Häromdagen pratade jag med en person som verkligen hatade ordet hen. Hen blev så arg att jag blev lite rädd. Jag drog den vanliga ramsan om att ordet hen inte handlar om att sudda ut kön (att sudda ut ett kön, hur man nu gör det, verkar vara en reel skräck i många människors liv), utan mer om att skapa ett smidigt språk. Det är snyggare att skriva hen än han eller hon. Ibland vet man inte om personen man talar om är en han eller en hon, andra gånger är det inte relevant.

Det jag ännu inte vant mig vid är att säga och skriva en istället för man. Jag fattar att användningen av man kanske befäster den manliga normen ytterligare, men kan någon av er utveckla? Och hur många av er säger en istället för man?

Jag läser att ni klagar på mörkret i Novemberfinland, men kom ihåg att också vara tacksamma över att ni är skyddade från naturkatastrofer! Här i Los Angeles vet man aldrig när ovädret slår till. I torsdags regnade det till exempel flera millimeter. Folk panikerade naturligtvis. Trafiken stod stilla och man placerade ut gula koner som varnade fotgängare för halka. Lyckligtvis var de lokala nyhetskanalerna alerta och kunde lotsa oss igenom katastrofläget.

Fredag! Som jag har längtat. Den här veckan har det känts som om någon under natten tagit ut min hjärna, stampat på den och sedan försiktigt lagt den tillbaka. Som om ingenting hade hänt. Det enda som håller mig uppe är vetskapen om att USA nästa veckan belönar oss med Thanksgiving och två dagar av ledighet. Och naturligtvis vetskapen om hur KLOK jag kommer att vara efter det här året. Eller åtminstone äldre och rynkigare.

Jag vet inte hur ni tänker, men jag förställer mig drink med Softy i kväll och sovmorgon i morgon.

Ifall det blir lördagsmys i kväll och ni ännu inte sett Maggies program om gamla människor som letar efter och pratar om kärlek tycker jag att ni ska surfa in på Arenan och se Hjärtevänner det är sevärt i hela världen. När ni ändå är i farten kan ni fortsätta med En kväll med Anne och Hannah. Tänk att jag känner folk som syns på tv.

Ni vet hur förändringar vanligtvis smyger på en så långsamt att man inte själv riktigt märker dem. Det sällsynt att man lägger sig som sitt vanliga dag och följande morgon vaknar upp som nynazist, Jehovas vittne eller mexikansk miljonär (fast ibland kan man kanske vakna upp bredvid en). När jag började skolan här i Los Angeles gick omkring och gapade över att alla var så välformulerade, smarta och analytiska.

Så kom torsdagen den 21 november då jag satt på en föreläsning och irriterade mig på att det inte fanns någon vettig analys i det föreläsaren och gästföreläsaren talade om. Det var en föreläsning jag sett fram emot som skulle handla om kvinnor i nöjesbranschen och det enda som egentligen hände var en uppräkning av starka och svaga kvinnor i tv. Från Roseanne Barr till Lena Dunham. Och jag ba: Men VARFÖR? HUR? VAD HÄNDER NU? Fick inget tillfredsställande svar. Förutom att Clair Huxtable i The Cosby Show var 35 år gammal och fembarnsmamma då serien började.

Mycket snack om otrohet på sistone. Om man bortser från att jag skrivit en roman om svek och knull och därmed funderat på det i snart två år så pratade också Linn och Nadia om det i sitt senaste podcastavsnitt.

Linn skriver nu ett väldigt läsvärt inlägg om att barn gör otrohet så mycket mer komplicerat och hemskt och att alla involverade har ett ansvar. I kommentarsfältet pratas det om hur ett förhållande måste vara dåligt för att otrohet ska inträffa, men jag vet inte om det är så kristallklart. Folk gör dumheter utan att ha välmotiverade grunder för det. Människan är dum. Nåja, gå in till Linn och läs.

TACK för alla gratulationer och fina ord! Det är så himla ROLIGT att få ge ut en roman.

Nåja, back to business (som vi säger här i Amerika):Norden och jämställdhet. Jag ville ursprungligen skriva en grej om en undersökning där forskare ansökte om jobb och trots identiska meriter fick de med inhemska mansnamn uteslutande erbjudanden med högre lön jämfört med de som hade kvinno- eller namn som lät utländska. Men nu hittar jag inte den.

Däremot snubblade jag över den här undersökningen i Passion for Business där författaren Tomas Dahlström berättar om forskare som tagit upp en text och undertecknat den med antingen ett mans- eller kvinnonamn. Undersökningen har upprepats flera gånger både i Sverige och utomlands. Mannens text uppfattades som genomtänkt, välskriven och övertygande, kvinnans som rörig, oklar oklar och svår att förstå. Även kvinnor uppfattade kvinnors texter sämre.

Vårkatalogen för Schildts & Söderströms böcker har kommit ut och jag är med! Kan ni fatta att jag skrivit en ROMAN? Det här känns stort för mig, hörni.

Sanna Mander har gjort pärmen.

Anton Sucksdorff har tagit författarporträttet.