Myten om att vara vuxen
12 years ago
Ni vet när man är så ung att man ganska nyligen flyttat hemifrån. Man skaffar hemförsäkring, och klurar ut hur mycket skatt man ska betala, man köper disktrasor, toapapper och börjar småningom ha annat än öl i sitt första egna kylskåp. Man fnissar åt vuxenpoäng och ser fortfarande på riktiga vuxna som folk med ansvarsfulla jobb som verkligen vet hur livet ska levas. I hemlighet hoppas man på att man snart ska komma fram till det där riktiga vuxna stadiet då allt är under kontroll. Då man vet.
Tiden går. Man fyller tjugofem, trettio, trettiofem. Man ser till att samla på sig vuxenaccessoarer som bostadslån, barn, anställning, äktenskap och vintersemester. Man kommer på sig med att uppskatta morgondopp, doften av kaffe, lugn och ro och kanske till och med fiske. Man sällar sig i leden. Men den där känslan av att ha koll infinner sig ändå inte. Istället fnissar man åt att ingen ännu synat ens bluff på jobbet (om de bara visste att jag oftast skjuter från höften), överraskas att samhället låter en vara förälder (hur ska ett barn kunna uppfostra ett annat barn?!!) eller som rationell människa (det KAN finnas mördarclowner som smyger omkring i skogen. Faktiskt).
Långsamt börjar man inse att det där med riktiga vuxna inte existerar. Oberoende av mängden vuxenattribut förblir folk vanliga, stundvis osäkra och barnsliga, roliga, ängsliga personer som bara gör sitt bästa för att överleva vardagen. Man blir lite förbannad, lite uppgiven och försöker sedan acceptera att bristen på koll är en oundviklig del av livet. Och i hemlighet tycker man att det också är lite skönt.
Eller så är det bara jag.
Tiden går. Man fyller tjugofem, trettio, trettiofem. Man ser till att samla på sig vuxenaccessoarer som bostadslån, barn, anställning, äktenskap och vintersemester. Man kommer på sig med att uppskatta morgondopp, doften av kaffe, lugn och ro och kanske till och med fiske. Man sällar sig i leden. Men den där känslan av att ha koll infinner sig ändå inte. Istället fnissar man åt att ingen ännu synat ens bluff på jobbet (om de bara visste att jag oftast skjuter från höften), överraskas att samhället låter en vara förälder (hur ska ett barn kunna uppfostra ett annat barn?!!) eller som rationell människa (det KAN finnas mördarclowner som smyger omkring i skogen. Faktiskt).
Långsamt börjar man inse att det där med riktiga vuxna inte existerar. Oberoende av mängden vuxenattribut förblir folk vanliga, stundvis osäkra och barnsliga, roliga, ängsliga personer som bara gör sitt bästa för att överleva vardagen. Man blir lite förbannad, lite uppgiven och försöker sedan acceptera att bristen på koll är en oundviklig del av livet. Och i hemlighet tycker man att det också är lite skönt.
Eller så är det bara jag.
Veckans läsning
12 years ago
Har slarvat med den populära serien: Veckans läsning, men här kommer i alla fall några bra texter att förkovra sig i.
Hej Blekk skriver om misogyni att problemet inte ligger i "kvinnor som klankar ner på varandra".
Att det inte är helt oproblematiskt att Starbuck erbjuder sig att betala Universitetsterminsavgift för sina anställda.
The Power of Style. Om Clinton och politik i New York Times.
Den senaste veckan har jag gråtläst Åsne Seierstads En av oss som handlar om massmorden på Utöja 2011.
Här är artikeln vi pratade om i podden, om hur kvinnor som förhandlar som om de vore män upplevs aggressiva och osympatiska.
Tysta en irriterande Twittrare.
New Yorker on how to enjoy soccer.
Rebecka Åhlund skriver om samma sak jag nuddade vid för några veckor sedan, om att act ens age.
Själv ska jag nu läsa nåt glatt och inspirerande (bokrekommendationer tas gärna emot) och återvända till poolen.
.jpg)
Hej Blekk skriver om misogyni att problemet inte ligger i "kvinnor som klankar ner på varandra".
Att det inte är helt oproblematiskt att Starbuck erbjuder sig att betala Universitetsterminsavgift för sina anställda.
The Power of Style. Om Clinton och politik i New York Times.
Den senaste veckan har jag gråtläst Åsne Seierstads En av oss som handlar om massmorden på Utöja 2011.
Här är artikeln vi pratade om i podden, om hur kvinnor som förhandlar som om de vore män upplevs aggressiva och osympatiska.
Tysta en irriterande Twittrare.
New Yorker on how to enjoy soccer.
Rebecka Åhlund skriver om samma sak jag nuddade vid för några veckor sedan, om att act ens age.
