Hen och en

10 years ago

Häromdagen pratade jag med en person som verkligen hatade ordet hen. Hen blev så arg att jag blev lite rädd. Jag drog den vanliga ramsan om att ordet hen inte handlar om att sudda ut kön (att sudda ut ett kön, hur man nu gör det, verkar vara en reel skräck i många människors liv), utan mer om att skapa ett smidigt språk. Det är snyggare att skriva hen än han eller hon. Ibland vet man inte om personen man talar om är en han eller en hon, andra gånger är det inte relevant.

Det jag ännu inte vant mig vid är att säga och skriva en istället för man. Jag fattar att användningen av man kanske befäster den manliga normen ytterligare, men kan någon av er utveckla? Och hur många av er säger en istället för man?

Anna · 10 years ago
Jag skriver en! Tycker det är mycket skönare språk. Precis som när jag var tonåring och inte börjat använda "chill" och "fett" och "sweet" ännu utan bara tyckte det lät tillgjort när jag sa det. Sen bara flöt det ju på, och språket utvecklades! Men alltså de där transfobiska människorna som är anti "hen"..,. fy fan vad jag blir ledsen. Människor har i _alla_ tider inte kunnat "identifiera sig" som ditten och datten. Ett ord suddar varken ut "kön" eller jämställer oss. Att införa ett pronomen som därmed skulle göra oss alla könlösa, liksom visa Elvis höfter i TV vilket skulle göra att alla ville ha sex på gatorna, liksom sitta vid datorn=fyrkantiga ögon...jag fattar inte, tror dessa på tomten också? Inte nog med att det är ett direkt motstånd för att utveckla språket, dessutom är det direkt livsfarligt att vara emot ordet hen, det är _fruktansvärt_ exkluderande. Och feminister som säger att de tycker att hen är ett onödigt ord borde verkligen läsa detta: http://transfeminazgul.tumblr.com/post/66980541044/om-jag-ar-lattkrankt

Anna · 10 years ago
Ursäkta "bastant" kommentar men jag läste precis en vidrig text hos nyheter24 också som var helt fruktansvärd och jag blir alltid så fruktansvärt upprörd när folk är "emot" ordet hen. PUH! :) Hur som. Att byta ut "en" mot "man" är också jätteskönt nu när jag börjat göra det och tänkt igenom det och det blir så HIMLA tydligt för mig när jag pratar med barnen på förskolan. Varför ska jag prata som att killarna på dagiset är normen, jag utesluter ju halva gruppen? (språket liksom allt annat är ju patriarkalt) Det fick mig att, efter att jag skrivit så en längre tid, inse att det är ett så enkelt sett att förändra normerna för barnen. De kvittar ju i hur orden sägs, hen är enligt de "SÅ SMART ORD!" (när ett av barnen förklarat vad det betydde) och därför känns det som att jag ska göra världen så bra som möjligt för dem, hur "ont" det än gör i mig att förändra gamla vanor typ. Jaja.........det var det, hehe. KRAM trevlig helg! :)

