A woman without children doesn‘t know what love is

13 years ago

Jag fick antologin Ingens Mamma häromdagen och trots att jag borde läsa och skriva för mina finals började jag läsa i boken. Och den är så sjukt intressant och bra. Texterna är skrivna av kvinnor som valt att leva utan barn. De skriver om hur obehagligt många tycker att deras beslut är och hur stark barnnormen är i Sverige. Tydligen är det väldigt provocerande med en kvinna som väljer bort att försöka sig. Micko Soncks Utan tangerade samma ämne, men med både kvinnor som inte kunde och inte ville få barn. Ingens mamma är radikalare. Augustvinnaren Lena Andersson säger bland annat:

"För mig har det varit en frihetshandling att inte föröka mig."  

och i förordet frågar sig Josefine Adolfsson:  

"Varför är det så provocerande att påstå att det på många sätt är antifeministiskt, bakåtsträvande, kortsiktigt, cementerande, normerande, irrationellt och omoraliskt att skaffa barn?" 

Om alla alltid gör på samma sätt kan man ta det lugnt. Då vet man att man antagligen gjort rätt eftersom andra alternativ aldrig visualiseras. Men så fort någon bryter sig ut blir man själv tvungen att inse att det finns alternativ och att det också är ett beslut att inte fatta någon beslut alls.

"Att säga att jag inte vill ha barn går inte eftersom alla vet att alla kvinnor egentligen innerst inne vill ha barn. Att säga att jag inte kan få barn fungerar inte heller eftersom alla kvinnor numera kan få barn." 

Jag har bara läst de första texterna av tolv, men känner att jag vill prata mer om barnfrihet. Varför är det så fruktansvärt provocerande med kvinnor som inte vill föröka sig?

Citatet i rubriken är för övrigt ett amerikanskt/italiensk ordspråk. Både osant och obehagligt.



Människokännaren

13 years ago

Gick omkring och oroade mig över kurskamrat som såg sliten och ledsen ut. Var bomsäker på att hans flickvän hade dumpat honom och kom överens om att träffas så att han skulle få tala ut om sin sorg.

Det visade sig att han inte hade fått sitt hjärta krossat, men däremot vägglöss.

Sign. Människokännaren

Tjockis

13 years ago

Under den nästsista föreläsningen i Entrepreneurship and the New Media pitchade folk sina affärsidéer. Min kollega Marcy pratade om att göra smycken för stora kvinnor. Ett problem jag aldrig tänkt på, men tydligen är många halsband för korta, ringar för små och armband omöjliga att dra över handen.

Drygt 64% av USA:s befolkning är överviktig och samtidigt som många verkar vara sky nakna kroppar har de samtidigt en väldigt avslappnad inställning till övervikt. Marcy är en tjockis och snygg och rolig. Hon jobbar med mode och har sin egen Youtube-kanal och en massa följare på Instagram.

Här tycker jag att det finns en skillnad mellan Norden och USA. Medan jag upplever Norden som väldigt sträng mot att folk ska ha samma slanka kroppsform finns det mer spelutrymme här på Västkusten. Det är inte så farligt om man är stor. Vissa är tjocka, andra smala och de flesta nånstans mittemellan. Nu menar jag naturligtvis inte, att det inte skulle finnas diskriminering i Amerikat. Uppenbarligen är det svårt att få tag på snygga smycken och kläder om man är överviktig, men jag gillar ändå den avslappnade attityden. Och jag tycker att Marcy är en så sjukt bra och inspirerande typ.

Lästips: Julia Skott skrev ju en hel bok och ännu mera blogg om kroppspanik.
Tv-tips: Super Fun Night med Rebel Wilson.

Bloggtips: chez helena

13 years ago

Jag har aldrig träffat Helena, men vi har mailats mycket, har gemensamma vänner och ett gemensamt yrke. Helena gjorde samma Specialized Journalism-program på USC förra året som jag gör nu. Sedan lämnade hon Kalifornien för Frankrike där hon födde ett andra barn (vanligtvis jobbar hon på Mtv3 i Finland). Vi bor för övrigt i lägenheten Helena och hennes man Frank bodde i förra året. Helena har nu börjat blogga och skriver (på finska) bland annat om hur det är att vara nybliven mamma i södra Frankrike och om hur imponerade folk är över att hon ammar sin bébé. Men också annat. Se det som ett tips.

Twitter

13 years ago

Jag håller på att göra en social media-strategi och funderar på Twitter (skoluppgift, det är det enda jag gör nuförtidn. Skola, skola, skola) . Är själv mycket mer bekväm med att dela nyheter, kommentera och publicera på Twitter än på till exempel Facebook. Tycker att det är minde tjafs om vad folk ätit och mer om vad de tipsar en om att läsa på andra forum. Facebook är kladdigare (fast också roligt).