Själv ska jag nu läsa nåt glatt och inspirerande (bokrekommendationer tas gärna emot) och återvända till poolen.
Midsommarpodden!
12 years ago
Den är här nu! Veckans podd handlar om American Apparels VD Dov Charney och Washington Redskins. Vi gottar ner oss i sexism och rasism, pratar kvinnor som förhandlar och nuddar vid tolkningsföreträde. Så jävla bra avsnitt! (om jag får säga det själv)
Juli/augusti 2013
12 years ago
Jag tänkte att vi kund gotta ner oss i året som gått och se om Magnus, Vidar och jag förändras under dessa månader i Los Angeles.
Vi anlände till Santa Monica och jag tyckte jag var supersmart som ville ta en bild på oss som nyanlända. Tänkte att det kunde vara roligt att jämföra.
Innan vi köpte bil skjutsade Softy och Fred runt oss i stan och tog oss bland annat till Casa Libre där Fred jobbar med ungdomar från Centralamerika.
Jag fotade det mesta jag såg och imponerades av att allt var så filmatiskt. Ta bara en vanlig tvättinrättning som Fox Laundry uppe på Montana.
Innan min skola började åkte vi ner till the O.C. för att kolla på blåvalar och delfiner.
Vi turistade också lite.
Och när vi ändå befann oss i Griffith Park drog vi med Vidar på ponnyridning.
Sen började universitetet och det arbetsmässigt sett hårdaste året i mitt liv. Här visste jag ännu ingenting om livet och skolan.
Roligt att märka att de personer jag favoriserade den första veckan på USC fortfarande är mina närmaste kurskamrater.
Vi anlände till Santa Monica och jag tyckte jag var supersmart som ville ta en bild på oss som nyanlända. Tänkte att det kunde vara roligt att jämföra.
Innan vi köpte bil skjutsade Softy och Fred runt oss i stan och tog oss bland annat till Casa Libre där Fred jobbar med ungdomar från Centralamerika.
Jag fotade det mesta jag såg och imponerades av att allt var så filmatiskt. Ta bara en vanlig tvättinrättning som Fox Laundry uppe på Montana.
Innan min skola började åkte vi ner till the O.C. för att kolla på blåvalar och delfiner.
Vi turistade också lite.
Och när vi ändå befann oss i Griffith Park drog vi med Vidar på ponnyridning.
Sen började universitetet och det arbetsmässigt sett hårdaste året i mitt liv. Här visste jag ännu ingenting om livet och skolan.
Roligt att märka att de personer jag favoriserade den första veckan på USC fortfarande är mina närmaste kurskamrater.
Glad midsommar!
12 years ago
Om jag känner Norden rätt kommer ni i dag att försvinna in i ett internetlöst midsommartöcken och först återvända på söndag kväll. Den här bloggen stänger ej för Johanni, men jag vill ändå passa på att önska er en riktigt glad midsommar.
Kom ihåg att det bara finns en regel: ingen får gå ner sig genom isen och drunkna! (Och jag vill att ni alla rapporterar in senast måndag)
Kom ihåg att det bara finns en regel: ingen får gå ner sig genom isen och drunkna! (Och jag vill att ni alla rapporterar in senast måndag)
Recension på finska
12 years ago
En recension till. Den här gången på Tubbs blogg. Hon skriver så fint, på finska, om Vackra människor att jag blir alldeles rörd.
The comeback: softy
12 years ago
När de flesta av mina nordiska vänner lämnat landet för sommaren gör Softy comeback! Vi firade detta med middag på veganrestaurangen Sage. Observera den koordinerade parklädseln: vitt och denim. Typiskt lokalbefolkningen här i Los Angeles.
Jag gillar Sage för att a) som vegetarian kan jag välja precis vad som helst från menyn (det tar
alltid en stund att vänja mig vid det) b) jag är en sucker för lampor i träd inne på restauranger (ej särdeles svårt att imponera på mig).
Softy beställde nåt slags supergod vodkadrink och sa snälla saker om min bok som hon läst redan i Finland.
Vidar beställde mjölk, men insåg sedan att vi satt på en veganrestaurang och valde generat kokosvatten istället.
Det fanns fem olika menyer med varierande rätter. Alldeles för mycket att välja mellan och det tog oss fyrtio minuter innan vi kommt fram till vad vi skulle äta. Magnus blir för övrigt en sån stereotyp snubbe på veganrestauranger och tjatar om att han vill ha kött. Helst råbiff, typ.
Vidar tog sig en lur och sen åkte vi hem och jag läste fem böcker för Vidar innan han somnade en gång till.
Jag gillar Sage för att a) som vegetarian kan jag välja precis vad som helst från menyn (det tar
alltid en stund att vänja mig vid det) b) jag är en sucker för lampor i träd inne på restauranger (ej särdeles svårt att imponera på mig).