linnea p. · 10 years ago
Har funderat på det där jag med och märkte i samma veva att jag använde "man" så sjukt MYCKET i mina blogginlägg/tweets/kommentarer/vad-som-helst-i-skrift. Hela tiden! Blev vansinnigt irriterad på det, ärligt talat mest själva tjatigheten i dess ständiga upprepande, så jag bestämde mig för att försöka skippa det så ofta som möjligt. Inte jättelätt. I många situationer har det i mina öron låtit konstigt att byta ut 'man' mot 'en', så det har istället resulterat i många omskrivningar som emellanåt har tagit en minut att klura ut. Tror att det har varit nyttigt för mitt språk — menar inte att det nödvändigtvis blivit bättre, men jag har åtminstone tvingats bli en gnutta mer kreativ i min användning av det. Känns förstås kul att märka att det går att ändra på det. Att det är något vi alla kan göra, om vi vill, att vi har ju den makten. En självklar sak att säga, förstås, men det kändes ändå som en triumferande icke-insikt då när det begav sig. Innan jag påbörjade det här s.k. experimentet så hade jag inte kommit fram till några desto vidare ställningstagande reflektioner över man/en, har inte saker och ting helt på klart ännu heller men märker definitivt av en uppfattningsskillnad i mig själv. Innan tänkte jag aldrig på "man" som ett manligt pronomen, men nu uppfattar jag det nog som så. Oavsett syfte med vad jag än skriver på så känns det kul att få till en text som inte bara låtsas vara könsneutrala utan låter och är det också. (Tänkte nyss flika in "om man kan säga så", haha!) Talspråk är annorlunda dock.En FB-kompis statusuppdateringar bistod förresten (oavsiktligt) med att illustrera hur manligt 'man' är. En dag hade han skrivit typ "Du, man kan", vet inte vad som åsyftades men jag roades lite över det. Tänkte att det var en helt trevlig, om än lite flummig så åtminstone icke-aforistisk & icke-pretto ~*inspirational status post*~. YES WE CAN, typ. Nästa dag var statusen "Du kan, man". Och då kändes det lite snopet. Det var ju männen som kunde förstås. Happ.

Peppe · 10 years ago
Jag läste också den vidriga texten på Nyheter24. Orka.Tack för era kommentarer, jag fattar och ska försöka använda en istället för man. För som ni säger handlar det antagligen mest bara om vana.ps Jag blir så GLAD när ni skriver långt och förklarande!

Anna · 10 years ago
Och jag blir ledsen på första Anna som kallar mig transfobisk för att jag inte använder ordet hen. Språket utvecklas hela tiden, men alla behöver ej hänga med i alla svängar. Nuförtiden är det så många ord som blivit förbjudna, man ska inte säga rullstolsbunden utan rullstolsburen, och ve och fasa om man använder sig av fel uttryck. Hen är ett nytt ord och jag väljer att säga den eller denne. Det funkar bra för mig. Jag har inget emot att andra människor använder sig av hen. Är jag då transfobisk?

Anna4 · 10 years ago
Jag har inget problem med att se "man" som könsneutralt. Jag har mera problem med "en" eftersom jag förknippar det med ett antal. Hen däremot, tycker jag är ett bra ord. Jag har svårt att förstå att "han" också kan syfta på en kvinna i vissa sammanhang, därför vore hen ett väldigt bra ord att införa i svenskan. Tycker också som tredje Anna att man inte ska hacka ner på människor som tycker olika. Det är lika rätt att tycka att hen är onödigt som att det är bra.

cruella · 10 years ago
"En" använder jag nog i skrift, mest. Men inte alltid. Det händer något med stilnivån i mina rikssvenska öron, det låter lite dialektalt/sociolektalt helt enkelt. Men så klart är det en fråga om vana. Och man/en kan ju välja efter dagsformen:-)

Lurkeslurk · 10 years ago
Jag har lite samma inställning som du, "hen" är alldeles praktiskt ord som jag har svårt att förstå att folk motsätter sig. Fast jag använder också "den" ganska mycket. Ordet "man" är svårare, det känns inte riktigt rätt för mig att skriva/säga "en" och jag reagerar på det i text, även om jag inte motsätter mig det av princip, det känns bara onaturligt i mitt språk. (Än så länge?) Precis som linnea p så har jag blivit uppmärksam på hur mycket jag använder "man" och har försökt skriva om lite mera. Jag tror det är nyttigt att tvingas fundera på sitt språk och faktum är att språket inte är statiskt. (Fast jag godtar fortfarande varken att "ta" eller "göra" beslut ;-))

