Det här är ett inlägg som visar hur ovärldsvan jag är. Jag är nämligen vansinnigt imponerad av valar. Omöjligt att spela avslappnat cool när stora havsdäggdjur befinner sig i min närhet. En gång tidigare i mitt liv har jag fått åka ut på valsafari och var minst lika imponerad då.

Fatta att det aldrig någonsin under jordens historia funnits lika stora djur som blåvalen. Fuck you dinosaurierna liksom. Och att de är däggdjur och bara simmar omkring i samma vatten som vi badar i. Alldeles vansinnigt fint. Ho, ho.

Åkte ej ut med Fury, men det var ett roligt namn på en av båtarna.

Ett par från Chicago menade att jag måste vara från Europa. Ingen i USA skulle ha likadana solglasögon.

Samma par menade att Magnus solisar också var udda. Fast på ett fint sätt.

Vidde var a good sport nästan hela dagen. Bara ett raseriutbrott.

Sen kom delfinerna.

Jag ba: fota, fota, fota. Titta Magnus! Titta Magnus! Titta Magnus!

Okej ni gäspar redan, men jag kan inte hålla mig.

Sedan blev det dags för blåvalen! Visste ni att ungarna föds med stjärtfenan först? (smyger in djurinfo)

De kom upp i exakt 11 minuters intervaller.

Efter två timmar vinkade vi ajö och körde hem till Santa Monica.

PS jag menade allvar med att ni ska lyssna på Svelands sommarprat. Hon pratar också lite om den där "valfriheten" i samband med föräldraledigheten.

Det blev inte alls Santa Barbara. Istället styrde vi vår gamla Nissan söderut och hamnade i Dana Point där vi fick se delfiner och blåvalar. Jag är ju lätt besatt av valar så man kunde säga att det var en bra dag för mig.

Nu ska jag äta lite middag. Återkommer med fler bilder om en stund.

Medan vi väntar på Linn Jungs sommarprat på Radio Vega (den 2 augusti) rekommenderar jag Maria Svelands sommarprat på P1. Också ni som inte fattade varför Bittefittan var bra kan säkert gilla det här pratet. Mammor, feminism, författarskap och annat som står åtminstone mig när hjärtat.

Nu åker vi till Santa Barbara (ja, det finns på riktigt).

I dag tog Softy oss på lunch till Venice och restaurangen Gjelina*. Gillade som fan. Också trött som fan. Ska därav sluta svära och blogga.

Softys mamma: Jag svär inte vanligtvis på bloggen! (så mycket)

Så här fin var restaurangen utifrån. Spelade cool och vågade inte fota inne.

Venice och Abbot Kinney är för övrigt värt ett besök. Fast det visst ni säkert redan.

För att visa att han inte var en simpel turist klädde sig Magnus i långbyxor och tröja.

Tänkte att Karin skulle gilla färgerna på huset.

Jag var helt vanlig i dag.

Softy lärde Magnus en massa om Los Angeles och speciellt Venice.

Sa jag att det var sjukt god mat? Lätt att vara vegetarian i LA. Jag åt pizza.

Sedan blev det sen eftermiddag och Maggan ville träna nere vid piren.

Vidar hittade en polare.

Jag stor bara och hängde och hoppades på att muskulösa män skulle träna framför mig. No such luck.

*se det som ett restaurangtips för nästa gång ni besöker Los An.geles.

Förresten, min goda vän Amanda skrev om jämställdhet och kyrkan och tog avstamp i ett inlägg som Eva på Kvintettfamiljbloggen skrev. Jag kommenterade kort, men eftersom jag är ganska obekant med den kristna feminismen och kyrkans värderingar var jag kanske ute och cyklade. Kunde ändå inte släppa frågan: Har feminismen utrymme för traditionella värderingar?

Vad är traditionella värderingar? Att kvinnan sköter barn och hem medan mannen förtjänar levebrödet? För mig är feminism att kvinnor och män har samma rättigheter och skyldigheter. Att den ena inte utför oavlönat arbete i hemmet och att båda tar ansvar för barnen (exempel: att vara två vuxna hemma med ett barn är jäkligt mycket lättare än att vara ensam hemma med barn).

Jag tror att det finns större skillnader inom könen än mellan dem. Och att säga: kvinnor är automatiskt bättre på att diska, tvätta, byta blöjor och uppfostra barn för att de är kvinnor, medan män automatiskt är bättre på att tjäna mycket pengar för att de är män låter idiotiskt i mina öron. Om man ger en människa egenskaper på basen av hens kön tror jag att man är illa ute (ingen skulle väl ge människor egenskaper på basen av hudfärg eller sexualitet?).