Softy beställde nåt slags supergod vodkadrink och sa snälla saker om min bok som hon läst redan i Finland.
Vidar beställde mjölk, men insåg sedan att vi satt på en veganrestaurang och valde generat kokosvatten istället.
Det fanns fem olika menyer med varierande rätter. Alldeles för mycket att välja mellan och det tog oss fyrtio minuter innan vi kommt fram till vad vi skulle äta. Magnus blir för övrigt en sån stereotyp snubbe på veganrestauranger och tjatar om att han vill ha kött. Helst råbiff, typ.
Vidar tog sig en lur och sen åkte vi hem och jag läste fem böcker för Vidar innan han somnade en gång till.
Trevlig betjäning
12 years ago
Läste en Facebookuppdatering hemifrån Finland där någon rekommenderade en restaurang för att de hade "trevlig betjäning". Tänkte på det hela dagen, att trevlig betjäning är ett säljargument.
Jag antar att det delvis handlar om solen, generellt blir man väl gladare av sol än av slask. Om att den amerikanska personalen på restauranger till stor del lever på dricks (minst 20% annars är du en snåljåp!) Man kan vara cynisk och mena att en annan orsak är folks avslappnade klädstil i södra Kalifornien, snubben som ser ut som om han stigit ur en soptunna KAN vara en excentrisk regissör och kvinnan bakom dig i kön på Kreation Kafé är eventuellt castingansvarig på en TV-serie. Eftersom många som flyttar till Los Angeles gör det för att de vill in nöjesbranschen kan varje vardagligt möte vara ett potentiellt karriärslyft. Bäst att vara trevlig!
Men jag tror också att det är kulturen. Jag ÄLSKAR att vem som helst helt kravfritt byter några ord med mig på gatan, i kön på Primo Passo, hejar på mig när jag springer och hälsar i huset. Människokontakt är fint. Om jag ska kökspsykologisera det hela handlar det väl om att känna sig sedd.
Jag antar att det delvis handlar om solen, generellt blir man väl gladare av sol än av slask. Om att den amerikanska personalen på restauranger till stor del lever på dricks (minst 20% annars är du en snåljåp!) Man kan vara cynisk och mena att en annan orsak är folks avslappnade klädstil i södra Kalifornien, snubben som ser ut som om han stigit ur en soptunna KAN vara en excentrisk regissör och kvinnan bakom dig i kön på Kreation Kafé är eventuellt castingansvarig på en TV-serie. Eftersom många som flyttar till Los Angeles gör det för att de vill in nöjesbranschen kan varje vardagligt möte vara ett potentiellt karriärslyft. Bäst att vara trevlig!
Men jag tror också att det är kulturen. Jag ÄLSKAR att vem som helst helt kravfritt byter några ord med mig på gatan, i kön på Primo Passo, hejar på mig när jag springer och hälsar i huset. Människokontakt är fint. Om jag ska kökspsykologisera det hela handlar det väl om att känna sig sedd.
Vad jag roar mig med
12 years ago
Svar: Poolen.
Varje morgon, medan männen fortfarande sover, drar jag på mig en bikini, kollar ut genom det lilla hålet i ytterdörren för att undvika att sömndrucken och halvnaken springa på grannar och smyger sedan i väg till poolen.
Först är vattnet iskallt, men efter några vändor känns temperaturen perfekt. Sen stiger jag upp, dyblöt, och krockar ofta med en av de otaliga modell/skådespelarwannabee-killarna i 101 som är på väg ut med en av de otaliga hundarna som verkar bo i lägenheten.
Mitt motto är: du ångrar aldrig ett dopp.
Varje morgon, medan männen fortfarande sover, drar jag på mig en bikini, kollar ut genom det lilla hålet i ytterdörren för att undvika att sömndrucken och halvnaken springa på grannar och smyger sedan i väg till poolen.
Först är vattnet iskallt, men efter några vändor känns temperaturen perfekt. Sen stiger jag upp, dyblöt, och krockar ofta med en av de otaliga modell/skådespelarwannabee-killarna i 101 som är på väg ut med en av de otaliga hundarna som verkar bo i lägenheten.
Mitt motto är: du ångrar aldrig ett dopp.
Första recensionen
12 years ago
Nu tror ni kanske att jag koketterar när jag säger att gått omkring och varit livrädd för att alla recensenter ska hata boken, men så är det inte. Min panik har varit högst sann. Så glider Anna Dönsberg på Yles Kulturtimmen in, läser boken och fattar den precis. Dönsberg läser Vackra människor exakt som jag önskar att folk ska läsa den. Är så glad och lättad.
Hela recensionen finns här.
Hela recensionen finns här.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.