Anna · 10 years ago
Hen är både praktiskt och inkluderande. Men faktiskt så hörde jag Ebba Witt Brattström lägga ut texten om hen tidigare i höst och hon fick mig att problematisera hen mer än jag gjorde innan. Hon tycker inte om det, samtidigt är hon ju feminist och skarp så jag insåg ganska snabbt att jag ville lyssna på hennes kritik. Hon menade sig kunna se hur hen ersätter hon medan han är kvar. Mannen är fortfarande normen medan kvinnan på ett symboliskt plan suddas ut. Dels pga hen.Jag håller med henne om att mannen så väldigt tydligt fortfarande är norm medan kvinnan är avvikande och undantag. Men jag tycker ändå hen är ett viktigt tillägg i vårt språk. Det inkluderar fler könsidentiteter än de stereotypa könsrollerna. Men såklart ska det inte få sudda ut och osynliggöra kvinnor och upprätthålla eller tom förstärka mannen som norm och därmed patriarkatet. Men Witt Brattström gav mig verkligen en del att tänka på.

Anna · 10 years ago
Sista Anna: Ebba är ju också särartsfeminist. Alla andra som tog så himla illa upp av det jag skrev. Det är så himla intressant att så utsatta grupper ska vara så toleranta mot människors exkluderande gentemot dem medan de själva inte kan ens tänka sig införa ett nytt ORD. Jag fattar inte. Alltså detta, kontra att ses som icke-existerande. Förlåt men min sympati är hos de vars liv tas ifrån oss pga att folk inte "vill" möjliggöra ett juridiskt existerande för medmänniskor. Flera längder har redan infört ett tredje kön PGA DET FINNS, varför då "inte känna för" och "problematisera" ett ord när de som själva _definierar sig_ som hen, vill att de ska få finnas? Förlåt, men för mig som tror på mänskliga rätt till existens bryr jag mig inte om vad ni tycker, det är de utsatta som själva ska få bestämma. Ni har inte tolkningsföreträde ang det här.

Anna · 10 years ago
Jag har inget emot ett nytt ord, men jag har massor emot att bli tvingad att använda det om jag inte vill. Jag har heller inget emot hur folk i allmänhet är, om de är en-, två- eller trekönade. Du behöver inte fatta det om det känns svårt, jag tillåter dig att tänka hur du vill. Hur skulle det vara med lite acceptans?Förlåt Peppe, vill inte använda din fina blogg till det här, men mina kinder glöder av ilska, och det är inte pga ordet hen.

cruella · 10 years ago
Ebba W-B särartsfeminist? Nu måste du eller jag läsa på igen, tror jag, Anna.

Anna · 10 years ago
Ebba WB hör ju till de "gamla" feministerna som nog har en annan syn på en hel del saker än den yngre generationen feminister idag. Men tror inte hon skulle säga sig vara särartsfeminist. Hon kallade sig majoritetsfeminist när jag träffade henne och vill att kvinnor och män ska gå i bredd för feminismen. Men liberalfeminist mer än vänsterfeminist...? Kan tänka mig att hon vill avstå från att sätta feminismen på den politiska skalan. Själv tror jag det är nästan omöjligt att inte göra det. Däremot ska vi samarbeta och lyssna på varandra, så klart. Jag är själv väldigt paradoxal i mitt förhållande till Ebba WB. Å ena sidan irriterad på henne (hon kan vara så elitistisk) å andra sidan ser jag upp till henne som fan och tycker hon är skarp och väldigt rolig och cool. Det verkar som att de äldre generationernas feminister har svårt för det queera i feminismen. Det som är helt självklart för mig (inkluderande av fler könsidentiteter än två) tycks lite ogripbart för dem. Därav problemen med hen, tror jag.

