Boktips
12 years ago
Efter att ha läst minst tre kursböcker i veckan, skrivit en analys om dem och sedan diskuterat dem i tre timmar var, var min läslust mättad i några veckor. Hela året hade jag drömt om att läsa skönlitteratur, men kunde inte förmå mig att sätta igång. I går släppte det och jag plöjde igenom hela Kim Thuys Ru och i dag satte jag igång med Nina Åkestams Meningen med hela skiten. Väldigt olika, men rekommenderar båda varmt.
På tal om böcker, det vore så himla kul om ni kunde Instagramma en bild av er själva när ni läser Vackra människor och tagga mig.
Magnus åker för övrigt till Finland i helgen (för att gå på Petskis bröllop!) och passar på att hämta med sig några exemplar av boken till L.A. Är mycket förväntansfull, tänk att få hålla i sin egenskrivna roman!
På tal om böcker, det vore så himla kul om ni kunde Instagramma en bild av er själva när ni läser Vackra människor och tagga mig.
Magnus åker för övrigt till Finland i helgen (för att gå på Petskis bröllop!) och passar på att hämta med sig några exemplar av boken till L.A. Är mycket förväntansfull, tänk att få hålla i sin egenskrivna roman!
Var en ska leva och bo
12 years ago
Jag funderade vidare på basen av era kommentarer på inlägget om att känna sig som en främling i sitt eget fosterland. Så himla ledsamt att så många känner som jag. Samtidigt: skönt att inte vara ensam.
Det finns naturligtvis ingen entydig sanning om vilket det perfekta landet att bo i är. Var man trivs bäst handlar om personlighet, livssituation, tur, erfarenheter och tusen andra saker. Lika lite som alla finlandssvenskar är snobbiga Eiratanter med burberryväskor och lilafärgat hår eller alla finskspråkiga svenskhatare är Finland enbart bra eller dåligt som hemland. Det går liksom inte att komma överens om ett ultimat land för precis alla.
För mig handlar inte enbart om språket, utan också om att den finska kulturen inte är min. Jag kommer helt enkelt på mig själv med att vara lyckligare på andra ställen i världen. Om jag ändå är en minoritet kan jag experimentera och vara det varhelst på klotet. Här i L.A. har det till exempel varit överraskande lätt att skapa sig en vardag och ett nätverk av fruktansvärt bra människor. Dessutom är det soligt och folk är glada här. Jag gillar glada människor.
Samtidigt är det i Helsingfors och Stockholm mina närmaste släktingar och vänner bor. De människor som betyder mest för mig tillsammans med Maggie och Vidar. Avvägningar hela tiden. Det hjälper kanske lite att inse att få saker är absolut konstanta och att man får ändra sig. Det som känns bra i dag kan kännas helt annorlunda om ett år eller tio.
Var man ska leva och bo handlar väl som det mesta i livet om att väga för- och nackdelar. Försöka välja själv utan att tyngas ner för mycket av normen och dessutom förstå vilket privilegium det är att kunna välja.
Det finns naturligtvis ingen entydig sanning om vilket det perfekta landet att bo i är. Var man trivs bäst handlar om personlighet, livssituation, tur, erfarenheter och tusen andra saker. Lika lite som alla finlandssvenskar är snobbiga Eiratanter med burberryväskor och lilafärgat hår eller alla finskspråkiga svenskhatare är Finland enbart bra eller dåligt som hemland. Det går liksom inte att komma överens om ett ultimat land för precis alla.
För mig handlar inte enbart om språket, utan också om att den finska kulturen inte är min. Jag kommer helt enkelt på mig själv med att vara lyckligare på andra ställen i världen. Om jag ändå är en minoritet kan jag experimentera och vara det varhelst på klotet. Här i L.A. har det till exempel varit överraskande lätt att skapa sig en vardag och ett nätverk av fruktansvärt bra människor. Dessutom är det soligt och folk är glada här. Jag gillar glada människor.
Samtidigt är det i Helsingfors och Stockholm mina närmaste släktingar och vänner bor. De människor som betyder mest för mig tillsammans med Maggie och Vidar. Avvägningar hela tiden. Det hjälper kanske lite att inse att få saker är absolut konstanta och att man får ändra sig. Det som känns bra i dag kan kännas helt annorlunda om ett år eller tio.
Var man ska leva och bo handlar väl som det mesta i livet om att väga för- och nackdelar. Försöka välja själv utan att tyngas ner för mycket av normen och dessutom förstå vilket privilegium det är att kunna välja.
