andra områden, jag hjälper gärna folk med allt från karriärsfunderingar till privat ångest.

I dag försökte jag till exempel vara trevlig och köpte med mig kaffe* till min kollega Janne som fyllde år. När jag stod och väntade på grönt ljus vid Mannerheimvägens övergångsställe såg jag i ögonvrån en snubbe som stod i snålblåsten och sålde tidningar. Han såg ut att frysa så jag gav honom mitt kaffe (oroa er inte, Janne fick sitt).

Altruism kan man väl inte kalla det eftersom jag kände mig som en så god människa efter det, men gobben fick i alla fall en kopp kaffe.


*köpte kaffet från crepes-vagnen som dykt upp utanför Gamla studenthuset.