Visst kan man vara kvinna, feminist och stanna hemma med barnen under både föräldraledighet och vårdledighet, men jag förstår inte varför man vill beröva barnets pappa upplevelsen och erfarenheten att få lära känna sitt barn medan hen är riktigt liten. Kanske traditionella värderingar funkar om man har gemensamt konto, den som jobbar pensionssparar för den andra. Jag vet inte.

Ett förtydligande: feminism betyder inte att kvinnor ska förvandlas till män eller göra allt som män traditionellt gör. Snarare handlar det som att alla ska ha möjlighet att göra allt och att det man gör ska få samma uppskattning (också monetärt). Folk är främst individer.

Vad tycker ni: Finns det utrymme för traditionella värderingar inom feminismen?

Softy tog mig till en yogastudio vid namn Yoga Works lite länge upp på Montana Avenue. Köpte ett tvåveckorskort för 30 dollar och överraskades hur mycket folk det är på alla lektioner. Proppfullt. Yogagurun Anne hade visserligen redan i våras informerat mig om att LA är ett yoginas Mecka, men little did I know att ALLA går på yoga. Alla åldrar. Alla kön. Alla nationaliteter.

Nordisk som jag är  promenerar jag käckt upp tretton kvarter från hemmet till yogan. De allra flesta andra kör sina stora bilar upp på studions parkeringsplats på taket och glider sedan in med sina mattor. Har ännu inte vant mig vid att alla kör bil överallt. Har knappt vant mig vid att vi har en bil.

Under några år gick jag på ashtanga yoga i Helsingfors, men tråkades ut av att rörelserna alltid var lika*. Det fina med Yoga Works är att lektionerna kan bjuda på vad som helst. Jag brukar välja mellan Yoga Flow, Yoga Blend och Yoga Works och det kan vara precis vad som helst. Roligt och framför allt oberäkneligt. Vem kan motstå sånt? Det enda problematiska med yoga är att det alltid finns någon som pruttar.

*man kunde tro att en person som äter samma middag i flera år skulle uppskatta konformiteten, men icke.

Min Hblkollega Andrea Svanbäck har intervjuat Merete Mazzarella som bland annat säger:

"Men det är också en form av kvinnligt koketteri att helst berätta putslustigheter om sig själv. Man förminskar sig för att inte framstå som hotfull. Under finns en längtan efter att bli omtyckt."

Hög igenkänningsfaktor. Läs hela intervjun här.

Ni vet den där olustiga tystnaden som uppstår när kosmetologen på Dermalogica säger att man har vackra ögon och man tackar henne översvallande för komplimangen för att tio sekunder senare inse att hon menade väninnan som står snett bakom en?

Den här söndagen tog Softy och Fred oss på ytterligare en rundtur i Los Angeles. När man flyttar till en ny stad är det som att lägga ett pussel. För varje dag får man en ny bit som man försöker placera på kartan och långsamt byggs en helhet upp. Jag har fortfarande ingen aning om hur stadsdelarna ligger i relation till varandra, men långsamt håller jag på att bygga upp en bild av staden.

Vi började på Freds arbetsplats Casa Libre (läs mer om den på Softys blogg). Fred gav oss en runtur i den otroligt fina byggnaden som en gång var en rikemanshus, men nu hyser unga män som kommit till Los Angeles från Syd- och Mellaneuropa och ännu inte fått medborgarskap.

Tyvärr har huset fått förfalla undet år som gått, men Fred håller på att fixa det.

Ett av badrummen var extrafint med badkar och klinkergolv.

Hur man än flyttar på stolen slutar det med att den följande morgon står vi fönstret.

Fint som snus.

Sedan åkte vi downtown för att äta lunch på en kolumbiansk restaurang Magnus och jag inte skulle ha hittat om vi så bodde i Los Angeles i tjugo år. Fantastiskt god mat och stämning. La Fonda Antioguena i Melrose.

Gänget!

Efteråt fortsatte färden ner mot downtown. Vi passerade bland annat Skid Row med alla uteliggare (enligt wikipedia 3000-6000 stycken). American Apparell som marknadsför sig stort med att inte producera sina kläder i sweat shops, men som ändå inte släpper in folk i fabrikerna. Korea Town, Los Angeles äldsta delar och en massa andra ställen.

Jag tog en massa bilder, men de flesta finns på min telefon så de kommer senare.

Vidar blev genast förälskad i Soft och det enda han säger är: Var är Softy?

Nere vid järnvägsstationen kollade vi in arkitekturen och tog en kort promenad.

Sedan återvände vi till Casa Libre för att försöka klappa katter.

Som en sista anhalt tog Fred och Softy oss till Six Feet Undet-huset.

Sedan sa vi hej hej! Ses på yogan i morgon!

Förväntade mig att Nate, David, Claire eller Ruth Fisher skulle stiga ut på altanen. Fick tji.

Och nu är vi hemma. Skyl dig kvinna!