Twitter är den tjänst jag använder för att få nyheter ifrån (problemet med Twitter är att en lätt skapar en bubbla och följer bara sånt folk en tycker lika som och skapar på så sätt en förvrängd bild av världen). Finns ni är? Jag heter PeppePeppePeppe på Twitter. Vi kan i så fall följa varandra.

PS märkte ni att jag jobbar med att byta "man" mot "en". Kämpa Peppe!

Julen kom förresten förra veckan. Gillar kombot: Gran+palm.

Jobba för ett svin

13 years ago

Peppe, Du kloka kvinna. Har du erfarenhet av arbetsplatsmobbning - och alldeles särskilt sexistisk sådan? Jag befinner mig i en riktig knipa just nu och känner mig ensammast i världen (för när det kommer till kritan så är det ingen som kommer stå upp för dig om mobbaren råkar vara samma person som betalar allas lön - alltså chefen och tillika ägaren för företaget). Får jag be dig göra ett inlägg om ämnet och där du också eventuellt ber folk bidra med egna erfarenheter för jag skulle så jättegärna läsa att jag inte är den enda och att det kanske inte är mig det är fel på.
Hälsn. Anställd av ett svin


Alltså fy fasiken för att folk ska vara vidriga. Jag har själv varit med om att ha riktiga as till förmän. Små människor som uppenbarligen njuter av att trycka ner andra. Som är dåliga ledare och ännu sämre företagare. Tyvärr är det precis som du säger, står man upp mot dem är det få eller ingen som ställer sig bredvid en (efteråt kommer folk gärna fram och dunkar en i ryggen, men då är det liksom för sent). Det värsta är att man befinner sig i ett beroendeförhållande till sin mobbare. 

När det handlar om mobbning tycker jag att det är mobbaren som ska flytta, inte den som blir mobbad, men det är lättare sagt än gjort om mobbaren äger företaget man jobbar på. Finns det en HR-avdelning på din arbetsplats? Kanske du kunde prata med någon där (ibland är tyvärr HR-avdelningen också helt värdelös). Är du fackansluten? Kanske du kan prata med en jurist på facket? Det är viktigt att anmäla också för att visa att chefen, eller vem det nu är som mobbar, har ett beteendemönster. Att det inte bara handlar om dig eller om enstaka gånger. Så även om du beslutar dig för att lämna ditt jobb hjälper du nästa person som befinner sig i din situation. 

Kan någon av er läsare dela med er av erfarenheter och goda råd?

Och kom ihåg, det är absolut inte fel på dig!

Veckans podd!

13 years ago

I veckans Vad har Peppe lärt sig under veckan som gått pratar vi om obemannade bilar, motell i Chile, otrohet och äktenskap nummer två samt kvinnor på tv. Hoppas att ni gillar.


Koriander, har ni tänkt på det?

13 years ago

I går orkade ingen av oss riktigt laga middag. Vi kom överens om att att slakta två avocadon och mosa ihop dem med en handfull körsbärstomater, lite limejuice, en nypa salt och ett litet knippe färsk KORIANDER.

Det känns bra att kunna leverera mat baserad på grönsaker mellan alla burgare som resten av min familj trycker i sig.


Sommarnatt i helsingfors

13 years ago

När jag exporterade gårdagens brunchfilm till Vimeo passade jag på att kolla igenom gamla filmsnuttar. Bland annat en där jag dokumenterade en av de sista sommarkvällarna i Helsingfors. Vi satt i Koffparken och drack det sista av champagnen ur Maggies och mitt hushåll. Folk kom och gick, solen sken trots att klockan närmade sig tio på kvällen och plötsligt seglade en varmluftsballong förbi. Jag blev så sentimental till sinnes att jag fällde en tår över Helsingfors och alla fina människor där.

 
Kväll i Koffen from peppe öhman on Vimeo.

Brunch i marina del rey

13 years ago

I dag körde vi till Marina del Rey för att bruncha med några vänner. Det blev en kort liten film om det. Jag åt som vanligt Eggs Florentin medan de andra tryckte i sig nåt i stil med sushihamburgare. Sedan åkte vi hem, lade oss i sängen och kollade på tre avsnitt av Paradise Hotel. Jag förlorade all intelligens jag samlat ihop under höstens föreläsningar, men skrattade mycket.



Brunch i Marina del Rey November 2013 from peppe öhman on Vimeo.

Musiken stal jag från Macklermore & Ryan Lewis och det är ju Thrift Shop.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.