cruella · 10 years ago
Slarvigt av mig, jag såg inte att det var två Annor i farten. Anna som skriver sist: Jag hänger med på vad du skriver, till största delen. Jag tycker det verkar finnas en ömsesidig misstro mellan de gamla och de nya feministerna (i den mån det alls är möjligt att göra en så grov indelning). Många av dem med rötter i den gamla kvinnosaken var och är väldigt hands-on i sitt engagemang - det handlade ju om högst verkliga vardagspraktiska frågor för dem som lika lön för lika arbete, rätt till abort, rätt till p-piller, rätt att säga nej till sex, att få lagstiftning ändrad så att våldtäkt inom äktenskapets erkändes som ett brott, dagisplatser... Mycket av det som jag (jag är själv 60-talist) och yngre tar för givet.Det är ju också oundvikligt och i allra högsta grad önskvärt att diskussionen inte alls stannar där, när det praktiska är uppnått utan går vidare mot vidgade domäner som sexuell identitet och hbtq - och även blir mer akademiskt och teoretiskt på ett visst plan. Synd om de två perspektiven ska krocka så till den grad att man inte kan/vill förstå varandra!Särartsfeminism erkänner jag för övrigt inte som någon feminism alls, det är en paradox. Det går inte att hylla och framhålla specifikt kvinnliga erfarenheter och egenskaper som något universellt värdefullt, för vad händer då när vinden vänder eller för all del med alla de kvinnliga individer som inte uppfyller idealen?Tack för diskussion, mycket intressant och viktigt!

Peppe · 10 years ago
Fortsätt, fortsätt! Ni är så vettiga. Jag har alltid känt mig osäker på olika former av feminism och vet inte var jag själv klassas. Räcker det inte med feminist?

Anna · 10 years ago
Jag har mer och mer insett att min feminism hänger ihop med den politiska skalan. Tänkte inte så mycket på det för tio år sen men efterhand som åren gått och jag var fjärde år lagt min röst på ett politiskt parti har det också blivit tydligare för mig vilken feminism jag tillhör på den skalan. Röstar dessutom både i Sverige och Finland, så jag lägger många partipolitiska röster. Den här hösten har den här känslan stärkt ytterligare när jag tagit del av t.ex Svenska kvinnoförbundets feministiska seminarium o.dyl. Har trivts i de sammanhangen, absolut, samtidigt som mitt vänsterhjärta gjort sig extra mycket till känna. Vi ser problemen, patriarkatet, ville lösa problemen men sen hamnar vi på lite olika spår. Och det är väl kanske bara bra? Eller det tror jag! Vi behöver olika perspektiv inom feminismen. Vi behöver inte vara överens och nicka åt allt vad vi säger åt varandra. Precis som det konstaterats att demokratin behöver ett neverending samtal för att upprätthållas, förbättras och bevaras så behöver feminismen det. Ett samtal mår oftast bäst av saklig analys med fler perspektiv än ett.

Elsa · 10 years ago
Jag har funderat mycket på det här. Känns språkligt udda att skriva "en", men "man" är ju inte kul heller, trots att jag själv inte associerar det till det manliga könet men i get the point. Tror det skulle vara lättare att bryta språkliga normer om man inte tänker sig att jobba som journalist, dagstidningarna är väl ganska konservativa gällande sånthär för det mesta.

Marianne · 10 years ago
Tror de här människorna som är livrädda för ordet "Hen" på allvar att "könen är utsuddade" i Finland, eftersom det ju bara finns ett ord, hän för hon respektive han i det finska språket?Tror de att Finland är befolkat av massa vilsna människor som är helt ovetande om vad de har mellan benen enbart för att det inte finns separata ord för han och hon i språket?Det gäller inte bara finsktalande i Finland förresten, stora delar av befolkningen i Tornedalen och Malmälten är ju ockå finsktalande och där har heller inte könen suddats ut. Det är också betydligt vanligare med riktigt stora familjer i den landsänden så att ordet skulle vara en erotikdödare som motståndare också brukar hävda saknar empiri.Å andra sidan är det naivt att argumentera för att ordet automatiskt skulle leda till ökad jämställdhet som jag hört en del förespråkare göra. Finland är väl knappast särskilt mycket mer jämställt än Sverige.Däremot fyller ordet precis om du skriver en viktig funktion för personer som inte identifierar sig som män eller kvinnnor och dessutom fyller det en praktisk funktion, man slipper skriva "han eller hon".

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.