Hajkarna
12 years ago
Klättrade upp på Los Liones i Topanga, bara ett stenkast från vårt hem. Naturen här är verkligen fantastisk, hade ingen aning om att det fanns så mycket grönska och vilda djur så nära en storstad som Los Angeles. Det tog oss en knapp timme att vandra upp. Öst om oss bredde sig staden ut och till väst kluckade Stilla havet.
Viddelito ville ta en hoppbild, men det gick sådär och blev en gif.
Viddelito ville ta en hoppbild, men det gick sådär och blev en gif.
En liten jordbävning
12 years ago
Vi befann oss ute på terrassen hos några vänner i Palisades och hade precis avslutat en tidig middag när hela huset skakade till. Bara några få sekunder, men ändå tillräckligt länge för att alla skulle ställa sig upp och spana efter sina barn. Pulsen som plötsligt dundrade i öronen. Där stod vi blickstilla för att vänta in en större fortsättning eller ett mindre efterskalv.
Ingenting hände och efter en liten stund drog alla fram Twitter för att få reda på hur stort skalvet var (4,2).
Ärligt talat tycker jag inte att det är så farligt med småskalv då och då, det är The Big One som oroar mig lite. Men jag har accepterat att allt annat fint med den här staden kommer med ett pris. Det jag älskar med hav, människor, restauranger och klimat betalar jag i jordbävningar.
Ingenting hände och efter en liten stund drog alla fram Twitter för att få reda på hur stort skalvet var (4,2).
Ärligt talat tycker jag inte att det är så farligt med småskalv då och då, det är The Big One som oroar mig lite. Men jag har accepterat att allt annat fint med den här staden kommer med ett pris. Det jag älskar med hav, människor, restauranger och klimat betalar jag i jordbävningar.
De första nio åren är gratis
12 years ago
Om jag skulle vara Pablo Escobar skulle jag i traditionell droghandlaranda bjussa på den första dosen för att således skapa mersmak hos kunden. Vi kan säga att gratisdosen på den här bloggen är de nio första åren. Och i ärlighetens namn kommer det fortfarande att vara gratis att hänga här, det är bara jag som får lite betalt. Från och med i dag är jag en stolt medlem av Suomen Blogimedia.
Jag illustrerar den här glädjande nyheten med en bild på mig tillsammans med en av världens bästa personer -Diana.
Jag illustrerar den här glädjande nyheten med en bild på mig tillsammans med en av världens bästa personer -Diana.
Tvåa på valhallavägen
12 years ago
Bostadsförmedlingen här igen. Letar någon av er efter en tvåa i Stockholm? Mitt erbjudande ligger på Valhallavägen (Östermalm), balkong, runt 63 kvadrat och mycket trevlig. Den är ledig från och med mitten av juli tills vidare. Maila mig.
EDIT: tack för alla mail, jag (eller egentligen Magnus som är den verkliga uthyraren, jag är bara en simpel kommunikatör) återkommer så fort som möjligt.
EDIT: tack för alla mail, jag (eller egentligen Magnus som är den verkliga uthyraren, jag är bara en simpel kommunikatör) återkommer så fort som möjligt.
Peppe, jag är en bat!
12 years ago
Nej, jag föreställer mig inte precis att jag är Martin Scorcese. Hoppas ändå att ni vill kolla på den här lilla filmen, den handlar nämligen om några av de grejerna vi brukar göra när folk hälsar på oss i här L.A. Besök i Griffith Parks observatorium, Koreatown. lunch på Guisados i Echo Park, delfinsafari, hiking uppe i Santa Monica mountains och ja ni fattar.
IMG 7642 from peppe öhman on Vimeo.
ps Vidar säger: "Peppe, jag är en bat!" när han håller upp min kofta.
IMG 7642 from peppe öhman on Vimeo.
ps Vidar säger: "Peppe, jag är en bat!" när han håller upp min kofta.
Ute på havet
12 years ago
Jag vill inte tänka på att Diana ska åka hem i morgon och för att styra bort tankarna från verkligheten åkte vi ut på delfinsafari. Jag insåg fort att i fallen bakis (vi var ute med Johis och Antti i går) + sjösjuk blir två minus inte plus, utan snarare ett jättestort spyfärgat minus. Som tur var repade jag mig när delfinerna dök upp.
