Ni vet hur förändringar vanligtvis smyger på en så långsamt att man inte själv riktigt märker dem. Det sällsynt att man lägger sig som sitt vanliga dag och följande morgon vaknar upp som nynazist, Jehovas vittne eller mexikansk miljonär (fast ibland kan man kanske vakna upp bredvid en). När jag började skolan här i Los Angeles gick omkring och gapade över att alla var så välformulerade, smarta och analytiska.
Så kom torsdagen den 21 november då jag satt på en föreläsning och irriterade mig på att det inte fanns någon vettig analys i det föreläsaren och gästföreläsaren talade om. Det var en föreläsning jag sett fram emot som skulle handla om kvinnor i nöjesbranschen och det enda som egentligen hände var en uppräkning av starka och svaga kvinnor i tv. Från Roseanne Barr till Lena Dunham. Och jag ba: Men VARFÖR? HUR? VAD HÄNDER NU? Fick inget tillfredsställande svar. Förutom att Clair Huxtable i The Cosby Show var 35 år gammal och fembarnsmamma då serien började.
Rockpaperscissorlizardspock · 13 years ago
Hehe I know that feeling :)Plusset är att man helt plötsligt ser så mycket mer, minuset är att det blir så självklart för en själv att det blir svårt att förklara och då tycker andra att man är lite konstig (men det är det värt :P)I övrigt, precis den där känslan, parad med insikten att jag fortfarande inte kunde hälften av vad jag ville (kunde) kunna är vad som fick mig att vilja doktorera (do it! Do it!).
Peppe · 13 years ago
Skönt! Och jag kan inte ens en tredjedel av allt jag vill kunna. Jag börjar allt mer luta mot att du är inne på helt rätt bana och att jag borde följa dig.