Finland, det är inte du, det är jag
12 years ago
Jag har börjat på det här inlägget flera gånger, men aldrig riktigt fått till det, ungefär så här är det: för mig känns det det allt svårare att som svenskspråkig leva i Finland. Mest beror det väl på att jag är trött på att leva som minoritet i en kultur som känns allt mer främmande.
Det finns så klart många fina sidor med Finland, men det är tungt att som finlandssvensk se sitt eget språkutrymme bli allt mindre. "Mindre resusrser" måste vara den vanligaste meningen i det finlandssvenska media- och kulturlivet. Under ett seminarium för länge sen höll en överbetald konsult en presentation där han likställde finlandssvenskarna med pingviner på ett smältande isflak. Det var sannerligen ingen bra presentation konsulten höll, men det där isflaket är tyvärr en ganska bra metafor och det gör mig nedslagen. Jag vet att jag borde, men jag inte om jag orkar kämpa på svenska i Finland så hemskt mycket längre.
Jag pratar så klart finska också, men när jag hälsar på vänner i Stockholm blir jag lycklig av att hela min omgivning plötsligt existerar på mitt modersmål. Glad över skyltar, böcker, kulturevenemang, människor, till och med reklamer på svenska. Fatta att leva ett helt liv på sitt eget första språk!
Engelska är sannerligen inte heller mitt modersmål, men jag märker hur jag känner mig friare och har lättare att andas här i Los Angeles. I den här staden är jag minst sagt också en minoritet, men det är de flesta andra också. Här finns det plats för alla språk (eller det är inte heller sant, men vi kan prata om USA:s immigrationspolitik i ett annat inlägg) och folk struntar i om jag talar svenska högt på spårvagnen eftersom de själva talar spanska, koreanska, kinesiska, franska eller armeniska och engelska med lättare eller tyngre brytning. När jag tänker närmare på saken antar jag att det handlar mindre just Los Angeles och mer om stor stad.
Alltså Finland, jag gillar dig som fan. Men just nu gör du det inte lätt för mig att vilja bo i dig.
Det var det. Ses i juli i Helsingfors! Vi stannar i minst ett halvår.
PS Finland, jag var oärlig i rubriken. Det är faktiskt lite du.
Det finns så klart många fina sidor med Finland, men det är tungt att som finlandssvensk se sitt eget språkutrymme bli allt mindre. "Mindre resusrser" måste vara den vanligaste meningen i det finlandssvenska media- och kulturlivet. Under ett seminarium för länge sen höll en överbetald konsult en presentation där han likställde finlandssvenskarna med pingviner på ett smältande isflak. Det var sannerligen ingen bra presentation konsulten höll, men det där isflaket är tyvärr en ganska bra metafor och det gör mig nedslagen. Jag vet att jag borde, men jag inte om jag orkar kämpa på svenska i Finland så hemskt mycket längre.
Jag pratar så klart finska också, men när jag hälsar på vänner i Stockholm blir jag lycklig av att hela min omgivning plötsligt existerar på mitt modersmål. Glad över skyltar, böcker, kulturevenemang, människor, till och med reklamer på svenska. Fatta att leva ett helt liv på sitt eget första språk!
Engelska är sannerligen inte heller mitt modersmål, men jag märker hur jag känner mig friare och har lättare att andas här i Los Angeles. I den här staden är jag minst sagt också en minoritet, men det är de flesta andra också. Här finns det plats för alla språk (eller det är inte heller sant, men vi kan prata om USA:s immigrationspolitik i ett annat inlägg) och folk struntar i om jag talar svenska högt på spårvagnen eftersom de själva talar spanska, koreanska, kinesiska, franska eller armeniska och engelska med lättare eller tyngre brytning. När jag tänker närmare på saken antar jag att det handlar mindre just Los Angeles och mer om stor stad.
Alltså Finland, jag gillar dig som fan. Men just nu gör du det inte lätt för mig att vilja bo i dig.
Det var det. Ses i juli i Helsingfors! Vi stannar i minst ett halvår.
PS Finland, jag var oärlig i rubriken. Det är faktiskt lite du.
Gulliga saker barn säger
12 years ago
Det är bara far- och morföräldrar och riktigt nära vänner som är genuint intresserade av vad för slags gulligheter ens barn hittar på. Alla andra fejkar intresse av artighet och vänskap. Jag vet, jag vet. Men ändå:
I går gick Vidar igenom vardagsrummet, kastade en blick på Magnus och sa:
"I love your t-shirt, man."
I går gick Vidar igenom vardagsrummet, kastade en blick på Magnus och sa:
"I love your t-shirt, man."
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.